Nu är det vår

Jag påstår det för att jag har sett krokusar, snödroppar och tussilago. Jag har sett lekande sädesärlor och uppbröstade domherrar.  Nu är det vår. Trots att det blåser storm, regnar på tvären och termometern visar 6° C, så bestämmer vi att våren är här nu.

Jag har tex plockat fram farmors gamla gula galonjacka och mina blommigaste gummistövlar, så jag är redo. Gummistövlarna smiter åt utav helvete på vaderna, men se det gör inget så länge de sitter där, det är när jag ska få av mig dem som krampen är ett faktum och vrålet kommer krypande där jag står med hälen i en skoknekt. Men äsch, lite får man ju stå ut med.

Och när jag inte svassar runt i gula galonjackan och de blommiga stövlarna så har jag gjort en makeover på kontoret. Var nämligen hemma hos mamma och pappa och hittade lite smått och gott, bland annat en gavel till en Stringhylla och två hyllplan. Yes asså. Nya hål i väggen var ett faktum och kliet i fingrarna för förändring fick sig en omgång. Hur det blev hoppas jag kunna visa er bättre senare.

Nu ska jag försöka piffa till mig själv lite innan Franken vaknar och undrar när vi ska på den där frukostshoppingen som jag härjat om. Hepp!

Som sagt, mer aktiv på instagram än här, sök bara på deermountain om du är nyfiken.

Kavat kille

Under tiden som jag försökte överföra mina kärleksfulla tankar till Wilma och få hem henne så låssasshoppade Frank och jag lite på Lindex och Polarn O. Pyret.  De har ju så mycket fint i allsköns färger. För att inte tala om Lindex samarbete med Kavat, tänk så små tjusiga skor, om jag visste vilken storlek Frank kan tänkas ha när han får för sig att börja gå så skulle jag förmodligen ro åt mig en bit av barnbidraget och klicka hem ett par gröna eller turkosa skor. Eller gula om det inte vore för att de redan var slutsålda.

Hur som helst så har jag ju ingen aning om vilken skostorlek den lille kavata killen har då, så vi tittade bara på de fina färgerna och kom överrens om att vi ska använda presentkortet som vi fått av släkten till att köpa någon ny pyjamas, några strumpor och kanske ett par nya brallor.

För nu på morgonen har nämligen Lindex lite frukostshopping med tema Littlephant, vilket vi tackar lite extra för och piper dit med mormor Ulla och Moder Tereza. Vad vi kommer hem med återstår att se.

Hoppas att ni får en bra start på fredagen, med eller utan frukostshopping!

Wilma rapporterar

Gissa om jag spelade matte och husse ett spratt igår. Såhär var det. Jag har hört att lill-lördagar för kissekatter som mig kan vara något alldeles extra, dessutom är jag ju nästan byxmyndig i människoår räknat, kattår ska vi inte tala om, då är jag förmodligen närmare 100.

Hur som helst. Jag har sett att det bor rätt fräsiga killar i huset mittemot, så när en snubbe kom hem igår och parkerade sin vespa i garaget så såg jag min chans till lite teambuliding för att eventuellt starta ett garageband. Så jag svassade in där med hopp om en hejdeundrande fest. Jag smög omkring obemärkt och bara väntade på att festen skulle börja. Jag slickade pälsen och vässade klorna, jag var på topp.

Sen blev allt svart. Killen försvann och vespan blev tyst. Det hände ingenting. Jag sniffade runt lite och blev salongsberusad, hade roligt för stunden men blev ivrig som få när jag hörde matte och husse vissla. Hallå, jag är på fest här mitt emot, kom hit vetja! Men de bara visslade vidare och hörde inte mina discovrål. Typiskt tråkigt. Matte visslade ända fram till efter midnatt, då var ju min fest slut för länge sedan och jag hade knoppat in i en kartong.

Matte var uppe igen och visslade runt halvfemsnåret, jag tittade till med ett öga, påmindes om att jag låg i en kartong i grannens garage och somnade om. Matte fick dock fin ögonkontakt med en råbock som svassade förbi på uppfarten, hon lyssnade lite på fågelkvittret gick och la sig igen. Ledsamt förstås.

Sen har jag hört det där visslet till och från mellan regnets smattrande, den där fräsiga killen med vespan har jag dock inte sett röken av så jag sov vidare i den där kartongen till husse kom och befriade mig.

Thank god vad skönt att se dagsljus och vad glada matte och husse blev. Jag fick godis, god mat och kärlek och sen försökte jag övertyga dem att jag ville gå ut eftersom jag faktiskt har varit inne nästan ett helt dygn, och dessutom i grannens garage, snuvad på både fest och garageband. Men se den gubben gick inte, så  nu håller jag mig här och svassar omkring, precis som vanligt.

Slutet gott allting gott.

