Spader dam

Nu på kvällen har jag varit spader dam, kan man säga. Arbetsledaren är lite krasslig och lät därför mig arbeta. Som ni förstår valde jag det själv eftersom jag lätt blir rastlös. Därför passade jag på att göra klart rabatten och grävde bort gräsmatta där en bit av trätrallen ska vara. Om man inte har något att göra och vill ta i lite så är ett bra tips att just gräva bort gräsmatta. Svettigt. Rätt vad det var svalde jag dock en fluga och allt blev lite jobbigare.

Vet inte om det syns, men jag har en gammal tröja sen jag jobbade på McDonald’s, och just då när jag frostade, hostade, spottade och dödade flugan i min kropp hade det varit så förbannat mycket godare med en McFish dressad som en McFeast. Det tänkte jag på och önskade att jag hade kunnat plocka fram en ur magfickan. Men efter allt spottande så var det bara att återgå till arbetet. Närmsta McDonald’s finns i Kalmar…

Vill ni vara omständiga när ni ska till donken så är även det ett bra tips, en McFish dressad som McFeast, sådant som jag testade när jag jobbade där. Mumsfillibabba!

Nu har jag stämplat ut för dagen och tar det så lugnt som jag kan. Det betyder lite multitasking, så gott det går med den sega uppkopplingen. Nyss fick jag kärleksfull varm fruktsallad med smält choklad av min man, så mycket bättre än så kan de inte bli just nu.

Borgholm

Det visade sig vara lite växlande molnighet innehållande nederbörd blandat med sol och vind idag, därför tog vi en tur till Borgholm. Perfekt att göra det innan alla turister kommer, med tanke på att Öland är mitt andra hem så ser jag mig inte som turist.

Nåväl. Vi strosade runt, mötte olika nationaliteter i stadens affärer och gjorde ovanstående fynd. Det kändes som om vi var utomlands då vi oftare fick ta till engelskan än svenskan, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det var givetvis inga problem.

Skorna är som gummistövlar och just dessa är Jockes, jag provade också ett par men de var lite för stora och jag behöver inte precis några Converse gummistövlar, inga andra slags skor heller för den delen, men nu när jag tittar på dem igen kanske jag ångrar mig lite. En sula skulle ju funka. Jocke fick köpa dem med argumentet att han faktiskt inte har några gummistövlar, för han har nämligen också en massa andra skor…

Det övriga på bilden är dock mitt, det med tokigt mönster är ännu en sparkdräkt, men en något tajtare och utan axelband, som en tubtopp upptill alltså. När jag tog på mig den och sa, ”this is a keeper”, sa Jocke ”neje” och gjorde en konstig min i samma stund. Haha. Men jag gillar den. Kanske ni kan få se senare hur den ser ut på. Boxningshandskarna är på ett linne och det andra är som ni ser Happy Socks. Bra grejer.

En svettig fru är jag nu

För att behålla den så kallade bröllopsformen är min vision att springa en liten runda innan frukost. Och nu när det är semester sover vi tills vi vaknar och struntar i allt vad väckarklockor heter, därför kan man säga att det blir en lunchrunda. Så en svettig fru är jag nu. Bra rim. En dusch, lite frukost och sen fortsätta med uteplatsen.

Som jag sa, stay tuned och god dag!

När jag var liten…

När jag var liten så tog pappa och vår granne båten på kvällen och la ut nät, på morgonen hämtade de upp näten som var fulla med fisk. De satte upp näten mellan elstolpen och ett träd och sedan tog de vuxna hand om fisken och vi barn fick plocka bort tången. Det var tider det. Torsk och flundra så det räckte hela vintern. Flundra kanske det inte var, men någon slags plattfisk, kanske rödspätta.

Hur det än var så fanns det på den tiden massor av fisk. Men det var verkligen när jag var liten, för nu när jag snart, snart fyller 30 finns minsann ingen fisk att fiska, varken med nät eller fiskespö och inget träd att sätta upp nätet i heller för den delen. I alla fall inte om man som jag bara är sugen på fisk och inte är någon proffsfiskare.
Bara så att ni vet, alltså.

Bröllopsfotografen

Foto: Emma Sandström

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, med risk för att bli tjatig. Men jädrar vilka bra fotografier Emma tog på oss. Strax efter att vi hade bestämt att vi skulle viga oss borgligt bestämde jag att bröllopsfotograf var det viktigaste. Det var det enda som bestämdes i god tid, resten kom som sagt senare. En bra fotograf stod högt upp på listan för att jag skulle kunna känna mig lite avslappnad och veta att bilderna förmodligen skulle bli fantastiska. Och som ni ser valde jag rätt.

Nu vet jag som sagt inte vad andra brudar lägger mest energi på men jag är så otroligt nöjd över att jag la energi på att hitta en grym fotograf och att boka henne i tid. Sen att det kostar en slant är det absolut värt, det är värt varenda krona. Så ett av mina bästa tips inför ett bröllop är att boka en hejdundrande bra fotograf, och då helst Emma förstås!

Den där tävlingen

Det är tydligen ingen av mina läsare som har ätit ovanstående ost, för det är nämligen vad det är. En bit ost. Cheddarost med Guinness. Annorlunda men gott. Det var många gissningar men inget rätt svar. Därför låter jag den tävlingen bli historia och ska istället klura ut en ny tävling, tills vidare får ni hålla till godo med bröllop, semester och uteplats. Och kanske lite campingkonst.

