Söndagsmiddag

I söndags kom Karlsson catering hit och serverade trerättersmiddag. Hur lyxigt och gott som helst. Frank fick vara med på skötbädden mitt på bordet. Det finaste man har ska ju vara i centrum. Mamma bjöd på dovhjort som smälte i munnen tillsammans med kantarellsås och klyftpotatis. Trots att jag nyss har ätit väldigt god lunch så vattnas det i munnen.

Till förrätt fick vi aptitretare i form av pumpernickel med lax och räkor och till efterrätt chokladkaka värdig en plats på vilket café som helst. Min mamma hon kan hon. Och tur är väl det annars vad jag inte hur det skulle bli med matintagen på det här bygget. Dagens lunch bestod t.ex. av hennes utsökta laxpudding med potatis, måtte det vara bra ingredienser att krydda mjölken med.

Tusen tack bästa cateringfirman för att ni alltid ställer upp!

Fyra kilo kärlek

Franken här. Idag fyller jag fyra veckor, vilken grej. Undra om vi ska hitta på någonting särskilt eller om det blir en lika skön dag som vanligt. Jag får äta när jag vill, sova när jag vill och så får jag ny blöja titt som tätt, ibland åker jag vagn och ibland åker jag bil, men då sover jag bara. I går åkte jag bil till BVC, fick beröm och kissade på en sköterska. Nästan.

Mamma är som ni vet lite fjantig och orolig för mig, att jag ska drabbas av diverse förkylningsvirus, men det kan jag säga er, att det behöver hon inte alls vara, orolig alltså. Jag är i själva verket frisk som en nötkärna, det sa nämligen sköterskan på BVC igår, trots att jag kissade på henne. Eller jag kissade nästan på henne. Hon måste varit med om det där innan för hon var snabb som attan med att få fram ett papper och skyla mig med. Bra där.

Hur som helst så är mjölken i mammas kiosk lite som ett värdefullt årgångsvin eller som en guldgruva för min utveckling. Jajamensan, kurvan fortsättar ett peka rakt upp mot stjärnorna. Igår vägde jag 4070 gram, fyra kilo kärlek alltså. Och jag har vuxit fyra centimeter sen jag ålade mig ut. Det är inte illa vill jag lova.

Så älskade mamma, var inte orolig, så länge du ger mig mat, kärlek och rena blöjor så finns det inget att oroa sig för. Och jag tycker inte att du behöver oroa dig över dig själv heller, det går över och du kommer bli som du vill vara, men allt har sin tid. Så är det.

Nu ska jag nog äta lite mer. Mjölk ger starka barn ni vet.
Puss så länge!

Om ni förresten vill se mig på instagram ibland så kolla in deermountain. 

Simma lungt

I dag badade jag Frank i diskhon efter att han hade kaskadspytt ut en smärre insjö på skötbordet och fått mjölk i håret. Han har hår även om det knappt syns. Fjun mest. Diskhon räckte precis till för ett dopp, nästan så att Franken var för lång. Men senast vi badade honom simmade han lugnt i sin badbalja på pappa Jockes arm. Han verkar gilla att bada, Frank alltså.

Det var mest det. Har nån av er gått på babysim med era kids förresten och när gör man det, alltså vid vilken ålder? Om det är snart har ju i alla fall jag en inbyggd badring som jag bakade i ordning under graviditeten, alltid något. Ha.

Drömmar om våren

När Frank sover kan jag passa på att drömma mig bort till våren tack vare låsasshopping på nätet. Jag kan möblera om och lägga till skålar i samlingen, fundera på snygg förvaring till blöjor och små barnkläder och tänka att jag eventuellt ska finta bort blusen med någon mer skål. Överlista en ytlighet med en annan, liksom.

I morgon är det fyra veckor sen jag gjorde min största kvinnliga prestation, så kanske att en skogsgrön, ljusrosa, lavendel eller en citrongul goding ska få bli en av de första skålarna på hyllan som ännu inte är fylld. Hur kan Iittala Marimekko komma med så många skålar på en och samma gång, en samling ska väl vara lite av en livslång hobby, men i den här takten kommer ju hyllan vara fylld till bredden innan nästa års färger presenteras. Så nu kanske jag verkligen får förgylla samlingen med väl utvalda finingar. Eller så drömmer jag mig bara vidare till färgglada lakan, vårsol och ett svep på Lagerhaus, lägger mig bredvid Frank och susar sött.

Så får det nog bli. Men om ni vill finta bort jazzen, snön eller ett allmänt tråkigt tillstånd med ovanstående pryttlar så kommer de från Granit, Iittala, Lagerhaus och Åhléns.

Femflinet

När bluesen tonas ut och jazzar iväg bland blöjbyten och happy hour i mjölkkiosken blir jag alldeles varm i hjärtat genom att titta på Frank. Klappar honom över hans lilla ryggrad som är lika perfekt som det finaste pärlhalsband du kan tänka dig, pussar honom i pannan och säger ”mamma älskar dig lille vän”.

