Bedövande vackert

2,5 timmes promenad i lufsande mak. Min klassiska morgonmagi med soluppgången, korna och fåglarna. Vackert så det förslår. Nej, här behövs inte utomlands. Ni ser ju själva.

Gick upp som om jag skulle träna i ottan, här öppnar inget gym i ottan. Men naturen är öppen jämt. Och strax innan klockan 5 kan man sjunga ”pärleporten” och traska genom kohagar i daggblött gräs och filosofera om livet. Typ så.

Sen stiger den upp, den illröda solen som inte går att fånga på bild då den lyser så starkt. Så röd som en glödhet tomat. Och tillsammans med den här naturen, alltså Ernst, de gifter sig så bra! Bedövande vackert!

Uttittad av nyfikna kor, ensam undantaget ovetande sovande tyskar i husbil på parkeringen och alldeles, alldeles underbar känsla i kroppen. Här snackar vi balsam för själen så att själen knappt vet var den ska ta vägen. Sånt jädra bra balsam att en nästan halkar på positiva adjektiv i beskrivningen av upplevelsen.

Ja jösses. Jag låter det vara så. Titta och njut vetja!

 

Sällan utomlands

Det kan tyckas konstigt att jag inte har någon direkt längtan att fara utomlands och att jag endast flugit utanför Sveriges gränser en si så där 3 gånger tur och retur. Jag brukar liksom säga att jag kommer till Laxå och Öland och det räcker bra för mig. Klart att det vore fräsigt med en weekend i Barcelona, några veckor i USA och romantik i Rom. Eller nåt.

Men hej. När Sverige visar sig från sin bästa sida, som nu, med strålande sol och värmande väder redan tidigt på morgonen då är det banne mig inte så dumt. Att jag sen har den förmånen att husera i ett stenhus på norra Öland när helst det passar sig gör liksom inte saken sämre. Och jag är så otroligt tacksam för det. Och att Jocke och jag kan ge Frank lika upplevelser som jag fick när jag sprang barfota i gräset här när jag var liten, åt frukost på trappen och gick på upptäcktsfärd i skogen. Jag älskar’t!

Och idag har vi haft en utomordentligt bra dag. Som sagt, redan när frukosten skulle intas värmde solen, sen packade vi in oss i bilen och åkte till världens bästa sommarjobb, Böda Sand, för en dag vid poolen. Åkband på och nöjd Frank. Lunch på bröllopsrestaurangen och så vidare hem för en tupplur innan loppis och middag i Kårehamn. Rekommenderas varmt, Kårehamns havskök, missa inte det om ni åker till Öland.

Så nej, jag är sällan utomlands och jag tror att Öland är som utomlands när vädret är som sig bör vid den här årstiden och jag håller mig nog till den tron ett tag till 😉

 

 

Såhär ska det va!

Nu snackar vi sommarkänsla. I morse vaknade vi till strålande sol. Det har jag visserligen gjort några mornar men sen när resten av familjen har vaknat och vi har ätit frukost, då rullar liksom det stora vemodet in. Och sen har det som bekant varit mer höst än sommar. Jädra gnägg om det, men lite snopet är det allt. Den svenska sommaren.

Men idag var det varmt redan från början, jag kunde ta en powerwalk i linne (och andra plagg, jag var förstås inte naken på underkroppen även om det hade varit annorlunda och säkert fläktande skönt) och sen äta frukost på trappen, sola lite tillsammans med världens bästa Frank innan vi gick ner till havet och busade på stranden. Eller det var mest Jocke och Frank som busade eftersom jag tycks vara en badkruka av rang. Men ändå.

Det är såhär det ska vara. Sol och värme, strandhäng sen poolhäng (dvs att Frank fick bada ännu mer hemma på tomten i en klassisk blå barnpool), grillning med ingredienser i foliepaket och glass till efterrätt. En Frank som somnar tidigt på soffan tack vare mycket stimulans och bus. Eller tack vare att vi har spenderat två dagar på bondgård, men det får jag eller Frank berätta mer om sen, för nu är det filmtajm här.

Hoppas att ni också har fått lite sol och värme och sommarkänsla idag, det är banne mig gött!

