Foto: Pappa Pohlman

Vi visste att vi skulle ha en borglig vigsel, det visste vi i samma stund som vi konstaterade att vi skulle gifta oss. Och att det i och med det skulle gå rackarns fort att förklaras som äkta makar, vilket vi tyckte var perfekt.  Jag tycker att kyrkan är en fin lokal men tror inte på resten.

Eftersom jag visste att alla papper var i ordning och att vi inte var syskon och därmed godkända för att ingå äktenskap kände jag mig även lugn inför detta. Jag kontaktade vigselförrättaren dagen innan och bestämde var vi skulle ses. Skönt. Vi behövde inte träna på någonting. Hon var dock lite fundersam på om vi verkligen inte skulle ha någon som sjöng eller läste en dikt. Nej, något sådant var vi icke intresserade av.

Sen bestämde vi som sagt plats för vigseln i sista stund, men det gjorde ingenting då alla var glada med vind i håret och med en utsikt över östersjön. Sen att det blåste så mycket att bara Jocke och jag hörde vad hon sa, det gjorde inte heller något, för huvudsaken var ju att vi hörde och svarade ja.

Innan vigselförrättaren höjde rösten hälsade pappa Pohlman och tillika bröllopets toastmaster alla välkomna. Han sa bland annat att om det inte skulle gå vägen så kan vi ju i alla fall avnjuta maten då den ändå är betald, vilket ingav till skratt och ribban var lagd. Sedan när vi sagt ja och fått ett diplom på att vi är äkta makar minglade vi. Det kommer i ett senare inlägg.

Att det här skulle bli en bröllopsblogg var ju kanske lite otippat till en början, men som sagt, jag delar gärna med mig av mina färgglada och finurliga aktiviteter, sen att det kommer utan inbördes ordning, det är ju lite så jag är…

Som ni vet la jag ner mest tid på programmet till bröllopet och på halsbanden som var legogubbar, där varje gubbe symboliserade gästens personlighet, vilket som sagt visade sig bli en succé. Och det är jag väldigt glad för. Hade jag inte fixat det hade jag bergis ångrat mig sen. Andra brudpar kanske skulle lagt ner mer tid på att bestämma vilken plats de skulle vigas på eller på hur brudbuketten och blommorna skulle se ut.

Vissa av blommorna till borden köpte jag dagen innan, pappa och min Ölandsmamma plockade alla prästkragar, jag gick till grannen och plockade överblommade pioner. Brudbuketten blev ett hopplock av blommor både från mamma och pappas trädgård hemma i Örebro och närliggande ängar här runtomkring. Floristen på den lokala blomsteraffären tyckte jag var lite sent ute och hade en nonchalant inställning till min framförhållning. Men det blev fint som snus till slut. Och jag som tyckte att jag var precis i rättan tid.

Platsen där vi skulle viga oss bestämde vi fem över fyra, det blev på taket till restaurangen där middagen och festen sedan hölls. Vi skulle gifta oss kl.16.00, enligt planen. Men eftersom det var en borglig vigsel och eftersom vi kom lite sent från fotograferingen så gjorde väl inte det så mycket, själva vigseln gick ju som bekant ändå enligt planerna och fort som attan.

Och dukningen blev fantastisk. Mina Marimekko skålar var dels fyllda med designade M&Ms och dels med blommor av olika slag. På bordet låg M&Ms där det stod E+J=SANT och ÄT UPP MIG DA! Tillsammans med röda paljetter formade som hjärtan, bokstäver från ett Alfapet och massor med ljuslyktor i olika färger. Genomtänkt Hjortsberg. Det blev ett prickigt tema som utgick från min klänning.

Mer om det inom en snar framtid.

Äsch, jag kan inte hålla mig och vänta på att ni ska trycka på länken till bilderna. Här får ni smakprov. Och som sagt, det är Emma på Adorable moments som är den duktiga fotografen, tåls att upprepas eftersom vi som i de nygifta paret är så otroligt nöjda med hennes arbete.

Ha, nu är jag så gullig och romantisk att det nästan har gått över styr, men det kanske blir så när man är nygift, ni får stå ut med det en stund. Och bilderna talar ju för sig själva…

Foto: Emma Sandström

Foto: Emma Sandström

Jajamän. Tre dagar har vi tillbringat på Böda Sand för att bli herr och fru. Vi checkade in i det fina visningshuset i fredags, ungefär tio meter från våra övriga aktiviteter, så som vigsel, middag och fest. Bra med tanke på att det inte var en frikyrklig tillställning, varken i fredags eller i lördags. Möjligtvis i går, söndag.

