Eftersom september bjuder på sensommarväder så har Jocke hunnit måla klart garaget. Higfuckingficve så bra. Vi har ett färdigt garage. Nästan. Det finns ju alltid lite småpill förstås. Men det anses färdigt minsann, både utvändigt och invändigt. Visst blev det fint? Och garageuppfarten, kom igen, vore det inte för att just den här Astrid Lindgrensvärld är lite av ett mygghål så skulle vi kunna köra dans där nästa sommar. Fast jag tror att vi satsar på den där garagefesten som jag har tjatat om sen spaden sattes i marken.
Och den lilla lilla toaletten har ju den lilla lilla gumman, tillika undertecknad, förbestämt hur den ska se ut. I skrivandes stund smyger ångorna från tätskiktet förbi mig här på kontoret och renoveringen går sakta men säkert framåt. Vi har bestämt en accentfärg med besked, här ska det inte snålas på kulörerna. Och ja, vi valde tokgul. Mest för att jag kom över en liten tjusig ”nostalgihylla” i RAL 1018, googla det så ska ni få se på gul. Så nu har vi beställt ett element i samma färg, ett som ser ut som en gammal radiator, det ska stå på golvet och värma oss när behoven tränger sig på, eller ut beroende på hur man ser det. Blev det lite äckligt nu. Ja kanske, men då ska ni tänka på annat.
Förslagsvis den där vinden som är där uppe men som också är en fantasi om ett sovloft i framtiden. Nu finns där mest sågspån, tidningar från 40-talet och spindelnät minst lika gamla. Men där, där skulle det kunna bli ett sjuhelvetes fint sovloft om det bara fanns mer tid och pengar. Tänkt takfönster, möjligtvis en spiraltrappa upp och så en stor skön säng. Less is more på den vinden.
Jojo. Drömma måste man. Till dess verkar det mest vara en geting som byggt sitt sovloft av sågspån och det är förstås inte illa, bara inte riktigt som jag tänkt mig…
Dra mig baklänges ända in i ryggmärgen vilket förbannat härligt hittepå Örebro!
Jag ryser fortfarande när jag tittar på de dånande klippen om och om igen. Nog visste jag att jag älskade bilar men att jag skulle få en sån kick av att se en F1 bil köra förbi så att hela kroppen fick en svängom av ljudvågorna, det var jag inte riktigt beredd på. Jag är ju inte särkilt berest, men en resa till ett riktigt F1-lopp vore ju inte alls så tokigt, snacka om drömresa. Haha. Till dess tittar jag på klippen, lägger ljudet på minnet och tackar min älskade bror och far för att jag får köra sportbil ibland. Det är verkligen en ynnest.
För jag blir alldeles varm och stolt över att Örebro bjuder upp till ett event utan dess like, där öronpropparna nästan ramlar ur av ljudet och där folket sluter upp och trollbinds av motorsporten trots att det svenska gnället måste få ta sin plats. Jag menar, en kan ju inte bara vara nöjd över att det ordnas en gnutta F1 i Sverige, nej, nej, det ska vara felfritt och utan köer. Kom igen. Var glad att det fixas grejer, fatta vilket projekt att ordna allt det här. Att solen skiner och att hjärtat hoppar ett extra slag när ljudet mullrar mot väggarna i Rudbeckstunneln. Stoppa gnället åt sidan och var en stolt Örebroare istället. För sjutton.
Jag är så otroligt nöjd över att jag fick se alla fräsiga bilar, höra ljudet dåna genom kroppen, värma mig i solen och dessutom göra det i min egen stad. Jag finner fasen inte ord.
Och ni som missade när Marcus Ericsson körde live så att rutorna skallrade på Krämaren och så att folket höll för öronen för kung och fosterland, ni har ju en del klipp att titta på. Jag ska titta på mina några gånger till.
Håll till godo!
