Kylig prosa

En kylig promenad efter lunch. Kameran hängandes runt halsen och musik i hörlurarna. Ett hjärta på en pinne och ett ICA Maxikvitto på en stig. En hund nosar förbi med sin husse och dimman rullar in över Rynningeviken. Kylan biter tag i låren och jag får ny energi av naturen. Trots ilningar i kroppen av vintern. Pulsar genom snårig skog med tunga kängor. Sätter mig på huk och letar vintermotiv. Detaljer i naturen. Växter som fått ett täcke av snö och ett landskap som täckts av älvor. Blir blöt i rumpan av hukande fotografering. Skyndar mig tillbaka med risk för att jag glömt tiden. Blivit fångad av älvorna. Frusna fingrar och nyvakna barn. Från lugnet i det vita till energin i all färg. En kylig prosa med taggiga tistlar som står stadigt i vinterlandskapet och är uppkäftiga mot snötäcket…

 

Dagens landskap

Jag hade på mig mina Graningekängor sen jag pluggade natur och skapande på universitetet. Benvärmare, dunväst, vantar, buff. Jag trodde som vanligt att jag skulle gå en runda i spåret på 3 km. Med raska steg, disco i öronen och solsken i blick. Ja, ni vet, det vanliga. Men så fick jag syn på landskapet till höger om motionsspåret. Det påminde om en akvarell av Ted Ström. Jag kunde inte motstå lockelsen att vika av från min dagliga rutt. Jag tänkte först att jag inte skulle bli lockad av utsikten och bara fortsätta in genom skogen.

Men nej, det blev en helomvändning, ner i diket, sidbyte och upp ur ett annat dike för att få vandra in i landskapet med kyliga moln och varm sol. Med ett flygplan som flög förbi, gnistrande snö och markerade fotspår. Graffitimålade avdankade militärförråd och slingrande stigar.

Dagens rastpromenad blev inte som vanligt, den blev utöver det vanliga och trots frusna fingrar av allt fotograferande från min iPhonny så gav promenaden mig mer energi än väntat. Jag är så glad över att jag arbetar nära naturen och att jag kan få mig en dos på 30 minuter varje dag för mig själv med skön musik och glada tillrop för att naturen är precis där jag är…

 

Baka, baka liten kaka

Skrapa bilen. Täckjacka på. Fulbrallor och mjukistyg. Redo för pepparkaksbak med 1,5 åringar. Äta deg. Inte kavla. Gott. Baka, baka liten kaka. Snart lucia och ännu ingen snö. Frost på rastpromenaden och solsken i blick. Snabba steg och sugen på spring. I dubbel bemärkelse. Pepparkakor högt och lågt och barn som leker. Pyssla julklappar och torka snor. Mörkt ute och inga barn kvar. Åka hem.

Skrapa bilen och fixa grejer. Hem till kontoret och fram med akvarellfärgerna. Nytt vattenglas till Wilma och konstnären. Slänga upp fötterna under bordet och fokusera på porträtt. Roligt med många beställningar. Men det är inte alltid lätt. Från ett jobb till ett annat.

Baka, baka liten kaka…

 

Kokerskan

Igår var det alltså dags igen att hoppa in i köket eftersom mästerkocken var ledig. Till mitt förfogande hade jag en blyg och snäll praoelev. Han fick avancera från att skala till att krydda. Därför skalade jag potatis i en oändlighet. Jag fick skav i skalfingret och fann nya kompisar i potatissäcken. Potatisfigurerna är nästan värda en berättelse. Nu står de i köksfönstret och iakttar kokerskan. För jag ska nämligen vara i köket på måndag med.

Då ska jag minsann avancera. Ambitionen är att laga köttfärslimpa med champinjonsås och potatis. Kanske att jag slår till på ugnsstekt potatis i stället för kokt. Men jag ska inte ta mig vatten över huvudet. Målet är förstås att barnen ska få god mat. Och att jag för första gången in mitt liv ska göra köttfärslimpa.

I går fick de chiliconcarne vilket alltid är lite av en succé. Men eftersom mästerkocken förberett så mycket innan kan jag inte ta åt mig äran. Och gott blev det. Den här gången kokade jag inte 12 liter ris vilket inträffade en gång under min restaurangutbildning…

 

Rastar mig

20111130-124142.jpg

20111130-124156.jpg

20111130-124207.jpg

20111130-124222.jpg

Nyss sjöng jag halva vaggvisor med en stämma likt en pojke i puberteten. Nu är jag ute i skogen med alldeles för mycket kläder och rastar mig. Inte för rask takt.

Gamla discodängor i hörlurarna som tar mig tillbaka till sommarminnen. Möter en liten skraltig tant med blå träningsoverall och en luva på sne. Blir omsprungen av en snubbe med stavar. Kanske lättare att springa med stavar än att åka rullskidor. Vad vet jag.