 

Sommarkort

 

Hej bloggen!

Vi är på Öland och har det bra. Semester. Skönt som bara den. Svensk sommar med kyliga vindar, värmande sol och slöisar i soffan. Igår köpte vi pizza och tänkte att det vore mysigt att äta den på bryggan, sitta på en filt och lukta på havet. Vi hade med håvar och hink. Frank skulle fiska hajar och ”gäddar”, men sen kom han på att hajarna var för stora och att det gick bra med småfisk.

Jocke och jag åt pizza med andan i halsen och skratt i bröstet där Frank härjade runt och hade fullt upp med att få fatt i fisken och inte ramla ner från bryggan. Det sista gick förstås bra, värre var det med att fånga fisk, men när pizzan var slut hjälptes vi åt och fick upp några små rackare som vi kunde lägga i hinken. De var söta tyckte Frank.

Sen gick vi på en promenad så att Frank somnade i vagnen. Annars är det lite hur som helst här när det gäller tider för sömn, men det får vi styra upp snart. Det är ju ändå rätt skönt med sovmorgon.

Yeah well. Det är fint väder på morgonen, mulet på dagarna och om man har tur fint på kvällarna. Men det är ok för oss. Vi njuter av ledighet utan sysslor och idag ska vi åka till Harry och hälsa på, minns ni? Franks kompis (egentligen min bästa Ölandstok med familj) som bor på en gård där man får åka hjullastare och mata korna. Det kommer bli succé och kanske att det kommer fler sommarkort innan semestern är slut.

Hoppas att ni har det bra!

Bästa hälsningar
Frank, Jocke och Eva

 

 

Stoppa tiden!

…eller bildbomb á la minisemester och midsommar…

Midsommar och minisemester. Öland och typisk svensk sommar. Sol och regn. Mest regn. Spontanbesök av min härliga kollega och hennes familj. Skönt semesterlunk och inga måsten. Sova middag i två timmar och springa en runda innan maten dukas upp på faten. Klä en midsommarstång men hoppa dansen. Ösregn och andra planer. Hälsa på långe Erik och kasta sten i vattnet. Stoppa tiden. Busa med Ilse, säga hej till Ölandstokar och inte gå vilse. Ta fram grillen, knäppa upp sillen och fira utan sång och midsommarstång. Disco på låg volym, glada barn och prat till efter midnatt. Jösses så många skratt!

Titta till Böda, leka och åka motorcykel i för stor hatt. Gräva grävmaskin och titta på småglin. Dela på en glass och dra vidare till Trollskogen, Swiks och alltid vara mannen trogen. Kasta ännu mer sten, grilla korv och drömma sig bort. Stoppa tiden. Boka bord på Kalk, äta hamburgare och pannkaka, suddiga barn och mätta föräldrar. Solnedgång och ännu mer kasta sten. Jocke blir världsmästare i mackkastning. Livet på en pinne. Somna med ett leende på läpparna och vakna upp till fågelsång.

Vindstilla morgon och osynlig gräns mellan himmel och hav. Ensam bland djuren, uppassad av fåglarna och vågorna som en stilla konkav. Öland i mitt hjärta, mersmak på löpning och semesterfeeling.

Stoppa tiden!

 

 

Händelserik långfredag

Som det brukar bli ibland på morgnarna när jag är här på ön, så blev det i morse. Vi bor i lilla huset nu när vi alla är här vilket betyder att det inte finns någon toalett där, därför fick jag liksom syn på solens magiska ljus när jag gick med raska steg över det blöta gräset till stora huset. Och då vet ni ju att jag inte kan låta bli. Så jag utförde mina behov, skuttade i varmare kläder och tog med kameran ut på en liten promenad innan nästa planerade aktivitet.

Så från en magiskt fin morgon till en första frukost för att sedan köra ett pass på gymmet, äta en till frukost och sen ta med mannen, brorsan och Frank till sydligare breddgrader. Jag slängde i hop ett lejon för någon vecka sen och nu har han flyttat till Färjestaden, och han kan nog inte få det bättre, för hans nya djurskötare är nämligen makalöst bra på att laga mat. Vinn, vinn. Lejonhanar älskar god mat. Och för att vi skulle vara på den säkra sidan gjorde vi lite produktkontroll på hamburgare och caesarsallad, det kittlade dödsskönt i kistan. Om en säger så.

