När jag tittade igenom gamla kort häromdagen så fick jag bland annat syn på dessa. En vecka efter att jag hade träffat Jocke för första gången kom han och hälsade på mig på Öland. Jag visade mitt paradis. Vi firade midsommar ihop och jag frågade chans på honom, han sa ja, vi tog cykelvägen genom kohagen för att komma till Kalk, tältade på Böda och blev så kära som jag inte trodde var möjligt. Jag var vacker som en sommardag och sprallig som en hel flock av fjärilar, förväntansfull inför framtiden och överlycklig av att ha hittat honom med stort H.
Jag är fortfarande makalöst kär, överlycklig av min tillvaro och tacksam för livet. Nu 3,5 år senare tar vi med vår lilla skatt till mitt paradis och ger det till honom. Vi väntar med att cykla till Kalk och tälta på Böda, men vi delar med oss och fyller Frank med drömmar…
Den där tiden vi var på Öland, mannen och jag. Då vi bara åt god mat, läste böcker och göttade oss. Då jag inte jobbade eller jobbade. Den tiden såg ut ungefär såhär. Och innan vi lämnade ön firade vi med en utsökt middag på Kalk för att tavlorna hade blivit sålda. Åh vad det vattnas i munnen efter en gourmethamburgare…
En annan kväll åt vi räkfrossa på bröllopsrestaurangen, Med havet intill, där är det väldigt många glaspartier. Och tydligen välputsade för när vi satt där och skalade för glatta livet och mmm:ade och njöt över vår tillvaro så kom det en tjej som dundrade rätt in i en ruta. Tallriken gjorde en uppercut på näsan och alla räkorna for ner mellan tuttarna. Jag tänkte fan att jag inte filmade det där, jag hade vunnit ”American funniset home videos” på en gång, men istället fick jag bita mig i läppen och inte börja skratta, tycka lite synd om henne och sen bara skala vidare på de goda räkorna. Men ser ni scenen framför er, är det inte en liten krydda i vardagen så säg.
Sen åt vi förstås mat hos Ölandsföräldrarna och skrattade gott åt allt möjligt tok. Vi cyklade ner till havet och la oss på stranden, jag skjutsade Jocke på pakethållaren och det kändes som om vi var 17.
Jocke, Öland och jag är en gnutta kärlek det.
Oj vilken grej. Ha. Idag firar vi vår första bröllopsdag. Fint och kärleksfullt och fantastiskt. Gifta i ett år, det är inte illa. Fast det är som sagt som att fira lövbröllop eller vad det nu kan kallas, men ge oss 49 år till så firar vi guldbröllop med pompa och ståt sen.
Men idag är det alltså ett år sedan jag blev fru Hjortsberg, även om jag säger fröken på mitt mobilsvar. Men jag är ju fröken på arbetstid. Hur som helst. Grattis till oss!
På tal om att gifta sig. Idag är det på pricken 11 månader sen vi gifte oss. Helt galet bra. Och för en vecka sen ungefär hade jag ingen aning om var jag hade lagt mina vigselringar. Damn it. För ett ögonblick tänkte jag att äsch, jag är ju ändå gift liksom. Fast sen kom jag på att det vore väldigt sorgligt om jag hade tappat bort ringarna på riktigt.
Jag tänkte att jag hade tappat dem på gymmet, lagt dem på något tokigt ställe på jobbet eller att Wilma hade lekt med dem. Sen började jag nästan grina lite för att jag verkligen trodde att de var förlorade.
Men så sov jag på saken till klockan var 05.00 dagen efter. Då vaknade jag och kom på var jag hade lagt dem. Jag hade lagt dem i en tröja med dragkedja på fickorna. Och det hade jag gjort på jobbet bara för att jag skulle smörja in mina nariga små flicknävar med handkräm. Fiffigt.
Sen kunde jag somna om och livet var frid och fröjd. Och nu sitter de där de ska. På fingrarna. Allt är i sin ordning och kanske öppnar vi en flaska champagne bara för att.
Bläddrade igenom bröllopsbilderna efter en förfrågan från restaurangen, Med Havet Intill, där middagen och festen höll hus, och tittade lite extra på ovanstående bilder.
Fint var det den där sommardagen som började med vind i håret, vigsel på taket och smattrande sommarregn mot rutorna när kärleksbuffén dukades fram.
Min samling av tjusiga skålar var i sitt esse, legogubbarna likaså, de rackarns programmen i alla regnbågens färger och så vi förstås. Och alla härliga gäster. Flott och färgglatt. Finurligt och fräsigt. Gott men inte så glammigt.
