On the road

I fredags när vi åkte till stugan var det ett magiskt kvällsljus som svepte över skogen vid sjön, nästan så att Jocke fick släppa av mig i farten så att jag kunde fånga ögonblicket. Istället släppte jag av Frank och Jocke vid stugan och gjorde en rivstart tillbaka mot ögonblicket, men då var det förstås redan borta. Det spegelblanka var kvar men magin hade försvunnit. Det var grått och tråkigt, stilla och utan djup.

Jag letade liten mellan träden och hittade en annan väg och en annan sjö, så det får väl duga. Småsprang ner mot den vinda bryggan och knäppte några kort, mötte skeva små bodar med olika välkomnanden på dörrar och åkte sedan hem igen…

Diamantring värd miljoner

Efter överraskningsfest och tre dagar med trerätters så åkte vi tillbaka till stugan igen, tog med Frank och nöjt av de sista dagarna av gemensam ledighet. Så otroligt lyxigt det har varit med Jocke hemma. Vi tog några promenader i våra vadderade stövlar, dokumenterade dropparna och letade skatter på sjöbotten. Hittade en diamantring värd flera miljoner, riskerade vatten i stövlarna, i tanken var vi och ringen redan med på antikrundan som tidernas bästa fynd, fångade upp ringen och  insåg att det var en kapsyl från en gammal läskburk. Typiskt också, vi som skulle bli skuldfria, skänka pengar till bättre behövande, köpa en sportbil, resa till värmen, spara pengar till Frank o.s.v…

Men okej. Vi gifte om oss i kapsyl och fantiserade vidare längs strandkanten, fick syn på solen och gick hem igen. Tände en brasa och vilade lite på soffan och gottade oss åt vårat beslut om fibernät. Tittade på film utan reklamavbrott, åt hemlagad pizza och delade på en Ginger Joe. Njöt av privilegiet att ha en egen stuga, fick besök av älskade Rita och Janne och bara hade det skönt innan längtan efter det gröna huset la sig till rätta någon dag senare och vi åkte hem till stan igen…

Och idag har vi båda arbetat och Frank är på sitt nattis och dagis hos mormor och morfar. Och i morgon, ja i morgon kommer ”graffiti-Simon” och börjar måla i garaget. Åh så spännande!

Årets första soluppgång

Så när jag gick upp strax efter åtta för att jag var akut kissnödig och egentligen bara skulle utföra mitt behov och sedan somna om igen fick jag syn på en alldeles rosa himmel. Som ni vet vid det här laget har jag svårt att bara släppa rosa himlar. Trots att jag just denna morgon visste att jag senare skulle bli otroligt trött och önska att mamma fyllde år den 2:a januari istället för den 1:a. Men ändå begav jag mig ut.

Ner till blåsten vid sjön, soluppgången och resterna av nattens firande. Vackert, kallt och friskt. Betraktade uppdragna bryggor och båtar, fastlåsta utemöbler och framställda sparkar. Knäppte kort till fingrarna var frusna i mina rosa barnvantar och magen hungrig efter frukost. Gick hem igen utan åsynen av liv, styrde upp en brasa och fick sällskap av Vuka till frukostfixet. Lyxfrulle med löjrom, röra och pannkakor.

Sen slog tröttheten till som en bomb, gästerna åkte hem och Jocke och jag la oss på soffan och tittade på Duck Dynasty, förbannat roligt. Önskade ännu hårdare att mammas 70-årsdag skulle vara framflyttad men tog mitt uppdrag på allvar så vi plockade ihop lite och åkte mot Karlssons catering, där jag för en gång skull, skulle agera husa.

