Lärlingen

I lördags fick jag se min lärlings konstverk. Då tyckte hon att den var klar, den stora tavlan som senast jag såg den hade väldigt mycket gult och blått i sig, och som nu var helt annorlunda. Det enda som var kvar var det där ansiktet som bara blev. Tavlan skulle vara klar för att hon hade inflyttningsfest och ville pryda väggen ovanför soffan med någonting tjusigt.

Jag tycker verkligen att hon lyckades och tar åt mig lite av äran, då jag ändå fick henne att våga måla själv. Jag tänker att det viktigaste är att man inte tror att det måste föreställa nåt, men att det är bra om man har lite koll på vilka färger man gillar och hur dessa kan samspela istället för att allt kan bli brunt. Om man alltså aldrig har målat någonting innan, då är det bra att släppa loss lite, måla med händerna, kladda med penseln och stryka över lite med en palettkniv och inte låsa sig vid att det t.ex. ska se ut som en häst.

Stinas tavla skulle nog inte föreställa något särskilt, men hos mig ser det ut som fjädrar, vad tycker ni?

Lyssna att teckna

Här är två av bilderna som blev till när jag lyssnade idag. Istället för att ta mig tid att teckna så lyssnade jag att teckna under tiden som jag ända ”bara” skulle lyssna…

Öppen ateljé

I går träffade jag en god vän hemma hos henne. I hennes fina lägenhet med alldeles för få tavlor på väggarna. Idag träffades vi igen på Magnussons färg, bästa färgaffären i Örebro om ni frågar mig. När vi gick ut därifrån hade vi köpt varsin stor uppspänd målarduk. Storleken är 100 x 150 cm. Det är stort. Roligt stort. Tänk att få täcka en så stor yta med bara de finaste färgerna. Så vi gick hem med dem på pakethållaren, köpte en kebabrulle i farten och invigde det första mötet i min öppna ateljé. Det målades med pensel, palettkniv och händer. Jag målade visserligen på ett jobbuppdrag, men även här fungerade jag fint som rådgivare. Plus att ytterligare en vän gjorde oss sällskap och började måla.

Så nu är det halvfärdiga tavlor här. Stora som små, högt och lågt. Nu ser ateljén verkligen ut som en ateljé. Såhär borde jag ha det varje dag. Kollektiv målning fast på varsin duk. Det är fina grejer det. Resultatet får ni se sen, när damerna har signerat sina konstverk och anser att de är klara. För nu är konstnärerna hemma och sover på saken. Det ska även jag göra. Och i morgon är det fredag. Bildfredag. Yes asså.

Ser ni ansiktet som har tappat hakan i mitten? Spooky…

Garaget

På tal om detaljer så hittade jag för ett tag sen ett gäng små bilar på en loppis. Direkt såg jag ett fint armband framför mig. Så nu har jag knåpat ihop ett armband. Det var inte helt lätt kan jag lova, lite tjall under hjulupphängningen om vi säger så. Men nu älskar jag mitt stall av gamla bilar och är särskilt förtjust i bilen där det står Crazy Painting. Den med rosa tak.

Ett garage på min arm är en omtyckt detalj. Ett bra knep för att få eleverna att tycka att jag är lite cool. En tjej i 8:an tittade på mitt armband och sa, fy fan vad cool du är. Yes asså tänkte jag då och hoppades på att jag kunde inspirera henne. En kille i 3:an undrade hur många månader det skulle ta för honom att göra ett sånt i slöjden, mitt svar var att han kan göra det i morgon bara han har de små bilarna, fast då kom han på att han inte hade syslöjd. Typiskt.

Skördefest

För en vecka sen befann jag mig på Öland. Mitt bästa Öland. Ibland önskar jag som sagt att Öland var en ö i Hjälmaren eller att Örebro var placerat där Borgholm ligger, för jag trivs så himla bra där i den miljön, där vindarna från havet trasslar till mitt hår, där korna står mitt i vägen och där stjärnhimlen visar upp hela sitt register. Nu är det som bekant inte så, vilket förmodligen gör att jag längtar dit än mer.

Hur som helst så åkte vi dit för att upprätthålla traditionen med att besöka ön när Skördefesten är i full gång. När det är skördefest på Öland ser man pumpor längs vägarna, konstnärerna har öppet i sina ateljéer natt som dag. På natten guidar marschallerna oss fram till kulturen.

J och jag gjorde en historisk resa i natten och besökte bland annat Eketorps borg, vilket en återuppbyggd fornborg. Första gången den byggdes var 300-400 år e Kr. Där fick vi bland annat lära oss om gastar och olika kryddor som ansågs vara bra för olika ändamål. Runt hela borgen lyste marschaller. Vill du läsa mer om det kan du trycka här.

