En tur till Tumba

Vi tog en dagsutflykt till Tumba igår för att träffa Doris och hennes fina föräldrar. Doris blev döpt och vi hade styrt upp presenter som sig bör, och nu ska ni inte tänka att de där generösa rackarna måste vi bjuda på dop eller vad som helst där man kan få present, nej, för det är nämligen så att Doris pappa är min ständiga webmaster och det ska minsann privilegieras därav dessa förbannat fina presenter (en våg och en hund och en bok). Ha.

Nåväl. När vi ändå skulle till Stockholm passade vi på att göra ett blocketfynd på Lidingö, jo för Tumba är ju en förort till Lidingö. GPS, vägarbete, stresslunch och sist in i kyrkan.

Dessutom började dagen med att jag fick kramp i vaden av rädsla då Frank sprang in i ateljén och surfade på den inslagna tavlan som låg på golvet. Jag såg liksom framför mig hur målarduken sprack och Chili, hunden som jag målat skulle gå förgäves. Men den klarade sig och rädslan i vaderna gick över fort. Jag får alltid kramp i vaderna när jag blir rädd, vad är det för hokus pokus, liksom.

Jo, men vi parkerade utanför Tumba kyrka 12.55 och såg att andra barnfamiljer tog sina barn i famnen och gick med raska steg mot ingången, alltså var vi inte helt sist. Men då hände det mest oväntade. Jag kunde nästan inte sluta skratta men Jocke sa bestämt att det här är fan inte roligt. Johodu. Det roliga var att en knapp på hans kavaj hade lyckats fastna på det mest konstiga stället i bagageutrymmet, kavajen satt fast, dopet skulle börja om fem minuter. Jag stod med Frank på trottoaren och fnissade medan Jocke försökte få bort knappen med mitt Visakort. Haha. Trubbel. Hur stor är sannolikheten. Men han lyckades och vi hann precis sätta oss när kyrkklockorna började ringa.

Dopet var fint, Doris var bedårande och fikat var outstanding! Ni ser ju själva, men är det en mästerkock och en hobbybagare som döper sin dotter så kan man ju inte tro annat. Och ja, den där vågen, den hittade jag på en loppis och visste direkt att den skulle till Erik och Ida, så vi kan säga att Erik fick en hund, Ida en våg och Doris en bok. Förbannat bra som sagt.

Blocketfyndet var förstås ett parti plattor från Marrakech design. Men det tar vi senare, ni som följer mig på Insta är ju redan med i den matchen.

Yeah well!
Ha nu en strålande söndag!

Folkrace och fiske

Vi var som sagt i stugan i helgen och efter fredagsmyset, ni vet, den där städningen så blev det banne mig en bra helg. Med folkrace, trevligt sällskap och fiske. Fast det där med fiske beror ju på hur man ser det.

I lördags pratade vi i alla fall med vår jourhavande elektriker som visade sig vara på folkrace, som tur var kunde han ju guida min händige man så att strömmen kom tillbaka, tack och lov, så istället för att han behövde rycka ut till oss kunde vi åka och titta på modifierade original som körde som galningar. Som bekant älskar jag ju bilar som låter mycket och går ganska fort, så det var väldigt roligt. Även om folkrace inte går jättefort så låter det en del.

Det var minsann värsta grejen, Laxå flygfält var fullt av bilar och motorbanan gick varm av buckliga fordon i glada färger med svettiga förare i overall. Frank stormtrivdes, käkade korv och knoppade in till motorljuden precis som senast vi var där och Jocke körde cross. Så nu har vi gjort debuten som publik på folkrace och jag tror vi kommer se det igen, och med min gokartinsats i bakhuvudet så tänkte jag att jag skulle bli en jädra bra folkraceförare, men det låter vi vara osagt.

Sen var det trevligt besök av fina vänner, lite fotbollsspelande för små korta pojkben i gräset och snack om livet för de vuxna. Badpojkar och skallrande tänder. För att sedan ta kväll och ladda för en fisketur.

Frank hade fått en egen flytväst, vi hade berättat om båten och fisken. Jocke hade laddat med räkor till abborren och jag hade fått fiskespön av pappa Pohlman. Vi gick upp klockan 6.30 och var i båten strax efter klockan 07. Fiskespöna glömde vi hemma, Jocke hittade ett i förrådet, ett svinlångt, med trassel på tråden och liten krok. Jag undrade vad det var för fel på hederlig daggmask som bete, men han, storfiskaren sa att räkor var bra grejer. Vi rodde ut mot vassen, Frank var tillfreds så länge båten rörde sig. När vi kastat ankar ville han bli man överbord och bada, vadå fiska. Man badar i sjön. Inte fiskar. Vi gjorde några tappra försök med räkorna, åt frukost i båten och fick napp. Hade inte fiskespöt varit så förbenat långt hade jag minsann fått en mört, men nu slet den rackaren sig och fiskelyckan uteblev. Vi rodde tillbaka in mot land och Frank var fast besluten att gå hem, så då gick vi hem och spelade boll i stället.

