Evas 5:2 isch…

Ja, jo, jag tränar väl som en tok. Jag tänkte att ni kanske var lite nyfikna på vad jag pysslar med och varför, så jag ger er ett egoinlägg av rang. Pappa, du kan hoppa över det här. Haha. Har jag förresten sagt att min ”theme song”, ni vet en sån som Ally McBeal hade, eller det vet ni kanske inte, men skit samma, min pepplåt är i alla fall ”Work bitch” med Brittan, lyssna på den texten så fattar ni. Det är bara att kämpa på så att säga.

Nu har jag inte något konkret mål att uppnå (eller jo, jag vill ju alltid bli lite bättre och lite starkare och få lite mer muskler, men det är egentligen en bonus) mer än att som sagt underhålla den kropp jag har och det kräver förstås en del arbete. Fast det känns liksom mer motiverat att träna inför sommaren och stranden än inför vintern och jultomten. Jag menar beach 2014 känns ju roligare än jultomte 2014, även om det säkert är en bragd i sig att fixa skägg och tomtemage.

Men nu jag äter inte alls lika strikt som innan även om jag försöker träna nästan lika mycket. Jag har på sätt och vis alltså kommit dit jag ville när jag startade min egen renovering av kroppen i slutet av mars. Jag har nått min målvikt och jag är starkare än någonsin. Och jag är väldigt glad för min starka kropp och stolt över att jag har kommit hit där jag är idag och väl medveten om att en fin form är en färskvara, så ja, work bitch. Haha.

Men vadå Evas 5:2 tänker ni, jo, min plan efter mina strikta månader med kosten är att mitt 5:2 blir med ett lågt kolhydratintag på vardagarna och sen äta lite vad som helst på helgerna. Alltså fem dagar med koll på kalorierna (det där lät bra, jag har inte koll på kalorierna för fem öre) och två dagar där jag går banans. Och det känns som ett bra upplägg på något vis. För nu vet jag ju vad jag kan äta och inte och hur jag mår när jag äter vad.

Så summa summarum är väl att jag forsätter hålla mig i trim, tränar några gånger i veckan och hoppas på att kroppen är med mig. Men jag kan säga att planering är A och O för att få ihop livspusslet. En gnutta jävlar anamma och så en hyfsad karaktär på det, sen är saken biff. Nu t.ex. bloggade jag istället för att fixa matlåda så imorgon tillåter hushållskassan en kebabsallad till lunch.

Mumsfillibabba och god natt godingar!

Förresten, det där med bryggan är bara något hittepå, jag var ju tvungen att kolla om jag kunde och bättre lär jag ju kunna bli. Om det är bra eller dåligt det vetekatten, men en säker källa från yogavärlden säger att det öppnar upp och luften blir fri. Eller nåt. Sov gott nu.

Kroppen tog semester

Första veckan på jobbet efter semestern kände jag mig rätt pigg och allert, visserligen lite trött vid skrivbordet på grund av stillasittandet men jag gick mina morgonpromenader och åt mina torsklådor till lunch och tränade några pass. Tog kontorsgympan till nya nivåer och tränade på bryggan. Så jag var nöjd och trodde att den här veckan skulle bli minst lika allert.

Men se den gubben gick inte, åh nej! Min kropp tog semester, jag har tagit världsrekord i snoozning samtliga morgnar, bara gått en morgonpromenad och tränat ett pass. Skippat matlådorna och ätit det jag varit sugen på.

Segare än segast och trött så inibengen. Visserligen har jag haft mens, men kom igen, lite energi kunde jag väl fått behålla ändå. Jaja, ni tycker säkert att jag är lite koko, lite som ”din mormor har lockigt hår och mustasch”, för jag har ju målat en tavla i alla fall och det är minsann viktigt att kroppen får vila. Jojo.

Så nu har jag tillåtit att kroppen tog ogiltig semester i en vecka och ser fram emot ordning i ledet imorgon. Matlådorna är fixade, träningskläder för morgonpromenaden och kvällsträningen framtagna, kontorsoutfiten kittad och luggen övar på att vara lugg.
Jag menar, förutsättningarna är ju rätt goda för en bra vecka ändå.

Hoppas att eran vecka kommer på bli strålande!
God natt eller god morgon!