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=xispjC1EtFs&list=UU3yghVLg6u-JOgs-qOam43Q[/youtube]
P.S Kolla min instagram för mer ljud och andras insta, sök bara på #örebroraceday eller på Youtube så klart D.S
Skrivet den 14 september 2014 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Okej, den där sköna bönan som jag gjorde tavlan åt bjöd ju upp till fest i hennes fina lägenhet. Hon hade fixat snittar och godsaker och en härlig mix av sprudlande gäster. Vi pratade om tokigheter, snubbar och sex. Tjejsnack alltså.
Vi varvade discodängor med hårdrock och svassade ut på krogen runt midnatt. Jag dansade så att dräkten sprack i sömmen en aning och skjutsade donnor över stan för att vara säker på att de kom hem ordentligt efter klockan slagit två. Fiffigt att vara nykter alltså. Även om jag var som bakis på tröttheten dagen efter.
Hur som helst var det en perfekt afton och som ni ser är det inte för inte som bästa Martina jobbar på Input, hon har ju hur fint som helst!
Skrivet den 9 september 2014 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Det var såhär det började, för ett år sedan. Jag blev inbjuden till Design in Town på Input Interiör, en minimöbelmässa med finheter högt och lågt. Och så fort jag kom in i lokalen kände jag att här vill jag arbeta och började fundera på hur jag skulle göra för att få bli en del av Örebros Input. Jag pratade med en tjej som jag tidigare jobbat med på IKEA, jag fick lite tips, skickade in en spontanansökan och var hyfsat ihärdig.
Och nu, nu var jag en av de tjusiga tjejerna med ett halsband med Inputs logga och därmed en av personalen. Nästan så att jag blir lite rörd. Rätt fränt är det ju ändå. Och jag trivs så otroligt bra och längtar till att lära mig ännu mer, gilla gardinmätningar och bli en fena på leverantörernas produkter.
Och i fredags var det dags för den andra upplagan av Design in Town. Vi fixade och donade hela torsdagen. Det kånkades möbler så vi blev svettiga, vi trollade bort möbler och trollade fram goodiebags. Vi hämtade plockbrickor från Wobbler och somnade nästan i en tjusig soffa. Vaken 18 timmar och helt slut men taggad inför fredagen.
Och jädrar vad lyckat det blev. Vi hade 21 kunniga leverantörer på plats, tre arbetsamma gossar som servade oss med kaffe och plock. Och så Stora Örebro som stod för den fantastiska maten och som hela tiden såg till att det fanns mat och att den var fräsch. Och så alla 150 gäster. Från lugnet till stormen till efterfesten och tomheten när leverantörerna tog sitt pick och pack och lämnade oss med borttrollade godningar.
Det blev en himla bra fredag bland finheter och folk.
Och tack Input för att jag får arbeta hos er, ni är banne mig ena riktiga raringar!
Okej. Har jag sagt att jag kommer lägga min röst i valet på den som lovar att införa fler timmar på dygnet, jag menar det lovas ju åt höger och vänster av alla möjliga slag så en timme till eller två vore inga konstigheter. Kom igen! Var inte blyga nu!
Jag såg någon trailer på SVT om nån familj som behövde fler timmar på dygnet, jag kanske ska kolla in vad det handlade om. Och ja, jag behöver inte pyssla med allt, men jag tycks ju ha någon slags outtalad bokstavskombination så det är väl lika bra att underhålla den. Och bäst gör jag det genom planering.
Så efter en amerikaniserad frukost städades huset, lektes det med Frank, lagades matlådor och sorterades kläder. Jocke målade på garaget och jag avslutade söndagen med att debutera som trappstigare på Kvarntorpshögen. Bra grej.
Men nu är det tack och god natt, söndagens planering kommer förhoppningsvis generera i en bra vecka, och kanske en och annan krydda till de där fiffiga krukorna jag har inhandlat.
Nåväl. Sov gott eller god morgon!
