Älskade pepparkaka

Såhär i luciatider så går det ju inte att motstå ovanstående pepparkaka. Även om vi tog bilderna för några helger sen så sitter de som ett smäck en 3:e advent som denna. Jaja, det är en herrans massa kort på en och samma pepparkaka, jag vet, men det är den i särklass finaste pepparkakan vi har så då får jag ju lov att dela med mig så mycket som jag kan. Dessutom kör han ju hela registret, spänner musklerna och klappar händerna och det. Kanske att någon av er även får ett eget kort på kakan i pappersform att sätta på kylskåpet eller dylikt.

Fast det här med att skicka julkort på sina barn, det har jag lite svårt för. Visserligen förstår jag om de närmaste blir glada men när man får kort på kompisars gullungar, de är förstås söta som socker och får sitta på lämpligt plåtskåp en stund, men sen då? Det är inte precis så att jag gör en tavelvägg med andrar pepparkakor och småtomtar än min egen goding och jag kan ju inte riktigt med att slänga fina foton, vad tycker ni och hur gör ni?

Jag ska i alla fall ”framkalla” några kort och skicka till bättre behövande men resten behåller vi för oss själva. Gullegull. Jag kanske till och med hinner förvandla pepparkakan till tomte innan julbestyren är över…

Franks pulkapremiär

Nu är jag här igen, på mammas och pappas kontor. De tror att jag sover, men jag smög in hit för att berätta en sak för er. Varför jag är här, det vet ni ju redan, jag har ju dagis och nattis här hos mormor och morfar. Det är guld. Men det jag ska säga är att jag har åkt pulka.

Hallå, fattar ni? Pulka. Det är som en låda som man kan åka i när det är snö tydligen. Och det där med snö har jag ju typ bara sett en gång innan, så jag tyckte bara att det var spännande. Så spännande att jag fick sitta fastspänd i pulkan. Sen körde jag plogen med ena handen i snön för att känna hur det kändes. Det var lite blött och kallt och det blev mönster när jag åkte.

Först drog morfar mig en sväng sen gjorde mamma det. Jag provade förta gången i lördags, men morfar har sagt att vi ska åka i morgon igen. Åh, vad jag längtar! Bäst att jag går och lägger mig så att det blir imorgon snart. Har ni åkt pulka, om inte så gör det, passa på när det där vita ligger på marken, för det vet man inte så noga hur länge det ligger kvar.

Aja. Mamma ringde och sa att hon hade gjort snöänglar idag, det får jag prova en annan dag. Puss och kram och sov gott nu godingar!

Franks fredag

Alltså jag får ju inte en lugn stund. Hur ska jag hinna blogga, haha. Först har jag lekt med morfar och mormor när mamma jobbade. Sen när mamma kom hem ville jag ju leka med henne och hon var supersugen på att lära mig måla. Det gick väl sådär. Vi får nog öva lite mer på det innan jag har en utställning. Fast det var roligt att bada i diskhon efteråt

Annars har vi busat så att jag gjort personbästa i kryp, vi läser böcker, jag plockar fram leksaker, mamma plockar undan leksaker, jag bajsar på pottan, vi kladdar ner i ateljén och bakar saffranskladdkaka. Med andra ord en fullspäckad fredagseftermiddag.

Men jag har ju lite att berätta i vanlig ordning. För det första så dök min första tand upp i onsdags, sylvass och millimeter stor, så nu tuggar jag mackor precis som när familjen Hedenhös äter smörgås. Ni har väl sett julkalendern, mycket bra och spännande, se den!

Sen så gick jag precis rekordlångt, ca fyra meter, från kontoret till köket, det kan förstås ha att göra med att det bjöds på mandarin, min absolut bästa frukt. Förutom att jag äter mandariner som om det inte fanns en morgondag så träffade jag Vincent på bibblan och Alicia på öppna förskolan förra veckan, men det får jag berätta mer om sen.

Puss och kram tavelram!

Frank på genrep

Hej alla godingar!
Nu har jag krupit in på mormor och morfas kontor, hoppat upp i stolen och loggat in här på mammas blogg för jag måste ju berätta för er. Jag är nämligen på generalrepetition av mitt nya nattis och dagis, pluttis och nuttis. Gullegull. Nej men på riktigt, på måndag ska tydligen mamma börja jobba och ta hand om andra barn, låter obegripligt i mina öron men hon påstår att det är nödvändigt för att få livet att gå runt. Yeah well säger jag och tittar skeptiskt på henne.

