Lilla Bagarskolan

På tal om bakning så har en känsla av baklust infunnit sig hos mig. Vilket är något helt nytt. En och annan kladdkaka har jag lyckats åstadkomma men det är inget att hänga i granen så att säga.

Jag ringde mamma här om dagen och sa att jag ville baka lussebullar med henne. Jag tror hon blev glad. Jag är som sagt förvånad själv men ser verkligen framemot att smälla i mig en saftig lussekatt eller två. Som jag har gjort själv.

Det här skulle min lärare från Lilla Bagarskolan höra. Hon skulle få dåndimpen. Vi kan säga att hon och jag inte hade en jättebra relation de där gångerna jag skulle till att baka på högstadiet. Jag ansågs alldels för nonchalant och oduglig och fick därmed 1:a. Kan ha att göra med att det blev ett jädra liv när jag öppnade fönstret och pratade med killarna i 9:an då någon deg skulle jäsa och det var strängt förbjudet att degen skulle stå i drag. Herrregud. Mina kompisar som var snälla och timida och som jag bakade exakt samma saker med fick 4:a.

Och den utmärkta idén att ens baka på skoltid fanns för elever som mig som inte hade ro att försöka sig på fransk grammatik, så då kunde man välja bakning istället. Guld ju.

Men om vi säger såhär, när pappa Pohlman skulle baka lussekatter på 50-talet när han gick i skolan, då orkade han inte göra en herrans massa bullar så han la in hela degen i ugnen, det blev inte heller jättebra. Det började lukta bränt, han fick skäll av skolkökslärarinnan som fick skära ur bullen ur ugnen och sen fick han inte baka mer.

Och eftersom pappa Pohlman och jag är som tvillingar så är det inte konstigt att jag är förvånad och överraskad att jag för första gången har köpt saffran och vill baka. Mamma däremot är ju queen of the kitchen så hon blir nog stolt.

Fortsättning följer…