Elefantmamma…

Idag har jag visat mina första teckningar för mina uppdragsgivare. De skrattade gott och var nöjda med mina figurer. Det kändes riktigt bra. Det kändes på riktigt. Jag vet ju mycket väl att det är på riktigt, att jag ska göra en målarbok. Men jag tror att jag kommer förstå det helt och hållet först när jag håller boken i handen och det står; Illustratör: Eva Hjortsberg. Fasen vad fint! Jag längtar dit. Till sommaren, när jag står med min målarbok i handen.

Jag ska träffa uppdragsgivarna på Lyckofigur i maj igen, då ska alla teckningar och pyssel vara klara. Och då blir teckningarna en bok. Men innan dess vill jag presentera ytterligare en av figurerna, nämligen Ellen Elefanten. Henne har jag utformat själv så nu är jag en elefantmamma. Jag gillar Ellen. Hon är en söt och stark elefant med en rosett på huvudet och bling bling runt halsen. Här är hon.

Andlös.

Tidigare skrev  jag ett inlägg som hette Pung. Där berättade jag om min exotiska and som jag trodde hade flyttat till Falkenberg. Men ack så fel. Idag när vi skulle städa och jag bad min love att ta ner sjöjungfruns ena simfot till källaren. Då händer det…

Ur foten flyger den exotiska anden och landar på parketten. Va fan tänkte jag, vad sjukt, men som Karlsson sa, det som göms i en simfot kommer fram i tö…tydligen. Så var det med den flyttfågeln. Då vet ni. Anden har återvänt till boet. Klart slut.

Bödde.

Nu ni. Låt mig presentera huvudrollsinnehavaren i min målarbok. Han heter Bödde. Han är barnens favorit på Böda Sands camping på norra Öland. Bödde är en färdig figur och alltså inte någon som jag från börjat har hittat på, jag vet dock inte vem det är som har utformat honom, men han är hur som helst ”the one” i min målarbok. Mitt uppdrag till målarboken är att illustrera hans kompisar och att sätta in Bödde i pyssel och teckningar.

Eftersom jag ska träffa uppdragsgivarna på söndag så ska jag teckna som bara den idag och därför vill jag dela med mig av en av mina ”Bödde” teckningar. Trots att det snöade i Örebro i natt så är det inte evigheter till sommaren och det är alltså då som målarboken ska säljas. Vilket gör att det blir mer och mer verkligt för mig. Jag ska göra en målarbok. Det är ju helt fantastiskt roligt. Så här kommer han. Bödde.

Gå gärna in och titta på Böda Sands hemsida för att se härliga sommarbilder. Har du aldrig besökt Böda och tycker om ett livligt men samtidigt idylliskt campingliv så är den här campingen allt som du har önskat dig på din semester men kanske inte vetat om det innan. Jag gillart.

Om ni trycker här så kommer ni till Böda Sands hemsida…

Yeah well.

Trycka med en tidningsbild

Här kommer veckans pyssel och den här gången undrar jag vad ni har för bra pysseltips, brukar ni pyssla? Vad har ni för material hemma och vad är det för pyssel ni hittar på?

Trycka med en tidningsbild

Du behöver: Svarta papper. Vit akrylfärg. Pensel. Valfritt motiv från en tidning med tjockare papper än en vanlig dagstidning, till exempel ett reklamblad eller någon veckotidning.

Såhär går det till: Välj ett motiv. Jag har tagit en bild på en motorcykel från en reklam tidning. På de ljusa partierna på bilden målar du med vit färg. Ganska mycket färg. Färgen får inte hinna torka innan du ska trycka. Sen när du tycker att du är klar lägger du över ett svart papper på bilden och trycker till. Var noga med att inte dra runt papperet så att inte den vita färgen smetas ut. Vänd på det svarta papperet. Klart. Det blir som ett negativ av bilden.

Curly Sue Sweden

Jag har ju glömt och berätta var Ann bodde innan. Vi vet ju att hon bodde i Tyskland men där bodde hon i ett slott som heter ”Curly Sue Sweden” tillsammans med en massa andra hetingar. Å kanske är det så att du vill ha en egen skyltdocka, å då kan jag verkligen rekommendera att adoptera en från det här fina stället, www.curlysue.se

Du kanske har en butik eller bara är lika tokig som jag och vill ha en docka som inredningsdetalj. Nåväl.

Curly Sue is the place.

TokAnn.

Här kommer några av de bilder som Ann och jag tog i tisdags. Är hon inte snygg så säg?


Ann blev lite förtjust i Björn och hon bad på sina skrubbade knän att jag skulle tatuera in namnet…så var det.

RädslAnn.

