Rastlöshetens utflykt

Som sagt. Trots mensvärk, rinnande näsa och tryckande bihålor tog min rastlöshet mig och mannen till Jakobssons möbler. De har nämligen en rea som heter duga. Men eftersom jag inte är i något särskilt stort behov av någonting, mer än att bli frisk, så blev det ett gratisbesök med inspiration för kök. Nähe. Jo, och så ett rim på det. Hoppsan.

Mannen och jag fick syn på en svart diskho med svart blandare. Det är banne mig snyggt (översta bilden är från Hemvaruhuset).

Jag fick dessutom syn på en vit ståtligt hjort, som nu när jag tänker efter skulle passa perfekt på mitt framtida nya kontor. Tänk såhär, ett stort skrivbord, sen jag och bakom mig den där hjorten på väggen. Känns som en pålitlig polare.

Nåväl. Annars hade jag ju förstås handlat en och annan produkt från Rice eller investerat i ytterligare en svart Stringhylla, vilket det ska finnas i mitt fantasikök, som kommer bli på fullaste allvar så småningom. Men nu blev det bara en tur för nyfikenhetens skull. Och kostade ingenting mer än bensin.

Det är bra nog. Bara så ni vet.

 

Som en Skeppshult

Frusen som en övergiven Skeppshult i en trädgård. Räddad från att bli kastad på tippen men inte helt nöjd med tillvaron. Rinnande näsa och tryckande bihålor.

Frosten har satt sig i låset och ekrarna är rostiga. Ringklockan likaså och baklyktan är lite defekt. Sadeln är kall och jag är snuvig. Ynklig förkylning och lätta snöflingor utanför fönstret. Rastlöshet resulterar i utflykt med näsduk. Inte på en blå gammal herrcykel. Likväl drabbad av min menscykel…

Svammel, poesi och fantasi. Det blev Jakobssons möbler och en gnutta filosofi…

 

Moodboard med Marbodal

Japp. Det kommer att bli ett Marbodalkök. De luckorna som jag blev kär i syns på bilden längst ner till höger.  Kärleken består och eftersom vi som sagt ska bo i huset länge, länge så tror jag att det är ett säkert kort. Luckorna heter Ekerö vit och har alltså en falsad kant. Dessutom har Marbodal också en kökskampanj nu. Bra grejer.

Man kan säga att jag har fått pippi på kök. Som galna kosjukan fast galna kökssjukan. Men förhoppningsvis blir jag frisk i samma stund som köket är på plats. Till dess får ni stå ut med köksinspiration från golv till tak. Och det är klart att jag har snöat in på andra rum också, men nu försöker jag ta en sak i taget i tanken. Annars blir min hjärna som lagret på Svennsons i Lammhult. Överfullt av drömmar om designklassiker och färgsprakande detaljer.

Förutom den åkomman är jag ju som sagt förkyld på riktigt nu. Och då är en ypperlig syssla att klippa och klistra på Marbodals hemsida med en värmande katt i knät och en kopp honungsvatten vid min sida. Vill ni förresten rösta på mina moodborads så kan ni trycka här, eller om ni vill göra egna. Om jag kan vinna något har jag ingen aning om, men jag vill ju ha höga betyg. Ha.

Jorsåatt. Håll till godo och fortsättning följer…

 

Lördagslust

Vad tror ni om det här? Är ni med nu, för nu ska jag presentera ännu en köksinredning à la Deermountain Design. Jag har inte frångått de vita luckorna och den svarta stenskivan i köket. Det är liksom spikat. Men jag tänker såhär, att det vore väldigt fint med en svart diskho och en svart blandare. Det finns en diskho i ett material som är en balandning av granit och akryl och som tydligen ska vara hygienisk och tålig. Och en svart diskho till en svart stenskiva ser ju alldeles förträffligt ut när jag tänker efter. Hur ser det ut hos er?