Men okej, det får jag uppenbarligen gå med på. Det bästa av allt är förstås inte att jag ska vara hemma själv och leva rövare med Wilma, även om hon är gammal nog att ta sitt ansvar så drar hon ju bara så fort jag vill klappa henne och dra henne lite i svansen, dåligt, så för säkerhets skull har mormor och morfar fixat dagis åt mig. Hur schysst är inte det? Typ, för schysst.

Och inatt sov jag över här, det ska jag nämligen göra sen också två nätter i veckan, så att mamma och pappa får sova ordentligt och så att jag håller ordning på mina rutiner, främst därför. Och generalrepetitionen är felfri, so far.  Och det är verkligen roligt här, de har små mycket saker att titta på, jag har fått en ny gåvagn för den andra är hemma hos mamma och pappa, morfar har fixat en låda med konstiga saker som jag får leka med och mormor lagar ju jättegod mat, så jag kan inte ha det bättre.

Plus att de typ har en Autobahn på parketten för småttingar som mig, det är bara att springa och krypa hit och dit. Aja. Nu ropar mormor, jag ska tydligen vila lite så att jag inte får fyrkantiga ögon.

Puss och kram så länge!

10 månaderskollen

Bilderna är från när Vincent och jag senast var på öppna förskolan, på onsdag ska vi nog dit igen och lattja och på torsdag ska vi till bibblan och kolla läget. Jag som älskar böcker. Yes asså!

Min mamma kanske är lite fjantigt men hon och jag hade ju tränat på att jag skulle visa alla mina skills när jag kom till min barnmorska idag, därför fick jag ha på mig skor och gå så mycket som jag bara orkade. Förstås höll jag mamma i handen, annars hade jag inte kommit så värst långt, men jag kan om jag bara håller i en hand. Fast det räckte inte för att bli godkänd, jag klappade även händerna och spände musklerna för säkerhets skull, sen pekade jag och sa ”tittadä” till typ allting inne i det där rummet, min pekfingervals är ju sen gammalt.

Och så fick jag sätta mig på vågen för att jag var för lång för att ligga i det där diket eller vad man ska kalla det. Vågen visade 9390, det får väl duga. Mamma tycker ju att jag börjar bli tung som en juniorsumobrottare, som om hon vet något om det. Men äsch, snart 10 pannor kärlek alltså. Och jag är 74,5 cm lång. Inte illa, inte alls illa. Så jag blev mer än väl godkänd, snacka om att mamma är mallig.

Hon blev så mallig att hon lät mig gå från barnmorskan till bilen. Helst ville jag stanna vid varje löv och plocka upp dem och stoppa i munnen, av någon konstig anledning fick jag inte göra det. Stanna gick bra men inte resten. Och vet ni vad jag såg, jag såg en hel rad med cyklar, det var så spännande att jag inte ville gå därifrån. De hade lysen och reflexer och klistermärken och en massa jag kunde peka på. Mycket intressant. Till nästa gång jag ska dit får jag nog utöka mitt ordförråd lite och gå för egen maskin, men det ska väl inte vara några problem, har ju två månader på mig.

Nu är vi hemma igen och jag måste vila lite efter dagens uppvisning. Förresten så konstaterade mamma och pappa att jag hade haft 3-dagarsfebern, därav utslagen på kroppen. Så nu vet ni det, faran är avblåst och jag mår bra förutom att jag är snuvig.

Nej nej, jag har inte fått några tänder än men tuggar som om jag hade minst en hel tandrad. Det kommer sen, kan ju inte hinna med allt på en gång…

Tjolahopp!

Frank och gåvagnen

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=IujL21WXsCE&feature=c4-overview&list=UU3yghVLg6u-JOgs-qOam43Q[/youtube]

Jag har varit skapligt hängig några dagar men nu känner jag mig mycket bättre, förutom att jag har något slags utslag på kroppen, men det lär ju försvinna inom en snar farmtid om inte annat så ska jag till barnmorskan och kolla läget på måndag, vanlig kontroll ni vet.

