Joråsåatt. Nu känns det nästan som om jag har tagit min examen. Jag har som ett lyckorus inuti. Efter x antal timmar av skrivande och limmande så har jag äntligen lämnat in mitt arbete. Det känns underbart. Jag är dessutom otroligt nöjd med mina bilder, kanske har jag hittat en ny teknik som kommer bli min, The Deermountain design teknik. Ni får inte se tavlorna riktigt än, för jag har ju ännu inte blivit bedömd eller fått min examen. En opponering nästa vecka, sen hoppas jag att saken är biff.  Men ytterligare ett smakprov kan ni få, sen önskar jag er en skön helg så klart!

Det går bra nu. Det känns bra. Nu har jag frilansat med limpistolen, druckit Redbull och nästan gjort klart alla mina tre bilder till mitt utvecklingsarbete. Bara lite små detaljer kvar. Jag hoppas att jag är bäst när det gäller, det återstå att se. Men hittills är jag nöjd, nu ska jag bara knyta ihop säcken med den röda tråden i mitt skriftliga arbete. Fast det tar jag i morgon. Har redan missat första sömntåget, men nästa rullar nog snart in på perrongen. Sov gott!

Den senaste tiden i skolan har vi haft utvecklingsarbete på schemat. På fredag ska jag ha utvecklats klart för då ska arbetet in. Jag undrar om utveckling har att göra med att prova någonting nytt, eller det är klart att det har, men räcker det som utveckling? Jag har valt att försöka illustrera urbaniseringen i Sverige med hjälp av fotografier som grund och sedan har jag använt en egen slags collageteknik med limpistol, akryl och tusch.

Det har jag inte målat med tidigare, inte tillsammans, jag har även tagit hjälp av Rita, min ritplatta, och försökt att fixa till figurerna… Så nu ritar jag figurer i tusch, landskap med limpistol och akryl och hoppas att det är utvecklande nog för att få plocka hem en examen som bildlärare. Det vore nämligen inte så dumt. Så håll tummarna för mig nästa vecka, då vet jag om jag har utvecklat mig tillräckligt för stunden eller om jag måste utveckla mig lite till.  Jag vill givetvis utveckla mig hela tiden men nu vore det som sagt bra skönt med en examen efter en si så där 5 år på universitetet.

Jag gillar hörn. I skolan har jag ”mitt” hörn i ca tre veckor till sen hoppas jag på en examen. I hörnet på universitetet har jag gjort mig hemmastadd, där har jag ”bott” i två terminer och det har känts riktigt skönt. Men nu ska jag förhoppningsvis inte behöva spendera mer timmar på universitetet, även om jag tycker om mitt hörn väldigt mycket. Det är liksom Evas hörn. Jag har ordning och reda på mina saker och det gnistrar av kreativitet. Jag kan sitta där och filosofera utan att någon ser mig, stå bakom ett staffli och tyst dra penseldrag över målarduken, jag skulle kunna ”bo” i det hörnet många terminer till, men det blir inte bra i längden, skulle förmodligen sluta med en utmärglad konstnärssjäl utan både mat och pengar, kanske en herrans massa ”konst” men de skulle förmodligen inte bli värda något förrän efter min död.

Så därför har jag nu gjort i ordning ett hörn här hemma på kontoret. Det tokstora staffliet har jag fått av pappa, pallen har nog min farfar gjort och stringhyllan kommer även den från farmor och farfar. Det är bra med hopkok. Bakom stafflit hänger en tavla på Pellefant som jag gjorde när jag gick på gymnasiet. Den skulle egentligen pryda mediakorridorens vägg, men jag tyckte att den blev så fin så den fick följa med hem. Jag målade en mindre bra Ior till den väggen istället.

