Dagens brorsa

Jajamensan. Jag har en ny favorit. Bröderna i saluhallen. Nu ska ni inte tro att hela mammapengen går åt till äta ute, men ibland måste man krydda sin vardag. Och nu har jag hittat en ny krydda, hela saluhallen är i och för sig som den bästa sorten av piffiallkrydda men Bröderna tycks vara lika självklara som salt och peppar.

Och äta bör man annars dör man, det vet vi ju alla. Men att man kan få tag på en trerätters lunch för 125:- det är banne mig lika oväntat som att de serverade friterad kapris till förrätten. Och mäktar man inte med en trerätters så kan man givetvis bara äta den träffsäkra varmrätten som lunch till en billigare penning.

Idag tog jag med mamma och pappa dit, de blev precis som jag lika glatt överraskade av den goda maten. Vi beställde in en fyra älgfärsjärpar med extra sås eftersom den var så förbenat god. Nej, det var inte så att jag åt två portioner varmrätt, Jocke var ju med också som ni ser.

Så, med risk för att bli tjatig. Besök saluhallen, äter du inte på Bröderna så kanske fisksoppan kittlar dödsskönt i kistan hos Fisk i Hallen eller någon annan kulinarisk rätt från Bellman och hans polare.

Seså. Off you go!

Gotland är ett öl land

Vårat bord

Plingplongdong

Dovhjortytterfilé

Kärleken

Måndagen började inte så bra men avslutades i världsklass. Som ni ser. Kanske att det borde bli två inlägg det här, men bildbomb, lång text och risk för vattenansamling i gommen, det bjuder jag på nu.

Jocke och jag hade nämligen bokat in oss på en ölprovning med Johan Spendrup från Gotlands bryggeri i Saluhallen. Vi bjöd med Benny och gav honom följande instruktioner, vi ses vid Likkistan 17.20, du ska vara hungrig, aningens törstig och känna dig snygg. Det fixade han galant.

Egentligen är jag ingen öldrickare, jag gillar en kall Staropramen, absolut, med det är väldigt sällan jag dricker alkohol över huvudtaget. Jocke är däremot väldigt intresserad av öl, löjligt förtjust i sleepy bulldog och skulle gärna göra om garaget till bryggeri. Så att han och Benny skulle på ölprovning var mer givet, men när jag såg femrättersmenyn var jag inte sen att hänga på. Vi kan ju inte bara arbeta, så därför slog vi på stort.

Och det gjorde vi rätt i. Vilken kväll. Vi kom till Saluhallen och Brödernas restaurang, fick en mingelöl och en guidad tur av initiativtagare Matz i Saluhallen. En ryss, en grek och så Bellman och en herrans massa läskande godsaker. Ungefär så.

Sen till bords med ypperligt trevligt sällskap, min bordsherre till vänster, Arne, honom saknar jag redan. Vi skrattade åt rappa skämt så att tårarna sprutade genom mer eller mindre hela middagen. Och vilken middag, dra mig baklänges så gott det var.

Men vi var ju där för ölen, för ni vet väl att Gotland är ett öl land och att Öland är ett gott land. I måndags blev det i alla fall än mer tydligt. Bara att höra Johan Spendrup berätta om alla ölsorter som vi drack till maten var läskande nog. Hans gedigna kunskap och historiska inslag gjorde kvällen till top of the line så att säga.

Sen det här med att jag inte drack så värst mycket av varje öl, det var inte för att jag var otacksam och tyckte att det smakade illa, nej, nej. Det var bara sunt förnuft för att inte riskera att bli utkastad på grund av dåligt uppförande, jag menar, jag har ju knappt druckit en droppe sen Frank föddes och självklart inte heller nio månader innan det. Men summan av kardemumman, det där var banne mig den bästa måndagskvällen på väldigt länge, förmodligen den bästa i min historia.

Och får ni möjlighet att träffa Johan Spendrup, ta en öl från Gotlands bryggeri, snacka lite hårdrock och säg att min pappa gick i samma klass som hans pappa. Träffar ni inte Johan Spendrup så tycker jag sannerligen att ett besök på Brödernas i Saluhallen är ett måste.

