Nöjd kontorist

För en månad sen gick jag omkring här inne och slipade golvet så att vibrationsträningen var ett faktum. Då tänkte jag att golvet här på kontoret skulle få samma färg som i köket, men sen blev jag som bekant alldeles förtjust i att spela schack. Jag har aldrig varit bra på att spela schack. När jag och brorsan spelade blev jag så arg på hans list att jag skickade i väg pjäserna all världens väg och gick därifrån. Skitsur. Nu har jag skapat egna regler och är en nöjd kontorist.

Golvet är en plastmatta av märket Forbo köpt på Debora. Skrivbordet är en vit blank bänkskiva som vi köpt på Bauhaus (trots att jag går åt av deras obefintliga service) och som nästan sträcker sig över hela rummet. Arkivskåpet hade jag innan men har alltså målat det vitt. Det är bara listerna runt om som ska målas en gång till där, sen är det också klart. Kontorsstolarna kommer från Jakobssons möbler och bokhyllorna är alltså två Billy. Så ni vet.

Nu är det bara några till stora pjäser som saknas, mitt staffli, en grymt fräsig lampa som kan sträcka sig ut över rummet, ett fint gammalt hederligt arkitektritbord, två Billy vägghyllor och så hjorten förstås. Och lite lull-lull som vissa kallar det. Sen så har vi rott det här projektet i hamn så då är det bara till att börja producera konst.

Åh vad roligt att måla tavlor igen! Eller kanske skriva en bok på skrivmaskinen. Ha. Många järn i elden är bra att ha, eller hur var det med det?

Bildad…

Två Billybokhyllor fyllda till bredden av bildning. Där står vikingatiden sida vid sida med Per Morberg och Ernst Billgren. Kockböcker och studentlitteratur. Modemagasin och husmorstips. En bildad Billy upphöjt i två, på reglar som är täckta av golvsockel. Första lagret med färg är målat och Wilma är nyfiken som få.

En Royal with cheese glänser en bit bort, skvallrar om svunna tider och charmar kontoret med sin design. Gårdagens fynd från Erikshjälpen är dagens stilleben.

Nu ska arkivskåpet reglas upp en aning, få golvlister runt sig och agera stöd för skrivbordsskivan. Sen kanske jag kan Ernsta lite till…

Fortsättning följer…

Syrum – inspiration

Det finns ett rum i det här huset som är lite konstigt. Konstigt för att det är ett genomgångsrum. Från hall till badrum på övervåningen. Innan möjligheten hade passerat köpte jag mig en gul Billy på IKEA och visste att han skulle få bo i det där rummet. Och nu vet jag att han ska få sällskap av en schäslong och en gul Stringhylla.

Och det ska bli ett syrum. Perfekt att ha det när jag är syfröken. Eller jag arbetar ju inte som det nu, men det är alltid roligt att sy nya kuddar. T.ex. Just nu är det rummet belamrat av blåa IKEA kassar fyllda med våra kläder, men så småningom ska det bli såhär. Visualisera vänner, visualisera.

Längs med väggen vid fönstret finns ett skrivbord där symaskinen blir fin i motljus på eftermiddagarna, på ena väggen ovanför, till höger om fönstret sitter Stringhyllan fylld av sytillbehör så som trådrullar och knappar i glasburkar. I ett hörn bakom skrivbordet står schäslongen och lapar sol och flirtar med Billy som är full av tyger i sprakande färger och mönster. Här finns också farfars lampbord med ny fin lampskärm. Golvet kan få någon fräsig plastmatta eller förbli parkett. Skrivbordet sitter dels fast i väggen men har även ett gamalt symaskinsbord som stöd, vad tror ni om det?

Och när jag är trött på att sicksacken brakar hän så lägger jag mig på schäslongen i solen och tar en powernap. Eller lyssnar på regnet och drömmer mig bort. Åh. Det kommer bli så himla bra det där.

Smattrande regn…

Nu smattrar regnet ner mot fönsterbläcket och spelar trudelutter likt mobilsignaler. I går smarrig middag hos svärmor, stor röd sol på avstånd och en katt bland flyttkartongerna. I dag opraktiska men färgglada hyllrader på kontoret, pocketböcker högt och lågt och en katt under täcket…

Plats, Billy, plats!

Nu sitter Billy på plats. Det blev så himla bra med golvsockel och allt. Nu ska det bara målas lite vitt, sättas in hyllor och sen ska böckerna placeras fint i färgordning. Det tycks tydligen vara mode att placera böckerna i färg. Kom igen, det gjorde jag redan när jag gick på högstadiet. Snacka om att vara före sin tid. Ha. Fast med mina cd-skivor, för då läste jag inte särskilt många böcker. Bara Berts bravader.

På återseende gott folk!
Om ni vill ha fakta om bygget så kommer det senare…

Fredagsfix

Det här med fredagsmys är inget vi håller på med i stora drag. Ordet mys är för övrigt ett ord som jag sällan använder då jag får rysningar av att det alltid ska vara så himla mysigt. Nej. Jag behöver inte ha det mysigt.

