Nu är ju jag som sagt inte någon bagare eller kock, men jag är bra på ett matbröd och på att baka kladdkaka. Och nyss så bakade jag det där smarriga matbrödet. Det är så lätt så det går inte att misslyckas. Det är ett nöt- och fruktbröd från Arlas hemsida, recept finns här.
Mumma! Det ska inte jäsa och behöver inte blandas ihop i någon lyxig hushållsberedare, det är bara att hälla ner alla ingredienser i en bunke, röra om och häva i den kladdiga rosa degen i en smord form. Och så in i ugnen en timme. Easypeasy!
Skrivet den 13 januari 2011 i kategorin
Evas goda |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Förutom att jag har fördrivit tiden med att styra upp min garderob har jag även försökt att ta kort på den här rackarns katten som bor med oss. Wilma ni vet. En av hennes favoritsysslor är att sitta under bumlinglampan på skrivbordet och värma sig. Och den här tiden på året önskar jag att jag också bara kunde hoppa upp på bordet och kura ihop mig under lampan. Det är väl klart att jag kan det, men det blir ju inte riktigt samma, då skulle det behövas en stor bumling för att värma mig när jag ligger där i fosterställning och funderar på livet… så istället för att köpa en väldigt stor lampa, blir jag varm genom att ta kort på Wilma…
Om det nu skulle vara så att någon har undrat var jag har tagit vägen så har jag bara varit i garderoben. Där hittade jag bland annat den här godingen, tant Eda. Hon med det korta krulliga håret, röda läppstiftet och de gamla 50-tals bågarna. Hon är lite lurig hon, kanske därför som jag hittade henne längst in i garderoben, precis bredvid den där tjuvrökande fultomten som sitter gränsle över en gammal overheadlikande pryl… Innan var det nämligen direkt omöjligt att se varken Eda eller tomten för allt bös.
Förutom dessa fynd som en helkväll med Eda har jag nu fått bukt på pyssel, lego, kläder och skor. Här samsas mina fräsigaste converse med mästerkattens stövlar, mina slitnaste Dr.Martins från högstadiet med symaskinen, väskor med eller utan pinuppor och mammas gamla plisserade klänning. Sommarjackorna hänger uppradade på gamla hängare och väntar precis som Eda och jag på våren. För när det är lättare att åka skridskor till jobbet än att gå, är det inte konstigt att Eda har gömt sig längst in i garderoben och inte tänker komma fram förrän gatorna är sopade och risken för benbrott är minimal…
Nåväl, det är fortfarande en del bös, beroende på vem du frågar, men nu är garderoben återigen en så kallad walk-in-closet. En kasse ska till myrorna, en annan till slöjden och en tredje till förrådet. Och som sagt, nu får det gärna bli vår så att Eda får användning av sina 50-tals bågar i vårsolen och så att jag får ta fram mina färgglada jackor…
… på högstadiet som jag var DJ på lågstadiediscon och ville spela gamla godingar, men kidesn ville bara höra Aron Carter.
Det var då, på studentbalen som jag var så tjusig i min hyrda gröna klänning, men inte kunde dansa så mycket för jag hade ont i magen. Det var då, precis efter studenten och vi åkte till Hultsfred för första och sista gången, flottigt hår, skinnpaj och massa bra band. Det var då jag arbetade på donken och alltid ville vara den snabbaste tjejen i kassan.
Det var då, hösten 2000 som jag trodde att jag skulle lära mig göra béchamelsås, men fick en vän för livet i stället, mycket bättre än sås. Det var också då som jag var i London och provade en väldigt blond peruk.
Det var då, den där sommaren 2004 som jag för första gången arbetade på Öland, var städerska på det numera grymma Kalk. Återupptog kontakten med den fantastiskt härliga och roliga Rellme. Och åkte hem innan sommaren var slut för att se på Gyllne Tider.
Det var då man fotograferade med analoga kameror. Jag gjorde svartvita fotokopior i mörkerrummet på Kuben. Det var då det var spännande och roligt att hämta ut sina framkallade filmrullar. Det var då man kunde få bilder på en annans familjs julfirande.