Så var det med det fisket.
En halv mört fick vi, lite skepp och hoj på sjön och en badsugen son. Och ja, kanske att Frank är för liten för att fiska eller kanske att fiskarna i just den sjön helst äter hederlig daggmask i stället för handskalade räkor…

Lite pretto eller…

Sovrummet

Nu går jag och lägger mig i stugan, Jocke har precis städat kylen och frysen och jag har moppat golvet. Såhär dags tänker ni, javisst. Pretto kan man tycka. Fördelarna med ett så kallat sommarnöje är förstås många, nackdelarna är få men kan bli väldigt påtagliga. Särskilt när man kommer hit, svinhungrig med rykande varma pizzor i näven, drar ett getöga på golvvärmen för att se så att strömmen är på och att nöjet har klarat sig från överrumplande åskoväder. Och tänker att nu blir det krubb och sen soffhäng. Gött mos!

Men istället inser att strömmen har gått, att nöjet fått sig en känga av Tor och att det som liknar en spya precis utanför frysen är en kompott av den där isen som blev kvar sen socionomerna blandade drinkar, ett paket frozen yoghurt med smak av mango samt rester från en utsökt cheesecake. Mumsfillibabba som vi säger i den här familjen, mumbabba!

Pizzan ställs åt sidan, mannen går upp på vinden till getingarna och elskåpet, fingrar och trycker och håller sig undan getingboet stort som en handboll. Och han lyckas få igång strömmen, Frank och jag gör high five och säger jippie!

Vi dukar fram varsin ljummen pizza, Frank somnar i sin säng och vi äter upp med rynkande ögonbryn och funderingar på vad vi ska göra för att det här inte ska hända igen.

Så nej, det är inte så pretto, bara en nackdel när Tor muckar med nöjet och vi städar upp efter fighten, såhär dags.

God natt!

Snackpåsen ska börja på dagis

Frank här, a.k.a snackpåsen, tydligen. Vet ni, på onsdag börjar jag på dagis och ja i min mun heter det dagis, det är så mycket enklare att säga än förskola, i alla fall när man bara är en si så där 18 månader gammal. Då blir det liksom inte mycket med det där långa ordet, förskola. Det blir typ ”ör kola”. Dagis däremot tränar jag på att säga några gånger om dagen och det funkar fint.

Mamma och pappa har berättat att jag ska börja på något som heter dagis, att jag ska vara där när de jobbar och att jag ska få träffa nya kompisar att leka med, det låter ju hur bra som helst. Jag vill redan gå dit. Igår kväll var jag faktiskt på väg, i blöja och sandaler, men mamma sa att det var stängt och att jag gick åt fel håll, så då gick vi runt kvarteret och hälsade på hönsen och några grannar istället. Och en fin brun hund som heter Sigge. En hunn alltså.

Hur som helst, den här tiden, den bara rusar fram. Jag har ju varit bra på att skriva sen dag ett men språket, det börjar liksom trilla ur mig nu, jag härmar varje ord mamma och pappa säger. Mina favoritord förutom Gangnam style och Busy, busy, busy (de är de låtar jag dansar bäst till) är nötnos, mumbabba, boll, gul, bada och lälling och om ni inte förstår vad det betyder så är det sötnos, mumsfillibabba, boll, gul, bada och välling. Lätt som en plätt.

Sen har jag förstås ett större ordförråd än så, jag är en fena på namn och kan säga nästan allt som mamma och pappa ber mig uttala, kom igen, vad trodde de?! Så himla roligt att de äntligen fattar vad jag vill, det var ju lite svårare innan när jag ba´, dä dä dä hela tiden, nu börjar mamma och pappa fatta grejen och gör oftast som jag säger. Mycket bra.

