Svärmorsdröm…

Svärmor kan hon med. En tacopaj på landet och en ”efter-åtta-tårta” som dessert. Dagens brunch. Alltid maten på bordet och god sallad med stora bitar avokado.

Snötäckta åkrar och frusna lastpallar i gråskala. Varg i området och lugnet runt husknuten. Jag är skengravid av godsaker och undrar hur jag ska orka kvällens middag på East West sushi med mina bästa kollegor. Det blir lite av en utmaning.

Tack bästa Rita och Janne för den fantastiskt goda maten. Men jag skulle nog inte tagit två portioner. Ha. Tur att det är stretch i brallorna.

På återseende!

Långe Schyffert och lilla Eva

Tack vare min fina vän Malin och tillika turnéledare för Ljust och Fräscht fick jag mig ett idolkort på en svettig Henrik Schyffert. Mer om det senare. Men vad lång han är och vad liten jag är. Och pappa Pohlman, du är med på ett hörn.

Joråsåatt. Ha en fortsatt fin lördag!

Ljust och Fräscht

Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Ge mig styrka vad bra ni är!

I går hade mannen och jag den äran att gå på generalrepetitionen av Ljust och Fräscht. Och det var en så himla rolig föreställning. Jag skrattade med min basröst och hostade när det var dags för applåder. Men oj vilken grej.

Föreställningen handlar om dagens konsumtionssamhälle och hur vi som unika individer försöker göra oss än mer unika med hjälp av olika prylar och materiella ting. Att vi tror oss bli lyckligare genom att köpa en fin sak (ja, gud ja, titta på min samling av Marimekko skålar, den gör mig överlycklig, ha,ha) och att vi får för oss att vi fångar dagen varje dag om det står Carpe Diem på väggen, eller?

Föreställningen är som en eftertänksam inredningsblogg. Högst aktuell och full av pikar åt både höger och vänster till både de med väggord och minimalistiska hem. Förr sparade man på allt och det man inte sparade kunde man elda upp, nu är vi oroliga och rastlösa och vill förnya oss ständigt och kasta, sopsortera, sälja på blocket och kan hamna i finkan om vi eldar upp något miljöfarligt. En mormor hade finrum och en annan växte upp med gillestuga. Och rätt vad det är har varenda jävel väggord och ljust och fräscht, men är vi lyckligare för det?

Jag vet inte om dagens röst likt en pojke i målbrottet är frukten av att jag skrattade i 1 timme och 45 minuter på Conventum igår. Men jag vet att det var en upplyftande föreställning med en sjuhelvetes fräsig Grande finale.

Ljust och Fräscht satt som ett smäck i min hjärna som är på widescreen inför kommande husrenovering och inredning. Tack Larsson, Lindström och Schyffert för det vita och rena!

Dagens tre konstateranden

Jag plockade undan lite i badrummet idag och hittade en kajalpenna på golvet under skåpet, då tänkte jag att jag kunde piffa till min förkylda tillvaro med lite markerade ögon. Men säg det gick inte, för jag hade ju glasögonen på mig. Smart att göra bågarna lite mer markerade. Snacka om DIY. En annan gång skulle jag plocka ögonbrynen, då slog pincetten i glaset. Konstaterande nr 1, ta av dig glasögonen innan du tänker utföra någon slags skönhetsvård vid ögonen.

Eftersom det är ett jävla tjat om den här förkylningen och min konsumtion på näsdukar så försöker jag ju ta i så mycket som möjligt vid varje snyt för att om möjligt frigöra det där förbannade snoret som sitter som berget, samt att spara in på näsdukar. Men när jag tar i så att jag tränar magen samtidigt så kan jag även vissla med mitt högra öga. Det måste jag ju säga är en festlig överraskning. Konstaterande nr 2, om du är så täppt i näsan att det inte kommer ut något ur just den, näsan alltså, då kan du ha sådan tur att du får en överraskande ögonskölj inklusive bubblor och vissel.

Nu på kvällen efter tandborstningen så skulle jag fluxa. Fräscht tänkte jag till mötet med John Blund. Men munskölj och täppt näsa blir inte riktigt bra. Smart att försöka slå nytt rekord i att hålla andan samtidigt som jag fluxade. Nej. Det blev ingen rekordtid på det. Konstaterande nr 3, se till att du har fungerade luftvägar i näsan när du planerar att stänga munnen för andra aktiver än andning.

Ja, så kan det gå och någon assistent har ja inte sett till. Bäst att jag tar dagens sista dos av nässpray nu så att jag slipper göra en smärre insjö på kudden av dregel och så att jag kan sova i lugn och ro för imorgon ska jag minsann arbeta med mina bästa kollegor och med de bästa små liven.

Sov gott, gott folk!

Morgondagen är räddad…

Jocke var på bio för att vi hade biljetter som gick ut. Typiskt dåligt att inte utnyttja sånt där som presentkort i god tid. Men han tog med brorsan och såg en film i alla fall. Och i min omedvetna önskelista fanns ett nytt paket Ben & Jerry’s av bästa sorten, ytterligare ett paket med blåbärssoppa och ett flott inredningsmagasin.

Och precis det kommer han hem med efter bion. Är inte det fantastiskt så säg? Jag blev överlycklig och behöver inte längre fundera på hur jag ska överleva morgondagen i sängen. Och jag hade faktiskt inte sagt ett knyst om mer glass eller mer tidningar, han fixade det alldels själv. Det är ju fantastisk att han är min man dessutom.