Då spelar ingenting annat någon roll…

För ett presentkort…

 
Frank har som sagt fått en massa fina presenter som jag ska visa så småningom. Han har bland annat fått ett par jättefina sockor från Wenche, en stickad seglartröja från grannen, min moster har stickat en ljuvlig liten tröja, mössa och tossor, och så har han fått urgulliga kläder och snuttefiltar från nära och kära.

Och ett presentkort hos Lindex för en femdundring. Så istället för att gå banans och klä på det lilla livet kläderna och låta honom vifta sig trött av att agera modell så låsasshoppade jag på Lindex under tiden som han sov sött i mitt knä. Inte så färgglada plagg men ack så fint.

Och tack igen för alla finfina presenter. Ni skämmer bort oss.

Jazzar vidare…

Vadå jazz?

Det här med att hormonerna gav mig en dålig skiva blues av ett nedstämt gammalt jazzband samtidigt som kiosken fylldes upp med mjölk vet jag inte riktigt om jag tycker var en så bra idé. Vi kan säga att den här jazzen gör mig orolig för Franks hälsa vilket resulterar i att jag helst inte vill vistas med honom bland folk och fä då februari även är månaden som går under namnet vabruari. Balansen mellan min egen rastlöshet, tillfälligt dåliga självförtroende och bluesen gör tillvaron till lite av en bergochdalbana som jag inte har köpt biljett till. Ni får kalla mig fjantig, men så är det. Jag är livrädd för att han ska bli sjuk. Jag går gärna på promenader, eller gärna och gärna, det är ju så jävla oplogat och moddigt på gångvägen så att bara längtan till våren gör mig gråtmild.

Vill man hälsa på så är man välkommen om man är frisk och frågar först, annars är jag just nu lite off. Och då när dessa bluestoner jazzar vidare i min kropp är jag inte helt upplagd för att varken visa upp mig själv eller min son för bedömning, han är förstås söt som socker (som ni kan se) och jag är mullig som en bulle. Och jag blir väl inte mer bedömd än av mig själv egentligen, men det är lite svårt att förklara det här med baby blues i ådrorna även om det bara är en lightvariant så är det så det är just nu. Och det blir bättre, det vet jag väl, Frank blir bara sötare och sötare och jag ska bli som jag var förr, men det får ta den tid det tar. Ge mig discodängor och vår så ska ni få se på andra bullar…

Då vet ni.

Vackert w:form

Wenche och jag har ju aldrig träffats på riktigt men vi har som en förkärlek till varandra tack vare cyberrymden. Hon gör som bekant finfina wallstickers och tyger och lite annat under namnet w:form och för någon vecka sedan frågade hon om jag kunde fota lite här hemma så att hon sedan kunde använda bilderna till att klistra in sina wallstickers på. Jag var förstås inte sen med att tacka ja för ett litet kreativt uppdrag. Och såhär blev det.

Wallstickersen går att köpa i hennes webshop här och just nu har hon dessutom en tävling på sin facebook där man kan vinna just väggklistermärken, tävlingen hittar ni här. Elefanterna som jag har klistrat fast i Franks rum kommer som sagt därifrån och jag skulle vilja ha elefanter lite överallt, men det tåls att tänka på. Hur som helst tycker jag att hennes design är superfin. Bara så ni vet.

Laxrosa hjärtansdag

Jag provade något nytt idag. Nog för att det är skönt att gå på promenad och ett bra träningspass i snömodden men då ser hemmet ut därefter också. Så idag provade jag helt sonika att bädda ner mitt lilla hjärta i vagnen och ställa honom på verandan. En succé. Nu har han sovit i tre timmar och kommer vakna när som helst och vara hungrig. Men se det går så bra så, för nu är mamma Hjort tillfredställd en stund med ett städat hem och en ny laxrosa skål i samlingen. Yes asså. Tusen tack mamma och pappa för skålen. Och vågen.

Jag har dessutom hunnit äta lunch själv, det reder sig med andra ord. Och det här med alla hjärtansdag det firar jag med kärleksägg på en fin gammal våg i köket, senaste numret av tidningen Retro och en ny amningskudde till mig och Frank. Så hittills känns den här torsdagen alldeles ypperligt bra. Heja, heja.

Puss och kram till er!

Knaada styckar

Ovanstående tryck kan man vinna hos Knaada nu, hon har ju en massa fina prints och nu har hon gått lös på det här med styckningsscheman. Jag gillar båda förstås, men nu när jag har en liten snusande gris i mitt knä kanske en karta på en större gris skulle sitta fint i köket, strax under min Marimekko samling, vad tror ni om det? Och på tal om samlingen, årets färg har ställt in sig i ledet, laxen är i boet och snart ska ni få se den gobiten.
I och för sig skulle nötkreaturen gifta sig bra med mjölkplanschen, haha.

Varför Frank är en liten gris, jo för när han blir sådär hungrig, så hungrig som jag också kan bli då svordomarna ställer sig på led fram på tungspetsen och krigar med saliven för att få mat nu på momangen, då grymtar han som en liten gris. Som tur är har han inte lärt sig några svordomar än så han nöjer sig med att grymta. Grymt sa grisen. Han är så gullig så att jag smäller av.

Hur som helst så pågår tävlingen till fredag. Vilket tryck skulle passa hemma hos er?