Underbart bråkig söndagsfrukost

Mycket riktigt, mamma, Frank och jag var på IKEA igår precis när de öppnade, vilket förstås var ett mycket smart drag för att konsumera bråkigt. Först tänkte jag att jag ”bara” skulle köpa kopparna, men när vi stod där och jag gick runt och kände och tittade på alla fina grejer så kom köpdjävulen och knackade mig på axeln och vänligt men bestämt berättade att ett gäng skålar till frukosten inte heller vore så tokigt. Näst intill nödvändigt faktiskt. Och eftersom jag är så lyckligt lottad att jag fick kopparna i present av mamma och pappa så hade jag själv råd med skålarna. Bra deal och high five på det!

Så nu är det bråkigt värre i köksskåpen och några av kopparna och skålarna är redan invigda. Som ni ser. Även Jocke tyckte att det var ett mycket bra inköp, kopparna och skålarna fick högsta betyg och dessutom var kopparna goda att dricka ur. Typ det bästa argumentet för en kaffekopp. Ha.

Och söndagens frukostbröd då? Jo, idag gjorde jag en gammal klassiker, klassiker hos Jocke och mig, den superenkla och väldigt goda aprikos- och nötlimpan från Arla. Frank hjälpte mig en stund, han fick en egen bunke med lite mjöl som han spred ut på hela bänken. Så efter att Frank och jag varit uppe i tre timmar kunde vi välkomna Jocke till bords och avnjuta en alldeles ypperligt god frukost på bråkigaste sätt.

Tusen, tusen tack för kopparna mamma och pappa, jag ska bara bli lite mer frisk, sen ska jag bjuda er på finfika! Och ni andra med, ni får en virtuell fika här och nu, hoppas att det smakar!

Kram so long godingar!

Receptet till brödet hittar ni här. 

Bråkigt dussin

Bilder från IKEA. 

Toksnuvig till trots tänker jag ta med min kära mor till IKEA imorgon och kolla in deras tillfälliga kollektion, bråkig. Som ni kanske redan har sett så är den ju otroligt färgglad och fin. Jag gillar förstås allt och funderade på hur jag skulle finansiera mitt behov av god design och färgglada ting, med andra ord en briljant idé att ta med mamma och påpeka att nya koppar vore fint och dessutom med fat. Då kan jag minsann bjuda hem både henne och pappa och en hel skock till med raringar på finfika. Så jag tänkte att ett bråkigt dussin vore bra nog.

Ett dussin av de tjusiga kopparna med tillhörande fat. Så istället för att sukta efter koppen Zebra från Uppsala Ekeby så köper jag dessa som sannerligen påminner om just Zebra, men där jag faktiskt kan få ett dussin koppar för samma pris som för en sådan kopp. Och dessutom får jag flera olika varianter då de säljs som omaka par, kan man väl säga. De två översta på bilden säljs ihop och de två understa säljs ihop. Och priset då, jo, 99 riksdaler för ett par. Jo, jag tackar ja.

Så innan helgen är slut har kopparna som står i skåpet nu blivit förvisade till stugan och in flyttar dessa bråkiga rackare, om jag nu hinner norpa åt mig ett dussin eftersom de tycks vara rykande åtgång trots att kollektionen släpptes idag. För säkerhets skull får jag nog hänga på låset.

Någon av er som ska dit och konsumera på god design och färgglada ting, eller känns det bara bråkigt? Ha, slänger mig med skämt som om jag vore från Göteborg, joråsåatt.

En ostämd klagosång

I takt med att snön rasar ner från taken och smälter bort rinner min näsa som Nilen i en strid ström. Detta förkylningshelvete som bara går runt som en dålig karusell på tivoli gör klagosången ostämd och dagarna oändligt täppta. Vabruari gör sig sannerligen skäl för namnet, trots att jag inte behöver vabba så räknar jag in mig i det facket. Dock har jag tagit med min snuva till smittokällan och arbetat ändå, eftersom jag som tur är inte har någon feber, men ändå. Idag är jag ledig så då snorar Frank och jag ikapp. Puh…

Som ni vet är dagisbaciller livsfarliga och så småningom hoppas jag att mitt immunförsvar fattar grejen och samarbetar med mig så att arbetet kan utföras med bättre energi och mindre rinnig näsa. Månaden ut arbetar jag halvtid och sen är det game on på heltid och då vill jag verkligen inte vara sjuk. Nu hinner jag ju så att säga vila upp mig mellan arbetspassen även om effekten tycks utebli då jag är inne på min tredje vecka av sveda och värk. Jojo.