Bäst att jag kryper ner bredvid honom nu och snyter mig lite innan jag försöker somna utan att sova med öppen mun och dregla ner hela kudden. Ha. I morgon är dagen då jag blir frisk.

Sov gott vänner!

Jahapp…

Utanför fönstret spelar talgoxarna som om det snart vore vår. På marken skvallrar den lätt snötäckta gräsmattan om någonting annat. Minus 4,4 grader och grå himmel.

Jag mår bättre från magsjukan men är förkyld så att hälften vore nog. Näsan är ur funktion och hela jag borde genomgå en grundlig sanering. Istället avverkar jag näsdukspaket efter näsdukspaket och försöker räkna ut vilken tid på dygnet jag ska inhalera nässpray för att bara tvingas ta en dos som bör räcka hela natten. Just nu känns det som en omöjlighet.

Det konstigaste av allt är som sagt att allt kommer på en gång. Men det kanske inte är så konstigt längre eftersom det oftast blir så oavsett om det är bra eller dåliga saker. Dagens dåliga är att vi alla tre pedagoger på lilla Tallen är sjuka, att jag fortfarande har mensvärk som sträcker sig runt min midja och rygg likt ett nitbälte av bly och att jag som sagt inte kan andas genom näsan.

Dagens bästa, eller januaris bästa är att min anställning på Helianthus går över till fast anställning i morgon, segerdans och fanfar, att jag som sagt kan drömma mig bort till ett eget hus eftersom det snart är verklighet och att frukosten bestående av rostmackor och blåbärssoppa verkar få stanna kvar i kroppen.

Så på det stora hela har jag det alldeles ypperligt bra, men med tanke på mitt genetiskt dåliga tålamod och min skickiga förmåga att förtränga att jag tidigare varit förkyld, glömmer jag lätt bort att jag blir såhär ynklig och att jag dessutom kommer bli frisk inom sin tid. Det är liksom ingen big deal, men ni vet ju själva, hur kul är det att vara sjuk.

Jahapp. På återseende.

Som en Skeppshult

Frusen som en övergiven Skeppshult i en trädgård. Räddad från att bli kastad på tippen men inte helt nöjd med tillvaron. Rinnande näsa och tryckande bihålor.

Frosten har satt sig i låset och ekrarna är rostiga. Ringklockan likaså och baklyktan är lite defekt. Sadeln är kall och jag är snuvig. Ynklig förkylning och lätta snöflingor utanför fönstret. Rastlöshet resulterar i utflykt med näsduk. Inte på en blå gammal herrcykel. Likväl drabbad av min menscykel…

Svammel, poesi och fantasi. Det blev Jakobssons möbler och en gnutta filosofi…

Fulfredag….

Mannen har lämnat mig i en lägenhet fylld av en odör från tigerbalsam. Kanske gynnar det min gäckande förkylning. Jag slår i alla fall rekord i nysningar.

Med förfinade fotspår klev jag in på ICA i mannens skor för att få behålla mockasinerna på. Förbannad av att förkylningen har tagit greppet om min fredagsfeeling. En fredag som bjöd upp till fest men som abrupt avslutades med ett frustande, hostande och prosit.

Dåligt tålamod och svagt immunförsvar en fredag är en knagglig kombo. Särskilt när mannen svidar om till finskjortan och kavajen. Jag agerar fantastisk chaufför och rynkar på näsan.

I samma veva som jag hostar så att katten drar öronen åt sig öppnar jag min favoritglass och inser att, är jag sjuk så är jag sjuk. Då spelar det ingen roll att det är fest.

Men jag kan lura halsen en stund med Ben & Jerry’s och förhoppningsvis bli av med ungdomsfinnarna på hakan med anisktskrubb, rensa öronen på gammalt groll och drömma mig bort bland kök och badrum innan jag återigen kryper till kojs i min sparkdräkt och tar en helg likt doktorns rekommendationer på den lokala tidningens löpsedel; ”Ta en skit i allt helg”.

Ja, så får det nog bli. Eller i alla fall en skit i fredagen, då.

Sommarregn…

Precis lagom till mellis (mellis är för övrigt det enda ordet som jag anser att det är ok att sätta is efter, för det heter ju så) kom det ett sommarregn utanför fönstret. Det såg i alla fall ut som det. Det blev ett alldeles varmt ljus och regnet duggade lätt.

Fint som bara den och jag var tvungen att försöka fånga det på bild. Dessutom sjöng fåglarna glatt idag på förmiddagen och det går alldeles utmärkt att köpa tulpaner nu för tiden.

Så kom igen nu våren, komsi, komsi (observera, si inte is).
Snö och otaliga minusgrader gör sig icke besvär.

Ett skelett…

Ett skelett bärgades utanför vårat dagis idag. Ett barn stod som klistrat mot rutan och upprepade ordet lyftkran. Jag pekade glatt och uppmanade till iakttagande av momentet lyfta-på-eldhärjad-grävmaskin-på-trailer. Stora redskap och irritation över det som skett.

Jag försökte fånga ögonblicket samtidigt som barnen anlände till dagis. Blev lite av ett moment 23. Men i samma veva som diskvagnen lämnades till mästerkocken hann jag fånga en svajande grävmaskin på väg mot lastbilen.

Varför? Jag tyckte att det var lite fränt. Det var bara det.