Goodmorning sunshine

Såhär skulle det vara på alla lediga dagar. Plus Jocke förstås. För nu är det strålande sol, lätt vind och sommarvärme. En tvätt i maskinen och gräsklippning härnäst.

Wilma är ute och roar sig och jag har köpt nybakad bröd, plockat vildhallon och ätit en exemplarisk frukost på trappen. Turkisk yoghurt med bär och lite sirap, ett glas nyponsoppa och några små bovete med mesost. Perfekt start på dagen.

Nu blir det gräsklippning i bikini och disco i öronen. Goodmorning sunshine och hej lediga dag!

Favorit i repris…

Favorit i repris. Jag. Älskar. Öland. Det är bara så det är. Det kan bli tjatigt. Och det blir bara camping och får och hav nu. Men det är det som är mitt liv just nu. Och det är bara så till söndag. Sen blir det får och hav och väggmålning. Och livet. Bara så ni vet.

Nu är det fullt…

Åh herregud vilken dag!
Jag kom in tidigare för att jag skulle hinna blogga lite. Det kunde jag se mig i stjärnorna efter. Shit majbritt! Det har ringt så mycket att alla linjer varit upptagna, det har inte gått att ringa ut. Det har checkats in och checkats ut på löpande band. Klossar har saknats och gästerna har varit ivrigare än någonsin. I takt med att solen skiner blir gästerna allt ivrigare att få komma in på sina platser och byta om till campingoutfiten och besöka stranden. Jag förstår dem, men vi kan inte trolla med knäna. Köerna blir långa mitt på dagen och lunchrasten blir i mellistid för en dagisfröken som mig.

Följande gäller, det är utcheckning på campingplatser senast kl 12 och incheckning är från och med kl 14. Dessa två timmar har vi på campingen tillgodo då det kan uppstå missförstånd och gästen inte lämnat sin plats i tid. Kommer ni som gäst tidigare än kl 14 kan det alltså vara så att platsen inte är ledig. Och därför kan vi inte checka in er tidigare. Vi gör som sagt vårat yttersta för att tillgodose alla våra gäster, men det är en stor anläggning och väldigt mycket som ska flyta på. Vilket det oftast gör.

Jag som i en liten tant i sammanhanget (sammanhanget som i unga säsongsarbetare under 25) blir alldeles yr om jag är utan föda för länge och mitt tålamod ska vi inte tala om, det blir mer likt en tonardo en än dov yrsel. Men jag måste ändå säga att vi alla som arbetar här gör ett hästjobb. Just nu är campingen helt fullbelagd, vilket innebär att vi i skrivandes stund har 1436 enheter incheckade.

Jag ser framemot morgondagens ledighet och slutar inte förvånas över telefonens ständiga ringande. Jag tycker att det är roligt när man presenteras sig med sitt namn och sin hemort, det är en kul detalj. Hej, det är Eva Hjortsberg här från Örebro. Jasså. Extra roligt är det när det ringer gäster och pratar hela tiden, ställer frågor och talar med sig själv och undrar varför vi på andra siden luren är tysta. Om vi ens finns kvar. Hur ska man hinna säga något då?

Och så var det den där glada värmlänningen som först hade fått punktering på husvagnen, sen hade mobilen dött och när han fick tala med mig insåg han att han hade bokat på fel camping och alltså inte hade någon plats hos oss. Men det är inte mycket som knäcker en värmlänning, så han var så glad och tacksam över att jag kunde ge honom numret till den campingen han hade bokat.

Jag däremot är lite matt nu, inte knäckt, men jag stämplar ut med en gäspning och hoppas att solen är kvar imorgon på min lediga dag. Då ska Wilma och jag bara götta oss.

Hoppas att ni alla får en fantastisk afton och njuter av den 23:e juli.

Pernilla Wahlgren goes Böda Sand

Lördagskväll. Från Bödde vidare till godisregn för att sedan välkomna Böda Beach Band och Pernilla Wahlgren. Folksamlingen runt stora scenen är ett faktum och solen lyser in mellan träden. Barnen sitter på föräldrarnas axlar och Anna hälsar både gäster och artister välkomna. Det klappas i händerna och jublas när Pernilla gör entré på scen. Pernilla kör sina gamla godingar och föräldrarna sjunger med och barnen fotograferar med sina mobiler och ler i takt med musiken.