Stay tuned.

Borglig vigsel

Foto: Pappa Pohlman

Vi visste att vi skulle ha en borglig vigsel, det visste vi i samma stund som vi konstaterade att vi skulle gifta oss. Och att det i och med det skulle gå rackarns fort att förklaras som äkta makar, vilket vi tyckte var perfekt.  Jag tycker att kyrkan är en fin lokal men tror inte på resten.

Eftersom jag visste att alla papper var i ordning och att vi inte var syskon och därmed godkända för att ingå äktenskap kände jag mig även lugn inför detta. Jag kontaktade vigselförrättaren dagen innan och bestämde var vi skulle ses. Skönt. Vi behövde inte träna på någonting. Hon var dock lite fundersam på om vi verkligen inte skulle ha någon som sjöng eller läste en dikt. Nej, något sådant var vi icke intresserade av.

Sen bestämde vi som sagt plats för vigseln i sista stund, men det gjorde ingenting då alla var glada med vind i håret och med en utsikt över östersjön. Sen att det blåste så mycket att bara Jocke och jag hörde vad hon sa, det gjorde inte heller något, för huvudsaken var ju att vi hörde och svarade ja.

Innan vigselförrättaren höjde rösten hälsade pappa Pohlman och tillika bröllopets toastmaster alla välkomna. Han sa bland annat att om det inte skulle gå vägen så kan vi ju i alla fall avnjuta maten då den ändå är betald, vilket ingav till skratt och ribban var lagd. Sedan när vi sagt ja och fått ett diplom på att vi är äkta makar minglade vi. Det kommer i ett senare inlägg.

Att det här skulle bli en bröllopsblogg var ju kanske lite otippat till en början, men som sagt, jag delar gärna med mig av mina färgglada och finurliga aktiviteter, sen att det kommer utan inbördes ordning, det är ju lite så jag är…

Pizza hos långe Erik

Efter en dag med arbete tog vi en tur nu på kvällen. Vi köpte en pizza och åkte till norra udden och hälsade på långe Erik. Vi åt i bilen och fascinerades av den vackra naturen. Det blåste en aning ute men som den naturfotograf jag är lyckades jag knäppa några kort innan blåsten kröp in under sparkdräkten. Som ni förstår så har jag det oförskämt bra nu.

Visserligen har jag kvar lite jord i ögat för att jag har rensat rabatterna och röjt undan en massa citronmeliss, gräslök och lavendel. Jag försökte plantera om några kryddor, men enligt tidigare utsagor är jag ingen som lyckas hålla växter vid liv en längre tid. Så vi får helt enkelt hålla tummarna. Röjningen har som ni förstår att göra med den nya uteplatsen. Det mest otippade fyndet idag var en nergrävd hink utan botten, pappa Pohlman trodde att det var något jag grävt ner jag var liten, men det kan jag inte tänka mig.

Hur som helst. Snart ska jag kryp till kojs med min man, men först ska jag nog berätta lite mer om giftermålet…

Vadå smekmånad!?

Okej, vi tog en stadig sovmorgon till kl.12 och frukost då, men nu ska här rivas uteplats för att sedan bygga en ny trätrall. Så att vi kan ligga där och sola nästa vecka.

Men vill ni veta mer om bröllopet tycker jag att ni ska besöka finfina Victoria Lindbergs blogg, hon är rapp med uppdateringarna och har dessutom skrivit några rader om både maten och detaljerna.

Håll till godo och på återseende!

Blommor, godis och lego

Som ni vet la jag ner mest tid på programmet till bröllopet och på halsbanden som var legogubbar, där varje gubbe symboliserade gästens personlighet, vilket som sagt visade sig bli en succé. Och det är jag väldigt glad för. Hade jag inte fixat det hade jag bergis ångrat mig sen. Andra brudpar kanske skulle lagt ner mer tid på att bestämma vilken plats de skulle vigas på eller på hur brudbuketten och blommorna skulle se ut.

Vissa av blommorna till borden köpte jag dagen innan, pappa och min Ölandsmamma plockade alla prästkragar, jag gick till grannen och plockade överblommade pioner. Brudbuketten blev ett hopplock av blommor både från mamma och pappas trädgård hemma i Örebro och närliggande ängar här runtomkring. Floristen på den lokala blomsteraffären tyckte jag var lite sent ute och hade en nonchalant inställning till min framförhållning. Men det blev fint som snus till slut. Och jag som tyckte att jag var precis i rättan tid.

Platsen där vi skulle viga oss bestämde vi fem över fyra, det blev på taket till restaurangen där middagen och festen sedan hölls. Vi skulle gifta oss kl.16.00, enligt planen. Men eftersom det var en borglig vigsel och eftersom vi kom lite sent från fotograferingen så gjorde väl inte det så mycket, själva vigseln gick ju som bekant ändå enligt planerna och fort som attan.

Och dukningen blev fantastisk. Mina Marimekko skålar var dels fyllda med designade M&Ms och dels med blommor av olika slag. På bordet låg M&Ms där det stod E+J=SANT och ÄT UPP MIG DA! Tillsammans med röda paljetter formade som hjärtan, bokstäver från ett Alfapet och massor med ljuslyktor i olika färger. Genomtänkt Hjortsberg. Det blev ett prickigt tema som utgick från min klänning.

Mer om det inom en snar framtid.