Sen brände vi östra sidan hem med nästa stopp vid Kapelluddens fyr. Jag minns inte att jag har varit där innan och tyckte det var konstigt att pappa Pohlman inte visat det stället för oss, men tydligen har vi ränt runt där precis som Frank gjorde idag, men det minns varken brorsan eller jag.

Som ni ser var det fint som bara den. Frank utforskade stranden, snäckorna och vattnet. Tänk att kasta sten i vattnet kan vara så roligt. Minst lika roligt som att stampa med sina stövelfötter i vattnet.

Nåväl. Det blev en händelserik och lång fredag precis som sig bör.
Men nu är jag kind of tired. Sleep tight!

 

Äntligen Öland

Vi är här nu. Senast vi var här var vi ju inte riktigt här, inte i vårat hus. Senast vi var här var allt annorlunda och sen dess kommer Öland alltid vara annorlunda. Då bodde vi i en fin stuga på Böda, nu bor vi i våran fina stuga två mil söderut. Då var vi här för att ta farväl av min Ölandsmamma och nu är vi här för att hälsa på henne på ett annat ställe och för att välkomna våren. Allt är annorlunda. Fast bra ändå.

Förutom det faktum att hon inte finns längre så är ju nästan allt bra med Öland. I alla fall hos mig. Här finner jag lugn och ro och får brorsans goda mat, Frank lever livet och familjekärleken dukas upp på fat. Det är havsutsikt och några kilo upp i vikt. Vi gör som vi alltid gjort och kryddar med nyheter. Grillar korv från Rosas till lunch och överraskar med långkok över samma eld till middag. Alltså vi åt förstås inte upp elden, men det som låg i grytan. Och tro mig, det smälte i munnen.

Och kanske är det så att jag inte är lika förvånad längre över att min bror har blivit en mästerkock, men varje ny måltid han bjuder på är verkligen awesome! Att få vara här med hela familjen och ta det lilla lugna är så att säga balsam för själen.

Och vet ni, idag tog vi dessutom med Frank till badhuset, det där lilla gulliga badhuset där jag en gång lärde mig att simma och plockade hem paddan, simborgarmärket och diverse andra färdigheter i mindre medaljform. Och Frank älskade det. Han älskade det så mycket att han absolut inte skulle följa med hem. Extra roligt var det nog för att han kunde trippa på botten med sina små russintår utan att behöva flytkuddar på armarna som är så irriterande ivägen för vattenlek.

Nåväl. Vi är här nu och allt är annorlunda fast lika ändå…

 

Traskande i Trollskogen

Det är ju inte precis lika muntert här som på sommaren om vi säger så. Norra Öland och Böda Sand. Allt har sin charm förstås. Men vi är på riktigt ensamma på hela campingen, det är mörkt som i en säck och havets brus dånar som om det skulle stå en traktor på tomgång utanför fönstret. Hade jag läst Johan Theorins böcker om min älskade ö hade jag säkert varit livrädd nu och hittat på egna spökhistorier i huvudet.

Men det går bra. Vi myser i stugan och äter onyttigt så att tandtrollen har fest i käften och vi gör typ ingenting. Och jag tror att vi behöver det efter gårdagens känslotömning men även som en uppladdning för kommande helger av renovering och tavelproduktion.

Fast de timmar då det var ljust, då traskade vi runt i Trollskogen. Det gick höga vågor på sjön, vilken surfare som helst med kraftig våtdräkt hade varit lycklig, det duggade småspik och vi trodde att vi var ensamma även där. Men så precis när vi kom fram till det gamla vraket som strandade där 1926 så kom glada barn i färgglada regnkläder och inspekterade Swiksen, som båten hette. Men det blev ett gäng bilder ändå som ni ser.

Och det var ena friska och sköna 5 km som vi avverkade bland fornlämningar, försvarshistoria och trollbindande tallar och ekar. Så nog har allt sin charm ändå.