Bakery E rapporterar

Ja jäklar i min lilla låda vilken fixarfredag. Gick upp tidigt och bestämde mig för att få ihop den där cheesecaken. Det var 14 timmar sen ingredienserna rördes ihop. Och det blev banne mig en finfin amerikansk kaka, kom och smaka!

Och nu är jag så trött att jag per automatik börjar rimma. Eller vimsig för att ett glas champagne skojar till det i vardagen. T.ex. så skulle jag nyss gå ner med kakan till kylskåpet i källaren (ja, vi har ett extra kylskåp där när det vanliga lilla blir fullt) men istället gick jag rätt in i tvättstugan och så när som placerade kakan i kö för tvättning, men då slog det mig att det inte var tvätt jag hade i handen utan en New York blueberry cheesecake, vilket jävla hittepånamn. Så nu står den i kylen.

Och förutom att jag lyckades få ihop kakan, vilket visade sig inte vara särskilt komplicerat, om man har tid på sig, bra då att göra det, det första man gör, för att vara på den säkra sidan så att säga. Men förutom den, så har Jocke och hans bästa betongpolare Ludde gjutit plattan till garaget, ett arbete som avslutades för 1 timme sen ungefär och för att ändå avsluta fredagen på topp gjorde Karlssons catering och jag en favoritmiddag i repris. Dessutom vispade jag ihop en bearnaisesås själv. Vad är det som har hänt, har det slagit slint helt kan man ju undra, men nää. Det var väl bara så att Bakery E levde vidare dagen lång. Praise the lord

Men nu är det slut på de fasonerna, för nu ska kakan in i tvättmaskinen och jag ska gå och lägga mig i kylen.

Sov gott godingar!
Receptet till kakan hittar ni här.

Om ni undrar varför Frank sitter i vagnen så var det för att han vakande precis när jag höll på att vispa ihop hela faderullan, så då var det bara att köra in gossen i köket så att han fick vara med. Och nej, jag hade ingen sparris så det fick bli korslagda bönor istället. God natt. 

New York Blueberry Cheesecake

Det här är ju löjligt. Sen den dagen jag läste om den godaste blåbärscheesecaken på Kattas blogg (hemma hos Katta) så har jag varit obotligt sugen på att slänga ihop en själv. Jag trodde nämligen att det bara var att slänga ihop en. I kväll påbörjade jag mitt andra försök…

Och nej, det är inte bara att slänga ihop en blåbärscheescake med amerikanskt uttryck. När vi var i stugan förra veckan plockade jag min första omgång blåbär till kakan, det var lätt som en plätt att plocka blåbär, skogen kryllade av dem, dessutom var de av amerikansk storlek. Perfekt alltså.  Men eftersom jag inte riktigt kom in i min roll som Bakery E så gav jag bort blåbären till bättre behövande innan resten av ingredienserna inhandlats.

Så i tisdags skulle jag plocka nya blåbär. Frank och jag. Jag tänkte att om de kryllade av dem i skogen vid stugan borde det vara lika här runtomkring. Lurad. Jag gick väl en sisådär 1,5 km och fick ihop 15 blåbär. Sen fick vi korsa en väg, blockera ett motionsspår och sedan skrapa ihop till 1,5 dl bär. Den mängden blåbär tog typ 1 timme att få ihop. Snacka om att vara sugen på den där kakan. Jisses. Sen när jag fixat huvudingrediensen så gick jag och handlade resten, kom hem, satte på ugnen, blev trött, stängde av ugnen och somnade. Dagen efter blev det en smulpaj på hälften av blåbären, gick ju lite fortare om vi säger så.

Så hur gick det idag då? Tjaa, jag satte på ugnen, skummade igenom receptet, började krossa digestivekex och smälta vit choklad i tanken och kom till informationen om tiden det skulle ta att göra den här goda kakan. Snabbt överslag, ca 2 timmar. Så jag drog av en suck som ekade över hela området och stängde av ugnen.

Och nu sitter jag här och undrar om det någonsin blir en New York Blueberry Cheesecake eller om jag helt enkelt äter upp blåbären till frukost imorgon och har Philadelphiaost på alla mackor i världen, vad tror ni?

Utöver det vanliga

Och bästa avslutet på dagen. Kom igen vilken bra kväll. Jag överträffade tamigtusan mig själv. Helt otroligt. Ha. Jocke blev lika imponerad som mig, nästan så att han ville gifta om sig.