Men det, det förtjänar förstås ett eget inlägg…

Pensionärerna, nyårsafton och vi

Det är inte det att vi hade en sjuhelvetes nyårsfest och att jag ännu inte har återhämtat mig, åh nej. Eller att badet i sjön gav mersmak och att jag fortfarande svalkar mig, nej, nej. Det är bara det att alla nya år börjar med mammas födelsedag och den här gången med överraskningar och stor middag. Men det tar vi senare. Först om pensionärerna, nyårsafton och vi…

Ungefär såhär var det. Besök av goda vännerna Johan och Vuka lagom till lunch, på med bikni och överställ. Packa picknick och handdukar, fixa brasa och tända bastun. Grilla korv och hälsa på okända pensionärer. In i bastun, svettas och tro sig bli badsugen. På med dykarskorna och ner i 4° sjö, kärringdopp och svordom. Upp igen, akvarium i skorna och in i bastun. Varm, varmare, varmast.  Kärringdopp igen och frusna fötter. Värma sig och bege sig hemåt.

Stannar på glögg hos ovan nämnda okända pensionärer. Bjuden på smörgås och snicksnack om livet, skola och barnomsorg. Skriva i gästboken och önska gott nytt år. Hem och duscha, bli sminkad och ladda för en trerätters. Jocke och jag fixar varmrätten och gästerna resten.

Tre klassiker radar upp sig till förrätt, skagentoast, råraka med löjrom och kungskrabba. En mycket bra start på middagen och en första skål i champagne. För att sedan ge sig på Oxfilé Wellington med portvinssås och en något misslyckad potatisterrin. Men köttet var fantastiskt och såsen likaså. Mätt i matmagen men sugen i sötmagen. Chokladcheesecake likt en stor 88:an med jordgubbar kittlar dödsskönt i kistan och lägger sig som ett duntäcke runt resten och nedräkningen till tolvslaget har börjat.

Hinna spela lite sällskapsspel och värma upp inför nästa match. Ta med fyrverkerierna och gå till bryggan. Huttra lite i mörkret och räkna ner. Förbereda nästa flaska champagne och rigga raketer. Nu. Gott nytt år hojtar vi i takt med att pjäserna lyser upp runt sjön. Kramkalas och hem igen.

Stanna upp vid lekplanen, gnägga med norrköpingsbor och beskåda ytterligare fyrverkerier. Skratta lite åt sega gubbar med vingliga ben och rolig dialekt. Skåla igen och gå hem till nästa match i … Äta ost och parmaskinka, skratta mig hes och göra high five med min tävlingspartner Johan, vinst igen och gott att gå och lägga sig.

En perfekt nyårsafton där en beskrivning av en struts blir en giraff, där skrattet sitter kvar i väggarna och där 2014 välkomnas på bästa sätt. Tack Johan och Vuka för att ni ville fira med oss!

Redo för afton

Som ni ser är stugan pyntad för nyårsfest.  Några av er kanske undrar hur det är med den där nyårsblåsan, då kan jag meddela er att jag kommer i den, men om vi säger såhär, hips don’t lie, lite tight över det partiet. Som tur är innebär inte pyntet i stugan att det blir en bankett med tvång på den lilla svarta och in med magen ut med bröstet. Nej.

Vi kör all in på myskläder, tar en grillkorvslunch och badar vedeldad bastu i goda vänners lag, forsätter med en stödvila innan kvällens trerätters glatt ska intas och vi firar in det nya året med en flaska champagne och raketer. Det är så vi har tänkt i alla fall, om det blir så återstår att se. Frank firar med mormor och morfar och årets sista dag kommer sannerligen bli till belåtenhet för oss alla.

Hoppas att er nyårsafton blir outstanding och att ni får ett fantastiskt gott nytt år. Det här med årskrönika känns i dagsläget lite överskattat för min del då året kort och gott kan sammanfattas med Frank, men nog ska jag nog kunna knyta ihop säcken så småningom. Det är ju bara det att tiden går så förbenat fort, på både gott och ont.

Men äsch. Nu kickar vi gång den här aftonen, gästerna här precis kommit och gäststugan är redo, kanske att vi till och med tar ett dopp i sjön…

På återseende ni härliga bloggläsare och gott nytt!

