Ser ni så många fina saker!? Ja, jag säger då det, det är nästan så att jag ramlar av stolen.

På Öland hittade vi alltså en skattkista full av rariteter, inte särskilt bra för plånboken men ack så härligt för ögat och samlarhjärtat. Och om vi säger såhär, skulle det bli kris och svält kan jag sälja mina rariteter, men till dess gläds jag åt mina finfina fynd och tycker att det är helt otroligt att delar av en lanthandel och måleributik som fanns i Växjö på 1930-talet numera finns hemma hos oss. Och därmed känner sig gunghästen mer hemma än innan då han är omgiven av kompisar från sin tid, han, Brunte Legolas kommer nämligen från 1920-talet.

Förutom skorna som kommer från Oscaria som Jocke har fått av sin boss så är övriga fynd från påskens spargristömning.

För vad sägs om en gammal Essoplansch, medicinflaskor, ett urtjusigt nästan oanvänt stort Briotåg, en leksaksbil, trädgårdskorgar, liten och stor emaljskylt?! Och snacka om stor skylt sen, den färgglada skylten har suttit utanför butiken och är alltså gjord i emalj och nu bor den här. Jag säger välkommen Knut Knutsson, du kommer bli alldels till dig i trasan!

Jag är förstås mållös av prylkärlek och väldigt glad att jag hade kosing till den stora skylten, för ni ser ju själva, det är en skylt som sannerligen klär mig och vårat hem. Tack du, dam som beslutat att sälja ut skatterna från dina föräldrars gamla lanthandel.

Nu ska jag sprattla ikapp med Frank innan han kör i väg med tåget.

När det blåser småjävlar, som det gjorde i måndags, då kan jag roa mig med annat, förstås. Under tiden som Frank sov i en vagn inne så passade jag på att möblera om i min samling i köket, satte upp en urtjusig klocka och flyttade ner kon från sovrummet. Alltså de där skålarna är så fina så jag vet inte vad.

Och ja, hyllorna sitter fast som berget i väggen för där på bänken har även Frank en plats. Vi kom på att det vore dumt att springa upp och ner i trappen med honom så fort det ska bytas blöja, så han fick en skötbädd i köket också.

Sen så har jag bytt till sommardäck på finvagnen idag. Det gick supersnabbt, snabbare än ett däckbyte på F1. Och rackarns så fint det blev. Nu är det bara våren som ska välkomna oss med bara gator och solsken i blick. Kanske att vi hittar en bit av våren på Öland. Det återstår att se, hur som helst så blir det den här röda vagnen som får bo där nere, bara så ni vet.

Jag provade något nytt idag. Nog för att det är skönt att gå på promenad och ett bra träningspass i snömodden men då ser hemmet ut därefter också. Så idag provade jag helt sonika att bädda ner mitt lilla hjärta i vagnen och ställa honom på verandan. En succé. Nu har han sovit i tre timmar och kommer vakna när som helst och vara hungrig. Men se det går så bra så, för nu är mamma Hjort tillfredställd en stund med ett städat hem och en ny laxrosa skål i samlingen. Yes asså. Tusen tack mamma och pappa för skålen. Och vågen.

Jag har dessutom hunnit äta lunch själv, det reder sig med andra ord. Och det här med alla hjärtansdag det firar jag med kärleksägg på en fin gammal våg i köket, senaste numret av tidningen Retro och en ny amningskudde till mig och Frank. Så hittills känns den här torsdagen alldeles ypperligt bra. Heja, heja.

Puss och kram till er!

Nu när hemmet är städat och fint ska jag försöka fokusera på studier. Bli en städad student. Kryddorna har flyttat in i vardagsrummet, samlingen i köket har omgrupperats och solen skiner in genom de smutsiga fönstren. Jag har gullat till det med blommor, Karlssons catering har styrt upp ljung i krukor utanför och det här med ljushus tycks vara något som trappen gillar. Ja jädrar så sött som Tabita skulle säga med sitt breda Karlskogamål. Förresten så var sjukgymnasten från Karlskogahållet, typ, allt blir ju lite roligare med en sådan dialekt. Tycker jag.

Hoppas att ni får en fin lördag och att ni inte behöver sitta inne och studera när det är så fint väder…
So long!

Nu är vi hemma i Örebro igen. Wilma och jag har varit på Öland i en månad. Fantastiskt skönt. Lagom stressigt och precis som det ska vara på sommaren. Min sommar. Wilma har nog inte haft det så stressigt, jag tror att hon älskar Öland lika mycket som mig. Där vi bor måste ju vara den bästa platsen för en katt. Massa kaniner att spana på, några andra katter att jaga bort, havsutsikt och skog att smyga på möss i. Inga vältrafikerade bilvägar och inte många andra hot. Möjligtvis havsörnen som har en vingbredd på minst 2 meter (fattar ni vilken stor fågel det är, en basketspelarfågel om den stod på vingen) och som säkert gärna äter katter. Men inte Wilma inte. Hon bara njuter och kissar på ängen…

Givetvis ska jag visa massor av bilder på väggmålningen, naturen och mitt Öland nu när jag är hemma vid min älskade dator, där internet går snabbare än tåget och där Photoshop är ett behövligt verktyg för att få ihop bilderna så som jag vill. För tro mig jag har fotograferat.

Vi kom hem igår kväll efter en resa genom regniga småland. Vi sprang in med Wilma och mötte Karlssons catering och blev serverade mat. Bilen packade vi ur idag och när vi vaknade sken solen. Det är bra härligt att få komma hem till det här fina huset. Jag har längtat hem mer nu än när vi bodde i lägenhet. Men det kanske inte är så konstigt.