Sen skulle det ju inte vara så dumt med en svart blandare, det finns bland annat ovanstående från Gustavsberg.  Färgen heter dramatisk svart. Hoppsan. Men för att det inte ska bli allt för dramatiskt så tänker jag att kaklet ska vara vitt i låt mig säga 5×5 cm stora bitar. Och lite hipp som happ kommer det färgade bitar. Eller de är färgade av kakelplast för att jag lätt ska kunna ändra.

Sen är det så att det är ett fönster i mitten av köket, och där ska det vara en hylla att ställa stilleben med väl valda grejer. Och så kanske det behövs en fräsig skärbräda som ser ut som ett kassettband eller en fin bricka till mina frukostmackor med ägg.

Yeah well, lördagslusten forsätter och jag längtar till maj. För då hoppas jag att solen värmer och att köket är klart och att det blir så fint att jag kommer fälla minst en tår.  Och förresten, vad gillar ni blandaren i alla regnbågens färger? Jag tycker så klart att den är superfin. Det är en färggrann italienare.

Och den där degmaskinen är bara fin och kommer förmodligen aldrig komma i mina ägor, såvida inte degen är lika med pengar.  Eller att assistenten klarar av mer än att göra deg. Exempelvis hålla reda på det som jag ibland glömmer bort.

Anyway. Här kan man hitta grejerna:

Fräsiga skärbrädor finns på Urban Outfitters.
Svart dramatisk blandare hos Gustavsberg.
Svart diskho finns bland annat här.
De tjusiga brickorna är från Designtorget.
Och de andra pryttlarna är från Royaldesign. 

 

Fulfredag….

Mannen har lämnat mig i en lägenhet fylld av en odör från tigerbalsam. Kanske gynnar det min gäckande förkylning. Jag slår i alla fall rekord i nysningar.

Med förfinade fotspår klev jag in på ICA i mannens skor för att få behålla mockasinerna på. Förbannad av att förkylningen har tagit greppet om min fredagsfeeling. En fredag som bjöd upp till fest men som abrupt avslutades med ett frustande, hostande och prosit.

Dåligt tålamod och svagt immunförsvar en fredag är en knagglig kombo. Särskilt när mannen svidar om till finskjortan och kavajen. Jag agerar fantastisk chaufför och rynkar på näsan.

I samma veva som jag hostar så att katten drar öronen åt sig öppnar jag min favoritglass och inser att, är jag sjuk så är jag sjuk. Då spelar det ingen roll att det är fest.

Men jag kan lura halsen en stund med Ben & Jerry’s och förhoppningsvis bli av med ungdomsfinnarna på hakan med anisktskrubb, rensa öronen på gammalt groll och drömma mig bort bland kök och badrum innan jag återigen kryper till kojs i min sparkdräkt och tar en helg likt doktorns rekommendationer på den lokala tidningens löpsedel; ”Ta en skit i allt helg”.

Ja, så får det nog bli. Eller i alla fall en skit i fredagen, då.

 

Ungdom…

Med ungdomsfinnar som har byggt en koloni på hakan en si så där 15 år för sent sitter jag här och fantiserar i vanlig ordning och oordning. Försöker döda dem med svidande fräsch tandkräm och hoppas på att de har flyttat vidare till ett mindre synligt ställe eller helst för gott när morgondagen visar sig.

Inte nog med det så har dagisbacillerna ockuperat min hals och jag blir återigen påmind om att jag inte har ett immunförsvar som Stålmannen. Och det är synd. Men det hör ju också till mitt yrke. Inte att ha ett dåligt immunförsvar, för ge mig några år som fröken och det är nästan som Stålmannens, utan att bli lite små förkyld med jämna mellanrum. Särskilt efter lov och sånt.

Men vad fals. Det går över. Bara jag slipper den där magsjukan så får jag anse att halsen blir botad under helgen och sen så är vi pigga och glada igen. Halsen och jag.