Träna till 1000

Nu är det skarpt läge här igen va, skarpt som i att fixa en rätt billig pensionsförsäkring genom att stärka kroppen och äta bra. Jag har längtat efter mina vardagliga rutiner eftersom jag vet att min semesterkaraktär går på allt annat än rutin, den matar mig med godsaker och bekvämlighet. Men nu. Nu har snart den första veckan på jobbet passerat, matlådorna för veckan är nästan slut och träningen är som sig bör, regelbunden.

Och jag är stark, inte lika stark som en björn och snabb som en örn som Kalle i svett & etikett (se det programmet sa jag, SVT play, hurry up!) men det jag har kämpat för och byggt upp under försommaren och våren försvann som tur var inte på tre veckors omhuldande av semesterkaraktär även om jag var rätt orolig, haha.

Hur som helst så märker jag att jag är stark när jag kör passet ”träna till 1000” på Budohuset i stan. Och det är väl inte för inte som förebilden Moder Tereza håller i passet tillsammans med sin grymma man, jag menar, det är ju hennes ord som ekar i mitt huvud om att det faktiskt är ens skyldighet att ta hand om sin kropp. Det med basta. Så jag kör på. Visserligen har jag bara kört det passet två gånger men båda gångerna hade jag mer att ge. Och imorgon kör jag ett pass igen, under tiden som Frank och Vincent börjar på Crossfit i lokalen bredvid. Joråsåatt.

Vill någon följa med? I sånt fall kommer ni till Budohuset, samma hus som Nerikes Dansinstitut, passet är klockan 18-19 i Örebro alltså, snacka om bra after work! Vad det går ut på, att man typ gör ovanstående övningar i par, så jag gör hälften och min partner gör hälften, sammanlagt 1000 repetitioner av olika övningar, svinbra träning och man gör efter sin egen förmåga. Förstås.

Yeah well. Nu ska tant sova, tack och god natt fina ni och glöm för sjutton inte att ta hand om er och den starka kropp ni har!

Släktträff och Älvdalsdräkt

Som ni ser överlevde både Frank och jag invasionen av älvdalsdräkter. Och vi gjorde det bra. Efter ett ordentligt åskväder och en hyfsat ihållande regnskur så var det inte alls särskilt svettigt att svassa runt i den finaste av dräkter. Visserligen hade jag på mig farmors förstora pumps, vilket inte riktigt följer traditionerna, men äsch, man tager vad man haver.

Mina mostrar och min mor hade samlat ihop dräkter så att det skulle räcka till de som ville ha. Jag var förstås inte sen att säga ”tuppenja” på den, tyvärr fanns det ingen som Jocke kunde ha, men Frank den lille låtsas dalmasen strålade med sin väst och de små knätofsarna, även om djuren och traktorn en bit bort var mer intressant än att vara med på bild. Gullunge.

Min mamma har en egen dräkt som hon har sytt, vilket pill och vilket slit. Och så himla fina dräkter. Jag hade mammas kjol och förkläde sen var det hopplock av det som passade. Egentligen ska man ha en brosch av hår, gärna sitt eget (jag vet, det kan låta lite snuskigt, men det är fina grejer det och så en gör i Dalarna), men det hade jag inte så då hade jag en tjusig från min farmor istället. Mössan tror jag var min mormors gamla och nu när man ser det såhär blir jag ju nästan tårögd av historien, är det inte vackert så säg?

Så nu har vi kört en light variant av Masjävlar, hunnit lära oss några nya namn på kusinbarn och ätit god mat i släktingars sällskap. Synd bara att det blir så intensivt och snabbt, jag hann inte prata med alla och med tanke på att det var 10 år sedan jag senast var här så känns det lite dumt att inte hinna säga ”hej, jag är kusin med din pappa” eller nåt, när man ändå ses. Sen är det klart, det är inte en evighet till Älvdalen men som sagt, tiden går fort när man har roligt och roligt vill en ju ha och då hinns inte allt med.

Huvudsaken var ändå att mamma, Frank och jag hoppade i dräkterna och dokumenterade. Att Frank dessutom flirtade järnet med sin tremänning Majken var som grädden på moset och jag dör sötdöden en smula, bättre det än svettdöden tror jag minsann…

Så, så var det med det, släktträff och älvdalsdräkt, det är finfina grejer det!

Gå bananas

Ni vet, nu när jag jobbar på kontor, då är det ju som sagt så att det är till ens fördel att vara lite fancy. Och gärna färgglad om ni frågar mig, så nu har jag gått banans på Lindex sortiment Holly & White. Ser ni så mycket tjusigt de har. Och tydligen är jumpsuit mitt nya, så himla skönt och tjusigt.