Jag vet att det alltid är lika skönt med frisk luft även om Britts syrra födde en son som ruskar om i trädkronorna och försöker tränga sig in i benvärmarna.

Så är det skönt att rasta sig.

 

Pedagogisk kock

Imorgon ska jag se till så att kidsen får mat på dagis. Mästerkocken är ledig och jag kände att jag fick lov att ta mitt ansvar som restaurangutbildad. Och återigen, det är inget särskilt att skryta med mer än att jag har utbildningen och kommer ihåg ett och annat. Som kanske inte har med mat att göra. Men anyway.

Därför åkte jag hem till mor och far för att få fatt i min kockrock. Jag vill ju ändå göra rätt för mig. Men då när den där garderoben stod öppen med mina gamla kläder gick det inte att få hejd på mig. Jag provade gamla jeans sen gymnasiet och försökte se om jag fick godkänd rumpa. Hyfsat. Jag fick ju ändå på mig brallorna utan att de sprack. Sen blev jag glad över att jag hittade tröjan med Ove som liten, fyndade en och annan kavaj och övervägde vilken ylletröja samt kappa som eventuellt skulle få följa med hem.

Jag hittade dessutom kläder som jag kan använda till min förskolläraruniform när kylan börjar krypa på och jag ska krypa runt i kommande snö. Och det bästa av allt var att jag fick en middag från Karlsson catering. Vi skulle även kunna kalla det för Karlssons matkasse.

Inte illa. Vad det blir för mat i morgon? Jag ska ge mig på att koka makaroner och värma köttbullar i ugn. Borde vara easypeasy. But, you never know med en pedagogisk kock…

 

Ny taktik

20111114-125752.jpg

20111114-125806.jpg

20111114-130014.jpg

Från powernap till powerwalk. Ny taktik. Raska steg i 3 km. Varma fötter och discotakt. Frisk luft och ny energi.
Bra rastat fröken Tall.

 

Lycklig torsdag


Foto: Böda Sand

Som sagt så har jag mer eller mindre bott på jobbet den här veckan. Men eftersom jag trivs så bra så gör det ju egentligen inte så mycket, men det tar på krafterna att vara i sitt esse mest hela tiden. Därför har jag bara skuttat av mig kläderna och skakat av mig sanden innan jag somnat som en klubbad säl och vaknat som en cirkussäl och redo för nästa föreställning.

Men idag hann jag med en stödvila på min rast. Det gjorde susen, för att inte tala om kockens alltid lika fantastiska mat och utsökta chokladbollar. Och till råga på allt så var det ju premiär för andra säsongen av Böda Camping på kanal 5. Och jag tycker verkligen att premiäravsnittet var great, förutom följandet av tossiga kids från Lund.

Men, en camping med en si sådär 7000 unika gäster är tydligen inte bra nog för att göra den bästa TV:n, därför har kanal 5 försökt krydda programmet med diverse löst folk. Summan av kardemumman från Eva i repan blir ändå bra, mycket bra till och med. Jag fick till exempel rys av snabbspolningen av soluppgången och en stark längtan tillbaka till mitt bästa sommarjobb genom tiderna. Jag bokar en vecka i repan direkt.

Såg ni programmet och vad tyckte ni?
Om ni missade det är det bara att se det här. 

 

Frostig finfredag

För att väga upp den milt sagt hektiska veckan på jobbet bjöd naturen på ett skådespel utöver det vanliga idag. Fast som snart kommer höra till vanligheterna. Den där frosten.

Vi gick på en liten utflykt med barnen och jag hade kunnat krypa omkring på marken hela vistelsen om det inte var för att jag arbetar som pedagog och inte naturfotograf. Men som ni ser försöker jag kombinera de båda yrkena och oftast går det bra. Idag gick det bra.

Och jag tycker att det är så himla vackert när frosten klär in naturen i dess glitter. För att inte tala om droppen på det gula lövet som förmodligen blev så överraskad av kylan att den av bara farten frös till is… Ser ni förresten att det ser ut som att det är en liten hund i bubblan. Eller huvudet på en giraff.

 

Fredag igen…

Tiden går fort när man har roligt. Fredag igen. Minus två grader och is på rutan. För bekväm för cykeltur och fruset snor. Lagom morgonpigg för ännu en dag på jobbet. Har jag sagt att jag trivs så otroligt bra. Jag trivs så bra att jag tog hem min gula Bödakavaj från Öland för att eventuellt piffa till det på julfesten. Om det nu blir någon julfest. Men det får väl vi, vi som i solrosorna på Helianthus se till att ordna. En gul jul. Ha.

Ser ni förresten att formationen av gässen formar ett ansikte i profil?