Mitt drömhus

Som ni vet är Öland mitt paradis på jorden. Mitt andra hem. Stället som ger mig abstinens om jag inte har möjlighet att komma dit minst 3-4 gånger om året. Stenhuset som ger mig ett lugn jag inte kan hitta någon annanstans. För att inte tala om naturen och havet som finns ett stenkast bort. Med en gnutta havsutsikt från tomten och vetskapen om att våra barn ska få uppleva liknande barndomssomrar som min bror och jag haft. Här snackar vi guldtacka, det räcker inte med några guldflagor här inte.

Och nu är det sisomså att jag lever upp i att Jocke och jag ska ta över huset på Öland. Jag är väl inte så bra på det här med att fånga dagen, leva här och nu, eller vad fan menas med det egentligen? Vi lever ju här och nu oavsett om man är bra på det eller inte. Rimligt bra är jag väl, men jag är också väldigt bra på att drömma mig bort till framtiden. Som det här drömhuset som vi nu ska förvandla till vårat, måla om, byta trapp, lägga nytt golv, dra om elen osv.

Som ni ser har jag redan planerat hur det skulle kunna se ut. Bra med jullov så att jag äntligen har lärt mig ritprogrammet vi har på jobbet. Jag har bävat lite inför det med tanke på mitt bristande tålamod, men när jag får vara kreativ och har tid, då håll i hatten vilket tålamod jag tycks ha.

Jag har förstås redan gjort två Blocketfynd, varav den där vilfåtöljen redan finns på plats och har blivit hela familjens favoritmöbel. Jag får ta en kölapp om jag ska ha någon chans att sitta i den. Och så lyckades jag komma över en nätt liten fin pinnsoffa vid namn Nesto som ska stå i hallen. Jag har beställt en kohud av Ölands bästa bonde och så ska det väl flyttas runt på möbler. Då är det ändå bra att ha en källare som är som ett möbellager, haha. Det här kommer bli så bra.

Nu ska vi bara få ihop logistiken och se om vi lyckas få klart det till midsommar. Det är ju fint på bild i alla fall. Och den där kaminen, den får vi se när den blir aktuell, men tänk så mysigt en blåsig höstdag att få ta sin tur i vilfåtöljen framför en sprakande brasa…

Sen drömmer jag förstås om köksstolar från Vitra, att bäddsoffan från IKEA ska få ett nytt senapsgult överdrag, att det svarta vitrinskåpet från köket hemma i stan ska hamna på Öland, att de där skinnfåtöljerna som vi köpte första året vi bodde i Rynninge för 25kr st ska trivas i stenhuset och att det gedigna träbordet som stått där sen huset byggdes kanske ska få en lack. Jag drömmer vidare och lever så bra som bara jag kan här och nu. Ha, man måste få drömma. En sak är säker, en grön spiraltrappa blir det i alla fall, det blir bra mot allt det vita.

Välkommen 2019, vi ska bli bra ihop!

 

De där guldflagorna

Jag snurrar visserligen vidare i min existentiella karusell men jag anar att åkturen kan vara över snart, tänk så skönt det vore. Emellanåt går det så där fort som när Pippi Långstrump springer runt utav bara helvete och Kling och Klang ramlar i en hög när hon hastigt stannar. Metaforiskt så är det väl lite så, full rulle med styrning från konstapel av prestationsångest, men med en något dålig broms.

Säger jag högt vad karusellen drivs av så blir jag ju full i skratt. Och nu skriver jag väl i gåtor här, men det här med höstdepp och elände utan anledning är ju en jävligt stor gåta. Åtminstone för mig.

Därför har jag träffat en kurator två gånger, första gången var det inte särskilt muntert. Jag snorade upp ett helt paket av tårvänliga servetter och kände mig alldeles tom när hon frågade vilka tre saker jag ville uppnå den dagen. Konstpaus de lux.

Vara snäll. Inte arg. Och titta på julkalendern utan tjafs. Bara en sån sak, få kidsen att fatta traditionen och försöka vara tysta i 13 minuter. Omöjligt. Lämna rummet om man inte heller vill se är inte aktuellt för man vill ju ändå vara med på något vis.

Sen kanske det bara är jag som tycker att julkalendern är bra i den här familjen, som skrattar åt skämten som barnen inte förstår och tycker att det är en mysig grej att titta på tillsammans. Lite för höga förväntningar i vanlig ordning.

Hur som helst, senast jag var hos kuratorn så var det mer muntert. Jag kände mig gladare trots att jag fällde en och annan tår även då, hon tjatade vidare om de där guldflagorna i vardagen och jag mådde nästan lite illa över carpe fucking diem, men så kom vi in på kontroll och påverkan. Vad kan jag egentligen kontrollera och påverka?