Dessvärre kommer inte skorna därifrån, men de där med klack känns som om de skulle passa mig. Nu har jag dock tappat bort dem i cyberrymden men de andra snabba Nikeskorna har levererats till mig och i skrivandes stund sitter jag in dem, jag är frälst på färgen men inte helt kompis med storlek och modell än, men ge mig en snabb promenad och så får vi se om de får godkänt sen. Nike free är modellen om någon är nyfiken och jag köpte dem på Sportamore.

Förutom färgglad shopping på Lindex så tycker jag verkligen att det är roligt att få vara mer eller mindre finklädd dagarna i ända. Så när jag inte är Sporty Spice så är jag banne mig rätt proper. Jag gillar’t.

Med andra ord är dagens shoppingtips Lindex kollektion Holly & White och rean på Sportamore, där kan man gå banans, tro mig.

Semesterkaraktär

Var det någon som sa att jag höll på med min bästa version? Har jag drömt det eller är det mitt eget hittepå? Och var det någon som sa att det krävs karaktär för att klara uppdraget. Alltså kom igen!

Precis som när vi senast befann oss i detta paradis, mitt andra hem, min oas av natur och varma minnen, kärleksfulla måsten och god mat så är karaktären som bortblåst. Hoppsansa.

Nog är det som Tereza säger att det är inte mellan jul och nyår som du blir tjock utan mellan nyår och jul, så inte fallerar min version på en veckas semesterätande, men hujedamig vad jag har ätit. Och den där känslan ni vet som gnager lite när man liksom vet att man egentligen inte gör som man har tänkt men ändå för handen till munnen med diverse kakor, bullar, burgare, kroppkakor, grillade marshmallows, friterade bananer med mjukglass och sirap. Och sånt. Vet ni vad jag menar? Den känslan är inte riktigt överens med mig, om en säger så…

Hör ni precis som jag Anna Skippers upprop på du är vad du äter, ser ni listan framför er som läses upp och bordet med en hög av onyttigheter, jag smäller av vad gott det är. Och jag förstår att det kan gå över styr åt båda hållen, för äta kokt torsk och broccoli kommer jag inte göra resten av livet, men försöka hålla formen ska jag sannerligen göra mitt bästa för att lyckas med. Och nu kan ju det här verka godtyckligt, precis som att jag firat min resa med att äta som en mammut som gått sin livs väg och äntligen hittat föda, berättat för de jag mött på vägen hur man kan bete sig för att förändra sin kroppshydda och sedan slicka mig runt munnen och klappa mig på magen och gå tillbaka hem igen…

Det är banne mig livsfarligt att umgås med mer eller mindre elittränade människor som kan stoppa i sig allt tack vare att de är så tränade, jag har ju inte kommit riktigt dit än. Att ha en feeder i sällskapet bådar ju inte riktigt gott inför morgondagens rymdvägning. Att jag dessutom har lämnat karaktären hemma och ätit allt som kommit i min väg är förstås inte heller riktigt bra. Och om sanningen ska fram så är det här bara svammel av nervositet inför den där jädra vågen. Fjantigt så det förslår men det är som om det blir ett bevis på det jag har åstadkommit hittills och ett kvitto på var jag är på väg…

Så nu knäpper jag upp jeansen efter kvällens gourmetmiddag på Kalk, går en stadig powerwalk innan frukost men långt efter fem och sen drar jag in magen och hoppas fira någon slags 20årsdag imorgon runt lunch. Haha. Vad som helst under 33 år och jag är nöjd.

Tänk så det kan bli.
Och förresten, det var nog tur att vi gick till Kalk i kväll och orkade gå hem för redan då känns det ju lite bättre.
Nej, nu ska den här tantaluringen sova.

Sov gott raringar!

Sanningens ögonblick

Idag är det 12 veckor sedan jag började min ombyggnation av kroppen och målet till en bättre version och som ni ser har jag banne mig kommit en god bit på vägen. Tyvärr har jag ingen bild sen starten, vi får se det här som en förebild eftersom jag någon gång hoppas att Frank ska få ett syskon och även om jag redan är lite irriterad över det faktum att jag måste styra upp det med min kropp (jag vill bli pappa bara därför), så vet jag var jag vill vara efter en graviditet och förlossning. Och att jag kan komma hit.