Fredagsfix däremot, det är bra grejer. För kakel i köket är lämpligt. Därför satte Jocke och jag det igår kväll. Jag har aldrig satt kakel själv innan, men det gick fint. Dock skulle jag hämta vatten till att blanda fixet, men jag visste inte att det skulle vara till det så jag tog varmt vatten för att Jocke inte skulle frysa om händerna. Omtänksamt. Men det var fel, för då börjar det ”brinna” fortare och alltså torka snabbare. Fix och trix, den där smeten som man sätter antingen på plattorna eller på väggen för att det ska fastna. Alltså.

Innan ”Högklackat” drog igång var väggen klar och jag kunde skratta glatt mellan tuggorna av lite plockmat. Plockmat funkar fint när man inte har ett funktionellt kök. Bara så ni vet.

Sen somnade jag i soffan och nu är det lördag. Här ska det fortsättas med olika projekt, kanske lite dragning av el i köket, planering av syrum eller platsbyggdbokhylla på kontoret. Och nej. Jag har inte packat upp dammsugaren än.

Tacksam torsdag

Inte nog med att Karlsson catering har kommit med en ny ranson matlådor, de tog även med sig en sprillans ny dammsugare, som tydligen fått bäst i test av råd och rön. Jo jag tackar ja!

Den ska tydligen vara så tyst, så tyst. Kanske att jag kan städa på helgmornarna när jag är vaken och rastlös samtidigt som mannen tittar med ett öga och undrar vad det är för fel på mig innan han somnar om igen. Så kan det nog bli. Det vore bra för hemfriden, om dammsugaren och jag kan smyga ikapp på lördagsmornarna. Eller nåt.

Och den där bänkskivan har fått återvända till sin stenverkstad för att bli ersatt av en ny med en diskho på perfekt mått mätt. Så det ordnar upp sig. Mått. Mätt. Plätt. Lätt. Tung.

Och hjorten. Den finfina hjorten. Likdelarna är utspridda bland wellpapp och frigolit. Örat har thaiboxaren här hemma bitit av likt Tyson och jag har redan bokat en ny hjort från uppfödaren. Dock tar det ett tag innan den är rumsren och klar för leverans. Men som ni vet, den som väntar på något gott väntar alltid lite för länge. Så jag väntar, Bobby väntar och kontoret väntar.

Vi väntar på lite allt möjligt. Men jag är så otroligt tacksam att jag nästan blir tårögd när jag tänker på hur fantastiskt bra jag har det i ett villaområde taget som ur en saga av Astrid Lindgren, med en man som kan så mycket och gör hemmet så fint och med en katt som rullar ihop sig till en boll i mitt knä och värmer aprilvädersfrusna lår…

En tacksam torsdag så det förslår.

Rökning dödar

För någon månad sen gjorde jag två illustrationer till en tidning riktad mot barn. Uppdraget var att illustrera att det är otroligt korkat och dumt att börja röka. Och såhär blev bilderna, vad tycks?

Förhoppningsvis kan jag visa er senare hur bilderna eller bilden blev i tryck.

Finsnickarens födelsedag

Samma helg som vi flyttade in i huset var vi bjudna på kalas. Jag tänkte först ljuga ihop något för att slippa visa upp min oattraktiva nuna. Oattraktiv för att jag hade bökat, stökat och kånkat hela dagen och för att vi dessutom inte hade tillgång till en funktionell dusch. Jag var så att säga inte in the mode for party. Men jag struntade i ovanstående nonsens och gick dit så som det var.

Sen försökte jag ignorera alla andra snyggingar och tänkte för mig själv att jag kan vara hållkäftensnygg om jag bara bjuder till lite. Den bjudningen var dock inte då. Men ett glas champagne eller två råder bot på det mesta.

Hur som helst. Födelsedagsbarnet är snickare och uppenbarligen finsnickare. För skoja min doja vilka fina möbler han har byggt. Inte nog med ovanstående vinskåp, han har gjort en kunglig sängstomme, en förtjusande byrå och ett fräsigt soffbord. Och säkert fler möbler än så, men som jag inte känner till.

Men alltså. Det där vinskåpet. Beställningar på det?
Jag tycker att det är grymt snyggt och jag är väldigt imponerad av hans finsnickeri.
Det var väl mest det. Egentligen.

Den där påsken…

Öland som sagt. Det är där påsken firas. Jag vet inte hur man firar påsk någon annanstans för jag har alltid firat den på Öland. Vissa påskledigheter har mamma och jag solat i bikini på baksidan av huset i lä, andra har vi fått skotta oss fram bland snödrivor.

I år var det en salig blandning gällande vädret. Aprilväder så det stod härliga till. Men Öland är alltid lika vackert och ger mig alltid en dos energi i form av frisk luft och hänförande natur. Ni vet. Sädesärlan hälsade oss välkomna och Wilma fick bli en vildkatt för en stund.

Och som alltid när familjen är sammanslagen bjuds det på fantastisk god mat. Brorsan överraskade med en het chili, mamma gjorde den klassiska påskbuffén med utsökt Jansons frestelse. Som vanligt. Och pappa fyllde år och blev glad över en gigantisk dalahäst. Mannen och jag vilade som sagt mest för att få nya krafter till renoveringen av huset.

Och nu är vi som bekant hemma och håller på för fullt med alla rum. Samtidigt. Så kanske vilade vi lite för mycket och fick lite för mycket energi.

Men den där påsken ska firas på Öland. Så är det med det.