Eftersom det var så otroligt mörkt var det svårt att dokumentera vår utflykt och jag hade dessutom lite problem med min kamera. Först hade minneskortet blivit låst, sen när det låstes upp fanns det inget batteri kvar, men jag bjuder på dessa iPhone bilder…

Konstnöd – nödkonst…

Idag ringde en vän till mig med förtvivlan i rösten. En vän i nöd. Hon hade köpt målardukar och färg för att måla tavlor till sitt vardagsrum. Men det blev inte som hon hade tänkt sig. Först var det lila, sen lite silver, sen måla över och måla om. Hon hann bli stammis på Panduro och köpa lika mycket färg som jag inte ens förbrukar på flera månader. Hennes konstkonto var tömt och hennes bild i huvudet gick inte att få ner på målardukarna. Trots att jag tyckte att hennes tappra försök inte alls var dåliga så hade hon gett upp. Alla tre dukarna var täckta av svart färg. Mycket färg. Varje duk mäter 50 x 100 cm. Där får det plats mycket färg. Men när hon kom till mig var allting svart.

Likt en scen i Yrrol försökte vi ta oss fram till hur hon egentligen ville ha det, där slutar många förslag med att det blir svart, här var allt redan svart och skulle bli någonting annat. Någonting annat med krumelurer. Och efter lite googlande så hittade jag en bild jag kunde rita av. Jag är bra på att rita av tydligen. För såhär blev det. Och jag chockar mig själv ibland. Min vän befinner sig inte längre i konstnöd och jag har utfört dagens goda gärning, en nödkonst.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=uEJ0j0YnqxI[/youtube]

SUB GLOB II

I dag var jag med två av mina klasser på konstutställning. Eleverna verkade gilla utställningen även om gränsen mellan att iaktta och springa runt var hårfin. Hur gör man när man tittar på en utställning, springer man runt och tar kort med mobilen och gör egna motiv? Ja kanske. Elevernas konst kanske är så. Det återstår att se på nästa lektion. Mitt syfte med besöket var att de skulle få insupa eftertänksam streetart och färgglad graffiti. Jag vill att eleverna ska fundera på vad de tycker att konst är och hur de ser på konst, vad är konst för dig?

Vill du besöka utställningen så finns den på Örebro Konsthall fram till den 17 oktober.

Hemmet, hösten och Hasselfors.

Det är höst nu. Här tänds ljusen varje kväll och sprider sin värme. Dock slocknar vissa fortare än andra och doftljusen dör stilla ut. Jag fick lov att plocka in lite höstfärger i hemmet, eller snarare plocka upp de färger som redan fanns i tavlor och dylikt. Plocka och plocka. Men liksom ta vara på dem i nya kuddfodral. Det blev fint. Jag trivs. Även fast filten sticks och doftljusen inte luktar riktigt som jag vill.

Jag gillar hösten och alla dess färger. Det är härligt när solen skiner och bladen börjar få sina varma toner. När solen skiner är det svårt att sitta inne och arbeta. Men jag tror att jag är på gång nu. Jag har gjort ytterligare en bild till Hasselfors Garden, men innan ni får se den får ni ta en titt på mina gamla här. Sen funderar jag på om jag kan använda mina fotografier på något annat sätt, kanske finns det någon som gillar mina fotografier så mycket att jag kan sälja dem…vad tror ni?

Turkosa stänk

Under de två senaste veckorna har penslarna ofta varit fulla av färg. Jag har spritt ut mig i hela lägenheten. Trots det förtjusiga (finns ordet förtjusiga? Kände att det inte räckte med att beskriva rummet som tjusigt, utan mer som en förtjusning), kontoret/ateljén så valde jag att måla en tavla på golvet i vardagsrummet. Det är nämligen så att solens strålar inte letar sig in i ateljén förrän på kvällen.

Nu har jag tvättat penslarna och levererat tre tavlor inom loppet av två veckor. Visserligen var det bara en av dessa tavlor som krävde min fullständiga konstnärsådra. De övriga två var roliga men med mindre utmaning.

Här får ni se tavlan med mer tankeverksamhet bakom, den som målades liggandes på golvet i vardagsrummet och som lämnade turkosa stänk på golvet, från frihetsgudinnan…

Ölandstoken

Ölandstoken lever. Jag lever. Jag checkar ut gäster. Checkar in gäster. Pratar i telefon med gäster med roliga dialekter. Gäster som är förbannade på vädret, gäster som vill berätta att de har hittat en fågelunge, gäster som egentligen inte bor här men har en tuctuc som är paj…det händer allt möjligt här och det roliga är att Strix är här och filmar för en TV serie som ska sändas på Kanal 5 i höst. Böda Campingen. Det ska bli spännande att se, för ett ögonblick trodde jag att jag skulle bli nya ”Färjan Håkan” men nej, nej, jag är kvar som Ölandstok i skymundan, men det gör inget. Jag har det bra och campingen är fullbelagd. Och idag är jag ledig och hoppas på att jag ska få duscha i vårat nya badrum. Den som lever får se.