Top Gear Live

Hör och häpna Top Gear kommer till Globen i mars. Fasen så fränt. Och ja, det här är en blogg som far och flänger bland ämnen som mat, kärlek, konst, inredning och bilar. Bland annat. Men det är för att livet är så av sig självt. Mitt liv.

Och vore det inte för att vi ska flytta inom en mycket snar framtid så skulle jag ta ett smslån och ta med mig mannen, brorsan och pappa till Globen och skratta i takt med däckskrik, brummande motorer och helsköna programledare. För skulle jag få välja ett program att titta på resten av mitt liv så skulle det tamigtusan bli Top Gear.

Och det finns biljetter kvar, här kan man läsa om härligheten. Ha. Kör bara kör!

Egentligen…

Egentligen skulle jag färdigställa en tavla nu. Från ett bröllopsfoto. Men det blev tjall i fabriken. Jag började skissa upp en bild i datorn men när jag skulle få ut den på ett papper från skrivaren så sa den nej, fyll på en svart bläckpatron. Åh. Det visste jag ju. Att skrivaren var lite krasslig. Men jag hade förträngt det en aning. Inte bra. Och någon svart bläckpatron det har jag inte.

Istället har jag som ni ser snöat in på mitt bröllop och försökt värma mig i varma, härliga sommarbilder. Så i brist på kyliga fotografier från ett snöigt Örebro eller andra kreativa bilder så blev det sonika en kavalkad av kärlek i kylan. Mycket kärlek nu. Men det är bra grejer sörni.

Till Emma – bröllopsfotografen

Foto: Bröllopsfotografen såklart! 

När jag skulle bli fru så tyckte jag som sagt att en duktig fotograf var lika viktigt som en vigselförrättare. Jag skriver jag för Jocke hade ingen talan gällande den punkten. Det var ett kriterier för att bröllopet skulle bli bra. En bröllopsfotograf av rang. Alltså.

Därför letade jag tidigt efter en sådan. Och jag fann dig. Du skrev mail som påminde om en öppen famn och jag blev till en början lite skeptisk men förstod snabbt att det skulle bli hur bra som helst. Och eftersom jag ratade bröllopstidningar och bröllopssajter men gärna tittade på fina fotografier så hade jag ingen aning om hur ett bröllop egentligen skulle gå till.

Och då måste jag säga att det var en himla tur att jag hade dig vid min sida under planeringen, dagen innan bröllopet och givetvis på bröllopsdagen. Och du gjorde ett fantastiskt jobb, men jag tycker att du kan lägga till bröllopsplanerare på ditt CW.

För vad hade minglet, snittarna och champagnen innan middagen blivit av om du inte sagt att så brukade man göra? Och vad hade hänt med blommarna på bordet om du inte hjälpt mig att plocka dem i blomsterlandet dagen innan? Hur hade bröllopsprogrammet sett ut och hur hade jag klarat planeringen utan en livlina i huvudstaden? Och hur hade fåren reagerat om det inte var du som stod bakom kameran? Och hur i helsike skulle det kunna bli så fina foton om du inte tagit dem?

Vi. Japp, ni får det bli vi, mannen och jag är väldigt glada för ditt fantastiska arbete. Att du dessutom smög runt under bröllopsdagen som en listig räv och fångade ögonblick, detaljer, skratt, kärlek och mycket mer utan att knappt märkas är bra. Och mer eller mindre ofattbart om man tänker på hur många fotografier du fick ihop.

Jag säger tack Emma för att du förevigade vår särskilda dag då jag blev fru i färgglada Converse och i en bröllopsklänning inte lik någon annan. Och jag säger tack för att du fångade min snygga man på så många bilder att jag börjar dregla om jag tittar för länge.

Keep up the good work lady!