Jag har köpt dukar i hopp om ett glatt måleri, men först ska jag som sagt försöka ta någon slags examen. Och med den här hörnan i kombination med den på universitetet så ska jag nog lyckas. Är ju bara tre veckor kvar, sen har jag banne mig studerat på universitet i fem år, får vi se vad summan av kardemumman blir av det hopkoket…

Igår var Jocke och jag på en överraskningsfest för hans kompis som fyllde år. Jag hade aldrig träffat födelsedagsbarnet innan, men ville ändå ge honom något. Efter en kort diskussion kom vi fram till att en tavla med en fallskärmshoppare blir alldeles utmärkt bra. Då den här killen uppenbarligen har fallskärmshoppning som en av sina stora passioner i livet.

Jocke fick börja med bakgrunden på tavlan medan jag fixade en fallskärmshoppare. Färgvalet kom av att jag hade tryckt ut för mycket färg till en annan tavla som jag håller på med, så jag var redan på gång att återvända färgen på en lite duk. När vi överlämnade tavlan var den ännu inte torr. Men snygg blev den, eller vad tycker du?

Jag målade en tavla för en stund sen, jag likställde det med att baka surdegsbröd. Jag kan inte baka surdegsbröd, men jag kan måla. Dessvärre ville den lyckliga innehavaren av tavlan att jag skulle lägga till lite fler detaljer. Nu har jag gjort det. Skönt. Så nu kan vi säga att jag har hittat på en ny ”finn fem fel” bild, den här gången är det nog lite lättare…eller?

Igår publicerades mitt första illustrationsjobb. Det har jag gjort åt Hasselfors Garden. Jag är mycket nöjd. Det känns proffsigt och på riktigt. Deermountain Design lever och jag känner att det här är mitt år. Om du klickar här och sedan klickar på de underliggande rubrikerna så ser du vad jag har gjort, och är det så att du vill färglägga en bild själv så är det bara att skriva ut och rita. Jag gillart!

Min kärlek och jag har gjutit en bänkskiva till vår tvbänk. Skivan blev väldigt snygg. Jag la dit en gammal virkad duk i ena änden, där det ska stå en lampa. Tjusigt. Dessvärre väger den här skivan minst 100 kg så nu är ju frågan hur vi ska få upp den på själva tvbänken…jag har lite svårt att tro att jag kommer bli Pippi Långstrump i samma stund som jag ska lyfta det där tunga konststycket. Någon som känner sig stark?

Ann och jag åkte till skolan idag. Det hade ju varit fint om jag hade kunnat skjutsa henne på cykeln, och då hade det varit roligt om jag blev stoppad av polisen för att jag skjutsade någon, hur skulle det bli, är det olagligt att skjutsa en skyltdocka?Men eftersom det är aprilväder de luxe och Ann inte kan sitta på pakethållaren fick vi ta bilen. Idag fick Ann ligga i baksätet.

Ann ska agera i min klasskompis utvecklingsarbete. Ann fick helt enkelt sprida ut sina kroppsdelar och följa order. Själv så bevakade jag arbetet på avstånd från mitt hörn. Min klasskompis Corceta hade verkligen god hand med Ann så jag var inte alls orolig. Jag försöker lista ut hur jag ska komma vidare i mitt egna arbete. Jag berättade lite för min lärare vad ja hade tänkt, men i samråd med honom kom jag fram till att det är lite luddigt än. Jag behöver med andra ord förtydliga mitt syfte.

Så det ska jag fundera vidare på nu, medan Anns gipsbindor torkar och min nervositet för att jag nyss var med på P3 avtar. Jag kan tydligen inte, inte låta bli att ringa till Christer i P3….

Var i skolan här om dagen och satte upp mina bilder inför mitt utvecklingsarbete och tittade till mitt hörn. Nej och åter nej! Då har min lerhund Best tappat svansen och fått sprickor i rumpan, what to do? Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här, jag har heller ingen lust att begrava Best redan. Figurerna är ännu inte brända och om Best redan har sprickor bådar det inte gott inför bränningen. Hans övriga familjemedlemmar ser dock ut att må bra. Så nu är ju frågan om jag kan lyckas gjuta av best för att göra flera hundar, eller om episoden ”Best” ska avslutas innan den har kommit till sin topp? Vad tycker ni?