Nu börjar det ordna upp sig. I vissa vinklar känner jag mig ”håll-käften-snygg”, och det är ju en stor del i min bröllopsplanering. Haha. Sen har jag fixat bordsplacering, även om jag vid första anblicken tyckte att filtar på stranden skulle fungera utmärkt, eller leken fruktsallad, men nu blir det såhär, när Ove visslar i pipan så får man vara snabb som attan att ta sig en plats, annars får man sitta vid barnbordet. Lätt som en plätt alltså.
Dagens projekt är legogubbarna och ett så kallat bröllopsprogram. Så nu säger en suddig lilla My, god middag, trevlig Kristi Himmelsfärd och på återseende!
Nu börjar det sannerligen dra ihop sig. Nu har det blivit juni. Det är i juni det händer. Juni är min bästa månad. Jag ska bli fru och dessutom fylla 30. Men det här med att bli 30 år har jag inget till övers för just nu. För nu börjar bröllopsstressen krypa fram. Och det är en slags stress som har att göra med att jag inte har kontroll, men hur skulle jag kunna ha kontroll, jag har inte gift mig tidigare och de som har det säger att gör på erat sätt. Ja, jo, klart vi ska göra det på vårat sätt.
Jag har inte haft en dröm om att gifta mig, jag har inga sagolika planeringar sen jag var barn och jag är inte särskilt road av att bli pussad på kinden av en massa andra karlar när Jocke går från bordet. För det hör tydligen till vanligheterna. Men vilket är vårt sätt? Och om jag som sagt googlar på bröllop så är det minsann inget som går i de färgerna som finns på min ovanstående bild.
Återigen, det är vitt, vitt, vitt och guld och silver. Och det ska vara si och det ska vara så, antingen eller… men om man inte vill dansa brudvals eller ha en tårta med fem våningar, blir det ett olyckligt äktenskap då, eller varför tycks bara de traditionella sätten komma fram? Kom igen ge mig lite tok och bra tips!
Jag vill ha en massa färg och ballonger, Marimekko skålar och M&Ms. legogubbar och tokiga skor. Jocke är med på det men han verkar mer lugn, han tänker väl att det blir en hejdundrande fest och det tvivlar jag inte en sekund på, men även till det behövs planering och fix.
Vad gör t.ex. en toastmaster, och vad ska jag säga mer än ja, har bröllopsvittnena någon livslång plikt som vittne och hur viktigt är det med en genomtänkt brudbukett? Hur ska bordsplaceringen se ut och i vilken ordning ska gästerna ta mat, är det fortfarande roligt med engångskameror eller är den tiden förbi, och om jag vill dansa men inte Jocke, kan jag köra en brudvals själv då?
Om ni kan svara på frågorna utifrån E V A diagnosen så är jag tacksam. Annars får jag helt enkelt klura vidare, se till så att jag inte får blåmärken och myggbett på benen, sen gör jag som mamma säger, går fort och ser glad ut, då kan minsann inget gå fel!
Släpper ut mina instängda vinterfötter på den milslånga sandstranden. Låter sanden pressas upp mellan tårna. Den är varm. Sanden som är av finaste modell, små, små korn och nästan helt vit.
Längtar till den riktiga sommaren och till när vi står här för att bli man och fru. Längtar till den färgsprakande festen och till ballongerna, till legogubbarna och till skratten. Snart är det klackarna i taket och en ny titel före Hjortsberg.
Och lite sand mellan tårna.
Kvällen avslutades med kärlek upphöjt i, låt mig säga fem för att inte ta i för mycket. Karlssons catering hade skickat med färska jordgubbar dagen till ära, dessa serverades i mina gulligaste Marimekkoskålar, en ljusrosa och en ljusblå. Puttinutt. Jordgubbarna fick sällskap av Kesellas nya smak, rabarber. Smaskens. Kesella hallon tyckte jag var mer som yoghurt, men den här, rabarber, satt där den skulle. Kittlade dödskönt i kistan!
