Få in en fot

I dagens Nerikes Allehanda har jag fått in en fot, där kan man se min tatuering på foten. De efterlyste tatueringar som har någon anknytning till en eller flera familjemedlemmar. Jag skickade in min bild med följande berättelse:

Hej!

Här kommer en bild på min tatuering. På bilden är den precis nygjord, men nu är den snart ett år. Innan hade jag en liten nyckelpiga på foten som mest såg ut som en leverfläck på håll och funderade länge på vad jag skulle göra där i stället.

Efter en del skissande och olika alternativ kom jag fram till att jag ville visa min kärlek till min mamma och pappa. Så blev det. Jag gillar den så klart väldigt mycket, och trots att mina föräldrar inte är särskilt förtjusta i tatueringar så kan de ju inte göra annat än att gilla den, eftersom det är deras namn.

Många i min omgivning gillar den och tycker att det är roligt att jag valde att skriva föräldrarnas namn istället för att bara skriva mamma och pappa. Vissa tror även att det står ”love ulla”.
Jag älskar den!

Eva recenserar

Fler unga borde få visa sin kreativitet

Så lyder rubriken för min första konstrecension som man kunde läsa i lördagens Karlskoga Kuriren. Dessutom fanns ett reportage om mig. Så jag fick hela mittuppslaget. Det tackar jag för. Dessvärre finns det inte att tillgå på nätet, så jag ger er recensionen här.

Årets Vårsalong på Karlskoga Konsthall är en spretig skara konstverk, vilket också är vitsen när många olika konstarter speglas i en vårutställning.

Efter en runda i utställningshallen konstaterar jag återigen att konst inte behöver vara komplicerat. Här samsas hemmagjorda fiskedrag och torkade bananskal med fotografi och måleri. Tillsammans är det 41 konstnärer som visar 71 verk. Efter en närmare titt på konstnärernas födelsetår kommer jag fram till att medelåldern ligger runt 60 år. Eftersom jag snart är färdigutbildad bild- och textillärare skulle jag gärna se att yngre förmågor fick visa sin kreativitet, för tro mig den finns och den uppenbarar sig inte bara efter man har fyllt 50 år.

Det finns två konstnärer på Vårsalongen som är under 40 år, varav den ena fångar mitt intresse. Minna Eisenhart, endast 20 år har gjort en minst sagt iögonfallande blyertsteckning. Vid första anblicken trodde jag att det var ett fotografi, men vid en tydligare betraktelse syns blyertsstrecken och jag blir därför imponerad av hennes teckning ”Vårblick”.

Trots den höga åldern finns det verk som jag förknippar med ungdomlig finurlighet. Då tänker jag främst på Bengt Wetterbergs fem alster som har fått namn som kan likställas med synonymer för vad de visar. Wetterberg har till exempel gjort en slags tavla föreställande en livboj med en kotte i med namnet ”Bojkott”, vilket är en självklar titel när jag ser konstverket. Även hans fyra andra verk har självklara titlar till vad de föreställer, något som glädjer mig då jag gärna ser att det finns en tanke och en titel till konstnärens arbete.

En annan konstnär som drar till sig min nyfikenhet är Sanna Andersson som visar fritt broderi. På håll ser hennes ”Fullbokad” ut som en målning på duk. Men vid närmare studium framgår tydligt att det är screentryck och broderi. ”Fullbokad” föreställer en fullbokad kalender. Den väcker funderingar om dagens uppkopplade samhälle där vi ständigt ska vara tillgängliga för vår omgivning och det förvånar inte att det som vi kan uppleva som stress även kan ses som konst.

Ur mitt lärarperspektiv tycker jag att Vårsalongen ger inspiration till arbete i skolan. Konst behöver som sagt inte vara komplicerat och material behöver inte alltid vara dyrt. Se på Torie Ericssons ”De ovanliga bananfåglarna”, där bananskal har formats till fågelkroppar som sedan har fått huvud och ben. Svårare än så behöver det inte vara när fantasin får fritt spelrum. Med det menar jag att skolans ständiga debatt om resurser inte alltid behöver trycka sig in i undervisningen. Jag hoppas kunna inspirera mina kommande elever till att använda det som finns och att blanda olika tekniker.

Om jag fick vara med att välja ut konstverk till Vårsalongen i Karlskoga skulle jag inte minst uppmana mina kommande elever att våga visa det de har gjort utan även önska att fler unga fick visa hur de uttrycker sin konst, annars skulle vårsalongen kunna byta namn till pensionärsjargongen…

Göta Petter

Det är skillnad på tavla och tavla och på kaka och bröd. Tavlan som jag har gjort den här veckan är mer som att baka en surdegslimpa än att slänga ihop en kladdkaka.  Det tar  tid. Istället för att bara skriva en massa ord behöver jag känna in kompositionen på de föremål som ska finnas med på tavlan. Jag är inte nöjd förrän tavlan är helt klar. Och fullständigt nöjd är jag inte förrän beställaren tar emot tavlan, tittar på den och blir mållös. Först då känner jag att jag är duktig, att jag har gjort ett bra jobb. Så kändes det idag när jag lämnade tavlan, och tur är väl det, för jag tycker väldigt mycket om att göra någon annan glada med hjälp av min kreativitet, det är  ju lite det som är min filosofi. Sprida min konst med glädje och kärlek, lite som DiLeva fast ändå inte…Ja, Göta Petter vad jag kan!

