Snart fru för tusan!
Nu börjar det sannerligen dra ihop sig. Nu har det blivit juni. Det är i juni det händer. Juni är min bästa månad. Jag ska bli fru och dessutom fylla 30. Men det här med att bli 30 år har jag inget till övers för just nu. För nu börjar bröllopsstressen krypa fram. Och det är en slags stress som har att göra med att jag inte har kontroll, men hur skulle jag kunna ha kontroll, jag har inte gift mig tidigare och de som har det säger att gör på erat sätt. Ja, jo, klart vi ska göra det på vårat sätt.
Jag har inte haft en dröm om att gifta mig, jag har inga sagolika planeringar sen jag var barn och jag är inte särskilt road av att bli pussad på kinden av en massa andra karlar när Jocke går från bordet. För det hör tydligen till vanligheterna. Men vilket är vårt sätt? Och om jag som sagt googlar på bröllop så är det minsann inget som går i de färgerna som finns på min ovanstående bild.
Återigen, det är vitt, vitt, vitt och guld och silver. Och det ska vara si och det ska vara så, antingen eller… men om man inte vill dansa brudvals eller ha en tårta med fem våningar, blir det ett olyckligt äktenskap då, eller varför tycks bara de traditionella sätten komma fram? Kom igen ge mig lite tok och bra tips!
Jag vill ha en massa färg och ballonger, Marimekko skålar och M&Ms. legogubbar och tokiga skor. Jocke är med på det men han verkar mer lugn, han tänker väl att det blir en hejdundrande fest och det tvivlar jag inte en sekund på, men även till det behövs planering och fix.
Vad gör t.ex. en toastmaster, och vad ska jag säga mer än ja, har bröllopsvittnena någon livslång plikt som vittne och hur viktigt är det med en genomtänkt brudbukett? Hur ska bordsplaceringen se ut och i vilken ordning ska gästerna ta mat, är det fortfarande roligt med engångskameror eller är den tiden förbi, och om jag vill dansa men inte Jocke, kan jag köra en brudvals själv då?
Om ni kan svara på frågorna utifrån E V A diagnosen så är jag tacksam. Annars får jag helt enkelt klura vidare, se till så att jag inte får blåmärken och myggbett på benen, sen gör jag som mamma säger, går fort och ser glad ut, då kan minsann inget gå fel!
Kommentera