Det var en otroligt fin dag och helg och jag skulle gärna duka fram till fest där igen. Där det slutar med att alla dansar sig svettiga, kladdkakan är uppäten och bartendern får en fin start på sommarsäsongen tack vare glada gäster och ett tokigt bröllopspar.
Foto: Bröllopsfotografen såklart!
När jag skulle bli fru så tyckte jag som sagt att en duktig fotograf var lika viktigt som en vigselförrättare. Jag skriver jag för Jocke hade ingen talan gällande den punkten. Det var ett kriterier för att bröllopet skulle bli bra. En bröllopsfotograf av rang. Alltså.
Därför letade jag tidigt efter en sådan. Och jag fann dig. Du skrev mail som påminde om en öppen famn och jag blev till en början lite skeptisk men förstod snabbt att det skulle bli hur bra som helst. Och eftersom jag ratade bröllopstidningar och bröllopssajter men gärna tittade på fina fotografier så hade jag ingen aning om hur ett bröllop egentligen skulle gå till.
Och då måste jag säga att det var en himla tur att jag hade dig vid min sida under planeringen, dagen innan bröllopet och givetvis på bröllopsdagen. Och du gjorde ett fantastiskt jobb, men jag tycker att du kan lägga till bröllopsplanerare på ditt CW.
För vad hade minglet, snittarna och champagnen innan middagen blivit av om du inte sagt att så brukade man göra? Och vad hade hänt med blommarna på bordet om du inte hjälpt mig att plocka dem i blomsterlandet dagen innan? Hur hade bröllopsprogrammet sett ut och hur hade jag klarat planeringen utan en livlina i huvudstaden? Och hur hade fåren reagerat om det inte var du som stod bakom kameran? Och hur i helsike skulle det kunna bli så fina foton om du inte tagit dem?
Vi. Japp, ni får det bli vi, mannen och jag är väldigt glada för ditt fantastiska arbete. Att du dessutom smög runt under bröllopsdagen som en listig räv och fångade ögonblick, detaljer, skratt, kärlek och mycket mer utan att knappt märkas är bra. Och mer eller mindre ofattbart om man tänker på hur många fotografier du fick ihop.
Jag säger tack Emma för att du förevigade vår särskilda dag då jag blev fru i färgglada Converse och i en bröllopsklänning inte lik någon annan. Och jag säger tack för att du fångade min snygga man på så många bilder att jag börjar dregla om jag tittar för länge.
Keep up the good work lady!
P.S Några av ovanstående kort är även tackkort, är de inte fina så säg? D.S
Såhär blev jul- och tackkorten. Och nu hoppas jag att posten har gjort sitt bästa och att den där rackarns julpåsen fyllde sin funktion så att alla som uppvaktade oss under vår dag har fått ovanstående kort eller liknande i brevlådan. Annars får ni glutta på det här. Hur det än är så önskar jag er alla en fantastisk jul. Var rädda om er och ta hand om varandra.
Stor julkram från frugan!
Foto: Piloten
Att vakna och se det här kortet gör mig glad minsann. Såhär tjusiga var vi på bröllopsfesten. Jag tycker att det är bra att jag kan vara vacker när jag vill och att jag den övriga tiden kan stå för att jag är en typisk fröken med Graningekängor, Kånkenrygga och inte särskilt eleganta kläder som tål filfingrar och banankladd…
Så god morgon snyggingar och hoppas att ni får en tjusig tisdag!
Foto: Emma Sandström
Sitter och sorterar bröllopsbilder och konstaterar att det nog kommer bli ett kombinerat tack- och god julkort, men vad fals, det är ju fiffigt. Blir dock alldeles yr av alla bilder. Bäst att ta på sig sina bästa glasögon och titta ett varv till. Borde dessutom sortera tvätt och oregelbundna pappershögar, men tror att dessa brillor passat bäst för bröllop…
Jag behöver värme. Kalla händer, varmt hjärta, ni vet. Sol i sinne och kyligt inne. Regn på fönsterbläcket och disco på kontoret. Romantiska fotografier och kärlek i luften. En powernap på tur, en eftermiddagslur. En spinnande katt på magen. Somna på två röda och vakna med ett ryck. 18 minuter senare. Discot har tystnat och jag är redo för värme. För att träna och svettas med inspirerande E. Jag är en frusen lyckost som minsann vilat mig i form. Ha. Nu kör vi!
Webdesign Raw Chicken Media