Nu är det annorlunda, fast bra annorlunda. Papperskorten och de fina ”klipp-och-klistra” albumen är ett minne blott. Vi fotograferar till höger och vänster och varenda unge har en systemkamera och tror att det är kameran som gör bra bilder…
Nu har snart mitt första lediga jullov passerat. Första och första. Men första sedan jag började jobba, jobba som i att arbeta extra. Låter ju väldigt konstigt eftersom det egentligen är först nu som jag arbetar heltid, men ni förstår. Senast jag var helt ledig på jullovet var väl en si så där 13 år sen. Jösses vad gammal jag är. Mitt första extrajobb var nog när jag arbetade som internbrevbärare på pappa Pohlmans jobb. Det var roligt. De första vintrarna när jag arbetade där var det så otroligt mycket paket (chokladaskar och likande julklappar) och post att vi nästan inte fick plats med allt i postbilen. Det var blåa postlådor både högt och lågt. Jag kan fortfarande komma ihåg vissa namn och förkortningar och var den och den hade sina postfack.
Efter det jullovs extrajobbet har jag bland annat sålt julskinkor på ett charkuteri, skivat salami i delikatessdisken på ICA, stekt hamburgare på McDonalds och langat korv i långa rader på IKEA. Dock inte samtidigt, men nästan. Och nu, nu är jag lärare och då är det liksom meningen att man ska vara ledig på jullovet. Det är ett privilegium utöver det vanliga, även om jag förstås känner mig understimulerad och rastlös, så är det klart att det har varit skönt med ledighet. Men på måndag är jag fröken igen och då ska jag träffa nya elever fulla av arbetsglädje.
Och det är klart att Deermountain Design inte har tagit det riktigt lika lugnt. Jag har som ni vet målat lite. Igår gjorde jag tex ett grafiskt mönster av Öland, och som grädden på moset ska jag ju läsa en grafikkurs på universitetet i vår. Så jag värmde upp lite. Så nu ser jag framemot att få ordning på min vardag, hitta mina rutiner för 2011 och se till så att det blir mitt bästa år, what so ever!
Skrivet den 6 januari 2011 i kategorin
Business,
Fröken |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Nu har jag haft Deermountain Design registrerad som en enskild firma i ett år. Egentligen är ju det värt fanfarer och applåder, och minst en ettårsfest. Men som en förfest har jag bestämt att jag ska belöna mig med en OnePiece. Som jag skrivit tidigare så är det ju nästintill fantastiskt att det kan bli mode med sparkdräkt. I och för sig har jag ju redan en kopia, mitt blåbär, men då mitt tålamod inte riktigt räckte till under troktiden så skickade jag in den rackaren i tumlaren, och ja, ni förstår ju resten själva. Klart att den inte är alldeles för liten, men lite kort i ärmarna blev den allt.
Och som min kära mor brukar säga, kan man inte kramas i den så är den för liten oavsett om det är en sparkdräkt eller en kavaj. Så glöm inte det, kramtestet. Och ja, jag vet att många hatar den och tycker att det är det fulaste plagget som finns, den där sparkdräkten. Men många älskar den, och jag hör till de som älskar den. I alla fall mitt krympta blåbär, och såhär glad blev jag när jag beställde en ny.
Skrivet den 5 januari 2011 i kategorin
Business,
Ego Eve |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
I går var vi på en härlig nyårsmiddag, jag hade ännu en gång lockat till mig, tagit på mig strumpbyxorna med tigermönster, invigt mina nya skor och inhandlat dessertvin. Jocke fick fixa efterrätten då jag som sagt tror att jag bara kan baka kladdkaka och någon slags fruktlimpa.
Vi blev ett glatt sällskap på åtta personer som fick en utsökt trerättersmiddag, bestående av en smördegsöverbakad skaldjurssoppa till förrätt, mört lamm med ugnsgratinerade rotfrukter och potatisgratäng till varmrätt, samt en vitchokladmoussetårta med passionsfrukt till efterrätt. Mumsfillibabba.
Idag är det dock inte lika flott, det blev kebabpizza till brucnh och popcorn till mellanmål, iförd min One Piece kopia, hemslöjds mockasiner och begagnade lockar. Ändå en skön start på det nya året. Jag hoppas att ni också hade en fin nyårsafton och att ni har haft en skön 1:a januari. Visste ni förresten att nyårsdagen är den dagen som det bakas flest pizzor på?
Skrivet den 1 januari 2011 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Idag fyller min mamma år, min älskade mamma. Ulla, min Ulla. Hon är den som alltid lagar den godaste maten, som gillar alla mina inlägg, som ser till så att Jocke har matlådor, som fejar i trädgården, har den största samlingen av kokböcker, stickar halsdukar på beställning, är en fena på älvdalska,och mycket, mycket mer. Hon är världens bästa mamma. Grattis till dig!