Pop Roy

Senast jag hade ett par Converse var när jag gick på högstadiet. Dom var vita i skinn med gula och blå detaljer. Nu har jag fått ett par nya av min kärlek. Dom är lite stora men väldigt fina. De har ett mönster av Roy Lichtenstein och jag älskar dem. Jag lät dem ligga i kartongen en stund innan jag tog premiärpromenaden. Jag döper dem till Pop Roy nu, mina nya skor får heta Pop Roy.

Pop Roy kändes inte alls lika stora när jag knöt åt dem å blev lite varm om fötterna. Dessvärre var det nog inte meningen att jag skulle ha dem på mig i tisdags i Karlskoga, när jag för första gången använde Pop Roy. Jag gick i tuggummi. Irriterande. Väldigt irriterande! Det resulterade i en dans på dörrmattan in till Karlskoga Konsthall. Men jag kände mig snygg. Därför delar jag här med mig av min första ”dagens outfit”, fast det blir ju tisdagens outfit. Nåväl, såhär ser jag ut när jag är lite för offensiv och färgglad…Å så ser Pop Roy ut, vad tycks?

Stolpskott

En gång för ganska länge sedan så gjorde jag en logga till Mosjö. Mosjö som flera med mig kallar för Mosås, är det stället som jag kommer ifrån. Den här loggan som jag gjorde presenterar samhället Mosjö på olika sätt och används flitigt. Det som glädjer mig lika mycket som det grämmer mig är att det sitter en tjusig skylt precis när man kommer in i samhället som välkomnar besökarna till just Mosjö.

Men där mina vänner har något stolpskott satt upp just stolpar för skylten. Hur tänkte de då? Låt mig gissa, var det kanske någon kommunsnubbe som blev beordrad att se till så att staketet inte ramlade?  Där det var tyngst och störst risk för ras, där satt/sitter ”min” skylt, å eftersom den här kommunsnubben förmodligen inte har någon känsla för konst tyckte han eller hon, snubban, att det blev bäst att först gjuta en plint för att sedan sätta dit stolparna ordentligt precis framför skylten.

Why oh why? Tror ni att staketet hade ramlat om stolparna satt så de inte skymde den tjusiga skylten? Grejen med det hela måste ju vara att stolparna ska fylla en funktion och inte bara reta upp ”konstnären”… i och för sig, är det bara en stolpe som sitter tvärs över skylten, men ändå. Varför inte sätta båda som den till vänster, nej just det, då hade de varit tvungna att gjuta en till plint, å det kostar pengar…

Balle

Jag slängde ihop en tavla i torsdags. En kompis till mig ville att jag skulle göra en tavla som hon kunde ge bort i present. Självklart fixade  jag det. Ibland är det roligt att bara kunna slänga ihop en tavla likt en kladdkaka. Såhär blev den, orden förknippas alltså med deras relation…hoppas födelsedagsbarnet gillart, det gör jag!

Radiokorvbröd

Nu min vänner ska jag dela med mig av en gammal goding. Hösten 2008 läste jag min första termin inom ämnet textilslöjd. En av våra första uppgifter var att kombinera ull och skrot. Jag gjorde helt enkelt en skrot med bröd. Eftersom  jag är en ihärdig P3 lyssnare tänkte jag att jag kunde göra min debut i etern och bidra med min ”torrtovning” i inslaget, Vad gör du just nu?” en fredagseftermiddag i Christer i P3. Så blev det. Tryck på länken så får ni lyssna på det.

Christer P3 – Eva gör korvbröd

Skrot med bröd

Rita vs Wilma 1-1

Det förekommer vissa överraskningsmoment i mitt kreativa skapande. Rätt vad det är hoppar det upp en Wilma i mitt knät. Små, små stunder kan det vara mysigt. Men det är katthår överallt och det blir lite svårt att teckna. Kanske kan använda katthåren till nåt..?

Eva och Rita

Rita och jag börjar komma allt närmare varandra nu. Hon ligger på skrivbordet och tar emot mina pennstreck som hon aldrig hade gjort något annat (det har hon ju inte heller, men det låter bra). Jag scannar in bilder och färglägger, gör om lite, lägger till. Jag gillar det här. Det känns som om jag har hittat ett nytt formspråk, som ser ut att passa alldeles utmärkt till barnböcker. När jag blir stor ska jag skriva och illustrera barnböcker, någon som vill vara med?

Rellme gästspelar

Jag har en kär vän och tillika ölandstok, vid namn Karolina Rellme. Hon har gjort en förbannat bra film som jag vill visa för er.

Kolla Having it – losing it

[vimeo]http://vimeo.com/10550749[/vimeo]

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Arbetar heltid som inredningssäljare på Input Interiör och driver mitt företag vid sidan om.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 8 år och Erling 5år. Har tre hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier