Lite vår…

Nu börjar daggmaskarna och insekterna komma fram, de letar sig upp på stigen i skogen och möts av motionärer i olika takt. Sädesärlorna leker på gräsmattan och citronfjärilen fladdrar förbi min kind. Vitsippor, tussilago och myrstack. Jag säger ja tack. Rabarberknopp och vårkänslor i min kropp.

Men april är inte slut än. Meteorologerna säger ”ryssvärme” till helgen, pappa Pohlman säger, lite inte på det. Jag vet inte vad jag ska tro, vet bara att naturen ger mig lugn och ro…

Smattrande regn…

Nu smattrar regnet ner mot fönsterbläcket och spelar trudelutter likt mobilsignaler. I går smarrig middag hos svärmor, stor röd sol på avstånd och en katt bland flyttkartongerna. I dag opraktiska men färgglada hyllrader på kontoret, pocketböcker högt och lågt och en katt under täcket…

Finsnickarens födelsedag

Samma helg som vi flyttade in i huset var vi bjudna på kalas. Jag tänkte först ljuga ihop något för att slippa visa upp min oattraktiva nuna. Oattraktiv för att jag hade bökat, stökat och kånkat hela dagen och för att vi dessutom inte hade tillgång till en funktionell dusch. Jag var så att säga inte in the mode for party. Men jag struntade i ovanstående nonsens och gick dit så som det var.

Sen försökte jag ignorera alla andra snyggingar och tänkte för mig själv att jag kan vara hållkäftensnygg om jag bara bjuder till lite. Den bjudningen var dock inte då. Men ett glas champagne eller två råder bot på det mesta.

Hur som helst. Födelsedagsbarnet är snickare och uppenbarligen finsnickare. För skoja min doja vilka fina möbler han har byggt. Inte nog med ovanstående vinskåp, han har gjort en kunglig sängstomme, en förtjusande byrå och ett fräsigt soffbord. Och säkert fler möbler än så, men som jag inte känner till.

Men alltså. Det där vinskåpet. Beställningar på det?
Jag tycker att det är grymt snyggt och jag är väldigt imponerad av hans finsnickeri.
Det var väl mest det. Egentligen.

Gjort är hjort…

När jag tog ut en av mina första löner på företaget belönade jag mig med en sparkdräkt. Nu när jag ville belöna mig och mitt nya kontor för att bokföringen och deklarationen är gjord köpte jag en hjort.

En hjort i vinterpäls med ståtliga horn. Mamma och jag tog en tur över landsbygden, passerade hus som tagna ur en barnteckning för att så småningom komma till uppfödaren på Jakobssons möbler i Odensbacken. Jag var så glad över hjorten. Som om den vore levande. Det blev kärlek vid första ögonkastet där den låg på schäslongen i väntan på att få pryda väggen på kontoret. Jag fick till och med låna dess horn.

Och så kom ögonblicket när hornen skulle pryda hjortens huvud och platsen för ståtligt spejande skulle utses. Vad händer då tror ni?

Nej. Hjorten skenar inte iväg av egen fri vilja, äter upp kaninen Bobby eller skrämmer livet ur Wilma. Nej. Däremot spräcker Jocke skallen på hjorten. Svordom, sveda och värk. Min älskade man är så stark att hjorten blir av med ett öra, förlorar fästet för ena hornet och får en spricka i bakhuvudet. Ring 112. Eller åtminstone Jakobssons möbler där den är uppväxt.

Alltså. Det sägs att den redan var död, men för mig dog den på riktigt nu. I samma stund som lobotomeringen och den brutala misshandeln var ett faktum visste jag inte var jag skulle ta vägen. Min hjort är död och väggen lika kal som innan. Ett mord har begåtts och jag måste ut på ny hjortjakt…

Lördagslust

När trekvartslisterna längs golven är målade och frukosten är intagen forsätter arbetet med att få huset hemtrevligt. Ärenden görs och en bänkskiva blir ett skrivbord. Bauhaus arbetar inte med service och det gör ont i min sociala kompetens. Wilma får utforska närområdet och jag tar ett break och byter till sommardäck med pappa Pohlman. Med sommardäcken på blir jag yr av overallklädda studenter i en rondell och förundras över grejen, är de i stället för rondellhundar? Rondellstudenter?

Min nya ateljé börjar ta form, hallen har fått plåtskåp och köksluckorna handtag. Och efter att på avstånd lyssnat på UFC, ultimate fighting championchip, blivit nervös, och hejat på en svensk Gustafsson i cykelbyxor så är det nu läggdags.