Och så klart, det är inte värre än en förkylning, men ni vet ju själva, när ambitionerna är bortom allt snorpapper i hela världen så är det typiskt tråkigt att vara förkyld mest hela tiden. Som tur är, är ju februari så kort så innan vabruari är slut får vi verkligen hoppas att den täppta näsan åter är funktionell, till dess kan Frank och jag roa oss med att se vem som snabbast har slut på 100 näsdukar, nyser flest gånger på en dag eller hostar högst.

Yeah well. Kramar från krya familjen. Hoppas att ni alla mår bra och slipper lägga dagar i facket för vabruari!

Tack tack!

Nu är det ju nästan två veckor sen som jag fyllde ett år och en stund sen jag hade finfint kalas, men ni förstår att både mamma och jag är förkylda så att hälften vore nog, tyvärr verkar vi ha smittat pappa också. Med andra ord är vi inte helt hundra och det snyts och torkas näsor och nyser och fryser om vartannat. Så förutom att jag bland annat säger mamma, tack, titta, där, så har jag utökat mitt ordförråd med det högst aktuella ”prosit”.

Hur som helst så fick jag en hel del tjusiga presenter när jag hade kalas, som ni ser. Och även om jag inte behövde en pinal så fick jag massor av paket, prickiga paket. Jag fick en rolig boll av farmor som skrattar när man rullar iväg den, en tjusig bok av mamma och pappa där jag ska skriva i mina första grejer, som om jag har koll på när min första tand kom eller när jag kunde sitta helt själv, hallå, det var ju längesen, i mina mått mätt. Om jag har tur har mamma koll på det där så att boken inte förblir tom.

Jag fick en bokstavsservis av mormor och morfar, så att jag kan öva på alfabetet när jag äter eller åtminstone träna mer på att dricka ur glas, särskilt det med ett F på. Jag fick också kläder från mormor och morfar, och en hel hög från Vincents mamma. Hon hade sytt alla själv, helt otroligt, men de är värdiga ett eget inlägg, så det får ni se senare.

Jag fick ett fint pussel och en annan rolig tallrik av mamma och pappas kompisar Johan och Vuka och så fick jag en rolig filur av pappas moster, en filur som kör moppe med en mus på styret, inte pappas moster alltså, utan leksaken.

Så tusen tusen tack!
Nu måste jag snyta mig igen och mamma håller på och nyser.

Prosit!
[pooossschit]

Söndagsrutiner

Det har visat sig att jag får sovmorgon på lördagar och Jocke på söndagar. Idag var alltså inget undantag, den enda skillnaden var att Frank vaknade, pekade på blöjan, sa där och påkallade mer uppmärksamhet än vanligt. Han hade skitit ner sig ordentligt. Klockan var strax innan sex och tydligen en perfekt tid för morgonbad.  Så vi klev upp, jag med sömn i ögonen, ihållande förkylning och härlig mensvärk, Frank med bajs på hela ryggen, rinnande snor och glada miner.

Så efter ett varmt bad drog vi igång med söndagsrutinerna, det har blivit som så att jag har börjat baka bröd till söndagsfrukosten. Oftast scones men idag var jag sugen på någonting annat. Det är inte alls planerat att jag ska baka men eftersom vi nästan går upp bagartidigt så känns det som en bra idé att överraska mannen med nybakat bröd till frulle. Jag googlade sonika fram ”snabbt frukostbörd” och hittade ett sannerligen snabbt recept här. Det var bara till att slänga ihop 5 dl mjöl, 1 msk bakpulver, 1 krm salt, 2 msk sirap och 2,5 dl vatten. Fixa en deg och rulla till nio små bullar, svisch in i ugnen på 200° i ungefär 13-15 minuter.

Och det blev riktigt gott, godare än scones, mer satt liksom. Till det hade jag gjort smoothie på färsk riven ingefära, apelsiner, banan, krossade linfrön, naturell yoghurt och lite mjölk. Så jädra husligt. Och gott. Solsidanstatus så att det sjunger om det. Men jag måste då säga att det har blivit en himla bra söndagsrutin med nybakat bröd. Nästa söndag kör vi lika fast utan nerbajsad son och förkylning, så nu är det bestämt.

Hoppas att ni haft en skön söndag, so far. Nu ska jag fortsätta med husligheterna och fixa lax till middag. Och på tal om lax, Jocke gjorde en förbannat god fisksoppa igår. Bara så ni vet. Ågatanstyle.
Tjolahopp!