Generöst tacksam

När vi kommer till stugan och möts av doften av solmogna smultron och fågelsång så blir jag alldeles varm i magen och lycklig i hjärtat, hojtar till Jocke och sveper ut med min hand, alltså komigen, hur bra är inte det här! Säger till Frank att om ett år när vi är här, då hinner jag inte plocka de där smultronen för då har du sprungit före, älskade lilla unge. Och när jag sedan hoppas att gästerna som ska bo där uppskattar det lika väl som mig blir jag som ett barn på julafton över min egen generositet och ivrig att stolt visa runt hur bra det faktiskt är där i skogen strax bredvid sjön…

Eller när jag är alldeles för pigg på solenergi som väckt mig i en strimma från fönstret och bara måste gå upp för att mötas av göken och fåren och havet i motljus samtidigt som Frank och Jocke sover vidare halvt ovetandes om min morgonpromenad tillsammans med hararna och kaninerna på Ölands östra sida.  Och när jag även där tar varje tillfälle i akt att dela med mig av min Ölandsexpertis som det sommarbarn jag är och som den Ölandstok jag för alltid kommer bli…

Eller när meningarna blir så långa att jag inte vet vad som hör ihop. Att det enda som räknas är livet och kärleken till mina nära och kära. När orden inte räcker till för att beskriva det vackra och när jag nästan blir religiös av tacksamhet för det mina föräldrar har gett mig och det som Jocke och jag nu kan ge Frank…

Jag är så generöst tacksam att ett fång med vallmo inte skulle vara bra nog, därför får de stå kvar och vaja i vinden, slå grönskan med häpnad och låta mig återigen bli hänförd av naturen, tack mamma och pappa för att ni fixat så bra…

Odlingen

Det ser i alla fall fint ut på bild. Den där odlingsbänken med den där jorden och kryddorna som fått nya namn. Och ja, jag fick väl lite skäll av min kära vän Pillan som är expert på jord och odling, det ska tydligen gödslas mycket. Och helst vara U-jord. U som i Ulla, det kunde jag ju räknat ut. Men äsch, jag hoppas att det räcker med att planteringsjorden jag köpte luktade skit…

Nu får vi bara hoppas att mina kryddor trivs lika bra som jag trivs med dem. Och jordgubbsplantorna, men som sagt, jag har inga överdrivet gröna fingrar och de där jordgubbarna tycks leva ett eget liv. Eller inte gubbarna, snarare stjälkarna, vad är det för växtkraft, vad vill de mig? Är det klättergubbar?

Aja, odlingsbänken står som gjutet i hörnet på altanen, även den från Plantagen by the way, men den kånkade jag inte hem igår, dra mig baklänges, då hade det varit som Mr Bean när han kör sin bil med fåtöljen på taket.

Nån måtta får det vara.

Körsbär i min trädgård…

Kom och plocka körsbär i min trädgård. För sent. Visserligen var det väldigt smidigt att plocka körsbär när grenarna låg på marken. Förra året hann jag bara se blommorna och något rött skymta förbi, sen hade fåglarna ätit sig mätta på alla bär. Nu fick jag mig en stor flicknäve av hyfsat sura bär. Om jag vänder min husliga sida till så kanske jag kan hitta på nåt, annars får jag väl sortera ut de mest röda och fantisera om solmogna körsbär.

Hur som helst. Körsbärsträdet fick ge vika för kommande garage, det fick samma tråkiga öde som två äppelträd. Så nu kan vi säga att det är väldigt luftigt här utanför fönstret. Så för er som inte vet, nästa projekt är alltså ett garage. Det har jag säkert nämnt, men nu är det alltså på gång. Ytan är utmärkt i dubbel bemärkelse och väntar bara på att en grävmaskin ska sätta skopan i marken, sen så kommer det hända grejer och lagom till kylan kommer och precis i rättan tid innan snön faller ska garaget stå klart.

Något måste vi ju ha att göra. Liksom.

Midnattssudd…

En bra måndag slutar när en motorcykel startas likt två pistolskott och dödar mitt sömntåg. Jag blev livrädd. Och pigg. Dåligt att ha en pistolhoj såhär precis vid midnatt, särskilt i ett villaområde där tanter som jag somnat raklång i sängen halvtimmen innan skotten brann av. Typiskt tråkigt. Men diskmaskinen blev urplockad i slow motion för att inte väcka gossarna som lyckades hoppa på tåget, jag fick göra över med lite irritation och energi och nu har jag lagt mig på perrongen igen i väntan på nästa avgång.

Men innan det blev såhär kan jag säga att det har varit en bra start på veckan, med undantag från mitt träningspass på Plantagen. Hujedamig. Fick för mig att jag behövde jord och några blommor, tänkte att en liten säck kan jag väl envisa med mig under armen samtidigt som jag rattar Frank i vagnen. Men då slog girigheten till, en säck kostar ju nästan lika mycket som två, så helt plötsligt var det lika bra att köpa fyra. Hoppsan.

Jag lånade en kärra av en snubbe som stod och läste på någon förpackning mellan hyllorna, sa att jag skulle skynda mig och pep iväg med kärran i ena handen och Frank i andra. Lätt som en plätt.

Givetvis har de placerat säckarna längst bort, längst ut. Fyra säckar för 159:-. Perfekt tänkte jag och kastade på dem på kärran. Varje säck 50 liter. Här ska de gröna fingrarna frodas. Men det var nära att jag gav upp den tanken. Låt mig säga såhär, det är ganska bökigt att ratta en kärra med 200 liter jord med en hand samtidigt som sonen ska rattas i rätt riktning mot kassorna bland hyllor av trädgårdstomtar och krukor.

Men jag lyckades, väl framme vid bilen var svetten under mjölkkiosken ett faktum, pizzaracern perfekt för jord, blommor och barnvagn. Och Frank bara skrattade åt mitt tok och tur är väl det, när girigheten och envisheten tar över ens förstånd så är det lika bra att skratta åt eländet och hoppas att det bokstavligt talat blommar ut i något gott…

Det återstår att se. Nu vill konduktören se min biljett.
Tack och god natt!

Välkommen till sommarnöjet!

Är inte det ett fint ord för sommarstuga, sommarnöje? Det säger min mamma om stugan när hon pratar med Frank, jaha, har du varit på sommarnöjet och roat dig i helgen? Ja men visst har jag det mormor, säger Frank då och så fortsätter konversationen i vokaler.

Och mycket riktigt, nu har vi varit på sommarnöjet och styrt upp det sista inför de första gästernas ankomst. Det är bra med gäster, då fixar man liksom det som inte blivit fixat men som behövs. Exempelvis olja in trätrallen vid gäststugan, foga lite kakel i köket, skruva upp en Stringhylla, pynta lite och se till så att allt är i sin ordning med boende, båt och brygga.

Så nu hoppas vi verkligen att våra gäster kommer trivas lika bra på sommarnöjet som oss. För nu tycker jag banne mig att det är så fint som det kan bli, bortsett från fasaden på gäststugan. Annars är det, det finaste sommarnöjet jag har, om vi inte räknar med Öland förstås.

För på det här sommarnöjet kan man äta frukost i solen, plocka smultron i slänten, knycka blåbär i skogen, leta kantareller i gläntorna, doppa sig vid bryggan, meta från båten, grilla sin pizza på en sten, äta middag i utefummet och insupa den svenska sommaren på bästa sätt…

Så välkomna hyresgäster!

Lera runt lagårdsknuten…

Då har vi varit här igen, där husen från 1775 står pall för vindarna på Närkeslätten, där sädesslagen sträcker ut sig likt ett öppet hav och där Jocke tillbringar sin tid med att gasa lera runt lagårdsknuten.

Om Jocke får välja själv vad han ska pyssla med på sin egentid så åker han ut till landet, hälsar på sin amerikanare till George, klär på sig sin limegröna outfit och kickar i gång sin motocross och kör några varv på den egna banan runt ladan till svetten lackar. Varv efter varv, kurva efter kurva och tätt inpå varandra brummar de runt så att Frank undrar vad det är frågan om och så att jag blir nyfiken på om jag också kan.

Men jag vill helst nå ner till backen och köra på plant underlag där avsaknaden av lera som skvätter runt lagårdsknuten är ett måste och där accelerationen inte är så kraftig. Så i väntan på att ryssen blir min kamrat fotograferar jag brummet, blir lite mer kär och hoppas att Frank vill hålla på med någon annan sport än motocross när han blir stor…

Böda bootcamp

Grejen med att vi var på Öland en vecka efter midsommar var ju för att vi skulle träna tillsammans med Moder Tereza och hennes man Niklas. Böda bjöd ju så att säga upp till hälsovecka de Luxe. Hade vi varit lite mer dansanta så hade vi förstås skakat rumpan med Tobias Karlsson från Let’s dance, men vi höll oss till sand mellan tårna. Vi och vi.

Varje morgon kl 8 var det bootcamp på stranden, min ambition var att infinna mig i ledet, men när jag insåg att det var lite för mycket spring och hopp och lite för lite knipövningar så jollrade jag som sagt med Frank istället och höll mig således till andra pass så som funktionell styrketräning och vattengympa. Men ni ska inte tro att det var mindre svettigt, den funktionella styrketräningen var ett cirkelpass där vi svettades på 17 olika övningar i tre varv, där det längsta varvet var 1 minut på varje station. Ge mig stryka, så svettig har jag inte varit sen jag födde fram gossebarnet. Men, det bevisar å andra sidan att jag kan börja ta i lite mer nu och förhoppningsvis följa med mina ungtuppar till träningspolare på andra pass istället för att bara lyfta stockar på morgonpromenaderna, även om det är bra nog.

Och den där vattengympan, tjaa, den gav mig kramp i vaderna och tuttskutt så att jag trodde att jag skulle tappa min bikini, men det var det värt. Hälsovecka lika med träningsvärk och pulverinvestering. Det var också därför jag hamnade på rymdvågen, men det vet ni ju redan. Så nu forsätter jag träna minst tre gånger i veckan, blandar lite pulver och tänker att nästa år, då står jag minsann i ledet kl 8.oo på Bödas kritvita sandstrand…

Kalkkalas

Det finns som bekant ett ställe på Öland som heter Kalk där de gör vansinnigt goda hamburgare och där jag gärna tar tillfället i akt att bli firad på diverse dagar, som exempelvis mors dag och min födelsedag.

En gång hette Kalk Tegel och jag jobbade där som städerska sommaren 2004, då var det ett jävla hålligång och nattklubb och inte jätteroligt att städa toaletterna en söndagsmorgon, men vad gör man inte för att få vara en hel sommar på Öland. Tokigt då att jag inte kom på att jag kunde jobba på Böda sen 16 års ålder. Men äsch.

Hur som helst så avslutades min födelsedag med en middag på Kalk, där hamburgarna kittlade dödsskönt i kistan och där Frank fick fingrarna i chilisåsen så både Jocke och jag blev snabbare än blixten innan gossen hann stoppa fingrarna i munnen och få en sjuhelvets smakupplevelse…puh.

Sen rattade vi över pizzaräcern till andra sidan, tittade på solnedgången och kastade sten innan havsvindarna kylde ner våra kroppar och vi åkte hem igen och somnade sida vid sida med Franken…

Utöver det vanliga

Och bästa avslutet på dagen. Kom igen vilken bra kväll. Jag överträffade tamigtusan mig själv. Helt otroligt. Ha. Jocke blev lika imponerad som mig, nästan så att han ville gifta om sig.

Jag drämde till med en tjejmiddag utöver det vanliga. Chansade och bjöd in en drös härliga damer, dukade upp för tio gladlynta snyggingar, inklusive mig själv och skålade i gräddflaskor från 50-talet. Styrde upp en fräsch förrätt med avokado, mango och marinerade kräftstjärtar i chili, fortsatte kalaset med en sjuhelvetes fin sommarsallad till grillad kyckling och toppade härligheten med kladdkaka, mjukglass och jordgubbar.

Och ja, jag påstår emellanåt att jag inte är så hushållig i köket, men hey, sallad och kladdkaka är min grej. Och nu även den där förrätten, mjukglassen var Arlas och efter några omgångar med vispen blev även den godkänd.

Så himla nöjd. En helkväll på altanen med grymma tjejer, en massa skratt och några enstaka myggbett. Så nu är jag alldeles varm i hjärtat, mätt i magen och skrattig i kinderna.

Tack godingar för att ni kom och utmanade mig till en middag utöver det vanliga och för att ni får mig att skratta så att jag kissar på mig lite grann. Ni är underbara hela bunten!

Puss och god natt!

Bra start

Bästa starten på dagen. Klarblå himmel och värmande morgonsol. Långpromenad, snabba skor och styrkepass. Nya tag, sovande son och stark mamma.

På andra sidan ån fångas småfisk med kastspö. Fisk som ges till giriga fåglar. Frukostfest och Leif GW Perssonväst.

Svettig ryggtavla och begynnande träningsvärk. En klapp på axeln och en lunk hem till frukosten.

Nu känner jag mig allt annat än svag. Ha. Hoppas att det här blir en toppendag!