Grisen

Jag har köpt en gris. Idag var jag hos min favoritkeramiker Gösta Gräs. Det är inget artistnamn. Han heter så. Han var min lärare under en period när jag gick på konstskolan Kuben. Det var Gösta som lärde mig dreja. Han hade det tålamodet som jag inte hade, vilket ledde till att jag till slut kunde åstadkomma en kopp som vägde mindre än 1 kg och som dessutom såg ur som en kopp.

Hur som, jag hälsade på honom idag för att de hade som öppet hus, hans fru är också keramiker och deras son är glaskonstnär. De har förmodligen det kreativaste stället i Arboga. Så jag gick runt där och tittade på deras saker och så frågade jag Gösta om han hade något som kunde få följa med mig hem.

Då sparkade han lite på en gris som låg i det höga gräset och sa: ”Den här är ju söt, det är en rolig gris. Den skulle få träben men det har den ju inte fått, men det kan du få köpa”. Så då gjorde vi en snabb affär och jag slängde upp grisen under armen. Mycket nöjd med min konstnärliga investering.

Så nu har vi en gris. Den är stor som en minigris, tror jag. Den heter bara Grisen, men mycket betoning på G och R. Dessvärre upptäckte jag att Grisen hade en myrstack i magen, vilket innebar en genomgående tarmsköljning. Men nu verkar grisen frisk från svartmyror och Grisen ser så där uppnosigt stöddig ut med sin pussmun. Kanske har Ann fått ett eget sällskapsdjur…?