Jag trodde väl aldrig att jag skulle längta efter en hundvalp så mycket som jag gör nu. Visserligen med skräckblandad förtjusning så det sjunger om det, men ändå.
Om en vecka har vi en ny familjemedlem. Han har fått ett eget Instagramkonto; Staffe the Best. Med tanke på att jag inte pallar att ha mig själv på Insta just nu så är det ju perfekt att spamma hundvalp som om det inte fanns en morgon. Ha! Välkommen dit vetja.
Nej men jag kan inte få nog av andra staffar, fräsiga koppel eller färgglada hundselar. Vad fan hände?! Hahahaha. Men ändå något att glädja mig åt när resten av mig mest är likgiltig och lite nedstämd. Men det går väl över det med, i takt med att Best blir rumsren och tålamodet som jag aldrig har haft kanske uppenbarar sig. Spännande.
Och hur söt är han inte då?! Med en brun sleeve på vänster framben och kaffefläckar på ryggen. Jag går åt. Tydligen tänder som en piraya och busig som bara den. Detta kommer bli ett intressant äventyr må jag säga. Och nu vet du. Jag kommer härmed bli en crazy dog lady 😉
Det blir väl bra det här.Just nu är det mest som en kaxig liten replika av Borgholms slottsruin men i mycket mindre skala. 30 kvadratmeter för att vara exakt. Öppen planlösning och under bar himmel. Fint.
Vi bygger en dröm, även om det just nu känns som att gränsen mellan dröm och mardröm är hårfin. Lyxfällan kommer och omhändertar mig vilken sekund som helst. Det kanske är lika bra. Jag går från några sekunders tv-tid i Böda camping till ”vem bor här,” för att sedan skämmas i ”extrema samlare” tätt följt av att jag kommer grina som ett barn som ramlat på cykeln och hata mig själv i ”lyxfällan” när sanningen ska fram. Låter som en tittarsuccé. Visst vill du se? Hahaha.
Hur det än blir så har jag ritat det här huset, nu har vi försökt bestämma var spårning ska ske för lampor och eluttag. Jag får eksem i hjärnan av att tänka ut allt. Skräckblandad förtjusning. Jag kommer aldrig vilja bygga ett hus igen och ta alla beslut. Eloge till er som pallar det. Jag nöjer mig med detta och hoppas att det jag tänkt kommer funka lika bra i praktiken. Men såhär som en modern ruin som speglar sig i poolen fungerar ju det med.
Och ja, nog är det lyxproblem allt att få bygga sin dröm och inte riktigt veta när det kommer bli klart pga ekonomiska förutsättningar. Spännande.
Som jag måste plugga. Läsa. Skriva. Referera. Men helt plötsligt satt jag där vid skrivbordet igår och fnissade till över livet som uppenbarade sig, mellan aktiebolag och akademisk ångest.
Det var som om Hulda och Nettan slog sig ner över lunchen (och håller ni inte koll på de rackarna kan jag säga att det är mina två alteregon på firman, Hulda är inställsam och fikasugen, en go gumma med en och annan räv bakom örat, Nettan är min ekonomikärring, hon är livsfarlig, röker under fläkten och är jävligt bestämd när hon väl visar sig, de har infört friskvårdsorgasm så något bra gör de ju ändå).
Så där satt vi, jag visade bild på hundvalpen, Nettan muttrade om aktiebolaget, Hulda åt choklad och jag försökte hinna med så mycket som möjligt samtidigt. Som vanligt alltså. Men plugga, det gjorde jag inte. Jag blev lite sur och började terapiteckna. En favorithobby.
Det blev skrivbordsrealism och en spegel av livet. Finns som poster till valfri pedagogstudent eller vilken människa som helst som har lite för mycket på sitt bord så att säga. Kom och köp. Storlek 50x70cm för 650kr och 30x40cm för 450kr.
Observera detaljerna, tryck på bilderna i mitten så visas de större 😉
Cyklar till jobbet i Hälleforskavajen med nyplockade tulpaner från min rabatt i handen, en glasflaska som får bli vas är nerpackad i Kånken precis bredvid en varsamt rullad vintageklänning redo för ett kungligt besök.
Håret är lockat och jag är lite nervös fast jag bara ska vara i bakgrunden, men ändå, den odiagnostiserade bokstavskombinationen kan alltid överraska med en släng av tourettes.
