Lucka 5 – vem var jag för ett år sen

Foto: Emma Sandström

För ett år sedan var jag lite mer fyllig, jag var en surslöjdsfröken och jag funderade lite då och då på det kommande bröllopet. Men mest funderade jag på jobb. Jag var lycklig sambo och redan trött på snön. Jag såg med glädje fram emot jullovet och jag hade precis genomfört en ”hemma-hos-vernissage” där jag sålde några tavlor och fick fina presenter. Min lucka fem förra året var en berättelse om min ”skrot med bröd”.

Sen kan jag tänka mig att jag var mörkhårig med inslag av rött. Jag drömde mig bort från snön och längtade till sommaren. Jag var glad för min tjocka vinterjacka och min varma rävmössa. Jag var inte alls lika lättskrämd som nu vad det gäller konstiga ljud. Katter som skriker utanför fönstret ger mig kramp i vaderna. Det led jag inte av för ett år sedan. Ha.

Jag vet att söndagen den 5:e december var det så rackarns mycket snö. Jocke och jag åkte till stugan för att skotta av taket och jag kastade mig i snön som om jag vore ett barn. Fast jag är ju som ett barn fortfarande.

Hur det var mer har jag ingen aning om. Och någon bild sen dess äger jag inte mer (inbrottshelvetesjävlaskittjuvar) . Så det får duga med ovanstående dagdröm…

Lucka 4 – en idol

Foto: Emma Sandström

Jag träffade henne den gången jag besökte Böda Sand med syftet att få jobba där en sommar eller två. Jag blev intervjuad av Anna och Lotta, de gillade mig och fastnade för att jag kunde vara lite hyssig. Sen dess har jag en otroligt stark kärlek till Böda Sand och det är tack vare Anna Barkevall med familj. Men det är inte Böda som är den jag beundrar utan givetvis Anna.

Hon är alltid sprudlande glad, full av idéer och otroligt handelskraftig. Hon vet vad hon vill och får alltid fram mina bästa sidor. Hon är en entreprenör ut i fingerspetsarna och en strålande inspirationskälla. Varje gång jag har kontakt med henne och jag själv inte befinner mig på Öland är det som om jag blir sommarkär och alldeles uppspelt för att jag vet att hon finns där nästa gång vi är på Öland. Hon ger mig idéer så att hälften vore nog. Hon är lite full i fan och lider precis som jag av diagnosen social kompetens.

Hon är en av Ölands viktigaste eldsjälar och driver tillsammans med sin familj norra Europas största camping. Hon får mig att tro på att det mesta är möjligt bara man har viljan och beslutsamheten för att kunna nå sina drömmar. Och jag beundrar henne därför och för att hon är en stark och framgångsrik kvinna med skinn på näsan. Vad vore Öland utan henne?

Lucka 3 – min bästa vän

Jag träffade henne första gången på dagis. Jag kan inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet för det minns jag inte. Men jag minns så himla mycket annat som vi varit med om. Från dagis till skolan, högstadiet, gymnasiet, livet. Hon finns där som min ständiga socionom. Vi har de bästa kvartsamtalen och de roligaste tillställningarna. Hon får mig att skratta och fundera, reflektera och bli motiverad. Hon är vacker som en sommardag och handlingskraftig som ett helt företag. Hon är en fena på att inreda och har en fantastisk smak. Hon skulle kunna ge smaklösa människor råd på löpande band och jag älskar att hon är min vän.

Lucka 2 – om min stad

Örebro är min stad. Och jag gillar den. Den är lagom liten eller lagom stor, beror på hur man ser det. Innan jag träffade mannen i mitt liv var Örebro för litet för min charm. Haha. Men nu passar Örebro mig perfekt. Jag finns där mina föräldrar finns och bor där min kärlek bor. Även om jag drömmer om livet på Öland så är och förblir Örebro mitt hem.

Örebro växer så att det knakar. Det byggs hus på hus på hus. Barn föds till höger och vänster och förra året hade Örebro 135 460 invånare, ett antal som beräknas öka. Joråsåatt. Örebroare är dåliga på att blinka i trafiken och släpper absolut inte in en om man kommer och behöver tränga sig in i samma fil. När man möter en Örebroare tittar de hellre ner i gatan än ler som en hälsning. Överlag är det lite bajsnödigt grinigt.

