Tack tack!

Nu är det ju nästan två veckor sen som jag fyllde ett år och en stund sen jag hade finfint kalas, men ni förstår att både mamma och jag är förkylda så att hälften vore nog, tyvärr verkar vi ha smittat pappa också. Med andra ord är vi inte helt hundra och det snyts och torkas näsor och nyser och fryser om vartannat. Så förutom att jag bland annat säger mamma, tack, titta, där, så har jag utökat mitt ordförråd med det högst aktuella ”prosit”.

Hur som helst så fick jag en hel del tjusiga presenter när jag hade kalas, som ni ser. Och även om jag inte behövde en pinal så fick jag massor av paket, prickiga paket. Jag fick en rolig boll av farmor som skrattar när man rullar iväg den, en tjusig bok av mamma och pappa där jag ska skriva i mina första grejer, som om jag har koll på när min första tand kom eller när jag kunde sitta helt själv, hallå, det var ju längesen, i mina mått mätt. Om jag har tur har mamma koll på det där så att boken inte förblir tom.

Jag fick en bokstavsservis av mormor och morfar, så att jag kan öva på alfabetet när jag äter eller åtminstone träna mer på att dricka ur glas, särskilt det med ett F på. Jag fick också kläder från mormor och morfar, och en hel hög från Vincents mamma. Hon hade sytt alla själv, helt otroligt, men de är värdiga ett eget inlägg, så det får ni se senare.

Jag fick ett fint pussel och en annan rolig tallrik av mamma och pappas kompisar Johan och Vuka och så fick jag en rolig filur av pappas moster, en filur som kör moppe med en mus på styret, inte pappas moster alltså, utan leksaken.

Så tusen tusen tack!
Nu måste jag snyta mig igen och mamma håller på och nyser.

Prosit!
[pooossschit]