Det är sannerligen bara mina egna handlingar, men ack så mycket energi jag lägger på att tolka andra, bli förbannad i tystnad, knyta näven i fickan, försöka passa in för att jag tror att det är så jag ska vara istället för att passa på att vara precis som jag är. Och så sa hon såhär, tänk som en hund, kan du inte leka med det, inte äta det, då kan du pissa på det och gräva ner det.

Så hej, pissa och gå vidare.  Och färga håret rosa. Det gjorde jag precis. Som flamingons näbb fast i min lugg. Det kanske ni får se någon gång. Nu ska jag minnas alla sommarens guldflagor och ta den rosa luggen och hoppas på skönhetssömn utan inträde på mitt ångestdrabbade tivoli 😉

Så ni vet. Sov gott godingar eller god morgon!

 

 

Karusellens kontraster

Jag ska väl inte hålla på och älta det här egentligen men jag förmår mig inte riktigt att komma på bättre tankar. Jag tittar på bilder från sommaren och tycker att det är helt sjukt att vi då kunde ta ett kvällsdopp hela familjen vid bryggan på Öland kl. 21.20, springa i vattnet och spegla oss i solnedgången. Och det är ju sånt man ska komma ihåg nu när man är dödens trött vid samma tidpunkt, det har varit mörkt som på natten sen kl 16.00 och det är svårt att lura sig själv till ljusterapi och gladlynta påhitt.

Jag har visserligen inte provat ljusterapi, men jag känner att det ändå inte funkar. Mig lurar man inte så lätt, haha. Kanske att lösningen är att fly landet till sydligare breddgrader. Men innan dess så ska jag fortsatta titta på ljuvliga sommarminnen. Och rätt vad det är så har jag ju kommit på bättre tankar, snön kanske kommer och ljusnar upp det hela och sen så är det ju vår igen.

Det är så irriterande att jag blir förbannad på mig själv, vad har jag att känna mig oglad över? Nej precis, inte ett jävla dugg. Jag har allt jag kan drömma om och lite därtill. Kom igen nu fru Hjortsberg, tänk efter, upp med smilbanden och försök se mindre ut som en ledsen hund. You can do it 😉

Och just det, inte nog med denna sinnesförvirring, jag har även varit förkyld i tre veckor vilket innebär, ingen träning, så klart. Men med tanke på att det är min bästa terapi så känns det ju extra drygt att inte kunna självmedicinera med motion och endorfinpåslag. Halsont i skrivande stund, irriterande så hälften vore nog. Om jag ändå var träningsfrisk, då skulle nog resten blir bra ganska fort.

Jag tror det är såhär, jag måste varit en björn i mitt förra liv, min själ tillhör en björnhona och har således gått i ide. Jag får se det så och försöka önska att jag blir en kanariefågel eller annat exotiskt djur nästa gång 😉

Men nu bestämmer jag såhär, hej då länge november, du kan dra åt schmelvete och välkommen december, nu tar vi omtag, famntag, hantag och kyss och kärlek så blir allt bra.  Så gör vi.

Önskar er en fin 1:a advent!

 

 

 

Bedövande vackert

2,5 timmes promenad i lufsande mak. Min klassiska morgonmagi med soluppgången, korna och fåglarna. Vackert så det förslår. Nej, här behövs inte utomlands. Ni ser ju själva.

Gick upp som om jag skulle träna i ottan, här öppnar inget gym i ottan. Men naturen är öppen jämt. Och strax innan klockan 5 kan man sjunga ”pärleporten” och traska genom kohagar i daggblött gräs och filosofera om livet. Typ så.

Sen stiger den upp, den illröda solen som inte går att fånga på bild då den lyser så starkt. Så röd som en glödhet tomat. Och tillsammans med den här naturen, alltså Ernst, de gifter sig så bra! Bedövande vackert!

Uttittad av nyfikna kor, ensam undantaget ovetande sovande tyskar i husbil på parkeringen och alldeles, alldeles underbar känsla i kroppen. Här snackar vi balsam för själen så att själen knappt vet var den ska ta vägen. Sånt jädra bra balsam att en nästan halkar på positiva adjektiv i beskrivningen av upplevelsen.

Ja jösses. Jag låter det vara så. Titta och njut vetja!

 

Sällan utomlands

Det kan tyckas konstigt att jag inte har någon direkt längtan att fara utomlands och att jag endast flugit utanför Sveriges gränser en si så där 3 gånger tur och retur. Jag brukar liksom säga att jag kommer till Laxå och Öland och det räcker bra för mig. Klart att det vore fräsigt med en weekend i Barcelona, några veckor i USA och romantik i Rom. Eller nåt.