Jag drämde till med en tjejmiddag utöver det vanliga. Chansade och bjöd in en drös härliga damer, dukade upp för tio gladlynta snyggingar, inklusive mig själv och skålade i gräddflaskor från 50-talet. Styrde upp en fräsch förrätt med avokado, mango och marinerade kräftstjärtar i chili, fortsatte kalaset med en sjuhelvetes fin sommarsallad till grillad kyckling och toppade härligheten med kladdkaka, mjukglass och jordgubbar.

Och ja, jag påstår emellanåt att jag inte är så hushållig i köket, men hey, sallad och kladdkaka är min grej. Och nu även den där förrätten, mjukglassen var Arlas och efter några omgångar med vispen blev även den godkänd.

Så himla nöjd. En helkväll på altanen med grymma tjejer, en massa skratt och några enstaka myggbett. Så nu är jag alldeles varm i hjärtat, mätt i magen och skrattig i kinderna.

Tack godingar för att ni kom och utmanade mig till en middag utöver det vanliga och för att ni får mig att skratta så att jag kissar på mig lite grann. Ni är underbara hela bunten!

Puss och god natt!

Tisdagslyx

Som sagt så är det bäst att passa på innan vi ska passa in, passa in som i en familj med tre. Därför kan vi säga att vi firade tulpanens dag, mitt studieuppehåll eller vår blivande familjekonstellation med en trevlig tisdagsmiddag på tu man hand på East West. Stans bästa sushiställe och den bästa sushin jag vet. What so ever.

Bokade bord online i förmiddags, otroligt smidigt, skrev i kommentarsfältet ”Om vi mot förmodan inte dyker upp och inte har hört av oss innan så föder jag barn, annars ses vi sen!”. Och inte har jag fött något barn heller. Ingen brådska på den där gymnasten i magen inte.

Så visst beställde vi in en planka med godsaker, varsin ingefärslemonad och toppade det hela med en dessert. Så rackarns gott att det smälter i munnen. Och så himla trevlig personal.

Vi skulle kunna säga att det var där den här familjekonstellationen började, med en förlovning för nästan precis två och ett halvt år sedan, då jag blev så till mig i mina Karlsson på taket hängselbyxor att lemonaden flög all sin väg, jag grät en skvätt och insåg att jag skulle bli fru.

Och nu är vi snart tre, jag är mätt och belåten som alltid när vi har besökt East West och jag längtar redan efter deras sushi igen. Har ni inte ätit sushi så är det rätt ställe att ge det en chans på, ni kommer inte ångra er. Senast vi var där och åt på tu man hand avslöjade jag min graviditet för personalen, tokigt kanske, men som en kul grej, skrev en berättelse på baksidan av kvittot, vilket senare hamnade på deras facebooksida och blev lite av en gillasuccé.

Jomenvisst. Så är det med det.
Och nu ska jag sova och undra när lillen kommer ut egentligen…
Sov gott godingar!

Uppebakarkväll

Vissa har uppesittarkväll med Bingolotto, jag har uppebakarkväll med mitt nya alterego, Bagar-Berta. I morgon får vi se om jag har lyckats. Jag har hur som helst svängt ihop en pepparkakscheesecake med recept hämtat från den här fina bloggen, lät förbenat gott och jag har aldrig tidigare gjort cheesecake eller köpt 1 kg Philadelphiaost heller för den delen. Och med hjälp av min sidekick och tillika äkta man så har även fransk nougat tillverkats och sist men inte minst frilansade jag ihop rocky road med recept från Lelia. I den samsas Dumles julkola, diverse nötter, klippta marshmallows och krossade polkagrisar, vad tror ni om det?

Så här på avstånd när de tre godbitarna står och kyler ner sig så ser det bra ut, och det låter som sagt gott, men än har jag inte provsmakat. Sen hoppas jag nästan att det här med mitt alterego är som gravidcarvings, för det här bageriet kan jag inte hålla på med sen, då kommer graviskilona aldrig försvinna. Men jag erkänner igen att det är roligt att baka och att det inte tycks vara så svårt, jag kan ju läsa och det står ju precis hur man gör i recepten.

Easy peasy alltså. Så, så är det med det. Men nu måste jag nog knoppa. Imorgon är det ju för tusan julafton, den första någonsin i det här huset med min familj, med den barrigaste granen i området och med en stor julkula på magen.

