Nej, vet ni va…

20121104-141535.jpg

Nu är det läge för preggotanten att rycka upp sig. Men jösses vilken munter helg jag har haft, jag och mina åkommor. Som om det inte räckte med gravidkrämpor och ihållande förkylning. Nej, nej, hur kunde jag tro det. Börjar fatta grejen med varför jag skulle hitta så många fyrklöver nu. Var hemma från jobbet i torsdags och fredags för att kroppen säger stopp även om huvudet säger jobba. Men för att kroppen skulle övertala mig än mer till vila så gav den mig magsjuka i fredags, och det med besked.  Och mitt i all den där cirkusen lyckades jag sträcka en muskel vid revbenen av alla hostningar och hulkningar. Nej, ni vill inte veta mer. Jag förstår det. Inte jag heller.

Men idag känner jag mig lite bättre. Jag kan äta annat än bara rostmackor och hosta utan att det känns som om jag bokstavligt talat går av på mitten.  Även om gränsen är hårfin, från att verkligen gå av. För att väga upp en mindre munter helg försöker jag färdigställa en uppgift till skolan och tänka att det måste bli bättre snart. Klappa mig lite på axeln och inse att det där onda det går ju över. Förstås.

Men det känns bättre med bara gravidkrämpor, inte allt på en gång. Det tycker jag faktiskt är lite överdrivet. Så nej, vet ni va, dags för uppryckning och studieinlämning.

Förresten så gillade lillen i magen att lyssna på musik. Ha. Det är ju alltid upplyftande med flipperfisar i takt med musiken. Bra där.

Kommentera