Men hej. När Sverige visar sig från sin bästa sida, som nu, med strålande sol och värmande väder redan tidigt på morgonen då är det banne mig inte så dumt. Att jag sen har den förmånen att husera i ett stenhus på norra Öland när helst det passar sig gör liksom inte saken sämre. Och jag är så otroligt tacksam för det. Och att Jocke och jag kan ge Frank lika upplevelser som jag fick när jag sprang barfota i gräset här när jag var liten, åt frukost på trappen och gick på upptäcktsfärd i skogen. Jag älskar’t!

Och idag har vi haft en utomordentligt bra dag. Som sagt, redan när frukosten skulle intas värmde solen, sen packade vi in oss i bilen och åkte till världens bästa sommarjobb, Böda Sand, för en dag vid poolen. Åkband på och nöjd Frank. Lunch på bröllopsrestaurangen och så vidare hem för en tupplur innan loppis och middag i Kårehamn. Rekommenderas varmt, Kårehamns havskök, missa inte det om ni åker till Öland.

Så nej, jag är sällan utomlands och jag tror att Öland är som utomlands när vädret är som sig bör vid den här årstiden och jag håller mig nog till den tron ett tag till 😉

 

 

Såhär ska det va!

Nu snackar vi sommarkänsla. I morse vaknade vi till strålande sol. Det har jag visserligen gjort några mornar men sen när resten av familjen har vaknat och vi har ätit frukost, då rullar liksom det stora vemodet in. Och sen har det som bekant varit mer höst än sommar. Jädra gnägg om det, men lite snopet är det allt. Den svenska sommaren.

Men idag var det varmt redan från början, jag kunde ta en powerwalk i linne (och andra plagg, jag var förstås inte naken på underkroppen även om det hade varit annorlunda och säkert fläktande skönt) och sen äta frukost på trappen, sola lite tillsammans med världens bästa Frank innan vi gick ner till havet och busade på stranden. Eller det var mest Jocke och Frank som busade eftersom jag tycks vara en badkruka av rang. Men ändå.

Det är såhär det ska vara. Sol och värme, strandhäng sen poolhäng (dvs att Frank fick bada ännu mer hemma på tomten i en klassisk blå barnpool), grillning med ingredienser i foliepaket och glass till efterrätt. En Frank som somnar tidigt på soffan tack vare mycket stimulans och bus. Eller tack vare att vi har spenderat två dagar på bondgård, men det får jag eller Frank berätta mer om sen, för nu är det filmtajm här.

Hoppas att ni också har fått lite sol och värme och sommarkänsla idag, det är banne mig gött!

 

Sommarkort

 

Hej bloggen!

Vi är på Öland och har det bra. Semester. Skönt som bara den. Svensk sommar med kyliga vindar, värmande sol och slöisar i soffan. Igår köpte vi pizza och tänkte att det vore mysigt att äta den på bryggan, sitta på en filt och lukta på havet. Vi hade med håvar och hink. Frank skulle fiska hajar och ”gäddar”, men sen kom han på att hajarna var för stora och att det gick bra med småfisk.

Jocke och jag åt pizza med andan i halsen och skratt i bröstet där Frank härjade runt och hade fullt upp med att få fatt i fisken och inte ramla ner från bryggan. Det sista gick förstås bra, värre var det med att fånga fisk, men när pizzan var slut hjälptes vi åt och fick upp några små rackare som vi kunde lägga i hinken. De var söta tyckte Frank.

Sen gick vi på en promenad så att Frank somnade i vagnen. Annars är det lite hur som helst här när det gäller tider för sömn, men det får vi styra upp snart. Det är ju ändå rätt skönt med sovmorgon.

Yeah well. Det är fint väder på morgonen, mulet på dagarna och om man har tur fint på kvällarna. Men det är ok för oss. Vi njuter av ledighet utan sysslor och idag ska vi åka till Harry och hälsa på, minns ni? Franks kompis (egentligen min bästa Ölandstok med familj) som bor på en gård där man får åka hjullastare och mata korna. Det kommer bli succé och kanske att det kommer fler sommarkort innan semestern är slut.

Hoppas att ni har det bra!

Bästa hälsningar
Frank, Jocke och Eva

 

 

Stoppa tiden!

…eller bildbomb á la minisemester och midsommar…

Midsommar och minisemester. Öland och typisk svensk sommar. Sol och regn. Mest regn. Spontanbesök av min härliga kollega och hennes familj. Skönt semesterlunk och inga måsten. Sova middag i två timmar och springa en runda innan maten dukas upp på faten. Klä en midsommarstång men hoppa dansen. Ösregn och andra planer. Hälsa på långe Erik och kasta sten i vattnet. Stoppa tiden. Busa med Ilse, säga hej till Ölandstokar och inte gå vilse. Ta fram grillen, knäppa upp sillen och fira utan sång och midsommarstång. Disco på låg volym, glada barn och prat till efter midnatt. Jösses så många skratt!