Så nu går jag och lägger mig med ett leende på läpparna, tänker att jag är fru om en månad och förväntansfull, funderar på vad torsdagen kan erbjuda, tokigt eller tjusigt, den som lever får se! Sov gott mina vänner!
Som sagt gjorde jag lyckade affärer på BH fronten idag. Vilket verkligen var på tiden, dels för att jag ska kunna dansa natten lång på bröllopet utan att fundera på var tuttarna håller hus, men också för att det behövdes nytt i garderoben. (Och vet ni, på högstadiet kallades jag för tutt-Eva, men likt mina tidigare stora öron har resten växt i kapp och det är längre inget att fundera på, men ändå en rolig parentes).
Blev inspirerad av matbloggerskan Victoria, då hon hade lagt ut en bild på sin isrosa bikini, så då tänkte jag, vad tusan, det är ju bara kläder och inget naket. Så därför bjuder jag på dagens inköp.
Matchar med stövlarna. Och dessutom hade jag sådan tur att jag fick en bikini på köpet, det var nämligen en kampanj. Och stället jag handlade på var alltså Change på Krämaren, så om det är någon mer än jag som inte gillar att köpa BH så kan jag verkligen rekommendera att samla sina krafter och tuttar och gå till Change. Jag fick superbra hjälp och är nöjd över dagens köp. Tutt-Eva säger yes asså!
Nu börjar det dra ihop sig till bröllop. Vet inte om jag är särskilt nervös, mest fundersam över om jag missat någon viktig detalj. Men jag har en väldigt bra blivande man och det måste jag ju ändå säga är A och O för att det här ska gå vägen. Sen har jag beställt en ring, köpt en klänning, blivit godkänd i hindersprövningen, fixat en vigselförrättare, bokat en frisör, bokat en grym fotograf och köpt de snyggaste skorna genom tiderna.
Hur roligt är det inte när man kan designa sina egna skor?! Innan jag fick hem dem och kunde prova med klänningen var jag orolig att det inte skulle fungera alls, eftersom jag har gjort skorna med alla möjliga olika färger. Men oj, oj, oj, så bra det blir!
Och är det så att ni känner någon i USA som kan lägga ut lite cash och sedan skicka hit skorna, så är det väldigt roligt att designa egna Converse här.
Så det här kommer bli hur bra som helst. Nu ska det pysslas lite med lego och ett program, eller i alla fall någon slags bordsplacering. Pynt till borden har vi tänkt på också. Jag vill att det ska bli en färgsprakande fest, vilket jag egentligen inte tvivlar en sekund på, men svårt att få med alla detaljer i huvudet för att fantisera ihop hela härligheten.
Nåväl, snart är jag fru Hjortsberg och det känns hur bra som helst!
Så heter silversmedens företag. MaNoLin. Och det är bara grejer det. Hon är en fena på att göra smycken i silver, vilket passar mig alldeles utmärkt. Därför har jag beställt min vigselring från henne. Den ska se ut som ringen till vänster i ungefärlig tjocklek och glans, men sen ska den ha inskrivet som den till höger. Longitud och latitud. Och platsen är givetvis Öland, och mer specifikt där Jocke och jag blev tillsammans. För en gång skull tycker jag att det känns roligt med en vigselring. Nu när jag har bestämt mig för hur den ska se ut. Innan har det känts som ett lite jobbigt beslut att fatta, men nu är jag helnöjd och ser fram emot resultatet.
Om ni vill se vilka roliga och fina smycken MaNoLin gör trycker ni här, det finns bland annat halsband i form av en ostbåge, Ahlgrens bil eller en ring med ett popcorn på, mycket goda grejer och bra pris! Jag gillart!
Efter att jag tittat runt på olika bloggar har jag blivit varse att det släpps en fin kollektion på Lindex i morgon, där en designer som heter Ewa Larsson har gjort ett gäng fina kläder, bland annat ovanstående klänningar. Som jag för ett ögonblick tänkte kunde fungera till bröllopet. Inte båda, men någon av dem.