Så från oss alla (Bagar-Berta, knytet i magen och jag) till er alla önskar jag er en fantastisk god jul!

Evas ischoklad

Ja jädrar i min lilla låda vad vi bakade igår igen, mamma och jag. Nu är det så mycket jul som det nästan kan bli. Förutom att ena gaveln till pepparkakshuset har kraschat och jag tappat tålamodet på att ens försöka bygga ihop det. Men äsch, man kan inte få allt. Under tiden som vi bakade och donade i köket styrde pappa Pohlman upp mat till fåglarna, tog in granen och pyntade hemmet så som han tyckte var fint. Sen fick jag förstås göra om lite, men han är inte dum den där Ove. Han är min Ernst. Och mamma är min mästerkock.

Det lättaste som jag någonsin har bakat var ischoklad. Kan man ens kalla det för att baka, smälta 75 gram smör och lägga ner 200 gram mörkchoklad, röra om och hälla upp i formar. Kom igen, kan det vara så enkelt? Jag har i och för sig inte smakat än, men det är ju choklad så det borde vara smaskens. Mamma rörde ihop en god knäck och jag gjorde som sagt nya biscotti. Skulle ge mig på mer avancerat julgodis så som fransk nougat och rocky road, men det hanns inte riktigt med eftersom vi inte började baka i bagartid.

Men än är det ju inte julafton, så jag hinner nog med det också. Har ni bakat något smaskigt?

Mamma och jag

Men i dag har jag inte målat, i dag har jag bakat med min mamma. Tema saffran. Jädrar vad vi har bakat. Och bakat. Jag gjorde klassiska lussekatter och saffrans biscotti och mamma frilansade loss med mandelmassa på olika sätt, det blev två längder, några knyten och bullar med den där smarriga mandelmassan.

Jag var förstås som en elev på högstadiet som frågade hela tiden hur jag skulle göra med degen, men nu var jag den där snälla och timida flickan som lyssnade på min lärare och inte förstörde stämningen i gruppen (fast jag under den perioden i högstadiet när jag fick etta, ni vet, ansåg att jag var stämningen i gruppen).

Nåväl. Vi hade väldigt roligt, mamma och jag. Jag tyckte att den första lussekatten jag snurrade ihop var så liten att den knappt syntes på plåten, men sen när de kom in i ugnen blev de ju svällande stora. Vi skrattade glatt och fick imma på glasögonen när ugnsluckan öppnades, samma visa varje gång.

Åh vad roligt det var att baka med min kära mor, kanske att jag också kan bli en bullmamma, hittills så ser det ju lovande ut. Och ja, jag är fortfarande förvånad.
På nästa lektion tror jag nog att det blir  julgodigs.
Mumsfillibabba!

Bagaren rapporterar

Jädrar i min lilla låda vad här har bakats. Jag har för tusan bakat pepparkasksskorpor, hör ni det, skopor. Det är ju helt otroligt. Som sagt, min gamla lärare från lilla bagarskolan skulle till och med bli stolt. Hon skulle se mig nu när jag lägger upp gravidmagen på stenskivan och rör runt med träspaden i smeten så att den nästan går av. Ha. Jag är så sjukt nöjd.

Så vi kan säga att söndagsmiddagen bestod av turkisk yoghurt med bär och müsli till förrätt (som frukost alltså), smulpaj med äpplen och vaniljvisp till huvudrätt och julskorpor till efterrätt. Eller biscotti som det så flott heter på bagarspråk. Receptet är hämtat från arla.se.

Jag skulle i och för sig nöjt mig med att äta smeten till skorporna, helt plötsligt hade jag ju gjort som en pepparkaksdeg vilket jag inte riktigt förstod när jag rörde ihop ingefära, kanel och nejlikor. Livsfarligt god smet. Jag kan ju erkänna att jag tidigare har köpt pepparkaksdeg bara för att äta degen och inte baka, men i år tror jag till och med att jag slår till på att pepparkaksbak. Kanske kan bli ett hus också. Det här är på väg att gå över styr. Haha.

Ja, kanske att Leila kommer att få konkurrens, vem vet. Jag ska i alla fall ta en skorpa till och beundra det nystädade kontoret med roboten i hörnet, och badrummet som mer och mer blir klart…