Bajsnödigt nervös…

Nu är jag lite nervös. Eller okej, jävligt nervös. Jag är redan yr och matt efter nattens skilsmässa. Det var väl själva fan vad det ska göras slut om nätterna. Det tar på krafterna. Jag blir dumpad var och varannan natt av min älskade man. Mardrömmarna haglar tätt och jag är helt förstörd. Det tycker jag inte alls känns rättvis eftersom jag är en trogen och älskvärd hustru. Trots att jag befinner mig 40 mil från min äkta hälft så är skilsmässa nattetid ett hårt straff.

I skrivandes stund håller jag dessutom på att bli galen då en flicka som för ögonblicket sprungit ifrån sina föräldrar sitter och leker med den där dyra leksaken, ni vet, den låter som ett helt dagis eller som en hel bondgård full av djur i målbrottet. Samtidigt svarar jag i telefonen och tillmötesgår gästerna mellan raderna och flickan trycker frenetiskt på alla knappar samtidigt.

Och jag är nervös. Nu är det bara en halvtimme kvar innan jag ska knäcka extra för Lyckofigur. Robban frågade mig innan om jag kunde hjälpa honom mellan 18.15-19.15. Jag sa ja innan jag visste vad jag skulle göra. Klassiskt misstag. Gör inte det.

Jag ska hänga med den där maskoten. Typ nu. Alltså arbeta som dagisfröken med glatt fejs och vinka till barnen. Inget konstigt egentligen. Men det är en maskot. Med skitstort huvud. Han är ju verklig egentligen. Jag ska bara låna hans byxor en stund. Jag kommer svettas ihjäl i den där dräkten. Giv mig styrka. Om det är någon gång i livet som jag kommer svimma så är det säkert idag.

Bäst att jag tar mig samman och hoppar i dräkten.
Fortsättning följer…

Om vi säger såhär, jag skulle hellre bara fortsätta att vara snygg i incheckningsfoldern än att vara bajsnödigt nervös i en Böddedräkt…
Flickan är förstås åtrerlämnad till sina föräldrar.