Kär

20130314-222403.jpg
Om jag hade haft en kamera med värmesensor, typ en sån som entusiastiska hitta-vilda-djur-människor har på savannen mitt i natten, då skulle jag ta ett kort på mina älsklingar som sover så sött bredvid mig. I och för sig skulle det förmodligen bara bli en stor röd färgklick eftersom Frank ligger och sover på Jockes bröst. Kärlek.

Då undrar säkert ni varför jag inte bara använder blixten på mobilen. Brukar ni använda blixten på mobilen? Nej, precis.
Den ger ju men för livet, eller i alla fall för de närmaste timmarna. Visserligen sover ju modellerna men de kommer de inte göra om jag tar kort med blixt. De kommer för visso bli halvblinda därför och per automatik somna om. Men ändå. Jag vill inte förstöra deras moment.

Jag är så kär så jag får dåndimpen!
God natter mina skatter. Haha.

 

Franken tipsar

20130314-215932.jpg20130314-215956.jpg20130314-215948.jpg

Lyssna på det här. Mamma och pappa har varit lite oroliga för att jag ska vara för varm när jag sover i min lilla säng, därför har jag bara haft body (baddräkt med långa ärmar kan vi säga) på mig, ni som vet hur det är med småkisar som mig förstår ju att det är lite tokigt. Det tokigaste av allt är att jag kör torrsim i sömnen och sprattlar av mig min filt och då blir det lite kallt. Vilket innebär att jag vaknar, grymtar till så att mamma tror att jag är hungrig och ger mig ett glas mjölk. Det är gott förstås, men jag är bara lite kall om benen. Vem vill sova utan täcke liksom?

Så nu har de tänkt om och satt på mig både byxor och strumpor när jag ska sova. Gissa om det är varmt och skönt. Jo, jag tackar ja, jag sover som en stock och vaknar endast en gång för att få i mig lite go mjölk. Sen pratar jag i sömnen och sussar vidare. Självklart håller jag mig till torrsimmet och simmar ifrån min filt, men då har jag ju kvar min helkroppsbaddräkt och fortsätter sova. Perfekt med andra ord. Hoppas det håller i sig, för det är bra skönt att sova.

Och vet ni mer då. Idag tog jag med mamma till BVC för att visa upp mig. Igen. Mamma trodde att jag skulle väga fem pannor, men riktigt så var det inte, men banne mig inte långt ifrån. Nu väger jag 4930 gram och är 58 centimeter lång. Biffen. Och mamma har fattat att jag behöver större kläder nu så de minsta kläderna har hon gömt så att jag inte råkar ta på mig fel, magtröja är inte min kopp te så att säga.

Mormor och morfar fattar det där lite bättre, för jag har fått nya kläder av dem. Tack så mycket. Jag var hos dem idag också, längtade efter morfars munspel och mormors famn, tur att de bor så nära.

Nåväl. Nu ska jag sova gott i min helkroppsbaddräkt.
Tack och god natt raringar. Och kom ihåg, om du simmar ifrån täcket på natten är det skönt med pyjamas.
Bra grej det där.

 

Kvällsutflykt

KyligtPicknickUtflyktGosKånkaGågågåInivassenRävgångenMotljusKväll

Damma av en termos och fixa varm choklad. Bre mackor och göra familjen glad. Gossen i en varm overall, man vill ju inte att han ska bli kall. Nostalgi med Kånken sen -88, matsäck packad med måtta. Solen på väg ner och vi ler. Rådjur i skogen och jag känner mig mogen. Kvällsutflykt med man och Frank, det är så att man blir kärlekskrank…

 

Mera glad!

SnyggtListigGlad påskGlad

Senast jag gick på stan så kunde jag inte låta bli att sticka in huvudet i Örebros gladaste butik. Dessvärre endast med kameran i högsta hugg och inte plånboken. Men för att ni ska förstå hur glad butiken är så passar jag på att göra lite reklam. Ni ser ju själva, blir man inte glad så säg. Frank önskar sig nog allt där inne. Bara så ni vet.

