Den bättre versionen och knät

Det går inte att ligga på soffan om en ska uppnå sin bästa version. Om en säger så. Nu har jag kört mitt tränings- och kost program sen den 1:a april och jag är banne mig imponerad av mina resultat. Dessvärre tog jag inga riktiga före bilder men ser ändå på korten och märker på kläderna att det har hänt en del. Klapp på axeln Hjortsberg!

Nu har jag två veckor kvar med strikt kost och fortsatt bra träning. I skrivandes stund äter jag lite smågodis och är mätt på en pizza men efter det här inlägget är publicerat är det jag som producerar matlådor med torsk och kyckling, nu jädrar mina vänner, ska det bli åka av!

Gurra och jag kör stenhårt fram till midsommar, mitt mål är som sagt att bli yngre än min egen ålder när jag ställer mig på rymdvågen nästa gång, dessutom ser jag fram emot en än mer vältränad kropp och gärna en och annan magruta. Som sagt. Stört.

Men nu är det som det är, jag har bestämt mig för att göra den här resan, kommit överrens med världens bästa familj att det är den här perioden som är intensiv och att jag senare ska hitta ett mönster som passar vår gemensamma vardag och där jag kan äta lite mindre strikt men ändå underhålla min kropp på bästa sätt för att fortsätta vara stark och pigg. Nu är visserligen pigg en definitionsfråga med tanke på att jag nästan slår huvudet i tangentbordet på jobbet då jag inte är van att vara inne dagarna i ända, men för att piggna till en gnutta gör jag armhävningar och nyper mig i ögonbrynen, dock inte samtidigt. Haha.

Och det där med knät då. Jo, jag hängde på två pass som Gurra fixat med spring i backe och avslutande löpning på en si så där 2 km och med tanke på att jag inte sprungit på två år så var det kanske inte så konstigt att ett knä tog stryk. Nu är det nog ingen större fara men det känns, så jag håller mig till gymmet och struntar i hopp och skutt.

Så är det med det, ge mig två veckor till och så ska jag visa er min bästa version.
Hållkäftensnygg å det då va!