P.S  Några av ovanstående kort är även tackkort, är de inte fina så säg? D.S

Mamma, vi vann inte…

Foto: Emma Sandström 

Tyvärr så vann vi inte ett nytt kök från IKEA, det kan nog betyda att jag kommer att bygga ännu ett i framtiden. Så vi får vara glada ändå. Tur att jag inte hann tatuera mig, för då hade jag nog avstått. Att bygga alltså. Men jag vill ju att min kära mor ska ha ett fint kök och då är det klart att jag skruvar ihop x antal skåpstommar på löpande band och ser hur mamma kommer skina som en sol när bygget är klart.

Till dess bjuder jag på texten till tävlingsbidraget (för att jag vet att det är damer och herrar i övre medelåldern som inte hajar det här med länkade understrukna ord…) Jag ser det ändå som att vi kom tvåa. Ha. Och de som vann förtjänar det verkligen. Också. Ett par studenter med ett minialt kök och med en rolig film som bidrag. Kolla in den här. 

”Det här är ett tävlingsbidrag från en hes dotter, alltså jag, Eva, till Ulla, min Ulla. Ulla är således min kära mamma och tillika värd minst en stjärna i Guide Michelin. Hon är en mästerkock av rang och en matmor få förunnat.

Men hennes kök motarbeter henne en aning i hennes kokkonst. Hon drömmer om ett kök med utdragna lådor, (finns det andra lådor än de som går att dra ut) ljusare köksluckor, en ugn i bra höjd och mer bänkyta.

Ljusare köksluckor för att de som sitter där nu är gamla och skavda. En ugn i bra arbetshöjd för att hon ska slippa böja på sig när hon ska titta till den griljerade skinkan, den helstekta oxfilén eller se hur brödet blir. Mer bänkyta för att kunna baka ordentliga limpor utan att trängas med diskho och kaffebryggare.

Mamma är pensionär och ägnar många timmar i köket där hon bakar bröd så att pappa får äta en ny limpa i veckan. Hon gör sallader, steker kött, kokar kantarellsåser och provar nya maträtter så att hälften vore nog. Men hon gör det med så mycket glädje och kärlek att ett nytt välplanerat kök skulle sätta en extra glans på hennes vardag.

Köket är från 1973 och det är svårt att se vad som göms i skåpen. Vissa saker kanske har stått där lika länge. Mamma har gjort det till och från sen dess och om inte hennes knäled går att byta ut för att förbättra hennes kokkonst till vardags så går i alla fall köket att förnya.

Därför tävlar jag här åt min älskade mamma som så gärna vill ha ett nytt kök men inte själv vet riktigt hur hon deltar i tävlingen”.

Så var det med det. Ett silver blir aldrig ett guld..

Piroger av kärlek

Blev en sen middag idag. Men vad gör det när mannen får för sig att baka piroger. Dra mig baklänges vilken bedrift. Trots en släng av diabetes och olidlig hunger runt femsnåret så är jag nu mätt och belåten.

Två olika sorters piroger, en med lammfärs och lök och den andra med kyckling, potatis, päron och tacokrydda. Det ni. En turkisk och en marockansk. Det är sannerligen piroger bakade av kärlek det.

Vilse i pannkakan

Tryck på bilderna för att komma till källan. 

Äsch. Nu vet jag inte vilket rum jag är i längre. Jag gjorde färdigt hallen och klart ett virtuellt kök, började möblera kontoret i huvudet, gjorde ett halvfärdigt kök på riktigt i huvudstaden och nu är jag hemma med en klädställning till sovrummet.

Jag frångår det där med ett rum i taget, det lär jag förhålla mig till när huset är på riktigt framför mina fötter och flyttlådorna i hallen inte längre är platta paket…

Därför får ni här en blandad kompott av inspirationsbilder. Jag är lite vilse i pannkakan och börjar räkna ner dagarna till flytt…

Finnface

Alla goda ting är tre. Så även finnarna i pannan som bildar en triangel, eller pyramid om man skulle dra streck mellan dem. Åh. Väljer jag även att dra ett streck från pyramiden till hakan, då kan man säga att jag har en drake (flyga drake) diagonalt över mitt face. Fint. Kroppskonst.