Och idag är jag 10 månader på pricken, det firade jag med att visa mamma, morfar och mormor att jag kan gå med gåvagn. Det har jag aldrig gjort innan, men jag tänkte, kom igen hur svårt kan det va? Det var ju skitlätt, jag bara sprang iväg. Och blev förbannad när jag inte fick gå själv och när mamma var tvungen att vända på vagnen för att vägen så att säga tog slut. Mormor var lite orolig men det gick ju hur bra som helst. Och ni ser ju nu med att jag kan, trots dålig kvalitutta på filmen. Som tur var hade morfar lastat vagnen med tunga stenar och en Alfons som tappat brallorna, vilket gjorde att det var bra tyngd i kärran så att den inte bara åkte iväg av sig själv. Bra där morfar. Det hade inte gått utan Alfons.

Så nu vill jag helst bara gå med den, tyvärr har vi ingen hemma, men då har jag provat gå alldeles själv. Mitt rekord hittills är två och ett halvt steg, sen fångade mamma mig. Men dra mig baklänges vad roligt det är att kunna själv. Ska vi slå vad om att jag kan gå innan jul, är någon med?

Oavsett så tränar jag flitigt varje dag, fast mest går jag förstås med mamma, men det räcker att hon håller mig i en hand, sen pinnar jag iväg med mina små ben. Fullfart framåt håll tät bakåt.

Yeah well. Nu ska jag bada med pappa, han har nämligen bestämt att han ska ha en innekväll, vilket vi tackar ödmjukast för. Han får gå ut i garaget imorgon istället. Jajamensan.

Hej då så länge raringar!

Frank hos barnmorskan

Ja, nu kan man ju tro att jag var till min barnmorska med mamma för att genomgå ytterligare en prickfri besiktning, men se, så var det inte. Jag fick följa med mamma till hennes barnmorska, gnägga om preventivmedel, kolla blodtryck och så det tokigaste av allt, vara med på en undersökning. Urk. Jag vet. Daaah!?

Först trodde jag att jag skulle få krypa runt där inne på golvet, lattja lite med knapparna till sängen, trycka upp och ner ni vet. Det fick jag så klart inte. Jag fick inte ens vara på golvet. Istället satt jag på mammas mage. Märkligt. Mycket märkligt. Men bra för då förstod jag inte riktigt vad det var som ägde rum i den där gäststugan. Men jag fick ett likadant verktyg som barnmorskan, eftersom jag helst ville sno hennes.  Det var snällt förstås. Jonglerade lite med det och sen kastade ner det på golvet ihop med ett efterföljande garv. Bra undersökning.

Och rätt var det var hade gäststugan fått godkänt, jag hade hoppat ner från sängen och lekt vidare med en docka. Mamma, hon var lugn som en filbunke och velig inför preventivmedel, men det är tydligen bra att ha, särskilt om jag inte ska få ett syskon snart. Och det är jag inte alls särskilt sugen på, jag väntar gärna nått år eller två så jag åtminstone kan lära hen allt jag kan, nog för att jag kan en hel del nu, men fatta sen.

Så om ni senare undrar varför jag kan berätta om undersökningar där man får sitta på magen, så vet ni varför nu…

9 månaders Frank

Hello everybody. Frank här. Idag har jag varit ute lika länge som jag varit inne. Som morfar säger. Han är rolig den gubben. Och jag tycker att det är mycket roligare att vara ute än inne, det tycker väl alla som har suttit inne i minst nio månader. Det händer ju så förbenat mycket på den här sidan magen, liksom.

Här kan jag springa runt, sträcka ut, peka ut, åka bil, träffa kompisar, äta blodpudding och mandariner.  Fast inte ihop. Jag kan kissa och bajsa på pottan, skratta åt det mesta, prata med katten och lyfta på hatten.

Här händer det grejer. Mamma blev så i gasen att hon plockade fram både en och två bilar ur gömmorna för att fira min niomånadersdag. Jag förstod inte riktigt grejen med det, jag har ju inget körkort. Jag kan inte ens gå själv. Än mindre i tjusiga Converse. Nog för att de var fina och fräsiga, men jag har aldrig varit med om så hala skor. Knappt varit med om skor överhuvudtaget. Ska det vara på det där viset så säger jag ifrån på skarpen. Jag höll på att gå ner i spagat flera gånger. Skitjobbigt. Så till slut tog jag av mig skorna, hoppade upp på en av kärrorna och åkte lite bil för att visa mamma att okjéjrå.

Men det är mycket roligare att gå och stå. Träna balans och sittdans. Åka bil får jag göra en annan gång. Jag tror till och med att mamma gömde dem igen, körde in dem i garderobsgaraget eller nåt. Men det är okej. Jag märker väl när jag får ett körkort i vällingpaketet, det kanske kommer i samma veva som tänderna pluppar upp och det borde vara relativt snart, så då blir det väl åka av.

