En smula höst

Smula och smula, tittar man på termometern och är ute så tycker jag nog att det är lite mer än en smula, men enligt pappa Pohlman kommer det minsann lite värme nästa vecka, så det här är väl bara en liten påminnelse om vad som komma skall. Kylan som fryser ända in i märgen. Uschamig.

Fast det är inte den rackarns kylan som jag har smulat ner med här hemma. Jag har bara pyntat odlingsbänken och flyttat ner kuddarna från sovrummet till vardagsrummet, plockat bort pryttlar i fönstren så att den lille marodören inte gör sig illa och så har jag planterat en blomma i en ishink. Planterat var förstås i överkant, som ni ser. Det saknas lite jord, men det ska åtgärdas hyfsat snart. Men ett tips, kolla efter diverse ishinkar på loppis och använd som kruka. Jag tycker att det blev flott.

Och nu när kylan kryper på och jag huttrar till lite så blir jag per automatik sugen på lite förändring, så även det lilla gläder en fattig. Tur då att jag har så rackarns många kuddar och kuddfodral att variera med. Haha.

Jaja, ni kan även skymta garagetaket där i bakgrunden, så en uppdatering om bygget kanske inte vore så dumt. Men först ska jag nog satsa på lite skönhetssöm. Wish me good luck…

Vid mitt ritbord…

Efter att jag hade spikat i 256 spik på två timmar och fått en svidande arbetarblåsa tog jag med mig nyvakne Frank in och styrde upp lite vid ritbordet. Nu ska jag som sagt bara komma igång med ritandet också. Då blir det ännu bättre. Men hörni, hur jobbigt är det inte att spika panel då, jag tror jag måste träna upp mina hammarslag en aning. Nu är jag helt slut i mitt spikhuvud.

Hur som helst så har IKEA haft erbjudande om att köpa vagnen RÅSKOG till medlemspris så då passade jag på. Och den blev perfekt till mina målarfärger. Nu kanske ni tycker att det är konstigt att jag valde den gråa och inte turkosa, men ni förstår, att den turkosa var för mjäkig för min smak så lika bra att köra på den grå. Och eftersom målarfärgerna fick en ny plats blev det en tom hylla vilken snabbt fylldes på med tidningar och lite annat bös. Och nu när jag ser det såhär, så kliar det i fingrarna till att börja skapa och måla och dona.

Men för att inte kvällsarbetarna ska giva mig på moppo får jag förvandla kliet i fingrarna till korvstroganoff. Och på tal om tidning, ni har väl inte missat reportaget i Älskade hem där jag och hemmet är med på hela sex sidor, spring iväg med er och köp nu!

Sex sidor charm…

Jamen, expediten på Pressbyrån hade ju inte ens hunnit fått upp packen med tidningar när Frank och jag stövlade in där i förmiddags och scannade av tidningshyllan. Det låg en inplastad bunt på golvet och jag förklarade att jag letade efter ”Älskade hem”, att den skulle komma ut i dag eller i alla fall när som helst. Hon suckade till och sprättade upp en bunt, slet fram ett rykande färskt exemplar och begav sig till kassan. I samma veva upplyste jag henne om att jag gärna ville ha tre ex. Suck och stön, morgonbön.

Nog fick jag köpa tre allt. Lite motvilligt kanske, men jag var glad som om det vore min födelsedag. Egentligen hade jag velat säga till henne att jag är med i tidningen, hallå, titta så fint, här bor jag.

Men jag nöjde mig med ett leende, rullade ut Frank genom skjutdörrarna och satte mig på första bästa parkbänk för att se hur reportaget blev och vilka bilder som var med.  Sex sidor charm. Ha. Mallig som få. Så mallig att jag nästan gjorde hoppsasteg hela vägen hem, men eftersom jag inte ville riskera att uppfattas som en toka helt och hållet stoppade jag ner tidningarna i vagnen och gick med ordinarie gång hemåt. Alltså lite som Elaines fuldans på Seinfeld.

Jag tycker så klart att bilderna är superfina och texten bra. Bilderna har fotograf Karin Foberg tagit, hon kan det där hon. Jocke undrar dock hur man kan visa en bild på huset med det gamla taket, haha. När bilderna togs var det ju det gamla taket. Inte mer med det, typiskt snickarseende på den mannen.

Är det någon av er som köpt tidningen och i sånt fall, vad tyckte ni om reportaget?

Istället för kladdkaka

Nu på kvällen hade jag besök av mina bästa före detta kollegor och dagens plan var att jag skulle slänga ihop en kladdkaka till mina gäster. Det gick inte alls. Först skulle jag snabbstäda hemmet eftersom hela huset skvallrar om garagebygge, dvs. skitiga golv och grus i hörnen. Och sedan fixa kakan.

När jag skulle börja städa möttes jag av Franks vinst i sovrummet och tänkte att där kan den där hängaren inte stå mitt i allt och glänsa. Är det Franks så borde den ju stå i hans rum. Så då började jag rådda om där inne, möblera om och titta på belysning och hängare från olika vinklar och vrår. Som Ernst ni vet.