En Ipren på det och god natt.

 

Kök, bök, stök, lök…


Foto: Hemnet och Myresjö

Jag tycker som sagt att det är lite läskigt det här med ett eget hus. Jag blir ju liksom så påtagligt vuxen då. Med banklån och en egen gräsmatta. Till exempel.

Och ett eget kök. Ett kök med vitt och svart och färgglada detaljer. Fast det där har vi ju redan gått igenom. Men snart ska det beställas ett kök som ska vara mannens och mitt i en evighet. Där jag ska laga mer mat än vad jag gör nu. Jag tror att det kommer på köpet, glädjen att laga mat i ett kök som jag själv har bestämt hur det ska se ut. För nu är jag en rätt dålig hushållerska.

Men sen, då rackarns i min lilla låda, då ska jag minsann laga mat så att det förslår. Mannen kommer bli överraskad över att jag ens hittade till köket. Och kanske, kanske kan jag baka bullar på den där bänkskivan av sten. Alltså sten(ugns)bakade bullar. Ha.

Oj, oj, oj.  För vi, vi som i mannen och jag, får ju verkligen hoppas på att vi får återbäring av att välja ett så förbannat fint kök. För ett kök utan kock är väl ändå som en sommar utan sol, eller?!

För det här med att bygga fantastiska kök och ändå bara köpa hämtmat, det går ju inte riktigt ihop sig. Men, det finns ju så många kök som är fina och färgglada. Ett stilrent känns som ett smart val med tanke på att vi ska bo där länge, länge. Det är ju liksom vår plan.

Äsch. Det kommer bli fanfuckingtastic. Och snart börjar jag packa ner lägenheten i kartonger. Joråsaått. Och återigen. Klart att det kommer bli färgglatt, men inte på köksluckorna.

Hallå. Det är ju jag som ska bo där!
Kök, bök, stök, lök…

 

 

Sommarregn…

Precis lagom till mellis (mellis är för övrigt det enda ordet som jag anser att det är ok att sätta is efter, för det heter ju så) kom det ett sommarregn utanför fönstret. Det såg i alla fall ut som det. Det blev ett alldeles varmt ljus och regnet duggade lätt.

Fint som bara den och jag var tvungen att försöka fånga det på bild. Dessutom sjöng fåglarna glatt idag på förmiddagen och det går alldeles utmärkt att köpa tulpaner nu för tiden.

Så kom igen nu våren, komsi, komsi (observera, si inte is).
Snö och otaliga minusgrader gör sig icke besvär.

 

Minttu

Som att ta en snaps av märket Mintuu. Få titta in i huset och bli lite rund om fötterna av längtan.  Mintgrön fasad med vita knutar, röda fönster och där ska jag bo. Kommer nog ta några månader innan vi kommer till ro.

Huvudet är som ett flyttlass och i trädgården trängs fruktträd. Fruktträd som jag ska sitta under och äta glass. En punschveranda utan punsch och en murstock med avsaknaden på kakelugn. Där kommer jag finna mitt lugn. Inreda och utreda.

En kåk från 1920-talet är bättre än yatsy. Full pott och det här med lägenhet kommer bli ett minne blott. Jag är ivrig så att jag talar i tungor och inredningssugen så att hälften vore nog…

 

Ett skelett…

Ett skelett bärgades utanför vårat dagis idag. Ett barn stod som klistrat mot rutan och upprepade ordet lyftkran. Jag pekade glatt och uppmanade till iakttagande av momentet lyfta-på-eldhärjad-grävmaskin-på-trailer. Stora redskap och irritation över det som skett.

Jag försökte fånga ögonblicket samtidigt som barnen anlände till dagis. Blev lite av ett moment 23. Men i samma veva som diskvagnen lämnades till mästerkocken hann jag fånga en svajande grävmaskin på väg mot lastbilen.

Varför? Jag tyckte att det var lite fränt. Det var bara det.