Jahapp…

Utanför fönstret spelar talgoxarna som om det snart vore vår. På marken skvallrar den lätt snötäckta gräsmattan om någonting annat. Minus 4,4 grader och grå himmel.

Jag mår bättre från magsjukan men är förkyld så att hälften vore nog. Näsan är ur funktion och hela jag borde genomgå en grundlig sanering. Istället avverkar jag näsdukspaket efter näsdukspaket och försöker räkna ut vilken tid på dygnet jag ska inhalera nässpray för att bara tvingas ta en dos som bör räcka hela natten. Just nu känns det som en omöjlighet.

Det konstigaste av allt är som sagt att allt kommer på en gång. Men det kanske inte är så konstigt längre eftersom det oftast blir så oavsett om det är bra eller dåliga saker. Dagens dåliga är att vi alla tre pedagoger på lilla Tallen är sjuka, att jag fortfarande har mensvärk som sträcker sig runt min midja och rygg likt ett nitbälte av bly och att jag som sagt inte kan andas genom näsan.

Dagens bästa, eller januaris bästa är att min anställning på Helianthus går över till fast anställning i morgon, segerdans och fanfar, att jag som sagt kan drömma mig bort till ett eget hus eftersom det snart är verklighet och att frukosten bestående av rostmackor och blåbärssoppa verkar få stanna kvar i kroppen.

Så på det stora hela har jag det alldeles ypperligt bra, men med tanke på mitt genetiskt dåliga tålamod och min skickiga förmåga att förtränga att jag tidigare varit förkyld, glömmer jag lätt bort att jag blir såhär ynklig och att jag dessutom kommer bli frisk inom sin tid. Det är liksom ingen big deal, men ni vet ju själva, hur kul är det att vara sjuk.

Jahapp. På återseende.