Jag tänkte såhär…

Jag tänkte såhär igår innan jag somnade… att jag skulle skjutsa min man till Kalmar i god tid, hinna komma hem en stund innan jobbet och släppa ut Wilma på ett litet äventyr. Sen skulle jag åka och jobba till senast kl 21. Efter det skulle jag springa min runda och kanske även ta ett kvällsdopp från bryggan då det är en fantastisk sommarkväll. Sen skulle jag försöka njuta av ensamheten istället för att sakna alldeles för mycket.

Nu blev det såhär… att vi kom iväg till Kalmar i lagom tid, dvs. att vi var där en halvtimme innan Jockes tåg gick. Vi han hångla hejdå och jag fick några tårar som rann ner från min kind. Jag vet att vi ses snart igen, men jag tycker ändå att det är lite sorgligt att säga hej då. Jag hann precis hem från Kalmar, inte för att släppa ut Wilma utan för att snabbt hämta lite saker som jag tyckte att jag behövde på jobbet, så som datorn och en banan. Sen körde jag vidare till Böda och började mitt arbete halv ett. Sen kan man säga att vi kan räkna ut resten.