Men det bästa med Örebro är nog ändå att mina föräldrar och jag finns på samma ställe. Och så klart att mannen är precis här där jag är. Och att mina vänner inte alls är gnälliga och inte alls pratar med en besvärlig dialekt samt att de flesta faktiskt bor här.

Från Örebro är det hyfsat nära till Stockholm och Göteborg. Långt till Öland och längre till Malmö. Mitt i staden ligger slottet. Det vackra slottet. Det är lätt att bli hemmablind. Men Örebro är väldigt vackert.

Det roligaste dansstället tycker jag är Strömpis. Den godaste maten finns på Ågatan och den bästa sushin på East West. Den bästa butiken för konstnärsmaterial är Magnussons färg och den trevligaste och finaste modebutiken är Radiodays. Den finaste pryttelbutiken var Finrummet, men den gick i konkurs. Bästa galleriet ligger utanför Örebro i Kumla men Örebro konsthall är inte dåligt det heller.

Örebro har lila stadsbussar och 019 som riktnummer. Örebro har en egen julkalender i rådhuset där en konstnär står för varje verk bakom en lucka. Jag borde varit med. Men glömde.

Sen har Örebro säkert fler goda ting. Men det räcker för mig just nu. Räcker det för dig?

Lucka 1 – om mig

Än behöver jag inte öppna lucka två utan att jag öppnat denna. Så nu ska jag berätta om mig själv. Kreativ så att det förslår. Osminkad för jämnan med undantag för att jag ibland vill piffa till min tillvaro och känna mig hållkäftensnygg. Förskolelärare och pysselpedagog. Ambition om träning och välmående. Skulle vilja ha en diet där brieost, Ben & Jerrys och choklad var de viktigaste näringsämnena. Är gift med en fantastisk man. Fick en kattrackare på köpet när jag träffade mannen. Älskar alla färger och är lite för offensiv och färgglad till min natur. Bor i Örebro men drömmer nästan alltid om mitt andra hem på Öland.

Jag skulle kunna berätta en jädra massa mer om mig själv, men eftersom John Blund hoppar på mina ögonlock av iver för att få mig i säng så får det duga så. Första luckan är öppnad och om det skulle vara så att ni undrar något så föreslår jag en frågestund i kommentarsfältet. Annars så säger jag god natt och välkommen december!

Dags för ännu en julkalender

Det är ju för tusan redan 1:a december och jag har inte förberett någon julkalender. Britts systerson (eller vem det nu är som frustar, blåser och gråter) smattrar på fönsterbläcket så det är lätt at bli vilse i pannkakan.

Förra året gjorde jag en julkalender med mina alster. Den kan man se under kategorin ”Evas julkalender”. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska få till det. Jag funderade på fotografier. Att jag skulle ta ett foto varje dag och skriva något om det. Men äsch. Känns sådär. Även om jag säkert skulle lyckas så är utbudet av min vardag inte alltid fotogenique.

Jag tror jag banne mig kör på en lista. Jag gör en listdebut lagom till jul och jag snor listan rakt av från en donna som bloggar på Damernas Värld. Japp, så får det bli. Hur jag hamnade där. Fråga fröken Ileby.
Så tack Emily för det tipset. Snart kommer min första lucka öppnas i ”berätta-om-kalendern”.

Och det här kommer jag berätta om…

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Vad tror ni om det?

Lucka 24 – TyskAnn

Älskade Ann. TyskAnn. Hon kom till mig en dag i februari. Nerpackad i ett stort avlångt paket. Kluven som om hon hade lämnat en trollkarl, som precis hade kört sitt avslutande trick. Ni vet det där när en hyfsat snygg tjej placeras i en låda och sedan sågas mitt itu. Ann hade rest så enda från Tyskland.

Men när hon kom till mig och jag trollade ihop henne blev hon lång och ståtlig. Visserligen väldigt smal, jag tror dessutom att hon bara väger 12 kg. Jag adopterade Ann för att hon skulle få symbolisera mitt samtida konstverk på kursen ”bild för lärare II”. Då var det si som så att jag ville tatuera henne och visa med hjälp av Ann hur vi ser på andra människor beroende på klädstil och tatueringar.

Och så fick det bli. På hennes överkropp är det tatueringar som ska liknas vi de som är moderna nu, och på hennes underkropp är det tatueringar från olika stammar i nord och Sydamerika. Vid redovisningstillfället hade Ann klätt upp sig för att sedan klä av sig helt. Om du vill läsa mer om det kan du kolla här.

