Det där grustaget

Hej vad det går. På två dagar har grävmaskinisten och hans kompanjon styrt upp grunden till garaget. Snabbt jobbat. Så nu kan man se vad som är i görningen. Från en gräsmatta med äppelträd, körsbärsträd och vinbärsbuskar till ett grustag redo för ett garage.

Nästa steg är att lägga på isolering och sedan gjuta plattan, sen så är det väl bara till att resa någon slags stomme för nästa vecka kommer takstolarna. Och sen blir det taklagsfest och återvinning av husets gamla tegelpannor, låter det inte bra så säg?

Ja, jag vet inte så nog hur det hela kommer gå till men om jag känner min man rätt så är det nog ett hus här utanför fönstret fortare än kvickt som påminner väldigt mycket om ett garage.

Heja oss!

Aktivera mera

Dra mig baklänges, vad mycket nikefuel jag får av att exempelvis plocka blåbär, klippa en gräsmatta, plocka bort en loppis, pimpa ett hörn och homestyla ett helt hus för fotografering till glansigt magasin. Här behövs inga träningspass för att ha aktiva dagar må jag säga, fast det är klart, jag vill ju träna, jag ska bli starkare och jag ska komma i den där lilla svarta till nyår.

Men nu när jag har mitt fräsiga armband så kan jag se hur aktiv jag är varje dag . Väldigt peppande och roligt. Jag har på mig armbandet hela tiden, förutom när jag duschar, men då utövar jag heller inga stordåd så att kurvan skulle kunna skjuta i höjden, nej, då försöker jag hålla mig på mattan och inte halka i badkaret.  Men jag kan t.ex. se ett litet snubbel på kurvan när Frank beställer in ett litet glas mjölk mitt i natten och jag pinnar upp och hämtar honom, öppnar kiosken låter honom dricka upp och sedan lägger tillbaka honom i sin säng. Det roliga är att se hur aktiv jag är när jag i själva verket inte tycker att jag gör så mycket, men ändå fladdrar omkring hit och dit så att stegräknaren går varm och kurvan flitigt skuttar i mål nästan varje dag. För att uppnå min målgräns måste kurvan bli grön.

Så tjaa, styla hem, hänga tvätt, bära barn och grejer det är tydligen bra nog för att gå i mål, ska bli spännande att se om jag får några extra poäng om jag får tillföra någon närstrid på garaget och inte bara vänta till att köra in bilen där…

Ströms trio

Vi var alltså på after work på Naturens Hus. Eller after gräsklippning och after stugfix. Vi som i mamma Ulla, pappa Pohlman, Frank och jag. För idag blev det minsann en aktiv dag, inte bara för grävsnubbarna utan även för mig. Men dagens aktivitet får bli i ett annat inlägg. Och ja, nu har arbetet utanför fönstret avslutats för dagen och imorgon när solen lyser ska vi se vad för grusgrop de har åstadkommit…

Och det där med AW på Naturens Hus var väl ett himla bra hittepå. Extra bra när Ted Ström med söner spelar ur sig otroligt tjusiga melodier med vackra toner och måleriska texter. Sen att Frank sjöng lite rätt ut, utan någon som helst respekt för de riktiga artisterna får vi ändå se som charmigt, han höll sig i alla fall lite längre bak i publikhavet, och ja, jag säger hav, för det vara banne mig tokfullt. Och nu när Frank sjunger då är det inga Marlena Ernmanvrål längre, nej, nej, han tar bara ton och talar glatt i tungor.

Så nu är det jag som ska lyssna på Teds nya skiva, somna gott med en skagenmacka i magen och drömma vidare om det där garaget. Och om ni också vill gå på AW på Naturens Hus så har ni en sista chans nästa onsdag, dock inte med Ströms trio vid mikrofonerna utan något belgiskt fullblod, jag minns inte riktigt. Men det är säkert minst lika fantastiskt, så pip dit och låt sommaren leva vidare en stund till. Vetja.

Höstens projekt

Jajamensan. Nu är höstens projekt igång. När snön kommer är det jag som kör in bilen i garaget. Jädrar vad gött, som Tabita hade sagt. För idag började lastbilarna köra skytteltrafik med stenkross, en snubbe kom och borrade ett hål rätt genom väggen och nu är det fortfarande full aktivitet utanför fönstret. Populärt. Det roliga är att Frank sover som en stock och det enda som hörs i babyvakten är arbetet utanför…

Gravmaskinisten jobbar på bra och efter en after work på Naturens hus så var gräsmattan, vinbärsbuskarna, pionerna och grannens telefonkabel ett minne blott. Fast det var inte grävsnubben som var på after work, det var Frank, jag, mamma Ulla och pappa Pohlman. Fast rimligt vore ju att alla tre snubbar som kämpar häcken av sig här utanför skulle fått gå på AW, men då blir det ju inget garage till vintern. Så ja, för den här gången fick det vara orättvisst.

