Inte nog med att Karlsson catering har kommit med en ny ranson matlådor, de tog även med sig en sprillans ny dammsugare, som tydligen fått bäst i test av råd och rön. Jo jag tackar ja!
Den ska tydligen vara så tyst, så tyst. Kanske att jag kan städa på helgmornarna när jag är vaken och rastlös samtidigt som mannen tittar med ett öga och undrar vad det är för fel på mig innan han somnar om igen. Så kan det nog bli. Det vore bra för hemfriden, om dammsugaren och jag kan smyga ikapp på lördagsmornarna. Eller nåt.
Och den där bänkskivan har fått återvända till sin stenverkstad för att bli ersatt av en ny med en diskho på perfekt mått mätt. Så det ordnar upp sig. Mått. Mätt. Plätt. Lätt. Tung.
Och hjorten. Den finfina hjorten. Likdelarna är utspridda bland wellpapp och frigolit. Örat har thaiboxaren här hemma bitit av likt Tyson och jag har redan bokat en ny hjort från uppfödaren. Dock tar det ett tag innan den är rumsren och klar för leverans. Men som ni vet, den som väntar på något gott väntar alltid lite för länge. Så jag väntar, Bobby väntar och kontoret väntar.
Vi väntar på lite allt möjligt. Men jag är så otroligt tacksam att jag nästan blir tårögd när jag tänker på hur fantastiskt bra jag har det i ett villaområde taget som ur en saga av Astrid Lindgren, med en man som kan så mycket och gör hemmet så fint och med en katt som rullar ihop sig till en boll i mitt knä och värmer aprilvädersfrusna lår…
En tacksam torsdag så det förslår.
Skrivet den 19 april 2012 i kategorin
Home sweet home |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Som en filé mignon black & white vattnas det i munnen när rummen börjar få fin stekyta. Svart och vitt is da shit. Men det här med att göra klart ett rum i taget tycks inte vara vår melodi. När Jocke bygger in badkaret bygger jag bokhyllor, målar arkivskåp, skruvar upp rullgardiner och klappar på bänkskivan. Jajamensan. Idag kom den efterlängtade bänkskivan.
Men vi ska inte ropa hej än. Nej, nej. En liten felmätning och diskhon sitter 1,5 cm för mycket åt vänster. 1,5 centimeter är egentligen ingenting. Det är ju t.ex. bara en liten bit av en fingertopp, en skalbagge eller 1,5 centimeter av en skollinjal. Men. 1,5 centimeter gör skillnad. Därför blir det till att göra om och göra rätt.
Och som pappa Pohlman säger, kan man inte leva med 1,5 centimeter skillnad då kanske man bör fundera över vad som är viktigt här i livet. Och det är så sant som det är sagt. Men både Jocke och jag kommer reta oss till förtret på den där lilla snedpeken. Men förutom snedpeken är det fantastiskt fint och flott med svart granit, eller vad tycker ni, blir det bra?
Hoppas, hoppas att köket gör mig mer huslig när allt är klart sen. Det vore nåt det!
Och ja, jag vet att inga materiella ting egentligen har något värde och att jag hellre har en äkta man resten av livet än en hjort på väggen och en diskbänk på sniskan, men ni vet hur det kan vara med pryttlar. Och nu ska vi ju förhoppningsvis bo här till någon bär ut oss så då vill vi ju ändå få det så bra som det bara går.
Och till dess ska jag ta vara på de viktiga sakerna här i livet och krypa ner bredvid mannen och känna mig otroligt lyckligt lottad för allt jag har. Bara så ni vet.
Alltså. Dagens black & white.
God natt.
Det blir bättre och bättre dag för dag. Något sånt sjöng vi när jag spelade fotboll när jag gick på lågstadiet. Det var mest buffel och båg för inte blev det bättre där inte. Det var oftast 8-0 utan boll. Ungefär. Inte bra med tanke på att jag var målvakt. Och när vi skulle börja spela elvamanna slutade jag eftersom det blev så långt mellan stolparna och dessutom nådde jag inte upp till ribban. Så jag började med innebandy.
Hur som helst. Det blir otroligt bra i det här huset att jag inte kan tro att det är mitt, fast jag ser ju på alla pryttlar och på min älskade man att det är vi som bor här. Och idag har vi återigen varit definitionen av effektiva. Jo jag tackar ja. Rutigt golv i halva hallen. Joråsåatt. Trots att vi köpte hela mattan så räckte den rackaren inte till. Men halvan som är klar är förstås klockren.
Sideboardet har flyttat från källaren till vardagsrummet och dessutom fått en jordglob. Eller den fick jag av mannen idag när vi var på bästa butiken i Laxå, Linne och Lump. Tackar, tackar.
