Vackert så det förslår

’

Hur vackert kan det bli i naturen egentligen? Här kan man verkligen säga att morgonstund har guld i mund. Låt mig alltid få vara en del av dig Öland. Tyvärr så åker vi hem imorgon, men jag kommer snart tillbaka och då tillsammans med min bilvande. Jag längtar redan och är otroligt tacksam för att jag får ha Öland i mitt liv. Tack mamma och pappa för att ni tog mig hit.

Så här blev Bödde

Såhär blev det. Ser lite påklistrad ut, men han är målad direkt på asfalten som sagt.

Mitt i naturen

Det är sommar här nu. I två dagar har det varit kanonväder. Jag har både fått myggbett och nya fräknar. Precis som på sommaren. Dessutom är det så mycket svalor som svischar förbi i 180 knyck att jag blir alldels glad. Det som glädjer mig mest var att pappa fixade ett nytt svalbo och att svalorna flyttade in samma kväll. Är inte det härligt så säg?! Dessutom har jag svalor som bor på båda sidorna av huset, ett bo i varje nock.

Och på tal om fåglar så är det en blåmes som har byggt sitt bo i receptionens ena fimpkorg på campingen. Längst ner på botten ligger flera små fågelungar och gapar stort. Jag är mest fascinerad av hur blåmesen kan komma igenom de små hålen för att mata sina ungar.

Sen funderar jag på om det heter fimpkorg när det är som en papperskorg fast för fimpar, för det är ju inget askfat…?

Ninnis kroppkakor

Jag har en ny favorit. Kroppkakor från Ninnis kroppkaksbod. Jag visste inte riktigt att jag tyckte om det förrän Anna Barkewall bjöd mig på det förra sommaren. Mums. Ser inte mycket ut för världen, men det kittlar dödsskönt i kistan så att säga. Och idag åt Anna och jag det till lunch igen. Det är liksom någon slags potatismassa som omsluter en fläskbulle. Som serveras med grädde, smör och lingon.

Svårt att förklara, men så småningom kommer Per Morberg berätta för er, för han var nämligen hos Ninni i vintras och gjorde kroppkakor. Så håll utkik på hans program, eller googla det bara om ni inte vet vad det är. Jag skulle kunnat googla det för att berätta mer för er, men med den här uppkopplingen hade både du och jag hunnit göra egna kroppkakor innan den infon kommit fram…

Böddes face

–

Det där med att koppla upp skrev jag igår kväll, men jag hann somna innan jag tryckte på publicera, eftersom det som sagt inte är den toksnabba internetuppkopplingen här, men jag är glad att det fungerar i alla fall. Och precis som igår fungerar det i min lilla stuga även i dag. Fungerar så pass att jag förhoppningsvis kan uppdatera bloggen lite. Jag vill gärna visa mitt arbete…

Jag har nämligen återigen målat på asfalt och på Böda Sand, den här gången blev det Böddes huvud mitt i vägen. Det ska vara istället för ett övergångställe och för att billisterna ska bli uppmärksamma på att det är många barn och mycket lek i området.

Jag målade nästan klart allt igår, när det var mer mygg än målarfärg och mörkret började rulla in så avslutade jag målningen. Och gjorde klart den i morse. Strax innan regnet. Jag är väldigt nöjd och hoppas att den glädjer barnen och resten på campingen. För snart drar högsäsongen igång och då är det fint att bli välkomnad av ett Böddeleende. Hans face är precis mellan lekplatsen och hoppkuddarna. Blir prima!

Koppla upp…

Nu har jag kommit på det här med uppkopplingen, tyvärr innebär det inte att det går fortare. Jag hinner fortfarande somna mellan uppdateringarna. Men tydligen är det så att jag måste installera om själva enheten varje gång för att det ska fungera.

Men nu behöver jag inte bara sitta på grannens trapp, just nu ligger jag nämligen på loftet hos dagens födelsedagsbarn. Och det fungerar fint hittills. Ligger här och räknar myggbet och tänker på mitt fina måleri som jag gjort idag, mitt i vägen dessutom…

Gäststugan fyller år!

För på pricken sex år sedan åkte vi ner hit för att titta till tomtens nyförvärv. En tomtenisse. Eller var det en gäststuga. Det var den finaste lilla gäststugan jag sett. Den som pappa och jag ritat och som andra byggt ihop. Det var som sagt lite oeniga åsikter innan jag till slut fick igenom mitt förslag om en gäststuga, och nu sex år senare är vi så otroligt tacksamma och glada över den där lilla stugan. Det är svalorna med som byggt bon i varje nock.

Där bor jag när vi är här hela familjen. Jag och svalorna. Så idag firar vi gäststugans dag med god mat och jordgubbar, jag ska dessutom dammsuga upp gräs och annat tjafs så att det är precis så fint som det kan vara där. Grattis stugan!

Ut och njut

Jag ska som bekant arbeta som förskollärare i höst och på den förskolan utövas något som heter ut och njut pedagogik. Nu ska väl jag inte vara allt för kaxig innan jag ens har börjat jobba, men jag måste ändå säga att jag kan det här med att vara ute och njuta. Och då tar jag inte ens i när jag säger det. Det är liksom en del av min natur, precis som jag vill vara en del av naturen. Så med glädje ser jag verkligen fram mot min nya anställning, jag är som sagt så glad över det att jag likt deras logga blommar som en solros och sträcker på mig stolt mot skyn.

Jag lever naturliv, i den bemärkelsen att jag känner en harmoni när jag går bland orkidéer och komockor, jag pratar med larver, ser figurer överallt i vanlig ordning och har dessutom barnasinnet kvar. Så fröken Hjortsberg lever vidare trots att jag blir fru!

På tal om fru, ser ni att larven har format sig till ett J, och att den dessutom ligger på en sten som ser ut som ett hjärta, plus att lövet nedanför även det är ett hjärta. Eva hjärta Jocke hjärta Öland lika med SANT!

Dagens sista!

Jag säger såhär, det är bäst att passa på att blogga när internetstickan fortfarande lyser grönt, även om jag tror att blått blinkande ljus är det bästa för snabb aktivitet. Jag är inte så aktiv längre. Idag har jag förutom att jag varit förälskad i naturen även krattat ännu mer gräs, köpt en vindsnurra med pappa, fotograferat fridlysta orkidéer, förundrats över internets vara eller icke vara samt utövat träning i en si så där 5 km.

Så nu ska jag somna på loftet och hoppas att det uttalade regnvädret inte passerar norra Öland, i alla fall inte om det ska innehålla åska, för det mina vänner det tycker jag inte om. Inte på natten, då är det direkt livsfarligt. Så nu säger orkidéerna och jag god natt och på återseende!

Mattias Klum

Jag önskar att jag kunde smyga likt Mattias Klum, eller i alla fall ha en kamera med teleobjektiv. På min promenad försökte jag smyga mitt bästa för att fotografera en liten fågel. Vi kan väl säga att det gick sådär, zoomen på min kompaktkamera är bra, men inte fågelfotografiskt bra. Det var en småsnäppa, liten som en sten, inte konstigt att den inte syns på fotografiet.

Tänk om jag kunde ta kort genom kikaren, då skulle jag minsann kunna visa er fåglarna som jag har sett idag. Vad sägs om rödbena, gravand (de som är på bilden), brunand, ängshök och småsnäppa? De två sistnämnda är inte så vanliga i Örebro, så då är det ju tur att jag är på Öland och får se dem. Haha.