Det är en fantastisk lördagskväll och alla verkar nöjda med sin vistelse på Böda Sand. Solen skiner och en kändis står på scen. Annat vore väl konstigt om gästerna inte var tillfredställda på Sverges finaste camping.

När Pernilla gått av scenen kommer Bödas bästa bossar upp, Anna och Lotta, de sjunger Bödasången tillsammans med Böda Beach Band och publiken. Avslutningen på kvällens tillställning blir grym. Samtidigt ringlar sig kön av autografjägare runt scen med hopp om ett fotomoment och en autograf. Dock inte av Bödas bästa bossar utan skriven av kvällens gäst.

Pernilla gör en galant konsert, hon är proffsig i sin artistroll och otroligt vänlig efter konserten då hon skriver autografer på löpande band och ler som om hon aldrig gjort något annat. Har hon någonsin gjort något annat kan man fråga sig. Barnen är pirriga och spralliga för att få bli fotograferade med den supergulliga och charmiga Pernilla.

Jag själv passar givetvis på att ta en idolbild och dela med mig av mitt visitkort. Och så lång dag som jag hade på campingen har jag inte haft sen jag gifte mig här och bodde på området. Men visst har det sin charm att vara en del av Böda. Och jag är väldigt glad att jag får hoppa in här och röra om lite i grytan under högsäsong och klart som tusan att jag sjöng med till piccadilly circus.

Vad tyckte ni om konserten?

Som kvällsbrisen

Som kvällsbrisen cyklar jag ner och möter havet. En spontantur efter jobbet. Fortfarande kjolen på och bara stubbiga ben nerstuckna i mina blommiga gummistövlar. Kameraväskan i cykelkorgen och fokus på naturen. Akut kissnödig och en pink bakom en sjöbod med havsutsikt. Tur att jag hade mina blommiga gummistövlar. Traska vid strandkanten och rysa till av vinden.

Öland i mitt hjärta och ett får som stryker sig mot den gamla herrcykeln. Tistlar och skalbaggar. Får och fåglar. Horisonten sträcker ut sig och vykorten radar upp sig på minneskortet. En misstänkt sticka i stortån och smutsiga brillor i pannan. Kindavtryck och en svettig söndag i repan som gör sig påmind som en hinna på rutan. Hem och göra rent mig själv och brillorna. Krypa till kojs och samla kraft för en ny arbetsdag.

Imorgon tar jag nya tag. Då lovar jag även att jag ska ge er en bildkavalkad på Pernilla Wahlgren samt några storys från repan. För nu är jag trött som en mört. Idag hade vi ungefär 400 enheter ut och 400 enheter in. Det är många campare det vill jag lova och långa köer med diverse ekipage…

Nu god natt

Kossorna står i klungor när natten tar sitt grepp om ön. Älvorna dansar över ängarna och trafiken hem är obefintlig. Kvarnen i rondellen lyser upp som en eldskulptur och jag är trött efter en lång och händelserik dag på jobbet. Tunga ögonlock efter en kväll fylld av ögonblick.

Imorgon rapporterar jag om Pernilla Wahlgren, en glad värmlänning och bästa Böda bossarna och annat som har att göra med det där med en del av dig…

Nu god natt!

Jag är en lyckofigur

Grilloset börjar lägga sig som en tät dimma över campingen samtidigt som vi laddar för Pernilla Wahlgren på scen och jag svettas som inhoppare för gänget i Lyckofigur. Då kan jag lägga till det i min CV, jag har inte bara illustrerat Böddes målarbok utan även lånat hans byxor.

Det var svettigt men jag svimmade inte. Jag log glatt och vinkade som aldrig förr. Hade det varit tävling mellan kungafamiljen och mig i glada, hövliga vinkningar hade jag vunnit.

Jag belönades med en glass för en kramgo insats och för ett ögonblick var jag en lyckofigur.

Nu väntar jag tillsammans med hälften av campinggästetna på Pernilla Wahlgren och Böda Beach band. Jag ska vara Bödas paparazzi.

Rock on gott folk.

