Dagens gömda skatt

Ja jädrar! Frank har varit hos mormor och morfar idag för att Jocke och jag skulle hinna arbeta lite med diverse projekt. T.ex. skulle det förberedas för starten av projekt kakelugn. Det vi inte visste när vi startade var att vi dessutom skulle få ett helt nytt, fast 92 år gammalt golv i vardagsrummet. Ja, ni ser ju själva, kom igen så tjusigt! Vilken skatt!

När vi precis hade flyttat in och började renovera köket vred vi och vände på argumenten för att riva eller behålla parketten. Då behöll vi parketten överallt, rev inte ett enda golv, slipade och målade men lät det ligga kvar så som Jockes pappa hade lagt in det. Men det där skavde ju i mig, som ni förstår.

Så idag hände det, vi började gambla med golvet i vardagsrummet, för och nackdelar. Jocke skulle som sagt förbereda för snubben som kommer den här veckan och som ska hjälpa oss att fixa en kakelugn, lagom att elda i till jul. Och eftersom det har stått kakelugnar här i huset innan (svordom upphöjt till tio över bortplockning av dessa) så visste vi ju var vi skulle börja.

Så Jocke körde igång och jag stod bredvid och nästan hoppade av nyfikenhet när glimten av de första brädorna kom fram. Ska vi inte ta bort och titta? Både Jocke och jag blev lika nyfikna och när han hade sågat bort en liten bit så var beslutet taget. Även om det förstås hade varit väldigt jobbigt om golvet under hade varit i dåligt skick och vi då hade varit tvungna att lägga ett nytt.

Men nu. Jag blir alldeles salig. Vardagsrummet är det lättaste rummet att ta bort golvet på eftersom där inte står några fasta möbler, så det var bara att kånka lite och sen ta på sig handskarna och riva och slita och dra bort småspik.

Så innan jag hämtade Frank hade vardagsrummet fått ett ansiktslyft som heter duga. Sen är det klart att det ska slipas lite och förmodligen få sig en omgång av olja, såpa eller vax, men det tar vi lagom till jul.

Haha.

 

Nya rum

Förra veckan måste ha varit en av de snabbaste hittills. Kanske för att jag har börjat träna på mornarna igen (peppar, peppar, låt mig vara frisk nu) och kanske för att det har varit ett fullt sjå med offerter och ambitioner om stordåd på jobbet. Men jösses, den bara svischade förbi.

Och när jag kommer hem från jobbet och Frank kommer springande mot mig, middagen är på gång och klockan bara tickar på, så går tiden ännu fortare på något vis. Ekorrhjulet snurrar på och jag är trött som en mört på kvällarna. Och det är inte för att jag går upp i ottan och försöker få starkare muskler, tro mig, jag är lika trött oavsett om jag tränar den där timmen på morgonen eller inte.

Men projekten på alla möjliga plan snurrar ju runt i samma hjul. Vi har länge funderat på att dela av vårat sovrum så att Frank får ett bättre eget rum som man inte behöver sporta igenom för att komma till toaletten. Och förra helgen började vi med det.

Vi åkte till Klassisk byggnadsvård i Hallsberg, träffade en trevlig Steve och reserverade två gamla fönster till en kommande farstukvist (javisst, det står på tur strax efter en kakelugn i vardagsrummet) och så dubbeldörrar till vårat nya sovrum. Det kommer bli smashing. Tänk såhär, där Franks säng står idag, där kommer det sitta dubbeldörrar in till sovrummet, eftermiddagssolen kommer spegla sig i det gamla glaset i dörrarna och bilda skuggor av historia på väggarna. Vi kommer få ett petit sovrum men med ljusinsläpp från två håll och dessutom närmare till toaletten. Och hur mycket är man i sovrummet, nej precis, bara när man sover.

Och Frank, han kommer få ett avlångt rum med stor säng och färgglada finheter. Som nu ungefär fast bättre. Trots att det är lite svårt att se det färdiga resultatet och lite tråkigt att dela av det där fina rummet, så vet vi att det kommer vara nödvändigt och bra.

Varför vi inte gör kontoret till ett sovrum, nej, den gubben går inte. Har man ett företag så säger det ju sig själv att man måste ha ett kontor, oavsett hur mycket eller lite man arbetar med det där företaget.

Hur som helst så lyckades Jocke få bort de gamla rören från hörnet undertiden som jag gjorde lite vårstädning på nedre plan. Så kanske att det blir ett hål nästa helg. Den som lever får se.