Socionomstuga

Innan jag berättar om min stil tänkte jag visa bilder från stugan. Jag var där igår och gjorde i ordning för ett gäng socionomer som hyrde den över natten bara. Jösses vad mysigt det är där. Särskilt när värmeljusen är tända och det sprakar gött om brasan i öppna spisen.  Även om den här flocken studentpolare var aningens mörkrädda så hoppas jag verkligen att de trivdes, jag undrar mest hur de fick plats sju personer. Men det var inte riktigt mitt problem. Ja, vi har en utomordentligt fin gäststuga men den är tyvärr inte isolerad så där sov inga gäster den här gången.

Nåväl. Det var ju ett tag sen vi var där, anledningen stavas förstås garage, men igår kände jag att en helg där inte skulle vara så tokigt. Och garaget har fått sig två omgångar färg invändigt i helgen så snart kan vi lägga det åt sidan. Yes asså.

Förutom att jag städade, tände ljus och brasa så bytte jag ut en lampa i vardagsrummet. Den där klassikern som står där nu hittade jag nämligen i en grannes trädgård, lampan var förvissad bakom ett förråd i väntan på döden. Stackars. Så pappa Pohlman och jag spatserade dit med en säckkärra och forslade hem åbäket. Och den fungerade. Behövdes bara lite fix som pappa hjälpte mig med sen var det bara att ge lampan ett nytt liv i stugan. Vad tycks? Jag tycker att den passar ypperligt där och att ljuset blev varmt och fint.

Sen ser ni min fulsnygga tallriksvägg också. Jag kunde inte riktigt låta bli. Jocke är väl sådär nöjd, men i mina ögon är de där jultallrikarna inte så fruktansvärda. Dessutom är de tallrikar från Jockes och mitt år, dvs 80 och 81. Så ni vet.

Och om ni gillar det ni ser, så går det bra att hyra härligheten, allra bäst går det förstås på vår och sommar. Det är bara att hojta till.

Lillördagslyx

Pappa Pohlman och jag var som sagt till stugan igår för att kolla läget. Till en början tänkte vi att vi skulle ta upp båten, men det var en lite väl överambitiös tanke. Vi tittade på båten och på slänten den skulle upp för, konstaterade att det inte var värt mödan och gick och plockade kantareller istället. Förmodligen veckans bästa beslut.

Jag sa till pappa att jag bara skulle kolla mitt kantarellställe innan vi gick in och fikade, och där fanns så många kantareller att jag blev alldeles till mig, så då hämtade jag min käre far och så gick vi och plockade dem tillsammans. Precis som när jag var liten. Nostalgitripp de luxe så att kärleken la sig som bomull runt hjärtat. Familjemys när den är som bäst alltså.

Både pappa och jag skrattade lite när jag tog med en så stor bunke för att plocka lite av skogens guld, men se, det var ju en himla tur annars hade vi fått lägga svampen i fickorna.

Och innan vi åkte hem dukade pappa upp fikat på en liten handduk med dalahästar, där serverades det hembakat av alla de slag, lingonbröd med ost, småkaka och vaniljbulle till en lagom varm kopp honungsvatten. Har jag sagt att det ska vara gott att leva?

Snacka om lillördagslyx. För sen när vi kom tillbaka till mamma och Frank fick jag dessutom sova nästan två timmar och på kvällen gjorde jag svampsås till kött och klyftpotatis. Dra mig baklänges vilken solsidanstatus. Ha. Och jag har svamp kvar till kvällsmackor. Yes asså.

Och stugan, den var så fin och kärleksfull att jag hoppas att vi kan åka dit snart igen, så fort garaget inte tar all vår tid. Så då vet ni. Nu ska jag fantisera vidare om en tvättstuga innan Frank vaknar från sin förmiddagslur.
Hej så länge!

Välkommen till sommarnöjet!

