Finn Crisp

Snooza en och en halvtimme.
Springa en halvmil.
Äta frukost. Olja in trätrall.
Bilkö till jobbet. Duggregn utanför fönstret.
Snabblunch. Finn Crisp och räkost.
Husvagnarna tar aldrig slut.
Raggar Olsson är på plats.
Nu kör vi. Checka in. Checka ut.
Snabba steg. Stressat glad.

Klädsträck

Som ett klädsträck på en slak lina betraktar jag min omgivning.
Blandar färger hejvilt.
Slumrar till och glömmer bort.
Nyper mig på en klädnypa och förundras över dess konstruktion.
Svart snäv kjol och proper uppsyn.
Charmas av huset. Njuter av lugnet.
Saknar kyssar. Väcks av kelande katt.
Kolsvart och stilla. Endast radiosurr och ögongnugg.
Är det tidig morgon eller natt, sen kväll eller bara en lekfull katt?

Jag tänkte såhär…

Jag tänkte såhär igår innan jag somnade… att jag skulle skjutsa min man till Kalmar i god tid, hinna komma hem en stund innan jobbet och släppa ut Wilma på ett litet äventyr. Sen skulle jag åka och jobba till senast kl 21. Efter det skulle jag springa min runda och kanske även ta ett kvällsdopp från bryggan då det är en fantastisk sommarkväll. Sen skulle jag försöka njuta av ensamheten istället för att sakna alldeles för mycket.

Nu blev det såhär… att vi kom iväg till Kalmar i lagom tid, dvs. att vi var där en halvtimme innan Jockes tåg gick. Vi han hångla hejdå och jag fick några tårar som rann ner från min kind. Jag vet att vi ses snart igen, men jag tycker ändå att det är lite sorgligt att säga hej då. Jag hann precis hem från Kalmar, inte för att släppa ut Wilma utan för att snabbt hämta lite saker som jag tyckte att jag behövde på jobbet, så som datorn och en banan. Sen körde jag vidare till Böda och började mitt arbete halv ett. Sen kan man säga att vi kan räkna ut resten.

Disco disco

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=mwq-T2CrJRU[/youtube]

Lördagskvällen spenderades först med Ölandsföräldrarna. De bjöd på exemplariska grillspett och en massa skratt. Och när vi är här på ön och ska någonstans där alkohol kan tänkas drickas till maten så cyklar vi. Och det är så rackarns härligt. Extra roligt är det när vi kommer till det bästa utestället, Kalk, och hänger in en ficklampa i garderoben. Och det är förstås för att vi inte har några lysen på cyklarna men gärna vill hitta hem sen på natten.

Och givetvis vet jag att man måste ha lyse på cykeln, men då vi är på landet och den största sträckan som vi färdas på är genom en kohage så bortser jag från den regeln och ser det hela som en utmaning att inte köra på en ko tack vare min ficklampa. Charmen med just dessa utekvällar är att vi cyklar i skogen, genom kohagen och över ängar. Man tar sin gamla herrcykel, stänger munnen för att inte svälja diverse flygfän och trampar in till byn och dansgolvet.

Igår var sista kvällen med mannen, han är hemma i Örebro nu och det är bara jag och katten kvar. Därför slog vi på stort och spenderade kvällen på bästa sätt. Jag fick dessutom dansa galet natten lång. Visserligen tittade Jocke bara på, men tjejen i den lilla svarta och aerobicsskor dansade som bara den så det vara bara att stuffa med. Sen att det bara var hon och jag som dansade till ovanstående sommardänga är en annan femma. Men jag gillar den och säger, när jag kom till Spanien och såg dem festa tänkte jag…

Checkar ut nu

Nu checkar jag ut mig själv från en mycket händelserik dag på Böda. Det är problemlösning på högsta nivå. Skratt, allvar och restriktioner. Det blev så tyst i repan under två tillfällen nu på kvällen att jag började viska och blev en bibliotekarie. Roligt. Jag trivs så bra på mitt jobb så jag sitter här och ler lite, fnittrar mest eftersom det är så sent för en gammal fru som mig. Ha. Men snart så ska jag åka hem till katten.

Man ska ha husvagn

Tredje dagen på jobbet och i vanlig ordning har jag med mig datorn. Här fungerar som sagt min internetsticka som om jag vore hemma i Örebro. Det går undan. Det går även undan bland incheckningen, snart är elplatserna helt fullbelagda. Solen skiner, gästerna är glada och jag har lite lunchrast. Man ska ha husvagn. Jag funderar på hur många foppatofflor och flip-flops som passerar på vägen utanför fönstret på väg ner till stranden…

Det tar liksom aldrig slut, och det är ju härligt i och för sig. Men nu är min lunchrast slut, så, vi ses!

Panama

Jag nämnde Panama. Det här med att titta på TV är inte riktigt min grej. Men när mannen och jag kom till hotellet efter teatern i onsdags och slog på svt upptäckte vi ett tokigt och tänkvärt program som hette Panama. Det har tydligen sänds tidigare och sänds nu under sommaren i repris. Jag blev glatt överraskad och kände att det var ett program helt i min stil. Så jag ska försöka komma ihåg att titta på det igen, för det var galet. Och galet bra. Ni kanske har sett det förr?

Lunch i repan

Chefen, herr Barkewall har dukat upp lunchbuffén. Jag har redan slängt i mig några jordgubbar och sura nappar. Är dock lite svårt att vara telefonist och smaska på jordgubbar samtidigt. Men nu har jag lunch. Det är kö i incheckningsfilen och telefonen ringer om vartannat. Strix åker runt i sina golfbilar och söker tokiga upptåg. Solsökande gäster bär på sina solstolar, filtar och handdukar, vallfärdar ner till stranden.

Det rullar på bra nu och de flesta är tacksamma över den fina anläggningen, vissa klagar på att de inte får rum med sitt ekipage på sin plats, men när husvagnen är som ett rymdskepp eller en buss är det inte konstigt, men när gästerna väl är på plats lämnar de inte området förrän semestern är slut.

Allt är i sin ordning som sagt och elplatserna är snart fullbelagda.
Nu ska jag fortsätta att vara telefonist, tugga ur och vara tillgänglig.

Första dagen för säsongen

I går jobbade jag alltså första dagen för den här sommaren på Böda. Och även om jag får fråga mig fram på mycket gällande det nya datasystemet så är det roligt och ständigt nya utmaningar. Jag har svarat i telefon och på mail. Blivit utskälld i telefon för att gästerna som precis hade checkat in minsann inte fick plats med sin husbil på den där lilla platsen, trodde ni att vi hade ett tält eller, då får fasen ni komma och flytta husbilen!

Joråsaått. Lugn och fin, solen skiner, du har semester, tänk manjana, manjana. Men nej vi skäller så mycket att vi inte hinner höra på en lösning. Jag skickade sonika över ärendet till min kollega och blev ännu en gång förundrad över en annan gäst som kom in med en fågelunge som de hade hittat i sitt elskåp.

Och nu sitter jag här och tar del av den snabba internetuppkopplingen och är laddad för ännu en dag i repan. Under helgen ska 900 enheter checkas in, det finns 1250 enheter, alltså campingplatser. Så nu kör vi. Och jag kan säga att norra Öland fortsätter att plocka poäng i solligan, strålande sol och typ 22 grader varmt i havet.

Välkommen till Böda Sand!

Sälarna vid Ottenby

Hur fränt är inte det? En flock sälar som ligger och solar sig på stenarna. Jag vet att det är svårt att se, men det som ser ut som svarta stenar är alltså sälar som ligger på vanliga stenar.

Utanför fyren stod en stor tubkikare uppställd, på den hängde ett fotografi som visade att det fanns sälar en bit ut. Jag trodde att det var ett skämt och såg mäkta förvånad ut när tjejen som jobbade där förtydligade att det fanns säl. Givetvis fanns de inte framför kikaren utan på andra sidan fyren, men där kunde jag se dem med blotta ögat. Även om det var då jag blev mest sur för att vi inte hade med oss någon kikare.

Sälarna har fått ett skyddat matområde just vid Ottenby, hur de hittade dit har jag ingen aning om, men jag har full förståelse för att de gillar Öland, särskilt om Öland matar dem. Att se sälarna var inte riktigt lika upphetsande som att köra Porsche, men det var en upplevelse i sig och jag skulle gärna åka dit igen och kika på dem i just en kikare.