Spännande att se hur fint huset blir utvändigt också. Plåtslagaren gav oss sovmorgon och gjorde sedan klart på baksidan. Nu är det några stuprör kvar och plåt på taket av farstukvisten, sen är det banne mig så förbannat fint som det kan bli. Vi kan plocka ner ställningen och njuta av att vi bor i hus. Värma oss i solen som Wilma och bara ha det skönt av hur fint vi har det.

Förresten så ”råkade” jag köpa två skålar till samlingen. Av någon konstig anledning så dyker det upp fler och fler färger som jag inte trodde fanns. Med hem från Kalmar fick färgen oliv och purpur följa. Det är skålarna som står åt rätt håll i hyllan. Jocke påstår att det inte får plats fler nu. Men jag ser ju att det finns plats i hyllan om man tar bort det som inte är av märket Iittala Marimekko.

Nåväl. Jag ska sortera foton. Först ska jag nog sova lite. Sen tänker jag även måla tre nya djur innan måndag, kuckelura på lite mer kreativa uppdrag och sen försöka ta det lite lugnt. Jag börjar ju jobba som fröken på måndag igen…bara så ni vet.

Lyssna på det här. När det var möhippa så gjorde jag ett roligt fynd. Roligt för att det visade sig bli en glad överraskning, inte bara för mig och vår blivande hall utan för att fyndet tidigare hade bott hos min dagisfröken. Såhär var det…

Vi hade varit på brandstationen och skulle sedan gå från sydväst till city i solsken och med en brud som skulle samla in ”jag älskar dig” på tio olika språk. Jag skulle givetvis inte samla in någonting egentligen.

Men en tjusig hatthylla på väg till tippen MÅSTE samlas in. Den fick jag nämligen syn på, på en fullastad kärra och kärran skulle precis rulla iväg. Jag tänkte nej, stopp, vänta och knackade försiktigt på bilrutan och frågade om de skulle kasta det där som låg på kärran. Ja så var det. Jaha, då behöver jag en sak sa jag och hoppade upp på kärran och drog åt mig hatthyllan från 1947. Åh vad glad jag blev. En riktig skatt. En funkisskatt.

Sen när jag hoppat ner och vände mig om så fick jag syn på min gamla dagisfröken. Jag svor till av förvåning och log brett, innan jag hann få upp solbrillorna och avslöja mig undrade hon nog vem jag var. Det visade sig alltså att de hade haft rensning i lyan och att det var hennes man och son som skulle iväg med grejer till tippen. Fröken Kina hade tänkt lägga ut hyllan på blocket, men orka det tänkte hon och gynnade min samling med ett kick. Hur bra som helst.

Det bästa, förutom att den var gratis och inte kostar över 1000 spänn är att den passar perfekt i hallen. Bilder på det kommer förstås så fort både hatthyllan och jag är på plats i huset. Tips från sakletaren, håll alltid ögonen öppna och var inte rädda för att fråga, man kan göra riktiga fynd.

Pappa och jag var på utflykt i förra veckan. Vi tog tidsmaskinen och åkte tillbaka till farmor och farfar. Där inventerade vi släktklenoder och jag konstaterade att ett och annat kommer passa perfekt i huset. Från funkis till 20-talet. Jo, jag tackar ja!

För vad sägs till exempel om ett plåtskåp, en skrivmaskin och en hemmagjord lampa? Jag vet att det kommer bli tjusigt. Dessutom berättade jag för farmor och farfar var vi ska bo så nu kan de flytta med oss och grejerna. För nu är det som sagt så nära att en tidsmaskin framåt i tiden känns onödig.
Bara så ni vet.

Jajamensan. Nu är det samling bland skålarna. De har radat upp sig på köksbordet och blivit smekta av solljuset. Minglat lite till lunch och tupplurat lite på eftermiddagen. Ta en tupplur, jag har tupplurat. Ha. Lika fint som skålarna i motljus. Lura en tupp eller sova räv en halvtimme, det måste vara ungefär samma.

Hur som, så är samlingen varsamt inlindad i trycksvärta och redo för ett nytt hem. Mina händer är också inlindade i trycksvärta och jag är redo för ett nytt hem.  Så länge solen skiner och fåglarna kvittrar så kommer det här bli finemang!

Finns. Frostad. Klarglas. Ljusblå. Turkosblå. Lila. Cobolt. Svart. Mossgrön. Grön. Äppelgrön. Gul. Röd. Hallon. Rosaoliv. Riobrun. Granat.

Fast jag är lite osäker på om granaten är en granat eller om det är en annan slags rosa. Fin är den som bara den i alla fall och ett fynd från Tradera.

Önskas. Vattengrön. Plommon. Sand. Grå. Syrenlila och pomerans. Notera det om det blir läge för en inflyttningspresent. Ha. Det är de stora skålarna, alltså 15 cm höga.

Hur det än är så är det här min finaste samling som kommer lysa upp det nya köket alldels förträffligt bra. Men för att alla ska få plats står en ny svart Stringhylla högt upp på önskelistan. Och ja, jag har pratat och klappat lite extra på skålarna idag. Jag ska nog till och med äta glass i en för att fira min fasta anställning.

Japp. Så får det bli.

Hejda dig kvinna. Du behöver ingen mer skål säger Jocke. Nej det behöver jag verkligen inte. Men. Men. Se så fint den binder ihop färgcirkeln och gifter sig med sina kompisar där i hyllan. Den där Rio. Säsongens färg för Marimekko Iittala. Jo jag tackar ja.

Men nu ska jag hejda mig. Nu får det vara nog. För ett ögonblick eller två.