Nu står Ann i sitt hörn med Magnus Uggla frisyr och gipskorsett. Egentligen borde hon vara tomtemor vid det här laget, men den dräkten vet jag inte var den är. Hon får vara nöjd med lite pynt runt halsen och kanske att hon ska få en ny tatuering på armen, det vill nämligen jag ha…

Lucka 23 – Böddes målarbok

Det här är ett bevis på att jag är illustratör. Mitt första uppdrag och en av anledningarna till att jag startade mitt företag. Jag fick uppdraget för att jag kom i kontakt med Lyckofigur, som precis som jag arbetar på Böda Sand på sommaren. Vi kom in på att jag kunde rita och att de hade funderat på att göra en målarbok vilket ledde till att jag fick uppdraget. Jag kunde inte riktigt förstå att jag skulle göra en målarbok, jag förstår det nästan inte nu heller, även om det ligger en bunt här bredvid mig.

Jag fick som tur var lång tid på mig och även om jag inte använde tiden fullt ut så hade jag tid på mig att fundera och skissa på karaktärerna. Bödde som är huvudfigur var redan utformad, men hans kompisar, Ellen elefanten, dundertjuven Dunke och Jokus Pokus, trolleripiraten hade inte fått något ansikte. Jag tycker att det var väldigt roligt att göra dessa teckningar. Först ritade jag dem för hand och sedan gjorde jag klart dem i photoshop med min ritplatta. Det är inte bara fylla-i-teckningar utan även pyssel såsom , finn fem fel och labyrinter.

Och skulle det vara så att du vill köpa en målarbok, så går det alldeles utmärkt, den kostar 50 kronor och då kan du dessutom få den signerad. Inte illa. Bara att kontakta mig eller lämna en kommentar. Jag har inte så många, men några stycken. Annars är det bästa stället att köpa dem på, såklart på Böda Sand. Jag säger buy, bought, bought.

Lucka 22 – Hjortsbergskyline

I dag ska vi ha som julafton hemma hos mina föräldrar för lillebror har kommit hem. Och då tänkte jag att det passade bra med en väggmålning som jag har gjort hos honom. När han flyttade till Stockholm ville han att jag skulle måla någonting i hans lilla lya. Med en skiss på en tågbiljett visade jag honom vad jag hade tänkt. En ”Hjortsbergskyline”. Det tyckte han minsann var en bra idé. Så en hel kväll stod jag bakom soffan och målade.

Jag ritade upp det för hand och mätte så att det skulle bli hyfsat rakt. Jag använde vanlig svart akrylfärg och för att få rinningarna använde jag bara mer vatten i färgen. Det ska föreställa byggnader från Örebro och Stockholm. Kanske att jag tänkte att något hus även skulle förknippas med Göteborg eftersom han studerade där. Hur som helst så blev det såhär och än så länge finns den kvar, men jag vet att den snart kommer vara ett minne blott, för i en liten lya är väggytor eftertraktade, särkilt eftersom han har en syster och en pappa som gärna målar nya tavlor som vi tycker att han ska sätta upp…

Lucka 21 – Den moderna sjöjungfrun

Under en veckas modellstudie växte den här tavlan fram. Dock hann jag inte göra klart tavlan helt under den veckan så jag gjorde klart henne hemma. Givetvis hade hon inte solglasögon på sig, cyklop i handen och simfötter vid sin sida. Men det är svårt att måla ögon. Och hos mig är det tråkigt om det bara skulle vara hon som satt där. Därför målade jag till lite attiraljer. Och nu är det såhär; att hon har simmat runt som den moderna sjöjungfrun hon är och nu har hon tagit av sig sin utrustning och satt sig på stranden för att lapa lite sol.

Under tiden som hennes färglager torkade skulpterade jag ihop damen med de leriga rockringarna. Så var det med det. Den moderna sjöjungfrun hänger i vardagsrummet. Jag tycker att hon är väldigt fin där hon sitter och solar sig i ett hörn.

En naken tjej i varje hörn gör så att man slipper be en middagsbön… Nä nu ni, ska jag till jobbet och vara med på en rimstuga, det känns som om jag kommer plocka poäng, eller vad tror ni?