Och förresten så kan jag räkna till tio och säga alfabetet om mamma säger först, fatta känslan när det kommer ut ord ur munnen som visar sig betyda saker. Fantastiskt! Och för att ni ska tro på mig så ger jag er filmen när jag räknar till tio och får syn på Benny mitt i allt…

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=7TkAY8haTR4&list=UU3yghVLg6u-JOgs-qOam43Q&index=1[/youtube]

Nu ska jag tydligen åka och fiska eller nåt. Livet leker.
Puss och kram

Träna till 1000

Nu är det skarpt läge här igen va, skarpt som i att fixa en rätt billig pensionsförsäkring genom att stärka kroppen och äta bra. Jag har längtat efter mina vardagliga rutiner eftersom jag vet att min semesterkaraktär går på allt annat än rutin, den matar mig med godsaker och bekvämlighet. Men nu. Nu har snart den första veckan på jobbet passerat, matlådorna för veckan är nästan slut och träningen är som sig bör, regelbunden.

Och jag är stark, inte lika stark som en björn och snabb som en örn som Kalle i svett & etikett (se det programmet sa jag, SVT play, hurry up!) men det jag har kämpat för och byggt upp under försommaren och våren försvann som tur var inte på tre veckors omhuldande av semesterkaraktär även om jag var rätt orolig, haha.

Hur som helst så märker jag att jag är stark när jag kör passet ”träna till 1000” på Budohuset i stan. Och det är väl inte för inte som förebilden Moder Tereza håller i passet tillsammans med sin grymma man, jag menar, det är ju hennes ord som ekar i mitt huvud om att det faktiskt är ens skyldighet att ta hand om sin kropp. Det med basta. Så jag kör på. Visserligen har jag bara kört det passet två gånger men båda gångerna hade jag mer att ge. Och imorgon kör jag ett pass igen, under tiden som Frank och Vincent börjar på Crossfit i lokalen bredvid. Joråsåatt.

Vill någon följa med? I sånt fall kommer ni till Budohuset, samma hus som Nerikes Dansinstitut, passet är klockan 18-19 i Örebro alltså, snacka om bra after work! Vad det går ut på, att man typ gör ovanstående övningar i par, så jag gör hälften och min partner gör hälften, sammanlagt 1000 repetitioner av olika övningar, svinbra träning och man gör efter sin egen förmåga. Förstås.

Yeah well. Nu ska tant sova, tack och god natt fina ni och glöm för sjutton inte att ta hand om er och den starka kropp ni har!

Kreativ smärta

Planen var att komma i väg innan klockan sex imorse för att slippa trafiken och komma hem i tid. Klockan 03.40 vaknade Frank till och ville ha välling, jag kunde inte sova eftersom tankarna på att komma ihåg allt inför avresan snurrade som en karusell. Och Jocke, ja han blev väckt av Frank så då sa chauffören, tillika undertecknad att vi drar.

En timme senare satt vi i bilen och fick skjuts av en magisk soluppgång i sidospeglarna. Vi mötte knappt några bilar och min dragningskraft till att stanna och fotografera naturens skådespel var så stark att jag parkerade till mitt på Ölandsbron, två sömntutor i baksätet och fel objektiv på kameran, men innan en annan bil närmade sig oss hann jag i alla fall knäppa några kort.

Ångrar att jag inte drog på varningsblinkers och bytte objektiv. Jag menar hur ofta är man på bron strax innan klockan sex en söndagmorgon när solen gör entré, och det var ju inte precis så att det var mycket trafik. Men, men.

Sen fortsatte vår resa genom ett Sverige i solsken. Dimman låg som en slöja över landskapet och jag vågade knappt titta åt sidan för att jag visste att jag skulle få ont av att inte kunna fånga det på bild. Den kreativa smärtan, har ni känt den? Det liksom kryper i hela kroppen men kontrolleras av förnuftet för att inte skapa kaos eller förseningar i flödet…

Hur som helst. Jag hade velat dokumentera spindelnäten som bildade ett mönster på viltstängselet likt en virkad filt av mormorsrutor och flocken av rådjur som stannar upp på ängen och nyfiket tittar på när vi svischar förbi. Eller tranorna som äter frukost och ormvråkarna som spanar ut över vidderna. Men det fick bli några bilrutebilder och en strålande sol på vägg upp över Kalmarsund. Och en bra hemresa.

Men när det blir sådär att naturen griper tag i mig och jag lider av kreativ smärta och jag knäpper kort i farten med mobilen, på en höft sådär, för vi alla vet ju att det är en trafikfara i sig, så funderar jag på om det är så att naturfotograf är mitt kall…?

Nu är i alla fall mitt kall skönhetssömn för i morgon är det back to business. Hallå, hur fort kan tre veckor gå! Ge mig mer Öland, nakenbad och soluppgångar nu.

Men okej. Kram och godnatt!

P.S Bilderna från bron kommer imorgon, nu ska chauffören som sagt sova. D.S