 

 

Med trollspöt…

Att Jocke och jag lider av någon slags smittsam renoveringsskada kommer väl inte som någon nyhet direkt, men nu fick jag ett sådant akut fall av hyssighet gällande husets möblemang att jag inte vet var jag ska ta vägen. Efter gårdagens julaftonslunch insåg jag att köksbordet är för litet för 10 personer, det går precis men ingen sitter väl särskilt bekvämt och det gäller att hålla armbågarna i schack. Men jag kan inte trolla så det får väl vara som det är ett tag till, men tro mig, med det yrket jag har så växer habegäret av god design och kärleksfullt hantverk mig över öronen.

Den exemplariska gästtoaletten är i alla fall färdig, som ni ser och den är ju smashing. Tvättstugan är inte klar men den är funktionell, vi behöver alltså inte konsumera i engångskläder längre utan kan tvätta våra egna kläder. Vuxenpoäng. Jag vet. Så nu är det några dagar av lugn och ro här och då vill jag ju förändra lite. Vi får väl se om jag lyckas som sagt, det jag vet att jag kan trolla fram med mitt trollspö är djur i akryl på duk, så nu ska jag styra upp en noshörning som ska flytta till Kalmar.

Spretigt inlägg, jo jag tackar ja, men nu har det som sagt varit lugnt några timmar så huvudet sprängs av idéer och kreativitet åt alla möjliga håll. Men jag börjar med en noshörning så får vi se vad det blir sen.

Hej så länge och god fortsättning!
Får berätta mer fakta om gästtoaletten sen, om någon är intresserad…

 

 

 

 

The gästtoa

Arga snickaren på TV och bästa snickaren bredvid mig i soffan. Ni ser ju själva, egentligen behöver jag ju inte säga mer. Jocke är bäst ingen protest. Det blir så förbannat fint. Nu är det ”bara” det tokgula elementet som ska på plats, en vit blandare ska inhandlas och några detaljer sättas upp. Men det är fritt fram för att pinka in sitt revir. Och spola. Bara så ni vet.

Är det någon som är nyfiken på var saker och ting kommer ifrån så kan ni fortsätta läsa. Annars var det inte mycket mer med det. En förbannat fin gästtoa helt enkelt.

Marrakechgolvet är som bekant fyndat från Blocket i olika partier, det vita kaklet har vi fått av våra kära vänner, träpanelen, toaletten och kommoden är nytt. Spegelskåpet är ett gammalt från mamma och pappa som Jocke har sprayat svart. Lampan ovanför skåpet är loppad och likaså glaskupan, men de hörde inte ihop från början. Mhy lampan från Muuto är köpt på en utförsäljning, vi valde den svarta i stället för den gula, den gula får bo någon annanstans sen, och den tjusiga textilsladden införskaffades från byggnadsvårdsbutiken i Karlslund, Ovolin. Handtaget till skåpet under hanfatet tänkte jag göra som ett pärlhalsband med färgglada träkulor, det verkar ju vara modernt. Haha.

Så ja, the gästtoa är fasen nästan klar och det blir så fint att en tur till kakelkontoret känns mer som ett lockande behov än ett pockande behov…

 

Färdigt, förbestämt och en fantasi…

Eftersom september bjuder på sensommarväder så har Jocke hunnit måla klart garaget. Higfuckingficve så bra. Vi har ett färdigt garage. Nästan. Det finns ju alltid lite småpill förstås. Men det anses färdigt minsann, både utvändigt och invändigt. Visst blev det fint? Och garageuppfarten, kom igen, vore det inte för att just den här Astrid Lindgrensvärld är lite av ett mygghål så skulle vi kunna köra dans där nästa sommar. Fast jag tror att vi satsar på den där garagefesten som jag har tjatat om sen spaden sattes i marken.

Och den lilla lilla toaletten har ju den lilla lilla gumman, tillika undertecknad, förbestämt hur den ska se ut. I skrivandes stund smyger ångorna från tätskiktet förbi mig här på kontoret och renoveringen går sakta men säkert framåt. Vi har bestämt en accentfärg med besked, här ska det inte snålas på kulörerna. Och ja, vi valde tokgul. Mest för att jag kom över en liten tjusig ”nostalgihylla” i RAL 1018, googla det så ska ni få se på gul. Så nu har vi beställt ett element i samma färg, ett som ser ut som en gammal radiator, det ska stå på golvet och värma oss när behoven tränger sig på, eller ut beroende på hur man ser det. Blev det lite äckligt nu. Ja kanske, men då ska ni tänka på annat.