Nu har jag nått mitt mål viktmässigt och mina delmål med att forma kroppen. Totalt minus sex kilo och minus 11 cm i midjan på 12 veckor alltså. Jag har som bekant tränat innan men det var 1:a april som jag tog tag i kosten ordentligt och fick ett styrt träningsschema. Innan jag blev gravid vägde jag som nu men nu är jag mer vältränad än då. Gött mos!

Vi kan säga att i samband med att jag började arbeta heltid igen så föll jag tillbaka i mina gamla goda vanor med rastpromenader, hyfsat bra kost och träning på gymmet. Och när Gurra bestämde att han skulle köra ett program på 12 veckor och frågade om jag ville hänga på så svarade jag tveklöst ja, men redan efter första dagen med kokt torsk, broccoli och ris så messade jag Gurra och sa att det här kommer inte hända, fy svordom vad äckligt att bara äta det här. Men jag bestämde mig, tänkte som sagt att går det så går det och funkar det inte så är det inte mer med det, men jag bestämde mig, jag skulle ge det en chans. Ordentligt.

Och jädrar vad ordentligt jag har gett det en chans. Jag är förvånad själv över mitt jävlar anamma, min beslutsamhet och mitt driv. Och väldigt tacksam för stödet från min familj och från all kunskap och allt pepp från Gurra. Det hade inte gått utan dem. Jag går minst tre kilometer varje morgon, ibland undantag på helgerna, sen har jag tränat 4-5 gånger i veckan på gym ibland fler och ibland färre, men på det stora hela är snittet fyra gånger i veckan styrketräning. Och ja, man måste ta i så att byxorna spricker och man tror att man ska gå av på mitten annars blir man inte stark, så är det bara.

Men nu ska vi inte tro att jag är nöjd så, visserligen är jag nöjd att jag har nått hit, att det faktum att det går att forma kroppen under 12 veckor är sant och att jag kan om jag vill. Men nu kommer nästa etapp, underhållningen med att hålla formen, och gärna forma lite till och bli ännu starkare. Men viktigast är att jag mår bra både inuti och utanpå, att jag trivs med mig själv och att jag har ork och energi till det som jag tar mig för. Och att jag inte behöver vara stenhård när det gäller kosten men förstås bör tänka på vad jag väljer att stoppa i mig.

Och självklart är jag nöjd och stolt över min prestation men nu kan jag givetvis inte bara återgå till latmasken och tro att kroppen kommer förbli såhär, åh nej. Så vi kan väl säga att fortsättning följer och är det som sagt någon som är extra nyfiken på hur jag har gått till väga eller om det är något ni undrar över så skriv en kommentar bara. Jag är här strax runt hörnet och gör armhävningar, några situps och tuggar kvarg. Haha.

Kan jag så kan ni, bestäm er bara och bygg om!
Nu ska jag köra ett pass med Tereza på parketten 😉

P.S Rymdvågen ska jag ställa mig på nästa vecka, då kommer det svart på vitt, hur gammal jag egentligen är ni vet…D.S

Den bättre versionen och knät

Det går inte att ligga på soffan om en ska uppnå sin bästa version. Om en säger så. Nu har jag kört mitt tränings- och kost program sen den 1:a april och jag är banne mig imponerad av mina resultat. Dessvärre tog jag inga riktiga före bilder men ser ändå på korten och märker på kläderna att det har hänt en del. Klapp på axeln Hjortsberg!

Nu har jag två veckor kvar med strikt kost och fortsatt bra träning. I skrivandes stund äter jag lite smågodis och är mätt på en pizza men efter det här inlägget är publicerat är det jag som producerar matlådor med torsk och kyckling, nu jädrar mina vänner, ska det bli åka av!

Gurra och jag kör stenhårt fram till midsommar, mitt mål är som sagt att bli yngre än min egen ålder när jag ställer mig på rymdvågen nästa gång, dessutom ser jag fram emot en än mer vältränad kropp och gärna en och annan magruta. Som sagt. Stört.

Men nu är det som det är, jag har bestämt mig för att göra den här resan, kommit överrens med världens bästa familj att det är den här perioden som är intensiv och att jag senare ska hitta ett mönster som passar vår gemensamma vardag och där jag kan äta lite mindre strikt men ändå underhålla min kropp på bästa sätt för att fortsätta vara stark och pigg. Nu är visserligen pigg en definitionsfråga med tanke på att jag nästan slår huvudet i tangentbordet på jobbet då jag inte är van att vara inne dagarna i ända, men för att piggna till en gnutta gör jag armhävningar och nyper mig i ögonbrynen, dock inte samtidigt. Haha.