Men imorgon toppar vi helgen med att bära upp några fler lådor från källaren och bjuder därmed upp till en bildkavalkad. Om jag har tur blir ateljén med en hjort. Den som lever får se.

Sov gott eller god morgon!

I love Laleh

Mina mobilbilder gör verkligheten inte rättvis. Det gör däremot Maria Eremos recension från gårdagens konsert på Conventum med Laleh. Konserten var magisk. Och Eremo sätter ord på upplevelsen.
Läs recensionen här.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är kär i Laleh. Hon är en konstnär som berör mig. Och gårdagens konsert tillsammans med min älskade var den bästa fredagen den 13:e på länge. Jocke och jag var där tillsammans med Moder Tereza och hennes man. Vi startade kvällen med champagne och ostbågar. Sen sjöng jag med till nästintill varje låt och applåderade mig svettig.

Efter en sådan afton kan jag bara säga, I love Laleh!

Adrenalinkick

Pulsen arbetar för högtryck i soffan och jag är överlycklig över att bredbandet fungerar. Det fungerade lagom till ovanstående auktion skulle budas hem på Tradera. Jag är dock inte lika överlycklig över slutsumman. Adrenalinkicken tog över mitt förstånd och jag bestämde mig att den där hyllan ska jag ha. Det bara är så.

Jocke mumlade vid sidan, tittade lite snett, men jag låtsades inte se eller höra, jag var fast besluten att kryddhyllan från Reda så småningom skulle sitta som handen i handsken i köket. Uppdatera. Vänta. Lägga bud. Två minuter kvar, nytt maxbud och hoppsan, auktionen är avslutad och lön från Deermountain Design får betalas ut för att betala vinsten.

Joråsåatt. Två lax senare och köket är grymt snyggt i mitt huvud. För nu är det såhär; samma röda färg som locken har på skepporna ska en otroligt stor Bumlinglampa lackas i som sedan ska hänga över köksbordet. Stolarna ska få nytt tyg och planschen med Mellanmjölk kommer ingå polygami med både Bumlingen och Reda. Håll i hatten vad fint det kommer bli.

Och för er som är starka fans av Antikrundan och vet att antika föremål icke skall överlackas eller förfinas för att de då förlorar sitt värde, det skiter jag i. En gigantsikt brun Bumling ovanför matbordet gör sig icke besvär. Men en röd. Giv mig styrka.

Så nu får pulsen lägga sig en aning och jag får hoppas på att stenskivan till köket kommer snart så att jag kan börja steka blodpudding.

Så kan det gå.

Glad påsk!

Nu har vi lite välbehövlig semester. Mannen och jag. Vi grillar korv och bara tar det lugnt, laddar om batterierna och ligger på varsin soffa och läser eller tar en lur. Äter ägg och dricker påskmust, insuper frisk luft och fryser om fötterna…

Och ja, jag har aldrig längtat så mycket efter en bänkskiva som nu. Visste inte ens att det var möjligt, men förhoppningsvis kommer den nästa vecka och det här med korvgrillning bara kommer vara precis vad det är, en god familjeangelägenhet och inte bli ett nödvändigt ont för att inta föda i kyliga vårvindar. Det är ju gott med grillat men kallt om fingrarna…

Nej. Lite ny energi och ett funktionellt kök vore inte så dumt. Därför loggar jag ut för några dagar och önskar er en fantastisk skön påskhelg.

Och kom ihåg att även pappa Pohlman kan ha fel, även om det händer sällan. Men alltså. Klä på er ordentligt, kör försiktigt men stanna helst inne för det kommer vara fulväder fram till på söndag ungefär. Bara så ni vet.

På återseende påskherrar och påskkärringar!

God morgon!

För att försöka styra upp i det mintgröna huset så har jag tagit semester. Och när solen lyser in i sovrummet på övervåningen känns semester som ett alldeles ypperligt hittepå. Det innebär i dagsläget inte semester som i att ligga i sängen och göra skuggor på väggen, givetvis inte. Här ska det donas och kånkas, städas och planeras.

Så, på återseende och god morgon fina vänner. Hoppas att ni får en bra måndag!

06.00

Runt klockan 06 börjar solen leta sig upp bakom träd och 20-tals hus. Himlen får strimmor av rosa och fåglarna kvittrar glatt. Jag har sovit gott men tänker somna om nu när jag vet att solen har gått upp…