Är inte det ett fint ord för sommarstuga, sommarnöje? Det säger min mamma om stugan när hon pratar med Frank, jaha, har du varit på sommarnöjet och roat dig i helgen? Ja men visst har jag det mormor, säger Frank då och så fortsätter konversationen i vokaler.

Och mycket riktigt, nu har vi varit på sommarnöjet och styrt upp det sista inför de första gästernas ankomst. Det är bra med gäster, då fixar man liksom det som inte blivit fixat men som behövs. Exempelvis olja in trätrallen vid gäststugan, foga lite kakel i köket, skruva upp en Stringhylla, pynta lite och se till så att allt är i sin ordning med boende, båt och brygga.

Så nu hoppas vi verkligen att våra gäster kommer trivas lika bra på sommarnöjet som oss. För nu tycker jag banne mig att det är så fint som det kan bli, bortsett från fasaden på gäststugan. Annars är det, det finaste sommarnöjet jag har, om vi inte räknar med Öland förstås.

För på det här sommarnöjet kan man äta frukost i solen, plocka smultron i slänten, knycka blåbär i skogen, leta kantareller i gläntorna, doppa sig vid bryggan, meta från båten, grilla sin pizza på en sten, äta middag i utefummet och insupa den svenska sommaren på bästa sätt…

Så välkomna hyresgäster!

Söndagssummering

Ännu en skön helg i stugan. Födelsedagskalas för Jocke med jordgubbstårta och grillad kyckling fast i annan ordning och inte tillsammans. Som ni förstår. Gäststugan färdigpimpad invändigt och redo för bokningar.

Familjen på besök, häng på verandan och uppdukat i uterummet. Till och med lillebror kom på visit, verkligen uppskattat. Knytkalas med mat från de bästa av världar, Karlssons catering och Reithes ribbs. Jag är nog fortfarande mätt.

Wilma fångade möss som om det inte fanns en morgondag, lattjade lite med en fågelunge som jag sedan ville ta till min barm och lova ett lyckligt liv. Som tur var hoppade fågelungen vidare i skogen mot nya äventyr när Wilma tittade åt ett annat håll, så jag tror absolut att den klarade sig.

Frank skrattade bubblande åt allt från mormor med en blombukett till Vincent med Spiderman. Härliga ungar. Och jag tog mig några glas mousserande tillsammans med Moder Tereza innan partybelysningen släktes och det endast var grannens 60-årsfest som fortsatte i takt med åskans muller…

Vilken långhelg…

En långhelg i stugan paketerad i långpanna med de godaste av ingredienser. Fokus på fix inför framtida hyresgäster. Bryggan ligger på plats, båten ligger i sjön, gäststugan har fått nya inventarier i form av klädhängare, hylla och hjort. Lister har spikats fast och el har dragits. Uterummet har fått partybelysning och gäster har kommit och gått. Männen och de större barnen har badat, damerna har stått på land med de minsta och slagits med myggen. Sveriges nationaldag och studentfirande har gått oss förbi.

Vi har ätit grillade hamburgare och hemmalagad pizza, kylt ner oss med blåbärsglass och saftiga jordgubbar, skrattat oss till tårar av tokigheter och tittat på Frank när han har kommit på knepet med att rulla från rygg till mage. För det var väl ett väldans rullande. Helgens mest upprepade rörelse, minst sagt. Svårt att komma tillbaka till ryggläge bara.

Och nu är vi hemma i stan igen, regent smattrar på fönsterbläcket, internet fungerar, katten är utmattad efter all jakt på möss, Frank får lite banan av Jocke och jag summerar och funderar, funderar på om den där åskan kommer hit och jag måste kura ihop mig och tänka på något annat…

Men innan dess bjuder jag på det här och hur det än är så har den här långhelgen varit utomordentligt bra och effektiv.  Och det känns som en bra uppladdning inför en ny vecka med nya äventyr och hokus pokus.

Hoppas att er helg har varit minst lika bra!