Aja. Heja mig för 9 månader i det fria. Det går ju galant, har bara vandaliserat kiosken en gång och busar en del på nätterna, annars är jag prickfri. By the book, så att säga. Och nu ska jag hem till mormor och morfar lattja lite, mitt alldeles egna dagis. Så ni vet.

Kram so long raringar!

Franks första bortamatch

Frank här. På tal om hjälp så är det ju inte bara mormor och morfar som jag hälsar på titt som tätt, min farmor och extrafarrfar Janne kommer ju hit lite då och då och i lördags när de kom hit så passade jag på att följa med dem hem. Jag vet inte riktigt vad mamma och pappa hade i kikaren men jag var redo att ta mitt liv till en ny level. Sova borta.

Ni vet, stora killen, coola killen, krypa iväg, resa mig upp mot allt som är möjligt, peka och säga dä, dä till allt, de banorna håller jag ju på och tragglar med hela tiden, så ja, jag ville vidga mina vyer. Inga konstigheter egentligen även om mamma och pappa packade så att det såg ut som om jag skulle flytta hemifrån, då tänkte jag att någon måtta får det väl vara, jag kommer ju hem imorrn. En hockytrunk, resesäng, vagnen, pottan och resten. Ni kan ju tänka er själva, hade jag varit tvungen att ta en väskvagn på en flygplats så hade jag inte synts bakom vagnen. Jisses.

Hur som helst. Jag trivdes bra där hos farmor och Janne. Så klart. Men inte sov jag särskilt länge i min extrasäng. Farmor ville förstås gosa med mig, trodde hon ja. Istället körde jag mitt massageprogram som går ut på att sparka närmsta bästa i ryggen, okontrollerat i sömnen och i spridda skurar under en hel natt. Alltså, jag sover ju. Hallå, jag gick ju på babymassage, vad trodde de, att jag bara skulle ligga still och ta det chill. Pyttsan. Jag har hört att man bearbetar sina dagliga upplevelser på natten. Jo, jag tackar ja.

Yeah well. Jag klarade i alla fall den banan, sova borta. För även om farmor inte hade sin bästa skönhetssömn och fick sova på sniskan så sov ju jag och dessutom vet jag att mamma och pappa hann med en hel del jobb på diverse byggen som de sysslar med.

Så nu vet ni. Jag kan sova borta också. Men inte somna om när klockan har passerat fem. För då vill jag klättra på mamma och pappa, klappa katten och berätta vad jag har drömt. Helst vill jag att mamma ska gå upp med mig och leka, det brukar gå sådär…

Hemma hos Frank

Hemma hos Frank är det tydligen så att alla leksaker lever rövare på natten så att Frank inte kan sova. I natt verkade det som om de hade full moon party, men så fort jag kom dit blev det tyst och det vara bara Frank som fortsatte härja efter fler drinkar i baren. Vad är det för fasoner? Ingen sprit efter klockan tolv har jag ju sagt.

I natt var det verkligen rekord. Så fort jag somnade om vaknade Frank, han bälgade i sig en flaska och sov räv nån timme, sen var det samma visa igen. Och ja, flaska, nog för att kiosken kan ha öppet fortfarande någon gång strax efter att tidningarna lämpats av utanför dörren, men nån måtta får det vara på arbetstiderna. Och ja, jag förstår att jag ska ha min beskärda del av vakna nätter och att det här med att Frank sov hela nätterna till han var sex månader, det får väl ses som något slags mirakel.

Jag funderar förstås på att ta den där sömnfighten, men hur vet jag i fall han vaknar för att han är hungrigast på vår gata eller om han vaknar för att han är lite hängig och kärlekskrank. Jag menar, nog för att jag vill vänja honom av med att äta på natten och givetvis trolla bort bacillerna om det nu är det, men om han är kärlekskrank och gnisslar tänder som han inte har än, då vill jag ju förstås finnas där med min varma barm…

Ni kanske undrar var Jocke är när partyt rullar på, jo, han sover som en gris eftersom han ska se till så att arbetet fungerar på dagarna och att garaget blir klart på kvällarna, annars hade han så klart också fått blanda drinkar i baren.

Aja. Fint har han i alla fall, älskade Frank. Bäst att sova nu ifall partyt fortsätter i natt. Och ja, mirakeltips emottages tacksamt!

Sov gott vetja!