Förslagsvis den där vinden som är där uppe men som också är en fantasi om ett sovloft i framtiden. Nu finns där mest sågspån, tidningar från 40-talet och spindelnät minst lika gamla. Men där, där skulle det kunna bli ett sjuhelvetes fint sovloft om det bara fanns mer tid och pengar. Tänkt takfönster, möjligtvis en spiraltrappa upp och så en stor skön säng. Less is more på den vinden.

Jojo. Drömma måste man. Till dess verkar det mest vara en geting som byggt sitt sovloft av sågspån och det är förstås inte illa, bara inte riktigt som jag tänkt mig…

 

Toa med spån…

Toa med spån är väl motsatsen till kaffe med rån, eller nåt. Det är som ni ser inte alls likt någon kafferast, snarare en grande kattlåda. Wilma har som tur är inte använt den. Än.

Som min älskade man sliter i det där lilla utrymmet, nu ikväll har han lyckats byta avloppsrör då det gamla i gjutjärn satt kvar, så för att vara lite förnuftiga valde vi att byta ut det nu i stället för om x antal år när det kan gå sönder. Inte roligt då att bryta upp allting.

Så nu när det är gjort känns det som om vi är halvvägs. Haha. Som ni ser kom det fram fina gamla plankväggar bakom hundraåriga tidningar och nittiotalskakel. Nästan så att jag vill ha kvar dem, men jag har som bekant en annan plan för den där toan.

Men nu ser det ut ungefär så där. Heja Jocke du är bäst, ingen protest!

Nu måste frugan sova. God natt!

 

Alla goda ting är tre…

 

Alltså det här med renovering. När jag kom hem idag möttes jag av en toalett och ett handfat, prefekt tänkte jag och ville genast hjälpa till. Vi började som bekant med tvättstugan och sen råkade jag köpa mer Marrakech på Blocket och så kom vi på att nästa steg i tvättstugan var att måla taket. Men eftersom vi har en litet toalett mellan köket och kontoret som så gärna vill ha ett golv av Marrakechklinkers så fick vi ju lov att börja där med. Och det är inte taget ur luften precis, det finns en logisk förklaring. Nämligen att vi måste borra ner genom golvet på toaletten för att få upp rör till en värmekälla och när man borrar ner i golvet, var hamnar man då, jo, i taket i tvättstugan. Med andra ord korkat att måla taket för att sedan borra sönder det och måla igen. Så vi började riva ut det gamla på toan.

Vi och vi. Frank har varit hos mormor och morfar och jag har ju jobbat, så det är förstås Jocke som ska ha all ära för ett idogt dagsarbete. Och hans farmor och farfar som uppenbarligen har gjort ett bra grundjobb när de gjorde i ordning toaletten på sitt sätt på 70-talet, spånskivan på golvet sitter nämligen som berget. Men nu är vi i gång, jag har redan låtsaslagt golvet för att se hur det kan bli, vi har köpt en kommod med tillhörande spegel och skåp, samt börjat googla väghängda toaletter och gärna en svart. Önskemålet när det gäller värmekälla är en gammal radiator som ska stå på golvet i någon piffig färg bredvid toaletten, kruxet är dock att det är en liten toalett. Och väggarna ska förmodligen bli pärlspont i vitt.

Och som vanligt är det makalöst fint i mitt huvud, ni kanske upplever det lite rörigt, mycket färg och mönster, men ge oss några veckor så ska jag visa er hur bra det kommer bli. Alla goda ting är tre säger du, ja, för när vädret tillåter målas det på garaget och i huvudet växer tvättstugan sakta men säkert framåt.

Det blir bra det här. Bland det bästa är att vi har fått ett stort parti vitt kakel av snällaste Tereza och Niklas så nu kan väggarna i tvättstugan få finporslin. Det absolut bästa är förstås att Jocke är en hyvens kille när det gäller renovering.

Så. Jädra. Bra.

Förresten har ni sett garageuppfarten i sin helhet?

 

 

Dagens svettgöra x två

Idag har jag provat något nytt, nämligen bila bort puts från en vägg. En och en, från ett helt rum tillsammans med min man förstås. Hujedamig vad svettigt och rätt tungt faktiskt. Det känns i armarna nu kan jag säga, trots det sitter jag på en motionscykel på gymmet och skriver i väntan på Gurra. Toka.

Hur som helst så fick Frank vara hos mormor och morfar så att vi kunde jobba. Som vi jobbade. Varsin maskin, munskydd, hörselkåpor, handskar och glasögon. Ja ni ser ju själva så tjusiga vi var. Fem timmar senare var putsen väck, dammet hade letat sig ut genom dörrspringan och upp genom trappen, dammat ner resten av källaren samt hela hallen. Dumt att täcka in dörren med plast. Yeah well. Själv hade jag murbruk i näsan och ett grustag mellan tuttarna, om man inte visste vad jag pysslat med hade man kunna tro att jag spenderat dagen på en blåsig strand. Jag menar, jag har ju ändå semester. Ha.