Titta till Böda, leka och åka motorcykel i för stor hatt. Gräva grävmaskin och titta på småglin. Dela på en glass och dra vidare till Trollskogen, Swiks och alltid vara mannen trogen. Kasta ännu mer sten, grilla korv och drömma sig bort. Stoppa tiden. Boka bord på Kalk, äta hamburgare och pannkaka, suddiga barn och mätta föräldrar. Solnedgång och ännu mer kasta sten. Jocke blir världsmästare i mackkastning. Livet på en pinne. Somna med ett leende på läpparna och vakna upp till fågelsång.

Vindstilla morgon och osynlig gräns mellan himmel och hav. Ensam bland djuren, uppassad av fåglarna och vågorna som en stilla konkav. Öland i mitt hjärta, mersmak på löpning och semesterfeeling.

Stoppa tiden!

 

 

Händelserik långfredag

Som det brukar bli ibland på morgnarna när jag är här på ön, så blev det i morse. Vi bor i lilla huset nu när vi alla är här vilket betyder att det inte finns någon toalett där, därför fick jag liksom syn på solens magiska ljus när jag gick med raska steg över det blöta gräset till stora huset. Och då vet ni ju att jag inte kan låta bli. Så jag utförde mina behov, skuttade i varmare kläder och tog med kameran ut på en liten promenad innan nästa planerade aktivitet.

Så från en magiskt fin morgon till en första frukost för att sedan köra ett pass på gymmet, äta en till frukost och sen ta med mannen, brorsan och Frank till sydligare breddgrader. Jag slängde i hop ett lejon för någon vecka sen och nu har han flyttat till Färjestaden, och han kan nog inte få det bättre, för hans nya djurskötare är nämligen makalöst bra på att laga mat. Vinn, vinn. Lejonhanar älskar god mat. Och för att vi skulle vara på den säkra sidan gjorde vi lite produktkontroll på hamburgare och caesarsallad, det kittlade dödsskönt i kistan. Om en säger så.

Sen brände vi östra sidan hem med nästa stopp vid Kapelluddens fyr. Jag minns inte att jag har varit där innan och tyckte det var konstigt att pappa Pohlman inte visat det stället för oss, men tydligen har vi ränt runt där precis som Frank gjorde idag, men det minns varken brorsan eller jag.

Som ni ser var det fint som bara den. Frank utforskade stranden, snäckorna och vattnet. Tänk att kasta sten i vattnet kan vara så roligt. Minst lika roligt som att stampa med sina stövelfötter i vattnet.

Nåväl. Det blev en händelserik och lång fredag precis som sig bör.
Men nu är jag kind of tired. Sleep tight!

 

Äntligen Öland

Vi är här nu. Senast vi var här var vi ju inte riktigt här, inte i vårat hus. Senast vi var här var allt annorlunda och sen dess kommer Öland alltid vara annorlunda. Då bodde vi i en fin stuga på Böda, nu bor vi i våran fina stuga två mil söderut. Då var vi här för att ta farväl av min Ölandsmamma och nu är vi här för att hälsa på henne på ett annat ställe och för att välkomna våren. Allt är annorlunda. Fast bra ändå.

Förutom det faktum att hon inte finns längre så är ju nästan allt bra med Öland. I alla fall hos mig. Här finner jag lugn och ro och får brorsans goda mat, Frank lever livet och familjekärleken dukas upp på fat. Det är havsutsikt och några kilo upp i vikt. Vi gör som vi alltid gjort och kryddar med nyheter. Grillar korv från Rosas till lunch och överraskar med långkok över samma eld till middag. Alltså vi åt förstås inte upp elden, men det som låg i grytan. Och tro mig, det smälte i munnen.

Och kanske är det så att jag inte är lika förvånad längre över att min bror har blivit en mästerkock, men varje ny måltid han bjuder på är verkligen awesome! Att få vara här med hela familjen och ta det lilla lugna är så att säga balsam för själen.

Och vet ni, idag tog vi dessutom med Frank till badhuset, det där lilla gulliga badhuset där jag en gång lärde mig att simma och plockade hem paddan, simborgarmärket och diverse andra färdigheter i mindre medaljform. Och Frank älskade det. Han älskade det så mycket att han absolut inte skulle följa med hem. Extra roligt var det nog för att han kunde trippa på botten med sina små russintår utan att behöva flytkuddar på armarna som är så irriterande ivägen för vattenlek.

Nåväl. Vi är här nu och allt är annorlunda fast lika ändå…