Ingenting egentligen

Oj vilken skön helg. Mannen och jag har inte gjort någonting idag egentligen. Ätit pizza och sovit räv. Bläddrat i inredningstidningar och fantiserat om huset. Wilma har tassat i snön och sovit som en boll i soffan. Ibland är det väldigt skönt att göra ingenting. Att bara vara ute i skogen och se snön falla utanför fönstret och bara kura ihop sig i sin sparkdräkt. Tänk att jag kan med det också även om min kropp är som en rastlöst myrstack emellanåt…

Evas höstflora

Av bara farten blev jag en florafotograf. Nästan som en festis. Jag är en festis. En florafotograf. Det är som att det satt i stövlarna. Att jag var tvungen att föreviga de stackras blommorna som blivit lurade av naturen. Smultron stod i blom. Rosorna sträckte sig mot skyn och gräsmattan var sprudlande av Bellis.

Nej, jag vet väl inte vad de heter egentligen, men mamma, min mamma hon kan hon. Det är i alla fall sådana små som ser ut som prästkragar, fast typ dvärgprästkragar. Som växer i gräsmattan och sträcker sig bara lite, lite högre än grästråna för att få fatt i höstsolen. Bellis alltså.

Och de är så vackra och oförstående där de står och huttrar i hösten. Med hopp om våren och sommaren. En tydlig längtan om att ge blanka fan i vintern och bara blomma för att snart är det vår. Men förlåt fina blommor, jag måste göra er besvikna. Det bli inte vår nu. Jag vill det minst lika mycket som ni, men tyvärr. Det kommer bli kallt som bara den. Ni kommer huttra av från stjälken och önska att ni aldrig blev till en knopp den där varma hösten 2011.

Därför har jag räddat er. Ni fick samsas i en vacker bukett till min kära far och dessutom ställa upp som modeller. Det är nog ändå få förunnat den 12 november. Och jag tycker synd om er, men bedömde att ni skulle få ett lyckligare slut tillsammans med min mamma och pappa…

Nu är det fredagsnys

Japp. Prosit, popcorn och smågodis. Och. Inte frysa om fötterna.
Trevlig kväll vänner!

Stugljus

Tog en tur till stugan. Känns som om det var varmare ute än inne. Tog inte av mig västen förrän alla värmeljus var tända. Hörlurarna använde jag endast för att jag frös om öronen. Och tro mig dom värmer bra. Och dessutom fyller de sin funktion. Tips. Gillar ni musik men kanske inte mössa, då är ett par sånna hörlurar ett bra köp. Eller använda båda och lyssna på din bästa lista vetja. Men frys hur som helst inte om öronen.

Nu börjar det ordna upp sig. Brasan är tänd. Blåbärsdräkren är på och jag hittade en halv påse ostbågar i köket. Måndagslycka i stugljus. Finmekanik. Eller finemang, beror på om jag eller iPhonyn stavar…

Dessert med Rice

Lördagsmiddag med goda vänner i konferensrummet inklusive bastubad på kvällen är det senaste hos oss. Och det är oförskämt trevligt. Igår var Elle med familj på besök, samt Tereza och hennes sambo.

Trots att det givetvis blev stressigt för att den färska kycklingfilén som jag tog förgivet fanns på ICA, visade sig endast finnas som fryst, så blev det en mycket lyckad afton.

Eftersom temat för middagen blev enkelt men gott så slängde jag ihop en slags dessert i plastmuggarna. Då är det bara att ta blåbär, någon annan frukt, valfri smaksatt kesella och valfria kakor som går att smula sönder. Jag hade blåbär, kiwi, hallonkesella och kakor med chokladbitar i. Sen är det bara att varva det och smaska i sig. Lätt som en plätt och gott som en vinnarlott. Ha.

Tack goa vänner för att ni tog er ut till vår stuga och förgyllde vår lördag!

Riobrun Husqvarna

Kaminen är på plats. Den står och gömmer sig i ett hörn, den är liksom så liten och pimpinett att en mer upphöjande lösning bör ordnas, för att den ska få sin rätta bekräftelse. Men till dess får den sträcka på sig så gott det går där i hörnet och visa hur liten och fin den är. Och med ett stort ljus i blir den dessutom ännu bättre. För jag gillar den, men från sängen likt den i glampingtältet på Böda, så syns den nästan inte, bara skuggmönstret i taket som skvallrar om dess närvaro.

Hur som helst så har den verkligen sin charm. Och jag är väldigt glad för att vi fick den och det bästa av allt vore om Ölandsföräldrarna ville komma och hälsa på sin gamla pimpinätta Husqvarna, fast då får jag elda utav helvete så att inte Vailet fryser. Jag har nämligen myntat begreppet ”Vailetvärme”, och det är en när rumstemperaturen ständigt är över 24 grader. Varmt och skönt helt enkelt.

Nåväl. Kaminen lyste i alla fall fint när gårdagens middagsgäster checkade in, och till min stora förtjusning hade de köpt en liten fin Marimekkoskål av färgen Riobrun, den fick flytta in direkt i gäststugan och samspelar väl med sina nya kompisar, så nu är det så fint där att det nog är jag som sover där nästa gästnatt…

Gäststugan och jag

Den här fina lilla stugan som vi har, mannen och jag. Den fick jag liksom på köpet när jag träffade mannen. Bra kap, jag vet. Och gäststugan har huserat som förråd till nu eftersom vi la ner allt krut på att bygga ett uterum under förra hösten och den här våren. Men som ni förstår har bilden av det fina gästrummet legat och gnagt i mitt huvud sen vårt första möte. Men jag måste säga att vägen hit har kantats av svordomar, önskan av mer tid och avveckling av en fantastisk rododendron, som mamma skulle uttrycka det.