Men jag klarar väl det där galant. Inte en enda hostattack under kungaparets besök, inga selfies eller andra tokigheter. Jag serverade italiensk lemonad och kungen uppmärksammade min tatuering och pekade på min rödhake; där har du en fågel ja?! Javisst har jag det, en rödhake. Ja det kan man ha. Korrekt ers majestät. Sen flikade jag in med en parentes om att mitt andra hem också är på Öland innan sällskapet gick vidare. Sedärja.
Vadan denna ärofyllda uppgift tänker du? Jo i början av året fick jag frågan, tack vare min chef, om jag ville hjälpa till att sätta ihop fotoutställningen inför kungaparets besök. Jag var lite tveksam och tänkte att jag absolut inte är rätt person för det uppdraget pga ovan nämnda diagnos och till min natur inte bäst på att hålla mig inom fyrkantiga ramar. Men jag sa gladeligen ja. Förstås.
Sen bad jag mina ungars klasser rita teckningar, Zandras ungars klasser rita teckningar, kulturskolans elever måla en flygande röd matta och så fixade Länstyrelsen fram foton från länet och simsalabim så visade vi upp en annorlunda och träffsäker utställning till kungaparets förtjusning. Inte så illa ju?!
Så kan jag lägga till kunglig hovleverantör av tulpaner och barnteckningar på CW’t nu eller vad tror du?
Sen bytte jag om igen, kom tillbaka till Hälleforskavajen, fnissade åt kontrasterna, cyklade och hämtade barn i sommarvärmen som också ville få en glimt av kungaparet. Bytte om, släppte tuttarna fria i skön sommarklänning och cyklade till Stadsparken. Erling var lite besviken att kungen inte hade nån krona, jag håller med. Barnen såg kungaparet i en sekund, sken upp för att sedan få äta glass och fredagen var fulländad. Skönt.
Och ursäkta, men hur snygg var min glass? Och så god, citron och jordgubb i en strut med smak av päron?!?!
För ett år sedan byggde vi en drömmig pool på Öland, efter försäljningen av stugan grävde vi sonika ner alla pengar i backen och fyllde på med vatten. Det var ett jävla bestyr med det blev så himla bra. Nästa helg hoppas vi få igång allt för säsongen utan större problem men det tror vi först när allt fungerar som det ska efter vintervilan. Skräckblandad förtjusning.
Men ska du bygga en pool så gör det inte själv, det är svårt som satan och välj en svart liner, det är snyggt som en skogstjärn i en skogsglänta. För titta bara!
En annan grej, vi tar hunden sen. Men eftersom jag just nu har inaktiverat mitt vanliga Instagram (har kvar mitt Studio Deermountain pga jobb och lite kul) så märker jag ju att jag får leta efter bilder på diverse renoveringar när jag vill visa någon från tex Öland. Min själs skyddsrum.
Anledningen till att ta paus från Insta är för att jag inte orkar med mig själv och omöjligt kan tro att någon annan gör det heller. Eller tycker mig ha tid att integrera med folk. Men hittade du hit, grattis och välkommen.
Hur som helst. Här är en bildbomb från huset på Öland som jag älskar så det nästan gör ont. Och det är mitt. Nyp mig i armen.
Mitt nya allmäntillstånd tycks vara hes och hostig. Jag hatar att det inte är het och hurtig. Blir deprimerad av att inte vara frisk. Fattar ju som sagt att det är en ihållande stressförkylning och övervägande ångestfeber. Men ändå. Det är jag inte värd.
Det största problemet är väl att jag inte ser när i tid som jag kommer känna att jag kan vara ledig i både kropp och knopp. Nu har jag förstås tvångsvilat pga sliten och slö och blivit bäst på liggsår och självömkan. Men huvudet är dessvärre fortfarande ett sjuhelvetes tanketivoli. Vila då. Ja, möjligtvis när det är semester men då kommer vi ju ha en hundvalp och bygga ett hus. Va? Hundvalp. Ja, vänta ska ni få höra mer om det. Snart.
Dock ska det bli orimligt skönt att ha sommarlov från plugget. Den akademiska stressen äter upp mig. Nästa söndag ska sista examinationsuppgiften in för den här terminen, bara en sån sak. Då har jag helt plötsligt, hittills, klarat 2 år utan anmärkning på avancerad nivå på universitetet. Wtf?! Men skriv 5-6 sidor om skolutveckling utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv nu då!
Och ungefär samtidigt eller innan det ska skrivas ska vi fira kungligt på Kulturkvarteret med en fotoutställning som jag har varit med och fixat, jag ska jobba där några dagar, åka till Öland över Kristi himmelsfärd och försöka njuta men också måla en maskot på välkänd camping och se till så att poolen kommer att fungera. Nej men om en skulle ta att säga upp sig från sig själv en stund?