Inte världens bästa bilder, men ändock. För att kolla in pryttlarna på bästa sätt ska ni så klart besöka butiken på Kungsgatan 2. Eller åtminstone kolla in Emma Claras blogg.

 

Reflexkofta

20130312-223339.jpg
Nej, inte reflexväst. En reflexkofta. Fast jag visste inte att det var en reflexkofta förrän jag kom hem från HM och förstod att det skulle kunna uppstå trubbel i vardagen. Ni ser ju själva, den lyser ju så att man får migrän bara av att titta lite för länge. Så otroligt lysande var den inte i affären, lurendrejeri. Där var den mer korall än stopp-i-lagens-namn. Men tacksam är jag ändå för min kofta kära mor, tro inget annat.

Och nu väntar jag bara på att Jocke ska ta fel när han åker till jobbet i ottan, han bär nämligen en självlysande jacka för att han ska synas när han är ute på byggen, i och för sig skulle det ju inte göra något om han tog fel eftersom den här koftan lyser minst lika bra och påkallar uppmärksamhet vare sig man vill det eller ej.

På tal om färgglada kläder så vore det annars ypperligt om jag hade råd att köpa en massa nytt eftersom varje affär numera är täckt av färgglada plagg med migränvarning. Äntligen ska alla som behagar få ha färgglada kläder från topp till tå, och inte bara kulturtanter, är det inte fint så säg och sannerligen på tiden om ni frågar mig…

 

För ett år sen…

20120311Ett år sen

Det var alltså ett år sedan vi började renovera huset, riva köket och kånka möbler från lägenheten och hit. Tiden går fort alltså. Och lyssna på det här, jag brukar ju ha något som kan liknas vid en julkalender här på bloggen men i julas orkade jag inte eftersom jag hade fullt sjå med att baka och äta bullar, men jag tittade igenom vad jag hade skrivit 2011, är ni med…

I 2011 års lucka nummer 11 skrev jag om framtidsdrömmar, så här skrev jag då:

Framtid. Nutid. Dåtid. Jag vill egentligen inte bli mamma. Helst pappa. Men har som sagt insett att jag är den som måste bli mamma. Dvs. bli tjock, föda ut ett barn ur vajajan och sedan bli av med gravidkilona. Men som ni förstår älskar jag barn och skulle gärna låna några på jobbet ibland. Så det är en dröm. Inte låna barn från dagis eller bli tjock. Men att bli mamma. Eller pappa.

Sen drömmer jag om ett hus, med knarrigt trägolv, öppen spis och trädgård. Och i det där huset ska vi ha ett tjusigt kök med rutigt golv där mannen kan laga mat åt mig, kanske baka lite i den gamla assistenten som vi fick från Karlsson catering igår.

Jag ska ha ett nytt kontor med gamla grejer. Jag ska helst vara ledig en dag i veckan eller kanske sluta tidigare någon dag för att jag ska måla fina tavlor och teckna fina teckningar. Jag ska bli känd som Sören och Anders för att bli med på Tvärsnytt och jag ska bli förknippad med färgglatt och finurligt och många kommer vilja köpa min konst. Man ska kunna köpa alster på min webshop och Deermountain Design kommer blomstra.

Alla nära och kära ska vara friska och vi ska åka till Öland även när det blir vinter. Och någon gång ska jag och mannen besöka landet over there.

Dåtid. Nutid. Framtid.

Alltså, är jag inte lita av en spåtant så säg. Det är bara jag som konstnär som ska erövra världen, sen är jag nästan i hamn. Fränt på något vis. Den öppna spisen finns inte, inte det rutiga golvet i köket heller, men annars är det så otroligt bra att jag går åt. Och i nästa nummer av Älskade hem tror jag banne mig att vi är med.

För ett år sen alltså, byggdamm upp till öronen och beslut som får vilken liga i vuxenpoäng som helst att blekna. Så himla moget med hus. Och nu är jag mamma och försöker bli av med gravidkilona.
Jo, jag tackar ja.
Fram med champagnen!