Vad är detta för hittepå? Finnar. Kom igen. Veck era små vidriga skönhetsmissar. Jag klipper snart lugg bara för att skyla dem. För jag tror snart att föräldrarna till barnen på dagis kommer fråga mig om jag har vattkoppor, röda hund eller mässlingen. Men nej, se det har jag inte. Jag är bara så ung. Ha.

Åh. Jag tror banne mig att jag köper mig en tub brun-utan-sol och sen hoppas jag på att finnarna gömmer sig i den Ranelidska solbrännan. För det här med att jag har mer tandkräm i pannan än på tandborsten för att motverka detta kroppsliga pubertetsbeteende på kvällen innan jag lägger mig med hopp om att de ska trollas bort, tycks inte fungera.

Ni kanske har några fantastiska skönhetstips till en blek dagisfröken som inte mäktar med en ”hållkäftensnygg” sminkning för att gå till jobbet och torka bajs…

En Turbo i Kurvan

Foto: IKEA livet hemma 

Vi var som sagt på IKEA i Kungens Kurva. Jävligt stort om man jämför med IKEA Örebro. Nu har jag ju förstås varit där innan och vet mycket väl att det är stort, men nu slog det mig att deras plan med inredningsprylar och dylikt är ungefär lika stort som hela IKEA här hemma. Ha.

Hur som helst så pep vi in där för att jag vill se om de där runda lamporna hade kommit in, men de hittade jag inte. Istället fick en klädställning följa med hem. För det är ju nästan samma. Nej. Men den är fin och eftersom sovrummet i huset är ungefär lika stort som vardagsrummet häri lägenheten så tänkte jag att en klädställning med fina kläder skulle vara fint. Vi får väl se hur det blir. Ett platt paket med en TURBO har jag i alla fall i mina ägor nu, vad tror ni om det?

design-dautore.com

Foto: http://www.facebook.com/designdautore 

Håll i hatten. Den här sidan är helt magisk när det gäller design, foto, konst och form. Den är källan till tidigare nämnd lördagsinspiration. Den är som alla inredningsmagasin på en och samma gång.

Här finns bland annat bilder på fantastik street art, konstverk av tuggummi, arkitektur utan dess like och mycket, mycket mer. Jag kan nästan säga att det är min bästa ”gilla-sida” på facebook för mitt kreativa sinne. De bara spottar ut inspiration. Så blir du nyfiken på fler bilder av ovanstående sort tycker jag att ni ska ta en titt på deras sida och kanske upptäcka någon ny konstnär, stylist eller fotograf.

21 effektiva timmar…

21 effektiva timmar senare, 40 mil tur och retur och 61 trappsteg enkel resa har en lägenhet i huvudstaden med en temperatur likt en jordkällare fått ett halvfärdigt kök. Det är inte illa, men det är kallt i en jordkällare. Lite som att sova i tält. Renovera mera.

Och det där köket sen. Jösses. Det visade sig bli ett platsbyggt kök med en teknik likt Tetris och med en finurlighet som MacGayver för att få skåpstommarna på plats. Och vi har kommit långt, men det har varit lite som att jobba i motvind, som sagt.

Snart gör vi klart det och sen ska jag skriva en stor lapp någonstans så att jag aldrig mer glömmer hur bökigt det är att bygga IKEA kök. Extra bökigt blir det när vinklar och vrår inte är raka, när elen måste dras om och när dörrkarmar måste finjusteras. Sen ska jag rama in lappen och sätta den på något fiffigt ställe så att jag inte tappar bort den. Ha. Nästan som en tatuering alltså.

Men trots det så hann vi med en utsökt hotellfrukost, en tur till Kungens Kurva och dessutom träffa min bästa Ölandstok. Så trots den jordkällaren som vi sov i och vargavintern ute så har det ändå varit en bra helg förstås. Men nu är jag nog banne mig täppt i näsan av byggdam, frusen av Stockholmskyla och lite matt på att skruva köksstommar.