Och om den där telefonkabeln fyller någon funktion, det lär vi väl bli varse. Men så länge grävmaskinisten vårdar fiberkabeln med kärlek och grannarna har lite förståelse för att vi verkligen vill ha ett garage innan snön faller så är jag nöjd. Det förstnämnda verkar ju fungera utmärkt, hur grannarna ställer sig till att det lastas stenkross en lillördag kl 21.45, det låter jag vara osagt…

Ett annat sommarnöje

Okej, jag tar tillbaka det där med att det gick dåligt på loppisen. Idag sålde jag av rubbet och köpte mig en Porsche. Det var det jävligaste, vad hade hon för gömda skatter där på verandan egentligen som Antikrundan tappade hakan av och som pantbankens aktie steg i höjden av, tänker ni då…

Tyvärr var det inte riktigt så. Jag vet inte ens om pantbanken är börsnoterat och strunt samma. Jag är inte ett dugg rikare än igår, i alla fall inte när det gäller pengar på kontot. Men rikare på fartfyllda minnen att stoppa innanför pannbenet till kölden kryper på. Eller nåt. För jag har hur som helst fått köra Porsche. Och ni som gillar bilar, snabba bilar, se till att få köra Porsche någon gång, det gör gott för adrenalinet kan jag säga.

Och ljudet, ge mig stryka, det där ljudet vill jag ha i en liten ask, sen när jag öppnar locket så brummar det på som bara den. Som ett smyckeskrin minus balettdansös och rogivande trudelutt, alltså.

Men nu är det slut på det äventyret. Och vems bilen är om den inte är min, jo det ska jag säga er att den där godingen har varit min brors sommarnöje. Men nu ska både brorsan och bilen på nya nöjen, fast tyvärr på varsitt håll, så idag sa vi hejdå till Porschen. Frank grät några krokodiltårar när morbror sa att han skulle sälja sin snabba bil, men sen när Frank fick provköra lite så blev det annat ljud i källan, för att inte tala om hur roligt det var att sitta fram i bagaget. Succé.

Ja, jag säger då de, vilket jäkla fint sommarnöje…

Jahaja…

Jag slog väl inte precis några försäljningsrekord som skulle kunna kamma hem priser på kommande föreningsfest för ett starkt deltagande i loppisen. Dra mig baklänges vad dåligt det gick. Kanske att jag skulle plockat fram mina korvinneskills och langat antika pinaler på löpande band för en femma istället för att hoppas på humana priser och lyckliga kunder som tyckts sig göra ett kap.

Fast det är klart att damen som köpte tre böcker för en krona styck glatt studsade ner för trappen och förmodligen konstaterade att det där var det billigaste böckerna jag någonsin köpt, knöt näven runt portmonnän och tänkte yes asså.

Men att alla tjusiga plåtburkar med patina skulle få stå kvar tillsammans med mässingsljusstakarna och läskflaskorna från pappa Pohlmans prylar, det trodde jag inte. Jag har dock inte bestämt mig för om jag ska anse att det var fel målgrupp som tog de där trappstegen upp på verandan för att flukta på antikviteterna eller om jag helt enkelt bara ska tänka att det blev mer finheter kvar till mig, men kom igen, några fler än jag gillar väl gamla godingar. Men tydligen inte mina dagsbesökare. Kanske var det för dyrt?

Men polarna på grusuppfarten de sålde barnkläder och grejer till höger och vänster, de gick lite bättre för dem, kan vi väl säga. Så till nästa år får jag väl hitta på något annat eller bara gå några varv själv och fynda fler bra att ha grejer.  Jag tror att det är lite roligare.

Jahaja.
Sen gick vi i alla fall till Vincent och hans föräldrar, fick spagetti och köttfärssås, pratade om dagens affärer och konstaterade att det var lite dålig rullians på businessen ändå. Och nu har vi promenerat hem i lördagskvällen och ska sova. Jag ska bara räkna alla mina pengar först, tänk Joakim von Anka minus alla pengar.
Haha. Det här kommer gå undan.
Sov gott!