 

Get up

YouTube Preview Image

Nu har jag alltså försökt komma igång med någon slags träning. Inte bara barnvagnspromenader utan även crosstrainer och magövningar från Olgas bok. Mitt primära mål med den här träningen är att jag ska komma i mina vanliga kläder, som sagt, för jag har verkligen inte råd att köpa nytt. Sen hoppas jag att jag så småningom ska hitta tillbaka till min hållkäftensnygga form, så kanske att jag kan hoppas på att vara fin i en nyårsblåsa, det borde banne mig vara realistiskt, eller?

Mitt första delmål är i alla fall att väga mindre än 70 kg inom en hyfsat snar framtid. Om jag lyckas gå ner i samma takt som Frank går upp så känns inte det helt omöjligt. Förresten, när försvinner den där randen som liknas vid en dragkedja rätt över magen, jag menar, jag har ju dragit ner dragkedjan och släppt ut Frank så nu behöver jag ju inte den mer…

Nåväl. När jag lyssnar på ovanstående låt och går på den där gnissliga crosstrainern så att svetten yr, då känner jag mig jävligt bra. Heja änderna och mig. Nu ska jag göra plankan, dagens övriga träning blev promenad till universitetet där jag hälsade på min gamla bildlärare. Bara så ni vet. Sen skrev jag in Frank på några bildkurser, han ser fram emot det ska ni veta.

Sen åt jag en förbannat god lunch, köttfärs sen lördagens tacos, på med gorgonzola in i micron och sen en massa sallad till, avokado och keso, det låter ju nyttigt i alla fall. Mums. Som ni ser tränar Frank med, på att gå snyggt i magtröja. Jomenvisst.

Jaja. Jaddi, jaddi, jaddi…

20130311-194031.jpg20130311-194042.jpg20130311-194049.jpg

 

Och söndagsmiddag

DukatKonstHej mormorVad gör du morfarMunspelFlinaHallå där

Det blev ingen mer promenad i det kyliga och kalla vädret, däremot blev det en utsökt middag hos mamma och pappa så att de fick vara mormor och morfar en stund. Det är de ju jämt numera förstås, men mycket roligare när morfar får spela munspel så att Frank flinar och mamma får spatsera runt med Frank på axeln till han somnar.

Jag är lika glad att vara mamma som att mina föräldrar får vara mormor och morfar och att vi bor så nära. Mer och mer tacksam för livet blir jag, det kanske hör till det här med att bli vuxen…

 

Söndagspromenad

TittutPaddlaWadköpingFlygandKuckelikuStaden

Efter en utsökt söndagsfrukost med plättar, tuttull (tunnbröd från moster Barbro) och smoothie så begav vi oss ut på en isande kall söndagspromenad med Frank i nya vagnen. Den är banne mig som ny, den har som sagt bara blivit använd av ett barn och sedan stått och väntat på oss i 27 år. Fantastiskt. Så nu funderar jag på att låta den röda vagnen bo på Öland i stället. Haha. Vilka angenäma bekymmer.

Hur som helst så är det väldigt fint ute, men kallt som bara den om kinderna.
Kanske att det blir en till promenad innan söndagen är slut. Vi får väl se.
Hoppas att ni har en skön sista dag på helgen!

 

 

Städad lördag

Städad

Jajamensan. Nu är hemmet magasinfint. Bara de där rackarns fräscha frasiga tulpanerna som saknas för att det ska vara top notch. Frank har följt med pappa Jocke ut i trädgården och jag ska försöka kränga på mig mina små träningsbyxor och svettas på den där crosstrainern, kanske är lika bra att jag letar rätt på ett par hängslen så att inte brallorna ramlar ner, fastnar vid fotknölarna så att jag trasslar in mig i maskineriet och hela min fina ambition om en mindre bulldeg på magen går förlorad…

Så nu kör vi. Hej blod, svett och tårar.
Hit me!