Klockan bara rusade iväg och rätt vad det var hade Frank somnat till ljudet av dammsugaren, hängaren hade fått en ny plats och sängen blivit ställd åt andra hållet. Jag var nöjd med resultatet men någon kladdkaka blev det inte, däremot en sväng till BVC för lite info om infektioner och barnsäkerhet, tror ni jag får godkänt i Franks rum?

Och sen, sen kom Player E och Leader L med sina glada humör, en falafel i bröd och raska steg. Så vi åt mat och sedan gick vi en finpromenad runt Rävgången och det var så fint att jag förbannade mig själv över att jag inte tog med kameran, för jag tänkte att jag inte skulle sinka takten. Dum tanke. Men ack så fin kvällspromenad med bästa sällskapet.

Så istället för kladdkaka blev Franks rum städat, och det är väl inte så illa pinkat det.

Franks första vinst

I fredags när vi var på mingel på Input Interiör så hade de en klurig tipspromenad med finfina priser. Det första som hände efter att jag hade fått min tipskupong var att Frank stoppade den i munnen och tyckte att den var hans. Okejdå tänkte jag och fick som tur var en ny av personalen. Och nej, han svalde förstås inte, men han latjade med den under tiden som vi var där.

Sen gick vi runt där bland designmöblerna och letade frågor, kånkade på Frank så svetten rann och försökte ta in information om de olika smarta lösningarna på möblerna för att kryssa oss till alla rätt. T.ex. fanns det en stol som var gjord av 300 aluminiumburkar, där snackar vi återvinning eller ett tjusigt bord med namnet ”don’t leave me” från Hay som fiffigt nog hade ett handdag på sin topp.

Och innan vi skulle lämna in våra tipskuponger så hjälpte jag Frank att fylla i sin, han hade ju ändå varit delaktig på sitt sätt, tuggat på stressbollar och krafsat på färgglada mattor.

Så i förrgår så ringde en glad donna från Input Interiör och meddelade att hon hade en skrynklig lapp i sin hand, nämen, har Frank vunnit sa jag då. Mycket riktigt. Och inte vad som helst utan en übertjusig hängare från Offecct, en K-line ”som ska öka känslan av belåtenhet och omsorg i mötesplatser”, perfekt (nu kan man tro att det skulle vara trampbilen eller stolen med tanke på bilderna, men jag var ju som tvungen att göra lite hittepå i garaget).

Franks första vinst blev alltså en hängare där man kan spegla sig i foten, leka brandmansstång på stålet och hänga fina grejer på hornen. Tur att Frank var med, annars hade den där hängaren bott hos någon annan nu…

Tack så mycket Input Interiör och Offecct för det utmärkta priset!

Förvaltar finheter

Nu när brorsan bor i London så förvaltar jag vissa av hans finheter så länge. Favoriten är förstås tavlan som Emil Öhlund har gjort. Jag minns inte vad den heter men jag tycker att den är fantastisk. Så när man kommer upp för trappen välkomnar den oss. Finemang. Vi har två små tavlor som Emil gjort men ingen egen så stor, men jag önskar mig sannerligen en. Han är ju grym. Och har ofta med lego i sina bilder. Jag gillar’t!

En annan fräsig tavla är den gamla entrétavlan som en gång i tiden informerat om vilka hyresgäster som bott i ett visst trapphus. Oklart var och oklart hur tavlan kom i brorsan ägor, men nu får den bo hos oss ett tag. Som ni ser har Per kastat om bokstäverna hejvilt och satt ihop en massa ord. Fräsig och fin. Det kanske är någon av er som vet var man kan köpa en sådan tavla, jag vet att byggfabriken har bokstäver men ingen stor pannå, skulle gärna ha en egen sån med.

Sist men inte minst ger jag kärlek åt hans tjusiga gamla trälåda, den fick flytta in i köket och fyllas på med bra och ha grejer. Dessutom har jag flyttat in några av mina kryddor nu när hösten gör sig påmind med kyligare vindar. Hoppas bara att de lever vidare en stund till.

Så är det med det. Jag förvaltar finheter och luktar på kryddorna.

Nymålat

Ja det där blev ju inte så tokigt. Jag tycker till och med att det blev riktigt fint. Det andra matbordet och stolarna har jag haft bra länge, så jag gav en hint till pappa Pohlman att ett annat slags bord inte vore så dumt. Inte en hint för att jag räknade med att han skulle ha något på lut, utan en hint för att det är han som har gett mig den här inredningsådran och tidigare nämnt att han har ett förbannat fint bord.

Egentligen var jag sugen på ett vitt, men det här blev ju toppen. Pappa sa nämligen; jag har ett jävligt fint bord med fina kurviga ben (gjorde kurviga rörelser med handen för att förstärka de svarvade benens figur) och fraktade sonika hem det för att jag skulle få se det själv. Och mycket riktigt, nog har det kurviga ben allt. Bordsskivan var från början ännu mer brun, vilket inte riktigt föll mig i smaken. Så lite vibrationsträning på det och patinan eller det där chabby fucking chick är framtaget.  Men som sagt, nu när jag ser det såhär tillsammans med stolarna så är det perfekt.