Kommoden som jag prutade ner förgyller numera badrummet och passar in som ett smäck!
Sovrummet har tack vare ett presentkort på IKEA fått förvaring i form av två byråer vid namn ODDA. Dessa fick sedan toppas med den dundertunga betongskivan. Men snyggt. Sen har även klädställningen TURBO tagit plats och Ann har ställt sig i ett hörn.
Och nu snarkar Wilma i sin bur. Ja hon sover där frivilligt, det är där hon känner sig trygg så det är inget konstigt. Jag ska nynna vidare på ”det blir bättre och bättre dag för dag” (men hur går den sen?) till jag alldeles strax somnar bredvid min äkta hälft och imorgon är åter från semester av olika slag.
Så. Sov gott.
Ange rubrik här. Så står det i rutan och jag orkar inte komma på något fyndigt nu. Jag vill bara dela med mig av dagens arbete och konstatera att vardagsrummet börjar bli riktigt fancy. En ny Marimekkoskål i färgen ”plommon” har tagit plats på det fina fatet från Uppsala/Ekeby som jag by the way fyndade i en antikaffär för 70 pix. Jag har flyttat på taklampor och ramat in affischer till kök och hall. Några dörrar har fått handtag, sovrummet rullgardiner, golvet i köket är målat en gång och Wilma känner sig som hemma.
Hatthyllan är pimpad och på plats. Kolla in Habo.com (inte .se för då kommer du till Habo kommun och det är inte riktigt lika upplyftande) de har nämligen nylanserat bland annat gamla funkishatthyllor i svart och vitt och med krokar i regnbågens alla färger. Så jag köpte ett paket med tre röda och piffade till mitt fynd från min dagisfröken.
Nu är jag som sagt fantasilöst trött för att uttrycka mig i text, men i mitt huvud börjar hallen träda fram som en liten teater med kristallkorna och sammetsstolar. Åh vad roligt det ska bli att göra klart rummen.
Så. Med ångorna från det nymålade köksgolvet så välkomnar jag John Blund och önskar er alla en god natts sömn.
På återseende gott folk!
P.S. Ser ni hjärtat av färg på min handske? D.S.
Ett spartanskt sovrum med glittrande kristallkrona och smutsiga fönster. Ett vardagsrum som börjar ta form och en fundering på golvbeklädnad. Rum i rummet.
I förskolans värld kan det ibland förekomma övertalningar om att skapa rum i rummet för att utnyttja ytan på bästa sätt. Här hemma är jag nöjd om rummen börjar få sina tilltänka möbler och funktioner. Målet med vardagsrummet är att TV:n ska vara inkopplad till säsongstarten av Bygglov. Dessutom behöver teakbordet något mjukt att stå på eftersom det skär sig en aning med golvet. Först tänkte vi måla golvet i vardagsrummet, men orka göra allt på en gång. Nej. Så en stor matta vore inte så dumt, vet ni var jag kan hitta en sådan?
Gällande sovrummet är det bra att det är spartanskt och utan rullgardiner, för då vaknar jag som sagt när solen går upp, och det är en bra tid för att fortsätta att vara effektiv. Och efter lite påtryckningar var målaren på plats strax efter klockan sju idag. Bra där.
Nu ska jag arbeta vidare med diverse sysslor som hör till när ett hus ska bli ett hem…
Skrivet den 3 april 2012 i kategorin
Home sweet home |
3 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Sängen är bäddad. Jag är nerbäddad och jag är trött. Grannarna har välkomnat oss med fina blommor och jag funderar på när solen går upp. En källare med ett helt bohag och ett sovrum med en säng. Första natten i huset och bubblorna i champagnen har avstannat i min kropp.
Jag är lyckligt lottad i ett hus som luktar målarfärg och tacksam för min uppfostran som vet att grannsamverkan lönar sig. Hälsa glatt med ett ordentligt handslag och säg hej, vi ska bo här nu. Sen är saken biff och bohaget i källaren ett osorterat kaos. Imorgon blir köket med kyl och frysväskan tom. Nu ska jag sova gott och tänka att det här med lägenhet bara är ett minne blott…
Det finns dagar och så finns det dagar. I dag har jag en sportlovsdag. En packa-ner-hemmet-i-flyttkartonger-dag. Jag har byggt en vägg av flyttkartonger i vardagsrummet och fått smutsiga fingrar av trycksvärta från tidningar. Packat ner minnen och sorterat bort. Jag är effektiv och glad åt solljuset som smyger sig in i lägenheten. Jag gosar med Wilma mellan varven och äter goda bullar från Karlssons catering.
Tack förra veckans övertid för denna förmån.
Skrivet den 21 februari 2012 i kategorin
Home sweet home |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