För två år sen sa jag upp mig från Input interiör. Jag har överlevt det med men säga upp sig från sig själv känns ju stökigt. Istället har jag startat ett aktiebolag. Hjortbris AB. Som hybris fast med Hjort. Aja. Du fattar. Det går för runt. Be mig inte andas, det är väl det enda som är säkert att jag gör…
Jag hostar sönder mig, så halsen blir hes och skrattet som en rördrom i vassen. Inte så att skrattsalvan hänger i luften precis, men ändå. Sjuk igen. Så klart. Vila för i helvete. Stressförkyld, ångestfeber och kennelhosta.
Fönstret är öppet, fåglarna kvittrar, nån granne klipper gräsmattan, löven spricker och knoppar brister. Våren händer bakom fördragen gardin.
Framför händer ingenting. Hosta och halstabletter, honungsvatten och snoriga servetter. Ipren, Alvedon och en halv flaska Bisolvon. Beställt 5 liter meducin eller åtminstone en halvliter cocillana kuckeliku från förstående doktor på vårdcentralen. Tackar tackar. Ser fram emot sängfösaren av morfin.
Bredvid mig ligger studentlitteraturen och stirrar på mig, en av dem blänger och kostar pengar. Borde lämnat tillbaka i tisdags. Borde så mycket. Mer i böter på bibblan än pengar på kontot. Muntert. Tittar åt sidan, åt Netflix och de spanska serierna. Porrfavor.
Men fåglarna kvittrar och måsarna skrattar, vårluften letar sig in i sovrummet och egentligen skulle jag vara på Öland nu. Öland finns kvar, hostan består och jag vet inte riktigt hur jag mår. Hellre en ung fredag och fina skuggor än en tung sugga och rossliga lungor. Som man brukar säga.
När en kollega till mig på Kulturkvarteret frågade tidigare i veckan om jag ville jobba i helgen, absolut. Jasägaren är alltid redo. Haha.
Vilken tid ska jag jobba? Nej men det är hela helgen, du ska åka till Århus i Danmark och gå på en mässa full av entusiastiska hemmafixare och teknikfolk som bygger robotar och gör allt möjligt kul. Spännande. Jag ska med. Mässan heter Maker Fair.
Känner mig lite som en prao i det proffsiga sällskapet som jag åker med. Ett härligt gäng av kunniga ladies inom olika områden och med olika erfarenheter. Älskart. Tänk vad jag får vara med på när jag säger ja allt som oftast. Gränsen är ju alltid hårfin mellan genidrag och galenskap. Men just detta var absolut ett genidrag.
Och vilken mässa sen. Där fanns robotar som grillade marshmallows eller doppade vindruvor i choklad, agerade trumset till Captain credible (googla honom bums) eller illustrerade hur den gamla televisionen fungerade. Det var hyfsat många makalösa manicker om vi säger så. Men det var också hantverk, tuftning, slakta en soffa, gör ditt kortetui av ett kasettband, skulptera med lera. Osv.
Jag säger mange tak för denna upplevelse och intrycksfulla (är det inget ord?!) helg och hoppas på en tågresa hem utan strul och stopptider på timmar. Då vet du. Och just det, jag gjorde en liten väska av skinnet från en soffa och ett kortetui av någons blandband med Pink Floyd och ABBA. Kul.
Den inbyggda väckarklockan för att hinna med soluppgången var inställd precis rätt. Vaknade 04.50. Ut, bara ut. Fåglarna för ett härligt liv, den gamla världsmästarcykeln tar mig ner till Rynningeviken, upp till Venastugan, ner till utkiksplatsen och runt i kohagen med ståtliga ekar och skriande tranor men utan kor. Än så länge.
Det känns som en sommarmorgon även om”vädersolen” lyser starkt och visar tecken på skiftningar i väderleken. Nån sa snö. Snarare åska tänker jag. Men äsch. Det blir ju sommar snart och april är april.
Hur som helst, att vara vaken själv i naturen och cykla runt så stjärtbenen får skavsår är ingen dålig start på en söndag som jag förmodligen kommer stressa sönder pga plugg och bokföring. Men först. Somna om lite.
Namn: Eva Hjortsberg Född: 1981 Bor: Örebro Civilstatus: Gift Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid. Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.
Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.
Så välkommen hit!
Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.
Viktigt meddelande från min mor
Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂
