I lördags innan vi hade dammat av Franks farbrors gamla pulka använde vi som ni såg snöskyffeln som pulka, vilket fungerade utmärk det också, men igår så fick Frank åka stora pulkan. Vi bullade upp med amningskudden och fårfäll och sen gick vi till Wadköping och köpte riktiga bullar, dvs. frukostfrallor och årets första semla, varsin söndagssemla.
Frank brummade med hela vägen till Wadköping, satt upp och kollade läget. Han var med och pekade på bagaren, andra kunder och så alla bullarna förstås, sen på vägen hem somnade raringen, fick lite snö på ögonfransarna men hade bra skydd och sov gott i sin stora overall. Jag skulle också vilja bli dragen i en pulka och ligga på en fårfäll med en stor overall på mig., det ser ju så himla mysigt ut.
Och den där semlan, det var en klassik semla. Med mycket grädde och en klump mandelmassa i mitten, med andra ord växte mandelmassan i munnen när jag åt och strax efter att jag hade moffat i mig hela kände jag att en halva åt gången kanske inte hade varit så dumt. Men äsch. Ska det vara så ska det väl vara. Den var godkänd.
Men mycket väl godkänt fick pulkaåkningen med Frank. Förstås.
Som ni ser är väggen klar nu. Yes asså! Jag är så otroligt nöjd att jag inte finner ord. Jädra fräsigt garage alltså. Vi valde att göra som en ram runt målningen för att det inte skulle bli konstigt med lamporna och uttaget på väggen och jag måste säga att det blev riktigt bra.
Först tänkte vi att Simon skulle måla en lyktstolpe som vi sedan skulle sätta fast en av våra gamla skyltar på, men sen kom vi fram till att hans vägg får vara hans vägg. Den är färdig och fin som den är och projekt gamla gatskyltar få bli ett eget hittepå i ett annat hörn. Grejen är nämligen den att jag tjatade till mig ett gäng gamla gatskyltar som jag tänkte var roligt att sätta upp på väggen. Ska bara klura ut hur det blir bäst.
Sen har vi även tänkt hänga upp Franks trampbilar på väggen, det kanske jag redan har berättat, men anyway. Det blir bättre och bättre dag för dag. Och den där festen, den lutar sannerligen åt en vårfest med öppen garageport och fågelsång, för nu när snön ligger tät utanför så känns det inte lika lockande att duka upp till garagefest.
Hur som helst kommer jag prata med Stig varje gång jag går in i garaget, kolla läget med honom, om han testkört bilen och om han har det bra. Perfekt ju. Och om någon av er funderar på att ha en för jävla fräsig vägg hemma så rekommenderar jag Simon å det varmaste.
Och just det, Frank ska få en ny stol. Köpte en gammal sliten Tripp Trapp för några dundringar och lät Simon gå banans och självklart blev även det awesome, den ska bara torka lite så att Frank inte får graffiti på rumpan, lite tokigt liksom. Om ni undrade vad det var frågan om.
Kram so long godingar!
Bilder: Sally Bazar
Nu har jag googlat runt så mycket och scrollat hit och dit för att leta rätt på bästa pris på ovanstående tallrikar att jag blivit alldeles yr och snubblade på mållinjen kan vi väl säga. Lagom till att jag hade proppat kundkorgen full av tjusiga tallrikar och assietter svimmade jag av, slog hakan i disken och blev liggande platt fall på golvet. Eller jag hade gjort det om jag hade varit i en riktig affär, nu tar jag mig mest för pannan och funderar på att gå och lägga mig istället för att ta barnbidraget och investera i långvarig kalasdukning.
Jag försökte även köpa några tallrikar på Cervera inne på Marieberg idag, på riktigt alltså, men där arbetade det surtanter och surtanter får som bekant inte längre mina pengar, nehe, vet ni vad. Sånt har jag slutat med. Fast även där var det skrämmande nära, hade fem tallrikar i handen, gick med hyfsat bestämda steg mot kassan och inte en blick fick jag. Vände på klacken, ställde tillbaka tallrikarna i hyllan och gick ännu mer bestämt ut där ifrån.
Snart kommer jag bli som pappa Pohlman, jag kommer peka på mig själv och med hög stämma säga ”KUND” och titta på affärsbiträdet samtidigt som jag går därifrån för att få dem att förstå att jag skulle kunna vara den person som ser till så att affärerna fortsätter gå runt och så att surtanter får sin lön. Men inte idag. Och inte där. Cervera som ligger vid Babyproffsen däremot, de är så trevliga att hälften vore nog. Bara så ni vet.
