Det var då…

… på högstadiet som jag var DJ på lågstadiediscon och ville spela gamla godingar, men kidesn ville bara höra Aron Carter.

Det var då, på studentbalen som jag var så tjusig i min hyrda gröna klänning, men inte kunde dansa så mycket för jag hade ont i magen. Det var då, precis efter studenten och vi åkte till Hultsfred för första och sista gången, flottigt hår, skinnpaj och massa bra band. Det var då jag arbetade på donken och alltid ville vara den snabbaste tjejen i kassan.

Det var då, hösten 2000 som jag trodde att jag skulle lära mig göra béchamelsås, men fick en vän för livet i stället, mycket bättre än sås. Det var också då som jag var i London och provade en väldigt blond peruk.

Det var då, den där sommaren 2004 som jag för första gången arbetade på Öland, var städerska på det numera grymma Kalk. Återupptog kontakten med den fantastiskt härliga och roliga Rellme. Och åkte hem innan sommaren var slut för att se på Gyllne Tider.

Det var då man fotograferade med analoga kameror. Jag gjorde svartvita fotokopior i mörkerrummet på Kuben. Det var då det var spännande och roligt att hämta ut sina framkallade filmrullar. Det var då man kunde få bilder på en annans familjs julfirande.

Nu är det annorlunda, fast bra annorlunda. Papperskorten och de fina ”klipp-och-klistra” albumen är ett minne blott. Vi fotograferar till höger och vänster och varenda unge har en systemkamera och tror att det är kameran som gör bra bilder…