 

Det blir som det blir och det är som det är…

Idag vaknar Jocke och jag upp i en strandbystuga på Böda Sand, vågarnas brus hörs genom väggarna och naturens färger går i gråskala. Det blåser isande vindar och jag tror att vi nästan är helt själva på det här stora semesterparadiset. Konstigt och annorlunda.

Senast vi vaknade upp i en strandbystuga här på Böda, vaknade vi upp som man och fru, nygifta och bakis, innerligt lyckliga och fantastiskt tacksamma för livet och varandra. Det gör vi förstås idag också, minus nygifta och bakis men resten.

Skillnaden då mot nu är att vi idag är på min paradisö för att gå på begravning. Då plockade min Ölandsmamma vår brudbukett med prästkragar och blåklint från hennes marker och idag ger vi henne blommor för att ta farväl av jordelivet. Det är så sorgligt och overkligt konstigt. Ett nödvändigt ont och fuck cancer, sa jag.

Det blir som det blir och det är som det är, men ingenting blir som vanligt när döden kommer emellan…

 

Böda Sand 20 år

Mina hörselstrån i öronen är fortfarande bakis efter lördagens baluns på Böda. Jag vet inte om tant Hjortsberg blivit gammal eller om det bara var så att det var svordomshög musik. Eller det faktum att det var en sisådär en smärre evighet sen jag vistades på lokal med dunka-dunka och coverband och att mina hörselstrån lagt sig till ro. Hur som helst så var det en förbenat trevlig tillställning.

Queen Böda med sitt hov hade ordnat allt på bästa sätt. Helgen var fullspäckad med aktiviteter på Böda. Jocke och jag kom dit först till tågets avgång. Och det där mina vänner, det är inte vilket tåg som helst, nej nej. Det där, det är ers majestät konungens gamla kärra som han tuffat runt i på Solliden men som nu alltså har fått nytt liv på Böda Sand. Och vilken kärra sen, se då fin den har blivit med glada färger och slipad lokförare med originalmundering från statens järnvägar. Jo, jag tackar ja. Lördagens tur gick runt campingen med diverse historiska stopp och anekdoter från de tjugo åren som familjen Barkevall haft campingen i sin ägo. Fantastiskt roligt att få höra hur allt började och var de är på väg.

När tåget tagit oss runt var det dags för tårtkalas och fikapaus, sen skulle mannen och jag hem för en powernap innan piff. Men tiden, kom igen, hejda dig. Tiden gick så fort så det fick bli energidryck istället för stödvila och sen var vi där igen och blev en del av dig, Böda. Jag hade givetvis på mig min gula, lite lätt smutsiga kavaj. Som att den fått säsongsringar av smuts på slagen, men äsch, vi har ju svettas i några somrar så det är väl inte mer än rätt. Och en jumpsuit som jag trodde skulle spricka i sömmarna när dansen drog igång, men det gick bra. Och för att vara på den säkra sidan var jag chaufför och såhär i efterhand var det ett klokt val, det räcker ju att bli bakis på trötthet och huvudsaken avr ju att vi kom hem i söndags. Snacka om snabbvisit. Jag har nog kört lika mycket bil som jag var på Öland, men det var det värt.

Och den där festen då. Det började med en väl uppfylld grillbuffé av bästa sort. Mumsfillibabba. Sen sjöng Anna Bödasången så att jag nästan blev rörd till tårar för att jag har fått vara med på diverse äventyr och för att Anna som bekant är min idol, här kan vi verkligen snacka företagsam kvinna, håll i hatten vilken bedrift att tillsammans med resten av familjen och Lotta år på år göra Böda till en semesterupplevelse utöver det vanliga. Grattis som fasen till 20 år säger jag.

Sen kan vi väl säga att det var suddig spontandans in på småtimmarna innan jag tog med mannen hem och somnade gott för att sedan vakna upp till en söndag med Britt och längtan hem till Frank.

Så ja, det var minsann en himla trevlig snabbvisit i mitt paradis.

Och tusen tack Queen Böda med hov för att vi fick fira med er, det gjorde ni bra!

 
1 av 1812345»»