Och det där med knät då. Jo, jag hängde på två pass som Gurra fixat med spring i backe och avslutande löpning på en si så där 2 km och med tanke på att jag inte sprungit på två år så var det kanske inte så konstigt att ett knä tog stryk. Nu är det nog ingen större fara men det känns, så jag håller mig till gymmet och struntar i hopp och skutt.

Så är det med det, ge mig två veckor till och så ska jag visa er min bästa version.
Hållkäftensnygg å det då va!

Fancy kontorsråtta

Jamenvist, nu har jag gått in helt i rollen som kontorsråtta, jädra missvisande namn egentligen, med tanke på att jag bör vara hyfsat fancy och inte på något vis lik en råtta, anyway.

Jag känner mig viktig med ett eget skrivbord, en egen dator och en egen telefon. Visserligen har jag mest använt telefonen för att prata med IT-supporten då det har varit lite tekniskt strul. T.ex. hade mitt abonnemang gått i baklås, vad är det för hittepå. Men eftersom jag anser att människor som kan det här med data är mer eller mindre magiker, så var det ju inga svårigheter att låsa upp det baklåset. Datorn har arbetat lite flitigare även om jag förmodligen bara har lyckats klicka in en order och gjort en liten presentation med fyra stolar. Men hej, man måste ju börja någonstans.

Skrivbordet där emot, vi har blivit polare, minsann. Jag hissar upp och ner, gör ljudeffekter och ser nog väldigt arbetsam ut där jag sitter eller står och utför övningar för att lära mig systemet. Mittemellan två proffs sitter jag och kuckelurar, tittar ut på motorvägen och drömmer mig bort till den dagen jag också är proffs och slänger mig med beställningar värda mer än en kontorsstol.

Så summa summarum, jag trivs väldigt bra i rollen som en fancy kontorsråtta, är ivrig inför min nya kunskap och tacksam för att jag får den här möjligheten, jag saknar att vara ute dagarna i ända men går som sagt morgonpromenader för att kompensera och dessutom här jag snyggheter runtomkring mig på kontoret hela tiden, både kollegor och pryttlar.

Bytet från fröken till försäljare känns so far alldeles rätt, med andra ord.

Uppgång och nedgång

Alltså de här bilderna togs som ni ser inte på morgonens promenad precis, men det var ju dels ett tag sen som solen var magisk på morgonen och dels ett tag sen som kameran drogs upp ur hölstret och brände av några snabba skott. Så jag fyller ut med lite Öland, väderkvarn och havsbris, blunda och lyssna noga så hör ni.

Och det där med uppgång och nedgång, ni som följer mig på Instagram, inklusive pappa Pohlman och som har fått spunk på mig för att jag så flitigt visar mina träningskort är ju med på att den enda nedgången just nu är fläsket, vilket jag är väldigt tacksam för. Ytligheter men ack så bra för självförtroendet och äntligen är jag där jag var när jag pissade plus på pinnen, 60 pannor kärlek. Tackar, tackar.

Grejen med det här hittepåt är som sagt att jag vill se vilken bättre version det finns av mig och jag vill gärna att den versionen ska vara stark, ha energi och vara pigg och orka med ditt och datt. Och det må jag säga, nu är jag inne på min sjätte vecka med hyfsat strikt kost och där jag tränar fyra gånger i veckan, tacka fan för att det syns skillnad och att jag kommer i mina minsta jeans, konstigt vore väl annars. Jag är förvånad själv att jag håller i med tanke på att jag är en periodare av rang när det gäller träning, men nu hoppas jag att det håller i länge, länge så att kroppen bär mig till döden skiljer oss åt. Alltså om förslagsvis i 50 år till. Minst.

Och nu när jag har börjat på mitt nya jobb med kontorstider så hinner jag pinna ut på en morgonpromenad innan frukost, vilket är en perfekt start på dagen. Så det var väl mest det, resten är uppgång.

Men nu ska jag sova förstår ni och drömma om Öland, uppgångar och nedgångar.
God natt raringar, vi hörs snart igen!

Och är det någon av er som skulle vara nyfiken på vad Gurra har gett mig för kost- och träningsprogram så hojta till vetja.