Dessutom brukar jag ju köpa alla mina Riceprodukter hos Gittan på Öland när vi är där, för hennes butik vill jag verkligen gynna. Och där inne skulle det inte göra så mycket om jag slog huvudet i kassadisken, för det är nämligen en flygel, så kanske att jag skulle spela pianot ett spratt innan jag hamnande platt fall på golvet och fick syn på fläkten som Frank tittar extra mycket på när vi är där.
Nåväl. Yr i bollen är jag och beslutet att fixa ett långvarigt kalas istället för att köpa papptallrikar och annat skit känns bra. Men just idag blir det ingen affär. Nej, för det här är en vick-på-rumpan-affär, en-vick-på-rumpan-affär.
Hej då.
Skrivet den 9 januari 2014 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Nästan som Simon & Garfunkel, fast bättre om man ser det från den här sidan. Och ni ser ju själva, nu har garaget fått en gnutta själ. Och jag tycker att det blir så himla fint, med The Stig och alla färger, tyvärr ger nog inte kvällsfotografering i strålkastarljus de mest rättvisa återskapandet av färgerna. Men ändå. Och för er som inte har koll på The Stig säger jag bara googla det plus Top Gear så fattar ni, en slags presentation av Simon kommer här…
Det började med att jag såg klistermärken lite här och där med den där snubben som finns på tygkassen här ovanför, under snubben stod det Dysfori. Jag googlade och tänkte att det kanske är någon som kan graffiti. Mycket riktigt. Hittade till en blogg och scrollade ner bland inläggen, fick syn på fräsiga gubbar och en målad vägg på Kulturhuset. Saken var klar, jag skulle fråga killen bakom bloggen om han ville måla vår vägg i garaget. Pirrig och förväntansfull skickade jag iväg ett mail.
Framför mig såg jag en färgglad vägg med vår adress och lite annat bös. Till en början var böset oklart men sen konstaterade både Jocke och jag att The Stig var det bästa böset vi kunde tänka oss. Han kommer ju ändå från vårt favoritprogram.
Som tur var ville Simon använda sin skicklighet och måla väggen. Igår täckte Jocke och jag in det som skulle täckas in och idag kom Simon hit. Har han inte gjort tjusigt så säg? Han arbetade på så bra så bra, i ångorna av färgen och varje gång jag kikade ut genom vardagsrumsfönstret så sa jag för mig själv, ”jävlar vad bra det blir, det blir så himla snyggt!”
I helgen ska Simon färdigställa härligheten sen är det bara för Jocke och mig att fixa resten med inredning och verktyg och annat som hör garaget till. Och om jag fick välja skulle jag gå på graffitikurs hos Simon, fast innan dess så ler jag stort åt vår fina vägg och kan nästan lova att vi har det snyggaste garaget i hela området. Så det så. Ha.
Tack Simon för att du hjälper oss med det!
Efter överraskningsfest och tre dagar med trerätters så åkte vi tillbaka till stugan igen, tog med Frank och nöjt av de sista dagarna av gemensam ledighet. Så otroligt lyxigt det har varit med Jocke hemma. Vi tog några promenader i våra vadderade stövlar, dokumenterade dropparna och letade skatter på sjöbotten. Hittade en diamantring värd flera miljoner, riskerade vatten i stövlarna, i tanken var vi och ringen redan med på antikrundan som tidernas bästa fynd, fångade upp ringen och insåg att det var en kapsyl från en gammal läskburk. Typiskt också, vi som skulle bli skuldfria, skänka pengar till bättre behövande, köpa en sportbil, resa till värmen, spara pengar till Frank o.s.v…
Men okej. Vi gifte om oss i kapsyl och fantiserade vidare längs strandkanten, fick syn på solen och gick hem igen. Tände en brasa och vilade lite på soffan och gottade oss åt vårat beslut om fibernät. Tittade på film utan reklamavbrott, åt hemlagad pizza och delade på en Ginger Joe. Njöt av privilegiet att ha en egen stuga, fick besök av älskade Rita och Janne och bara hade det skönt innan längtan efter det gröna huset la sig till rätta någon dag senare och vi åkte hem till stan igen…
Och idag har vi båda arbetat och Frank är på sitt nattis och dagis hos mormor och morfar. Och i morgon, ja i morgon kommer ”graffiti-Simon” och börjar måla i garaget. Åh så spännande!
Alfons hittade jag här.
Nej men jag tänkte väl styra upp det finaste av 1-årskalas du kan tänka dig. Jag googlar runt lite och blir förbannad på första träff. Mår illa. Jag får välja på kalas för tjejer och kalas för killar, rosa eller blått. Babyblå pirat eller rosa Barbie. Fy tusan, svordomskavalkad vad tråkigt och tramsigt. Kom igen, hörde jag att det var 2014, eller var det 1420?