Bajsnödigt nervös…

Nu är jag lite nervös. Eller okej, jävligt nervös. Jag är redan yr och matt efter nattens skilsmässa. Det var väl själva fan vad det ska göras slut om nätterna. Det tar på krafterna. Jag blir dumpad var och varannan natt av min älskade man. Mardrömmarna haglar tätt och jag är helt förstörd. Det tycker jag inte alls känns rättvis eftersom jag är en trogen och älskvärd hustru. Trots att jag befinner mig 40 mil från min äkta hälft så är skilsmässa nattetid ett hårt straff.

I skrivandes stund håller jag dessutom på att bli galen då en flicka som för ögonblicket sprungit ifrån sina föräldrar sitter och leker med den där dyra leksaken, ni vet, den låter som ett helt dagis eller som en hel bondgård full av djur i målbrottet. Samtidigt svarar jag i telefonen och tillmötesgår gästerna mellan raderna och flickan trycker frenetiskt på alla knappar samtidigt.

Och jag är nervös. Nu är det bara en halvtimme kvar innan jag ska knäcka extra för Lyckofigur. Robban frågade mig innan om jag kunde hjälpa honom mellan 18.15-19.15. Jag sa ja innan jag visste vad jag skulle göra. Klassiskt misstag. Gör inte det.

Jag ska hänga med den där maskoten. Typ nu. Alltså arbeta som dagisfröken med glatt fejs och vinka till barnen. Inget konstigt egentligen. Men det är en maskot. Med skitstort huvud. Han är ju verklig egentligen. Jag ska bara låna hans byxor en stund. Jag kommer svettas ihjäl i den där dräkten. Giv mig styrka. Om det är någon gång i livet som jag kommer svimma så är det säkert idag.

Bäst att jag tar mig samman och hoppar i dräkten.
Fortsättning följer…

Om vi säger såhär, jag skulle hellre bara fortsätta att vara snygg i incheckningsfoldern än att vara bajsnödigt nervös i en Böddedräkt…
Flickan är förstås åtrerlämnad till sina föräldrar.

Brorsans potpurri

Foto: Evas bror

Han kan minsann han med. Min älskade bror. Nu har han tyvärr lämnat mig och katten ensamma med kameran men det ska nog gå bra. Tyvärr hinner jag inte fånga dagsljuset. Inte nu. Inte än.

Men bror fick tag i några finfina ögonblick. Det gillar jag. Jag gillar verkligen att han har det där seendet. Men det vore konstigt om han inte fått det eftersom han har gått i samma skola som mig. Den som ingår i Karlssons caterings helhetspaket.  Det är fina grejer det.  Så håll till godo med brorsan potpurri.

Hoppas att ni hinner fånga dagsljuset mellan regnskurarna och att ni tränar på att se…

Opps!

Hoppsan Kerstin!
För ett ögonblick trodde jag att jag skulle få sparken, eller åtminstone en prick i registret, en varning med höjda toner och sura miner. ”Kul att du kommer hit två veckor om året och strular till det Eva”. Joråsatt. Jag säger att det en jävla tur att direktören har koll på datorer för jag har det uppenbarligen inte. Det är som att ett omen har lagt sig över mig gällande internet och datorer i samma stund som jag satte min fot i repan. Inte bra. Inte alls bra.

Såhär var det. Jag hjälpte glatt en gäst med en stugbokning över telefon. Och för att det skulle bli rätt med förfallodatum på fakturan sparade jag givetvis om datumet på fakturan. Men se det skulle jag aldrig ha gjort. Sen den stunden blev det trubbel. Trubbel de Luxe.

Den stackars gästen som jag glatt hjälpte fick förstås förstklassig service och blev nöjd. Men alla gäster efter henne som gjorde bokningar med fakturor som skulle mailas, fick hennes faktura. Och det var inte en person som ringde upp och frågade vad det var frågan om.

Nej, men det var bara jag som försökte göra rätt för mig och strulade till det hela. Åhhh. Opps!
Lika bra att jag piper till Lammet & Grisen nu och tröstäter med min bror.

Tack direktör Barkewall för att du kan laga mina misstag och jag lovar att aldrig mer göra så.
Och ni som fick fel faktura, det var mitt fel och det skall åtgärdas. Jag ber om ursäkt.

Hoppas att ni får en fin afton!