Och tre vändor senare hade jag kastat allt puts på tippen, Jocke hade dammsugit rent, (nej är du galen, klart att man inte använder en vanlig dammsugare till det då hade ju den brunnit upp för länge sen) och inventerat sprickorna som behöver lagas. Så nu är den framtida tvättstugan redo för plattsättning och lagning av vägg.

Och det där Marrakechgolvet som jag drömmer om och de där plattorna som ni vet att jag har samlat på mig från Blocket, de räcker inte till ett helt golv så de får vi sprida ut lite i huset. Men självklart ska tvättstugan få sin dos, fast inte på golvet.

Hej vad det går! Fortsättning följer.

Nu ska jag svettas vidare på gymmet men förmodligen inte lyfta något med mina ömma små flicknävar.

Kram so long. Givetvis kommer fler bilder senare.
Hepp!

 

 

Pimp my garage

Jamenvisst, nu börjar garaget se ut som ett garage på insidan också. Och jag tycker förstås att det blir förbannat bra. Och vi har haft sådan tur att vi känner en grym bilmekaniker som passande nog ska gå i pension och har stängt sin verkstad, med andra ord fick vi köpa hans slitna snygga grejer. För vad sägs om verkstadsbänken, är den inte tjusig så säg? Eller arbetsbänkstavlan med märkning för olika verktyg och den klassiska stegpallen.

I love it all! Men den där bänken, det är ingen pjäs som man flyttar runt hur som helst om vi säger så. Den står sannerligen där den står. Och den gör de bra. Och som om det inte vore nog har ju pappa Pohlman som bekant en samling som var och varannan antikhandlare och loppsijunkie blir avundsjuk på, så pimpandet fortsätter.

Igår kom några tjusiga skyltar på plats, en Michelingubbe hänger i ett hörn och i ett annat är det möblerat för Wilmas garageband och annat löst folk som bara vill chilla lite. Så tro det eller ej, det kanske blir en garagefest snart ändå. Jag menar, nu är ju ändå buffébordet på plats. Det är bara målarfärg på fasaden som saknas annars är nog det här projektet också snart till ända.

Det är inte dåligt det.

Jaha, ni kanske undrar hur det gått med de 26 ton stenplattorna som ligger utanför också. Fint som snus. Det visar jag er snart ska ni se.

Ha nu en ypperlig onsdag, det ska jag försöka med!
Kram so long!

 

Det händer grejer

Och om man inte knäcker koden med att få fler timmar på dygnet men ändå vill blogga så kan man ju förslagsvis styra upp lite tillhörande text på sin lunch. Fanfar vilken bra idé!

Så nu sitter jag här vid mitt skrivbord med ett kreativt kaos, lyssnar på sköna hits och letar efter orden. Men om vi ska göra det här i någon slags ordning så kan jag ju återigen påpeka fördelen med att ha en handy man, dra mig baklänges vad bra det blir med en handy man i familjen. Han har slitit som ett djur med förfiningen av framsidan av huset. Innan midsommar byggde han en exemplarisk form för gjutningen till det kommande staketet och som ni ser blev det awesome.

Och under tiden som vi dansade runt stången och roade oss på Öland styrde smeden upp vår gamla grind. Den där fina järngrinden som har stått i skamvrån bakom förrådet sen 60-talet. Alltså det där 60-talet, det måste varit en epidemi av tokigheter då. Jösses, spola tillbaka tiden och ge mig trägolv och kakelugnarna åter. Men okej. Vi släpper det nu. För nu har grinden återtagit sin plats på resta stolpar och välkomnar oss med värdighet. Finemang. Dessutom har grinden fått en ny kompis, en brevlåda av större modell, nästan så att Frank kan leka kurragömma där i. Posten kan det sannerligen och det är ju huvudsaken.

Så nu väntar vi med spänning på staketet som vi köpte på Blocket för ett tag sen, det som låg som ett rostigt plockepinn i en annan del av Köping, typ, och som alltså ska få sätta ännu mer prägling på framsidan av vår 20-talskåk

Det är till att vara vuxen alltså, men nog händer det grejer när man har en handy man i familjen och själv får eksem av att inte ha projekt att pilla med.

Så är det med det, nu ska jag dra fram min luftgitarr och drämma av en bit innan jag ska återgå till arbetet, kontorstrubadurer med luftgitarr är banne i underskattade…