Men för att ni ska få se utvecklingen så tänkte jag dela med mig av händelseförloppet. Först kom vi på att det vore fint med ett nytt stort fönster, så att lite ljus skulle kunna komma in trots den fantastiska rododendron. Observera det tjusiga plastgolvet. Men när fönstret var insatt lassade vi återigen in diverse bra att ha saker. Och någonstans där kände jag, skjut mig, hur kan det få plats så mycket skit, på låt mig säga, max 10 kvm.

Sen tyckte jag att det var på sin plats att riva bort det där plastgolvet, alltså ut med all skit, och det var ett slitgöra utöver det vanliga. Inte att få ut allt, men att få bort golvet. Tidigare ägare hade använt hela sin samling småspik för att få fast det. Joråsåatt.

Och innan jag viste ordet av hade den fantastiska rododendron fått vika hädan för en liten frukostveranda. Fint som snus och skruva trall i en hel helg. För att sedan sätta gips på innerväggarna, spackla i skarvarna och återigen skyffla in förrådsgrejerna innan nästa etapp.

Sen köpte jag alldeles för mycket färg till utemöblerna som målades om, vilket resulterade i att golvet fick bli svart som natten. Snygg som bara den och förmodligen en scen där dammet får mest uppmärksamhet, men vad fals, en gäststuga. Det är ju ändå mörkt när man ska sova. Observera min sitta-på-knä-med-fötterna-position.

Under tiden så gnuggade jag mina inredningsknölar med orange som accentfärg. Och så var vi där, där vi är nu. Där gästrummet är inrett, invigt och nästan klart. Idag åker vi dit med den urtjsuiga kaminen som vi fått av mina Ölandsföräldrar. Dock så får den bara agera vansinnigt snygg ljusstake till skorsten och annat viktigt är på plats.

Nästa års projekt blir att byta fasad, så att gäststugan inte förväxlas med Emils snickarboa. Bara så att ni vet.

Den som har flest prylar…

…när den dör vinner. Lucy Luke och jag har konstaterat att det är så. Pappa Pohlman kan nog vara en av grundarna till begreppet. Och när det är fina prylar med färg och tokiga fåglar på så känns det som en bra tävling. Därför kan jag inte låta bli, ni får bli trötta på mig, sucka och tänka, ”håller den där människan bara på med sina Marrimekko skålar och Riceprodukter”… ja, nästan, när jag inte arbetar heltid som fröken, renoverar gäststuga på helgerna, tränar en kväll eller två i veckan, målar en tavla eller sitter framför datorn , då leker jag med mina färggladaste saker och tänker, ”tänk vad lite färg kan piffa upp tillvaron”…

Rise and shine people, Rice and shine!

Marimekko Ystävät

Fördelen med att jag vilade mellan måltiderna igår är att jag är piggare än min andra hälft idag. Därför Ernstade jag lite mer i gäststugan efter att gästerna checkat ut. Så nu är Marimekkotyget på plats. Det heter Ystävät och jag försökte googla på det och kom fram till att det heter kamrater, ungefär. Vilket passar perfekt eftersom det numera pryder våran kompisstuga. Det roliga med det är att jag som sagt klickade hem det från Tradera för några år sedan, men visste på en gång när stugan kom in i mitt liv att tyget skulle pryda gäststugan…

Om det nu skulle vara så att ni är intresserade av produkterna så kommer information här; Sänggaveln köpte vi på IKEA och eftersom det inte är den största gäststugan så blev det perfekt med bara en huvudgavel då den även rymmer förvaring, alltså behövs inga sängbord. Gaveln heter Brimnes, från IKEA kommer även rullgardinen (som inte syns), pläden samt fårskinnet. Ljuslyktorna i fönstret är från Färg & Form, fotografierna har jag tagit, klockan och de övriga accessoarerna är loppisfynd.

Nu är det som sagt bara en liten kamin som ska till för att sätta pricken över i:et så att säga. Sänglampor vore inte heller så dumt, sen är det bara att götta ner sig i höstmörkret.

Middagskonferens

Efter det uppfriskande bastubadet så stod en härlig middag på menyn. Jag frilansade ihop en rotfruktsgratäng som blev helt i klass med Per Morberg, som för övrigt är Jockes favorit. Och därför ganska konstigt att vi inte var på Ritz i fredags.

Men hur som helst så bestod trerättersmiddagen av toast med heta tigerräckor till förrätt, ljuvlig entrecote med rotfruktsgratäng och kantarellsås till huvudrätt och kalaset avslutades med ananaspaj och vaniljglass. Även Jocke frilansade ihop pajen, men det är tydligen så kockarna gör, på en höft sådär, då blir det bäst.

Självklart somnade jag i Slöfocken mellan huvudrätt och efterrätt, vaknade till och åt den utsökta pajen och somnade om. Bra värdinna. Fast det var ju också därför som jag köpte en slöfock, för att kunna vila efter maten.

Förutom att det var en otroligt trevlig kväll så gick det alldels utmärkt bra att sitta i konferensrummet med värmepelare på, det blev som ett extra vardagsrum med lite för hög tröskel bara. Men varmt och gött, ända fram till klockan 00.30. För då var det läggdags på riktigt.