Det är ju inte så att det bara finns rosa och blått. Även om många tycks tro att det är de enda färgerna som färgcirkeln består av om man har barn och vill förslagsvis klä på dem eller göra fint i deras rum, piffa till ett kalas eller köpa en leksak. Så irriterande tramsigt att jag blir upprörd. Måste nog gå till gymmet igen och jävlas med träningsvärken och tänka om. Eller jag ska väl inte tänka om, jag ska bara bli av med lite irritation på grund av det obefintliga genustänket och ge Frank det färggladaste kalaset i hans historia. Ha.
Jag menar, Frank fyller snart 1 år, han älskar att titta på ballerinan som snurrar runt, runt i mitt gamla smyckeskrin tillsammans med morfar, han leker redan i sitt kök han fått av farmor, hjälper oss att plocka ur diskmaskinen, spelar fotboll i garderoben och kör runt med en bil på det rutiga golvet. Han ska så klart få välja själv vad han vill leka med och vilka färger han tycker bäst om, men till dess att han har kommit på det så är det väl ändå Jockes och min uppgift att visa honom att det finns en värld utanför det babyblå och gulligullrosa?
Sen kanske han vill ha babyblå pirater eller rosa Barbie barnkalas när han fyller 3 år och då ska han få det, men nu. Nej vet ni vad. Både Jocke och jag tycker det är så tramsigt att vi får utslag och ihållande eksem så fort vi googlar runt på 1-årskalas, så jag tittar vidare. Kanske Alfons vore roligt. Men nej.
Förmodligen hittar jag väl på något eget, gynna den här industrin känns nämligen inte helt rätt.
Aja. Ge mig stryka.
Skrivet den 5 januari 2014 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Ja, det är alltså så att varje år börjar med mammas födelsedag. Och just i år fyllde hon jämt, sen frågar man inte damer om deras ålder så det låter vi vara osagt. Huvudsaken var att det bjöds upp till fest. Eftersom mamma och pappa firade nyårsafton med Frank så blev det ett ordentligt firande på nyårsdagen istället, vi fixade snittar och det togs fram champagne. Vi dukade upp för nio personer och klädde upp oss så gott vi kunde. Jag agerade kallskänka, servitris och diskare så att födelsedagsbarnet skulle få umgås med sina gäster.
Det bjöds på löjromstoast till förrätt, helstekt oxfilé med potatisgratäng och kantarellsås till huvudrätt och crème brûlée till efterrätt, toppat med en av brorsans makroner. Med andra ord ännu en utsökt trerättersmiddag. Lagom till att kaffet kokades och den gigantiska cheesecaken plockades fram smusslade jag med sms med en av mina mostrar. Mamma skulle nämligen inte bara få en förtjusande blombukett i cerise utan även en kärleksfull överraskning från sina systrar.
Det plingade på dörren, min kusin Björn kom med ett stort paket, pratandes Älvdalska. Mamma såg inte först att det var han, men han var så klart välkommen in en snabbis, men han skulle egentligen bara låna toaletten. Och precis när dörren ska stängas så kommer tre av mammas systrar och en av systrarnas sambo. Big suprise!
Jag visste förstås om det här härliga spektaklet och blev alldeles tårögd när det uppstod kramkalas i hallen. Lyckades fånga några fina ögonblick på bild och blir varm i magen när jag tittar på korten. Kvällen fortsatte på älvdalska och det surrades nog ett bra tag efter att husan, tillika undertecknad hade tagit med mig min familj och åkt hem.
Som tur var kunde mostrarna stanna över natten och syskonkärleken fick fortsätta även den 2:a januari. Men det får nog Frank berätta om.
Mammas dag blev sannerligen över förväntan bra i alla fall och jag är väldigt glad att jag kunde hjälpa till med både det ena och det andra.
Grattis igen älskade mor!
Skrivet den 5 januari 2014 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Så när jag gick upp strax efter åtta för att jag var akut kissnödig och egentligen bara skulle utföra mitt behov och sedan somna om igen fick jag syn på en alldeles rosa himmel. Som ni vet vid det här laget har jag svårt att bara släppa rosa himlar. Trots att jag just denna morgon visste att jag senare skulle bli otroligt trött och önska att mamma fyllde år den 2:a januari istället för den 1:a. Men ändå begav jag mig ut.
Ner till blåsten vid sjön, soluppgången och resterna av nattens firande. Vackert, kallt och friskt. Betraktade uppdragna bryggor och båtar, fastlåsta utemöbler och framställda sparkar. Knäppte kort till fingrarna var frusna i mina rosa barnvantar och magen hungrig efter frukost. Gick hem igen utan åsynen av liv, styrde upp en brasa och fick sällskap av Vuka till frukostfixet. Lyxfrulle med löjrom, röra och pannkakor.