Idag hade vi redovisning av våra samtidsprojekt. För att förstärka mitt syfte var jag elegant klädd i pennkjol, svarta strumpbyxor med små vita prickar, svart linne med lite lurig urringning och svart kavaj, stövletter, nyklippt lugg och rakt utsläppt hår. Jag hade även ritat en tatuering på min underarm för att förtydliga kontrasten mellan min eleganta klädsel och fördomarna som finns om tatueringarna. Trots att tatueringskonsten har blivit allt mer accepterad i vårt samhälle så det fortfarande personer som anser att det är något som bara hör till kriminella och sjömän. Då spelar det ingen roll hur elegant du är, om till exempel en arbetsgivare anser att en synlig tatuering inte är ok. Jag ville skapa diskussion med min redovisning och förtydliga det med min klädsel. Det tycker jag att jag lyckades med.

Mitt projekt var som sagt Ann. Jag var lite orolig för hur hon skulle uppföra sig bland nya människor men det gick alldeles utmärkt. Hon tog av sig kläderna och körde en nakenchock. Inga konstigheter. Jag var nog mer nervös än Ann. För jag kände att jag hade tappat kontrollen lite och visste inte riktigt hur jag skulle kunna följa den röda tråden.

I förrgår följde Ann med mig till skolan för första gången. Vi tog bilen. Hon satt i framsätet med solbrillor och vi lyssnade på P3. Jag spelade in en film, för jag tänkte att ni ville se, men då måste man antingen vända på skärmen eller lägga huvudet på sned, så jag väntar med det. Det som förvånade mig mest var att Ann inte hade fått något handikapptillstånd, det var verkligen något som till synes borde varit ett av hennes självklara handlingar, men icke. Så jag fick bära in benen och armarna och sedan parkera längre bort och ta Anns överkropp under armen och gå mot fotostudion.

Förutom dagens modell Ann, hade jag plockat ut olika klädesplagg som jag ville att Ann skulle prova och bli fotade i. Det här med att klä på Ann är sannerligen ett kapitel för sig. Jag förstår att Stål har utbildning i det. Men med några skrubbsår på Anns knän så tycker jag att vi fixade det bra. Ann och jag. Syftet med fotograferingen var att jag ville visa att det är lätt att bli bedömd beroende på hur man ser ut, lika lätt att medvetet gå in i olika roller. Under dagens gång fick Ann även nya tatueringar på ena armen. Ni ska få ett smakprov på bilderna inom en snar framtid.

Jo jag glömde, Ann träffade även en ny kompis Sven. Sven är otäckt smal, man ser rätt igenom honom och det enda som växer på den karl’n är det långa stripiga håret, men han har fina tänder.

Eva blandar och ger

Nu tänkte jag inviga en ny kategori på min blogg ”Eva blandar och ger”. Först tänkte jag att jag skulle hålla det mindre konstnärliga utanför min blogg, men eftersom min livsstil är lite för offensiv och färgglad, speglar det mer eller mindre allt jag gör. Så därför är det jag som blandar och ger.

Med tanke på att jag varit vaken och uppe sen kvart över tre så har jag ju både hunnit tatuera Ann och funderat…Så idag ska jag ge er några tjusiga bilder sen lördagens 80-tals party. Dock slog det mig att trots att det numera är 2010 så är modet minsann inte så långt ifrån hur det var på 80-talet. Visserligen var herrarna i sällskapet mer annorlunda klädda än vanligt, men jag skulle kunna se ut som följande nästan jämt…krusat hår is the shit. Håll till godo mina vänner!

HjortAnn.

Ann verkar inte  överförtjust i sina indiantatueringar som härstammar från nord och Sydamerika, de är tydligen sämre gjorda än henna…Men tatueraren ger sig icke. När ingen ser kliar sig Ann på rumpan och färgen flagnar av. Illa. Riktigt illa. Trots detta faktum har jag fortsatt med mina tatueringar. Ändrat teknik och gjort dubbelt arbete.

Inspirationen har jag fått från böcker. Jag tycker att historien om tatueringar är otroligt intressant. I den blåa och röda boken får man dessutom med skivor så att man kan lägga in bilderna på sin dator, grymt.

Idag heter hon HjortAnn. Som jag ibland. Fast jag har ingen hjort strax under bikinilinjen…

Indianrumpa

Här är Anns rumpa. Hon blev tatuerad så för länge sedan. För väldigt länge sen.

I hennes förra liv var hon nämligen en indian. Jag behövde bara skrubba lite på ytan.

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Arbetar heltid som inredningssäljare på Input Interiör och driver mitt företag vid sidan om.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 8 år och Erling 5år. Har tre hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier