Frusna äpplen

I dag när jag tog de där små, små stegen ut genom dörren och bländades av morgonsolen och trädgården som var täckt av frost blev jag minsann lite varm av solens strålar. Frusna äpplen och frasiga löv. Under tiden som bilen värmde upp sig (jobbigt att skrapa rutan ju) smög jag omkring i trädgården och försökte fånga den vackra morgonstunden. Och kanske att jag skulle kunna ta en promenad med myrsteg någon dag när det är sådär gnistrande vackert.

I dag nöjde jag mig med trädgården och att gå till bilen för att sedan åka till jobbet och äta kaka och sjunga luciasånger med barnen och mina bästa kollegor. Och ja, ska man få tvååringar att sjunga på lucia är det bäst att börja i tid.

Men nästa gång det gnistrar, då kanske jag kan ta mig lite längre bort i Astrid Lindgrens värld, kanske till tuppen längst upp på gatan som gal…

Bra start

Om jag bara vill så kan jag ju. Det vet jag. Och det är lika bra att gå ut hårt från början även om Jocke blev lite orolig att jag skulle gå in i väggen direkt. Men jag tycks ha klarat mig. Jag bakade nämligen en kladdkaka och gjorde korvstroganoff med ris. På en och samma kväll. Vilken skräll.

Kladdkakan slängde jag ihop med recept från arla och sen la jag till lite blåbär, chilikrydda och chokladbitar. Den gjordes på kesella istället för smör och stod i ugnen bra länge för att bli någotsånär fast i konsistensen. Och den såg fin ut. Jag bakade den för att jag skulle ta med den till jobbet och fika lite, men hade ingen aning om den blivit bra eller inte. Men den blev godkänd. Och nu är den slut. Jag har alltså varit på jobbet och hälsat på. Trevligt.

Och korvstroganoff med korv från Robertssons kan inte bli annat än god. Så nu har jag tagit mig en portion och känner att jag behöver en stödvila innan jag ska göra klart en skoluppgift för inlämning. Bara så ni vet.

Kram från korv-Eva 😉

Lilla Bagarskolan

På tal om bakning så har en känsla av baklust infunnit sig hos mig. Vilket är något helt nytt. En och annan kladdkaka har jag lyckats åstadkomma men det är inget att hänga i granen så att säga.

Jag ringde mamma här om dagen och sa att jag ville baka lussebullar med henne. Jag tror hon blev glad. Jag är som sagt förvånad själv men ser verkligen framemot att smälla i mig en saftig lussekatt eller två. Som jag har gjort själv.

Det här skulle min lärare från Lilla Bagarskolan höra. Hon skulle få dåndimpen. Vi kan säga att hon och jag inte hade en jättebra relation de där gångerna jag skulle till att baka på högstadiet. Jag ansågs alldels för nonchalant och oduglig och fick därmed 1:a. Kan ha att göra med att det blev ett jädra liv när jag öppnade fönstret och pratade med killarna i 9:an då någon deg skulle jäsa och det var strängt förbjudet att degen skulle stå i drag. Herrregud. Mina kompisar som var snälla och timida och som jag bakade exakt samma saker med fick 4:a.

Och den utmärkta idén att ens baka på skoltid fanns för elever som mig som inte hade ro att försöka sig på fransk grammatik, så då kunde man välja bakning istället. Guld ju.

Men om vi säger såhär, när pappa Pohlman skulle baka lussekatter på 50-talet när han gick i skolan, då orkade han inte göra en herrans massa bullar så han la in hela degen i ugnen, det blev inte heller jättebra. Det började lukta bränt, han fick skäll av skolkökslärarinnan som fick skära ur bullen ur ugnen och sen fick han inte baka mer.

Och eftersom pappa Pohlman och jag är som tvillingar så är det inte konstigt att jag är förvånad och överraskad att jag för första gången har köpt saffran och vill baka. Mamma däremot är ju queen of the kitchen så hon blir nog stolt.

Fortsättning följer…

Sjukskrivning it is

Jag har aldrig tidigare varit sjukskriven från mitt arbete och då har jag ändå jobbat sen jag var 16 år. Nog för att jag har varit hemma med feber, magsjuka eller irriterande förkylning, men aldrig så att jag har fått ett papper med läkarintyg på att jag är sjukskriven en längre tid för att jag inte kan utföra mitt arbete.

Det är som sagt det bästa just nu för min kropp och för min krabat i magen, men det är ändå konstigt att inte gå till jobbet. Jag saknar redan mina bästa kollegor och alla härliga barn. Tur att jag får hälsa på.

Och lite svårt att inse att det är okej att vara sjukskriven, även fast min höga arbetsmoral och mitt förnuft inte riktigt samspelar än så är det här rätt. Så nu godkänner jag det här och sen är det inte mer med det. Jag ska samla mina krafter och för en gångs skull försöka vara en god hemmafru. Jag kanske till och med börjar baka. Ha.

Då vet ni hur det är med det. Jag tassar fram med små, små steg för undvika smärta och vilar så mycket att jag borde bli superstark inför förlossningen. Kanske att jag slänger ihop en och annan tavla också. Den som lever får se.

Låsasshoppar

Pryttlar från bland annat; HM, Lagerhaus, Littlephant, Familyroom och Fab.

Jag är hemma från jobbet eftersom kroppen säger vila. Ni vet. Huvudet säger fortfarande jobba men behöver också vila. Det här med allt på en gång och magsjuka gör ju inte att kroppen känns helt hundra. Förstås. Dessutom har jag smittat min stackars man med den där magsjukan. Heja Evakim! Så fort krafterna är tillbaka blir det sanering av hemmet. Bara så ni vet.

Det här med att träffa en doktor för att förhoppningsvis få bekräftelse på att jag inte kan utföra mitt arbete, det har gått lite troll i det kan vi säga, men imorgon ska jag kravla mig iväg med hopp om en förnuftig doktor som förstår min kropps smärta. Jag har ju precis börjat förstå att det inte går att arbeta med så kallad bäckensmärta och falsk ischias. Så för mitt eget bästa och för krabaten i magens bästa så håller vi tummarna imorgon, ok?

Under tiden forsätter jag att smutta på blåbärssoppa och låsasshoppa. Det är inte så ansträngande.

Tänk om jag kunde programmera…

Om jag kunde programmera så känner jag på mig att det här skulle kunna bli en förbannat bra app för förskolan. Jag har ritat djur så det står härliga till och om jag själv får vara systemet, dvs. datorn i programmet då är det ju inga konstigheter. Jag kan låta som alla de där djuren, frågan är bara hur väl skillnaden hörs mellan exempelvis en get och ett får. Vad är skillnaden?

Men det och det där med att göra djuren animerade samt att ge dem ljud, det kan jag försöka programmera in i sömnen. För nu är den första prototypen inlämnad och jag är väl medveten om kompletteringar, men komigen, jag är ju en konstnär ingen programmerare…

Och dessutom har ju mina kreativa konstnärstimmar gått åt till självömkan och sängliggande istället för studier, så jag klappar mig på axeln och säger tack och god natt.

Nej, vet ni va…

Nu är det läge för preggotanten att rycka upp sig. Men jösses vilken munter helg jag har haft, jag och mina åkommor. Som om det inte räckte med gravidkrämpor och ihållande förkylning. Nej, nej, hur kunde jag tro det. Börjar fatta grejen med varför jag skulle hitta så många fyrklöver nu. Var hemma från jobbet i torsdags och fredags för att kroppen säger stopp även om huvudet säger jobba. Men för att kroppen skulle övertala mig än mer till vila så gav den mig magsjuka i fredags, och det med besked.  Och mitt i all den där cirkusen lyckades jag sträcka en muskel vid revbenen av alla hostningar och hulkningar. Nej, ni vill inte veta mer. Jag förstår det. Inte jag heller.

Men idag känner jag mig lite bättre. Jag kan äta annat än bara rostmackor och hosta utan att det känns som om jag bokstavligt talat går av på mitten.  Även om gränsen är hårfin, från att verkligen gå av. För att väga upp en mindre munter helg försöker jag färdigställa en uppgift till skolan och tänka att det måste bli bättre snart. Klappa mig lite på axeln och inse att det där onda det går ju över. Förstås.

Men det känns bättre med bara gravidkrämpor, inte allt på en gång. Det tycker jag faktiskt är lite överdrivet. Så nej, vet ni va, dags för uppryckning och studieinlämning.

Förresten så gillade lillen i magen att lyssna på musik. Ha. Det är ju alltid upplyftande med flipperfisar i takt med musiken. Bra där.