Och i dag gick jag till Lindex för att fråga om kollektionen möjligtvis skulle komma till Örebro. Och ja, den fanns redan där och jag fick dessutom prova och handla. Det var en expedit som verkligen hade känsla för service som hjälpte mig. Jag blev överväldigad och glad över att hon var så hjälpsam.
Först letade hon rätt på klänningen, sen fick hon hjälpa mig att knäppa och sen byta storlek och färg. Jag fick låna hennes skor för att se hur klänningen blev när jag var lite längre. Jag provade båda färgerna, vit för att jag fortfarande tänker att en långklänning till mina tokiga Converse skulle funka fint. En vit som jag själv kan piffa till med lite färgade detaljer och där de knasiga skorna bara kommer synas när jag lyfter på klänningen. Och den blåa provade jag för att jag tänkte att den kanske är bättre eftersom Jockes kostym är mörkblå och eftersom jag som sagt inte känner mig helt bekväm i vitt.
Jag köpte båda i hopp om att Jocke skulle tycka att jag var vacker som en sommardag, i alla fall i någon av dem. Men riktigt så blev det inte. Och jag kanske kan hålla med till viss del. Men jag vill ju så gärna bara känna mig ”håll-käften-snygg” och redo inför the big day.
Så trots den fantastiska servicen så måste jag lämna tillbaka båda och tänka att någon annan kommer känna sig ”håll-käften-snygg” i dem, för jag vill inte se ut som att jag är gravid när jag försöker träna för att bli mitt snyggaste…
Det är mycket med att bli fru. Jag hade hoppats på att det skulle räcka med att jag sa ja och sen var festen igång. Men nej, riktigt så enkelt är det inte. Förhoppningsvis är det så enkelt på själva bröllopsdagen, men för att få det enkelt krävs en hel del planering. Till exempel ska det läggas till efternamn, ansökas om hedersprövning, jag ska bestämma vilken ring jag vill ha, vad jag ska ha på mig, om det ska vara ett tema, och ska det vara en toastmaster, och vem är det…? Ja jösses, det är inte riktigt som en spontanfest i goda vänners lag, även om det är lite så vi vill ha det.
Därför tänkte jag att en ny kategori var på sin plats, Evakim. Här tänker jag berätta om mina funderingar och lösningar för hur bröllopet ska bli som vi önskar. Jag tänker att jag vill berätta för att mitt och Jockes bröllop inte kommer bli som de traditionella som finns i var och vartannat bröllopsmagasin. Jag kan inte säga exakt hur det kommer bli, för det vet jag inte än, men jag kan säga hur det inte kommer bli. Det kommer inte bli vitt och gulligt.
Rättelse, jag har inte konverterar till islam och behöver därmed inte heller genomgå en hedersprövning. Givetvis menar jag hindersprövning, men som sagt, det är mycket med det här att bli fru.
Jag hade en förhoppning om att jag skulle hitta ”the dress” i kväll hos Fröken Nord. Och tro mig, det fanns minst tre klänningar som jag ville köpa, men minsann ingen som precis passar till Jockes kostym. Känns som om jag börjar fatta grejen med varför jag skulle bestämt klänning först. Men, men, det är ju i alla fall en och en halv månad kvar till bröllopet så det ska nog ordna upp sig.
Jag vet att jag inte är bruden i vitt, men att det skulle bli så påtagligt ikväll var lite skrämmande. Det kändes som om jag hade nattlinne på mig och för ett ögonblick tänkte jag att det är lika bra att jag också köper en kostym, en likadan som Jockes. Eller så får det blir lika färgsprakande och tokigt som jag är som person. Men jag gillar ju att det matchar. Synd då att jag har beställt ett par Converse som är precis så tokiga i färgkombinationen att de knappt passar till något…
Jag köpte en kikare hos Fröken Nord istället, så nu kan jag kika vidare efter ”the dress”…