Sen slog tröttheten till som en bomb, gästerna åkte hem och Jocke och jag la oss på soffan och tittade på Duck Dynasty, förbannat roligt. Önskade ännu hårdare att mammas 70-årsdag skulle vara framflyttad men tog mitt uppdrag på allvar så vi plockade ihop lite och åkte mot Karlssons catering, där jag för en gång skull, skulle agera husa.
Men det, det förtjänar förstås ett eget inlägg…
Det är inte det att vi hade en sjuhelvetes nyårsfest och att jag ännu inte har återhämtat mig, åh nej. Eller att badet i sjön gav mersmak och att jag fortfarande svalkar mig, nej, nej. Det är bara det att alla nya år börjar med mammas födelsedag och den här gången med överraskningar och stor middag. Men det tar vi senare. Först om pensionärerna, nyårsafton och vi…
Ungefär såhär var det. Besök av goda vännerna Johan och Vuka lagom till lunch, på med bikni och överställ. Packa picknick och handdukar, fixa brasa och tända bastun. Grilla korv och hälsa på okända pensionärer. In i bastun, svettas och tro sig bli badsugen. På med dykarskorna och ner i 4° sjö, kärringdopp och svordom. Upp igen, akvarium i skorna och in i bastun. Varm, varmare, varmast. Kärringdopp igen och frusna fötter. Värma sig och bege sig hemåt.
Stannar på glögg hos ovan nämnda okända pensionärer. Bjuden på smörgås och snicksnack om livet, skola och barnomsorg. Skriva i gästboken och önska gott nytt år. Hem och duscha, bli sminkad och ladda för en trerätters. Jocke och jag fixar varmrätten och gästerna resten.
Tre klassiker radar upp sig till förrätt, skagentoast, råraka med löjrom och kungskrabba. En mycket bra start på middagen och en första skål i champagne. För att sedan ge sig på Oxfilé Wellington med portvinssås och en något misslyckad potatisterrin. Men köttet var fantastiskt och såsen likaså. Mätt i matmagen men sugen i sötmagen. Chokladcheesecake likt en stor 88:an med jordgubbar kittlar dödsskönt i kistan och lägger sig som ett duntäcke runt resten och nedräkningen till tolvslaget har börjat.
Hinna spela lite sällskapsspel och värma upp inför nästa match. Ta med fyrverkerierna och gå till bryggan. Huttra lite i mörkret och räkna ner. Förbereda nästa flaska champagne och rigga raketer. Nu. Gott nytt år hojtar vi i takt med att pjäserna lyser upp runt sjön. Kramkalas och hem igen.
Stanna upp vid lekplanen, gnägga med norrköpingsbor och beskåda ytterligare fyrverkerier. Skratta lite åt sega gubbar med vingliga ben och rolig dialekt. Skåla igen och gå hem till nästa match i … Äta ost och parmaskinka, skratta mig hes och göra high five med min tävlingspartner Johan, vinst igen och gott att gå och lägga sig.
En perfekt nyårsafton där en beskrivning av en struts blir en giraff, där skrattet sitter kvar i väggarna och där 2014 välkomnas på bästa sätt. Tack Johan och Vuka för att ni ville fira med oss!
Som ni ser är stugan pyntad för nyårsfest. Några av er kanske undrar hur det är med den där nyårsblåsan, då kan jag meddela er att jag kommer i den, men om vi säger såhär, hips don’t lie, lite tight över det partiet. Som tur är innebär inte pyntet i stugan att det blir en bankett med tvång på den lilla svarta och in med magen ut med bröstet. Nej.
Vi kör all in på myskläder, tar en grillkorvslunch och badar vedeldad bastu i goda vänners lag, forsätter med en stödvila innan kvällens trerätters glatt ska intas och vi firar in det nya året med en flaska champagne och raketer. Det är så vi har tänkt i alla fall, om det blir så återstår att se. Frank firar med mormor och morfar och årets sista dag kommer sannerligen bli till belåtenhet för oss alla.
Hoppas att er nyårsafton blir outstanding och att ni får ett fantastiskt gott nytt år. Det här med årskrönika känns i dagsläget lite överskattat för min del då året kort och gott kan sammanfattas med Frank, men nog ska jag nog kunna knyta ihop säcken så småningom. Det är ju bara det att tiden går så förbenat fort, på både gott och ont.
Men äsch. Nu kickar vi gång den här aftonen, gästerna här precis kommit och gäststugan är redo, kanske att vi till och med tar ett dopp i sjön…
På återseende ni härliga bloggläsare och gott nytt!