Två av stolarna, den gula och mörkturkosa kommer även de från pappas gömmor, fast de var vita innan. Så inspirerande E och jag slipade loss lite sen var det bara till att måla. Den röda och den bruna stolen kommer från Linne & Lump i Laxå och de är som de är, förutom att den bruna har hoppat i den turkosa färgen likt ett barn i en vattenpöl.

Då vet ni det. Tänk vad lite färg kan göra skillnad.

Lekfullt retrohem

Satan i gatan vilken träningsvärk jag har idag. Det känns som något slags rekord. I måndags när vi tränade så kände jag mig stark men nu, nej, nu är det inte mycket med mig. En fantastisk hatkärlek har infunnit sig och jag är ändå glad över att kroppen bär mig och att musklerna påminner mig om att jag minsann kan ta i lite mer. Jomenvisst.

Men för att inte sitta som en pinne och oja mig ska jag styra upp hemmet. Det här med att resa hit och dit och packa upp och ner, det fungerar inte riktigt för att hålla hemmet i schack. Jisses. Kläder och väskor högt och lågt, de dribblat liksom bort änglatofflorna som om de aldrig gjort annat. Inte så otippat med tanke på att det ät bra mycket roligare att resa och roa än att retuschera bort klädhögar och dammråttor…

Så, för att återigen få ett magasinfint hem är det dags att sätta fart. Och äntligen. Äntligen kommer vårat lekfulla retrohem att pryda de där glansiga sidorna i nästa nummer av Älskade hem. Tro det eller ej, men den 17:e september smäller det. Så om ni inte redan har fått nog, köp den tidningen vetja!

Kram so long!

Odlingen

Det ser i alla fall fint ut på bild. Den där odlingsbänken med den där jorden och kryddorna som fått nya namn. Och ja, jag fick väl lite skäll av min kära vän Pillan som är expert på jord och odling, det ska tydligen gödslas mycket. Och helst vara U-jord. U som i Ulla, det kunde jag ju räknat ut. Men äsch, jag hoppas att det räcker med att planteringsjorden jag köpte luktade skit…

Nu får vi bara hoppas att mina kryddor trivs lika bra som jag trivs med dem. Och jordgubbsplantorna, men som sagt, jag har inga överdrivet gröna fingrar och de där jordgubbarna tycks leva ett eget liv. Eller inte gubbarna, snarare stjälkarna, vad är det för växtkraft, vad vill de mig? Är det klättergubbar?

Aja, odlingsbänken står som gjutet i hörnet på altanen, även den från Plantagen by the way, men den kånkade jag inte hem igår, dra mig baklänges, då hade det varit som Mr Bean när han kör sin bil med fåtöljen på taket.

Nån måtta får det vara.

Frank och sitt rum

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Här händer det grejer vill jag lova. Har jag tex berättat att jag går på babymassage, nä, inte det, då får jag ta det sen för nu är jag så ivrig att berätta andra saker. För vad sägs om att jag kan bita mig i tårna, tycker om banan och kan sova själv i mitt rum? Hallå, kom igen, känns inte det ganska modigt och moget, eller är det bara nybörjartur? Inte vet jag, men bra går det.

Det där med mitt rum, mamma och pappa har ju visat mig flera gånger att det är mitt rum och att alla sakerna som är där är mina och att jag ska bo där sen, men jag trodde väl aldrig att det där sen skulle vara nu. Nu ska vi förstås inte låta mamma och pappa ropa hej än, jag har bara sovit där i två nätter. Men kanske inte så konstigt att jag somnar där i min säng, ni ser ju själva, det är hur mycket som helst att titta på, klart jag blir matt och somnar sött.  Smart drag mamma!

Men vet ni ifall det finns något dåligt med att sova i sitt eget rum när man är en såhär liten kis som jag är, jag menar, mamma och pappa sover ju precis bredvid och vill jag något så ropar jag ju.  Vad tror ni?

Det där andra då, yeah well. Banan kittlar dödsskönt i kistan, katrinplommon är okej, men det tar jag mest för att ställa upp för laget och visa att jag visst kan bajsa, big time. Sen är det ju rackarns kul att leka med fötterna och helst bita mig i tårna, för att inte tala om hur enkelt det är att rulla från sida till sida, och rätt vad det är ligger jag på mage. Hur det gått till är lite oklart, så jag tränar ganska mycket på det. Sen pratar jag så högt mellan varven att mamma och pappa håller för öronen, vänta ni bara till jag kommer i målbrottet tänker jag och pratar på. Och bada, ge mig styrka, vet ni hur roligt det är att plaska i en badbalja, det skvätter överallt. Superkul.

Och just det, nu väger jag en si så där sju kilo och är 65 cm lång, alltså bara 100 cm kortare än mamma och 60 kg lättare, haha. Det var väl det för nu, snart ska jag leka med mormor och morfar.

Puss och kram så länge!