Från loppis till landet

Vilken afton det blev. Från loppis till landet. Från grillat med potatisgratäng till smulpaj i ny fin form och solnedgång. Från körsbär till vaniljglass och kärlek i stora lass. Från en son som är världsmästare i minspel till en mammarazzi med kameran i högsta hugg. Ibland funderar jag på att klippa lugg.

Från värmande augustisol till kyliga kvällsvindar, en cykeltur och en midnattslur. Från klädnypor i motljus till detaljer på ett 1800-talshus. Skuggspel på en lada och körsbärsträd utan löv. Från en kvällspromenad med en hund till en himmel likt en kärlekslund.

Nu ska jag nog följa med John Blund.
God natt.

Kom och köp!

Jajamensan, nu går jag in i en ny bransch. Svårt att tro eftersom jag älskar att gå på loppis och gärna vill vara först på plats, men nu på lördag så dukar vi upp på verandan och säljer av diverse prylar.  Och ja, jag SÄLJER saker. Vi har loppis. Eller pappa Pohlmans prylar, vilket himla bra namn på min loppis. Pappa Pohlmans prylar.
Vem vill inte kolla in dom liksom?

Här finns gamla kryddburkar, en kaffekvarn, en brandsläckare, en gammal våg, fina böcker, fula böcker, nån extra ordinär klocka, mina gamla kläder, barnkläder och lite annat smått och gått. Plus att Moder Tereza kommer med ett gäng finfina babykläder.

Nu på lördag alltså, då blommar hela Rynninge upp till ett enda stort loppisbord. Föra året fyndade jag som bara den, nu hoppas jag att någon ska göra fynd hos oss.

Varmt välkomna!
Kom och köp!

Det här är okej…

Det där med att Örebro välkomnade oss med regn och vindar som påminde oss om att vi går mot höst när vi kom hem, det gör inget. Så länge morgonpromenaderna kantas av vindstilla sjö och strålande sol, syrsor som går på högvarv och gäss som flyttar hit och dit, då gör det inte särkilt mycket att himlen öppnar sig fram på eftermiddagen och ger växterna näring. Det är okej för mig. Framför allt med tanke på att det är varma mornar och fantastisk omgivning.

Och idag var jag inte särskilt rask när promenaden dokumenterades genom linsen, men ack så rogivande att störa en and i morgonrutinerna, tjuvkika på skogsödlorna som solar sig på en slängd kartong, fascineras av humlorna och fånga diverse fina flygfän i jakten på något gott.

Men nu ska jag fånga dagen. Ha. På bästa sätt dessutom. Pappa Pohlman och jag ska förbereda för helgens loppis, då letar nämligen var och vartannat hushåll fram sina pryttlar, radar upp de på bord och sen är det fritt fram för mer eller mindre skumraskaffärer. Mer om det, men på lördag kl 10-15 är det storloppis i Rynninge. Bara så ni vet.
Välkomna vetja.

På fastlandet igen…

Jajamensan. Då är vi alltså åter på fastlandet. Så nu sluter vi upp, internet och jag på kontoret. Tangenterna smattrar i takt med regent utanför fönstret och det verkar som om högsommaren är förbi. Är det så, så är det inte mer med det. Vi har haft fantastiska veckor på Öland, jag är solbränd och jag har badat i havet nästan två gånger per dag. Jag har haft en riktig semester utan arbetstider att passa och gäster att tillfredställa.

Dessutom badade jag naken och visade min vita rumpa för fiskarna så att den mystiska fiskdöden infann sig i viken. Hoppsansa. Vilket scoop, men nej, det var bara jag, ingen livsfarlig bakterie, bara en vit rumpa. Förhoppningsvis har de återhämtat sig nu, fiskarna och inte flutit upp till ytan. Nej, det vore både synd och skam.

Men den här sommaren alltså. Jo, jag tackar ja. Den kan jag verkligen inte klaga på, trots att jag kommer från Närke. Det skulle vara det där med internet då, men jag har hittat en lösning till nästa år. Återkommer i den frågan.

Och innan vi åkte hem hann vi med årets första kräftskiva ute på trädäcket. Kräftor och lagrad påskmust. Inga mygg, inga getingar, bara en herrans massa svalor högt upp i skyn och trevligt sällskap.

Även om det är skönt att vara hemma, hitta tillbaka till vardagsrutinerna så saknar jag redan det där varma havet som låg precis på lagom avstånd för att kunna spatsera hem utan byxor efter ett dopp i sommarkvällen. Men vi är där snart igen, även om havet hunnit bli kallt och brallorna kommer vara ett måste, så är det något alldeles särkilt på den där ön.

Så är det bara.