Att åka ifrån detta…

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jag lämnade in 23.45 i söndags. Känns som vanligt som att jag lurar alla. Och som ett mirakel om jag blir godkänd. Det får vi se. Hittills har mirakel skett. Jag har blivit godkänd varenda gång. Hurra. Men det är en högst tvivelaktig studieteknik. Det må jag säga.

Hur som helst. Varje gång vi ska åka från Öland blir jag sur som ett barn, vill aldrig åka hem. Vill inte. Varför ska jag lämna svanarna i solnedgången på spegelblankt hav där horisonten gömmer sig? Eller ett dussin skärfläckor och hundratals vitkindade gäss i soluppgången?

Vi rullar in i Örebro, tack men nej tack. För mycket folk. För få skärfläckor och inget hav. Folk hit och dit och utryckningsfordon med sirener som blinkar och tjuter. Nej, det är på Öland jag njuter…