Hur som helst så kom de flesta av våra gäster i fredags kväll. Då hade familjen Barkewall sett till så att vi fick tillgång till bastun och poolen, samt att vi fick grilla på poolområdet. Tusen tack för det!

Korvarna från Rosas handel blev en succé. För att inte tala om fotografierna som Emma, Adorable moments, tog på oss när solen började gå ner. Klicka här för att få se dem. När jag såg bilderna första gången blev jag tårögd och fylld av skönrys, det där, det är fasen kärlek fångad på bild, snacka om adorable moments!

Några badade i havet, jag nöjde mig med poolen, försökte ge havet en chans men tappade benen av kylan. Bjöd istället på en kanonkula i poolen tillsammans med min blivande.

Fredagen var en mycket lyckad kväll som skvallrade om vad som komma skulle…

Japp, så är det nu, jag är fru och har en äkta make. Det är fantastiskt. Och allt blev bättre än förväntat, det blev en hejdundrande fest, dukningen med all färg i den annars vita matsalen var grym, legogubbshalsbanden blev en succé och vi var så snygga att jag knappt kan tro att det är sant. Snacka om hållkäftensnygg x 2!

Eftersom jag gärna vill dela med mig av ditt och datt gällande det här rackarns bröllopet, med alla dess detaljer, snittar och goda vänner delar jag upp härligheten i flera inlägg, så fortsättning följer…

Foto: Emma Sandström

Nu så, sista dagen som fröken!
Igår tog fantasiska bröllopsfotografen Emma Sandström sagolika kort på oss när vi var romantiska på stranden. Jag gillart!

Nu är jag hos frisören å blir snygg. Glömde ta bild igår på sminkningen, men det satt som berget för vi hade poolparty på kvällen. Bara så ni vet!

Sen så vill jag bara säga att jag INTE är nervös. Jag ska ju liksom bara säga JA, vad kan gå fel?

Nu kör vi! Fru för tusan!
Håll i hatten!

Sitter och blir provsminkad. Ena ögat är sotat och snyggt, intensivt och elegant. Det andra är tokigt rosa och galet. Därför ovanstående palett plockades fram och jag blev alldeles uppspelt.

Snart får ni se!

Nu har vi det oförskämt bra! Ville bara säga det! Sprang förresten till bageriet och köpte nybakat bröd till frukost imorse. Det ni, hurtigt. Bra för bröllopsformen. Ha!

På avstånd hörs ”dunka-dunka” från 9:ornas avslutningsfest i centrum. Lite närmare råmar en ko och närmast är det bara klockans tickande som hörs. Vi har kommit till Öland nu, vi som i snart herr och fru, och så katten då förstås. Wilma jamade nästan hela vägen för omväxlings skull.

Nu känner jag ett litet lugn. För ett ögonblick har jag läget under kontroll, jag är på rätt plats. På den plats där jag trivs allra bäst. Här är jag med min blivande och snart kommer resten av våra nära och kära.

Just nu är det lugnet föra stormen.

Alltså det har varit och är fortfarande så många tankar och kom ihåg grejer som samsas i min hjärna att jag glömmer bort saker, viktiga saker. Jocke fyller för fasen år idag, det kom jag på strax innan lunch och när vi redan hade åkt 15 mil. Kom igen Eva! Jag skämdes, blev lite tårögd så att det sved till i ögonen och sen försökte jag kompensera det hela med en ljudbok och senare en lunch på IKEA. Sådär uppskattat.

Jag säger såhär, jag får försöka bli en bättre fru än flickvän och om det hittills bara gäller att komma ihåg mannens födelsedag så tycker jag att det borde finnas hopp. Tyvärr är det ingen garanti, men så som min hjärna nu har gått på högvarv hoppas jag inte att den ska behöva göra i framtiden, i alla fall inte i samma veva som Jocke fyller…

Nåväl, jag ska skärpa till mig på momangen och viska ”ja må han leva” med min finaste stämma innan visaren slår över till den 16:e. Så får det bli.

Grattis min älskade, du är den bästa!