Det vete katten…

Ja, nu är det lite jobbigt, för Wilma har inte kommit in sen igår. Katten, alltså. Förmodligen har hon sin time of her life eftersom hon aldrig tidigare har spenderat en natt ute. Hon är visserligen 14 år så man kan ju tycka att hon kan få bestämma själv hur hon vill spendera sin lill-lördag. Men ändå. Vi visslade oss trötta igår och när klockan var 00.30 så gick jag och la mig med en tår i ögonvrån. Fasen oxå. Hon brukar nämligen alltid komma när vi visslar. Kattrackare.

Jocke och jag inbillar oss att hon är inlåst i någons garage eller skjul eftersom hon är en nyfiken liten rackare. I somras hoppade hon tex in i en öppen bil, det märkte chauffören först något kvarter bort så då var det bara till att åka tillbaka med henne. Jodå.

Men jobbigt är det när jag inte vet var hon håller hus. Hon har ett rött halsband där Jockes nummer står, så om hon inte leker Pelle Svanslös med alla andra katter i området, ligger och trycker i ett garage eller, Gud bevare mig väl, har blivit skadad så hoppas jag att hon pinnar hem snart eller att någon rar själ hör av sig till Jocke för att det sitter en go liten blöt katt i deras knä. Jomenvisst.

Fortsättning följer…

Lägesrapport…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=dNMbV0QZmXM[/youtube]

Som tur är sover Frank nästan hela nätterna och vaknar vid kl 6, så även i dag plus att vi somnade om en stund till efter att mjölkglaset var uppdrucket. Skönt. Och nu verkar allt vara i sin ordning och jag hoppas som sagt att det håller i sig, för när han inte sover är han som på filmen ovan, han pratar och skrattar och sprattlar om vartannat och det är ju så vi vill ha det. Bara så ni vet.

Hoppas att ni får en fin tisdag, det ska vi försöka med nu i alla fall!
Kram so long!

Personligt vrålrekord

Frank har precis haft ett personligt rekord i katastrofläge här. Håll i hatten! Stackars liten. Jag fick lov att hämta öronproppar för att inte själv gå åt. Och i vanlig ordning har jag ingen aning om vad det kan bero på, men svordom vad ont det gör i hjärtat när inget hjälper. En timmes vrål och det är inte bara salta tårar som rinner utan svetten lackar kan jag säga, på både honom och mig.

När jag inte trodde att det finns en växel till i kategorin bebisvrål på grund av magknip så är det precis det som inträffar. Tinnitusen känns oroväckande nära men jag hoppas att jag klarade mig och att Franks onda försvann i samma sekund som han blev aningens lugn och makalöst sugen på mjölk, för nu sover han med sugröret i mungipan. Mitt lilla hjärta, inte ska du vara ledsen.

Och jag funderar på var mannen som kunde tala med bebisar håller hus för så här otillräcklig och oförstående vill jag inte känna mig, det kanske inte ens var ett magknipsvrål, Frank kanske hade ont någon annanstans.

Så om du som kan tala med bebisar funderar på ett rikstäckande tvprogram så tjingpax och tuppenja för att vara först ut som gäster i nöd. Fast det är klart, peppar, peppar ta i trä, det händer väldigt sällan, men när det händer så känns det verkligen inte bra. Ledsamt dåligt faktiskt. För Frank är nästan alltid glad och tillfreds med sin tillvaro och inte alls såhär ledsen att det skallrar i fönsterrutorna och skär rätt igenom mamma och pappahjärtat.

Nej, bevare mig väl. Nu hoppas jag att vi alla får sova några timmar och att det dröjer väldigt länge till Frank blir sådär ledsen igen.

Veckans välmående

Min andra vecka av motion var inte lika intensiv som den första, men ändå bra nog. Dessvärre var jag inte heller lika disciplinerad när det gällde maten, så nu när det är måndag igen är det bara till att ta nya tag.

Minus en centimeter i midjan på en vecka är inget att hänga i julgranen, så kom igen nu mamma Hjort! Och precis som Olga och andra påpekar så är maten så himla viktig för att nå resultat, så trots att de frusna bären kan ha bajs på sig så får jag väl koka en sylt och fixa gott mellis för att veckans matintag ska bli komplett.

Hur det än blev så tränade jag enligt nedan och dubblade även plankan till 1min x 3, och satan i gatan vad det känns.

Såhär var det:
Måndag: Promenad rask takt 4,5 km + simma 30 min á 1 km.
Tisdag: Promenad 4 km, Gymmet; benböj, axelpress, marklyft + plankan 30 sek x 3.
Onsdag: Promenad rask takt 4 km. Gymmet; latsdrag, bröstpress, plankan 1 min x 3.
Torsdag: Promenad rask takt 4,5 km + simma 30 min á 1 km.
Fredag: Vilodag.
Lördag: Vilodag.
Söndag: Promenad rask tak 2 km. Gymmet; körde igenom alla ovanstående övningar + plankan 1 min x 3.

Så var det med det och ikväll blir det på med baddräkten igen och plaska på Gustavsvik. De där jeansen ska banne mig gå att knäppa innan midsommar!
Hej så länge!